Med anledning av utvikningen i läxdiskussionen beträffande förälder som tycker att det är OK av henne som vuxen att sitta i ett möte med ytterkläder på, så undrar jag om man ska anse det som OK att föräldrarna inte följer de regler som gäller i skolan?
Eller är skolregler mindre viktiga än andra regler i samhället?
Bara för att man är vuxen så ska man inte behöva föregå med gott exempel inför sina barn?
Jag vet att mössdiskussionen är en het potatis och att många har sina egna åsikter om det. Men visst innebär en demokrati att man har skyldighet att följa de regler som finns fram tills dess de är ändrade?
Jag försöker inpränta i mina elever att om de vill förändra något i samhället så måste de gå den demokratiska vägen. Man måste ta upp det i de forum som finns till hands, man måste fundera ut goda argument för det man vill förändra och om det inte går igenom så får man - i god demokratisk anda - faktiskt köpa det beslutet. Det innebär ju inte att man måste sluta kämpa för sin sak, utan man kan ju driva det vidare.
Hur ska jag rättfärdiga det systemet när föräldrarna anser att så fort en regel inte passar dem, eller de tycker att regeln är fånig, då är det OK för var och en att bryta mot den?
Det är mer en principfråga än en sakfråga. Det här handlade om en mössa, men nästa gång handlar det om något annat. Vem ska dra gränsen vid var man ska strunta i demokratin och när man ska "göra som man vill för att man helt enkelt tycker så"?
1
Regler bara för vissa? Med anledning av utvikningen i läxdiskussionen beträffande förälder som tycker att det är OK av henne som vuxen att sitta i ett möte med ytterkläder på, så undrar jag om man ska anse det som OK att föräldrarna inte följer de regler som gäller i skolan?
Eller är skolregler mindre viktiga än andra regler i samhället?
Bara för att man är vuxen så ska man inte behöva föregå med gott exempel inför sina barn?
Jag vet att mössdiskussionen är en het potatis och att många har sina egna åsikter om det. Men visst innebär en demokrati att man har skyldighet att följa de regler som finns fram tills dess de är ändrade?
Jag försöker inpränta i mina elever att om de vill förändra något i samhället så måste de gå den demokratiska vägen. Man måste ta upp det i de forum som finns till hands, man måste fundera ut goda argument för det man vill förändra och om det inte går igenom så får man - i god demokratisk anda - faktiskt köpa det beslutet. Det innebär ju inte att man måste sluta kämpa för sin sak, utan man kan ju driva det vidare.
Hur ska jag rättfärdiga det systemet när föräldrarna anser att så fort en regel inte passar dem, eller de tycker att regeln är fånig, då är det OK för var och en att bryta mot den?
Det är mer en principfråga än en sakfråga. Det här handlade om en mössa, men nästa gång handlar det om något annat. Vem ska dra gränsen vid var man ska strunta i demokratin och när man ska "göra som man vill för att man helt enkelt tycker så"?
Ingen regel utan undantag heter det väl? Läraren ifråga säger dessutom att barnen ska skriva tydligt men för hennes del är det ok att skriva slarvigt, som igår när vi skrev på papper och min dotter inte kunde läsa hennes handstil. Jag går självklart inte in med skor, på grund av en anledning, det smutsar ned. Jag tar inte av mig skorna på grund av att de har en skoregel. Nån måtta får det väl vara med regelbesattheten.
2
Ingen regel utan undantag heter det väl? Läraren ifråga säger dessutom att barnen ska skriva tydligt men för hennes del är det ok att skriva slarvigt, som igår när vi skrev på papper och min dotter inte kunde läsa hennes handstil. Jag går självklart inte in med skor, på grund av en anledning, det smutsar ned. Jag tar inte av mig skorna på grund av att de har en skoregel. Nån måtta får det väl vara med regelbesattheten.
Det finns massor av anledningar till att man inte har ytterkläder inomhus.
För äldre barn och tonåringar kan ytterkläderna fungera som ett yttre skydd. Man har på jackan och vantarna inomhus för att "skydda" sig rent mentalt.
Mössor kan dras ner över ögonen så att det förhindrar ögonkontakt (även detta ett skydd).
Rent hygieniskt så luktar det inte liljor när de börjar svettas under sina kläder.
Att barn behöver revoltera och se hur mycket de vuxna står för de regler som finns, det kan jag förstå. Men att vuxna människor gör det och inte kan se att det finns anledningar till de regler som finns (och att de inte förstår att de undergräver skolans auktoritet när de själva väljer att strunta i de regler som inte passar dem) det har jag svårt att förstå.
3
Det finns massor av anledningar till att man inte har ytterkläder inomhus.
För äldre barn och tonåringar kan ytterkläderna fungera som ett yttre skydd. Man har på jackan och vantarna inomhus för att "skydda" sig rent mentalt.
Mössor kan dras ner över ögonen så att det förhindrar ögonkontakt (även detta ett skydd).
Rent hygieniskt så luktar det inte liljor när de börjar svettas under sina kläder.
Att barn behöver revoltera och se hur mycket de vuxna står för de regler som finns, det kan jag förstå. Men att vuxna människor gör det och inte kan se att det finns anledningar till de regler som finns (och att de inte förstår att de undergräver skolans auktoritet när de själva väljer att strunta i de regler som inte passar dem) det har jag svårt att förstå.
Ungdomar går igenom en, för dem, känslig period då lägger sig själva under mikroskopet. De föreställer sig också att de ligger under andras mikroskop och vill därför skydda sig mot en alltför ingående granskning. Deras själsliv ligger utanpå huden och har man utvecklat någon form av empati så kan man också förstå behovet av att skydda sig mot omgivningens granskning och bedömande blickar.
Det finns också en del föreställningar som florerar bland vuxna. En lärare sa t ex till mig vid ett tillfälle att det råder förbud mot huvudbonader på skolan "för hur ska ungdomarna annars lära sig att t ex ta av sig kepsen vid t ex anställningsintervju?". Jösses. Har själv en son som har ""häng" och "mössa" vid "bad hair"-dagar. Det betyder dock inte att han inte kan se till sammanhanget han befinner sig och anpassa sig till rådande klädkoder. Skolan är inte endast en lärandemiljö utan också en mötesplats för ungdomar och där råder olika klädkoder (oavsett vilka regler som finns).
Själv försöker jag lära mina barn att se människan bakom eller under kläderna. Och jag hakar inte heller upp mig på människors utseende. Det är OK att ha trasiga jeans, piercingar och grönt hår, mössa eller burka - men det är inte OK att vara otrevlig, att inte lyssna på människors synpunkter, ta del av deras kunskaper osv p g a fördomar eller förutfattade meningar.
4
Ungdomar går igenom en, för dem, känslig period då lägger sig själva under mikroskopet. De föreställer sig också att de ligger under andras mikroskop och vill därför skydda sig mot en alltför ingående granskning. Deras själsliv ligger utanpå huden och har man utvecklat någon form av empati så kan man också förstå behovet av att skydda sig mot omgivningens granskning och bedömande blickar.
Det finns också en del föreställningar som florerar bland vuxna. En lärare sa t ex till mig vid ett tillfälle att det råder förbud mot huvudbonader på skolan "för hur ska ungdomarna annars lära sig att t ex ta av sig kepsen vid t ex anställningsintervju?". Jösses. Har själv en son som har ""häng" och "mössa" vid "bad hair"-dagar. Det betyder dock inte att han inte kan se till sammanhanget han befinner sig och anpassa sig till rådande klädkoder. Skolan är inte endast en lärandemiljö utan också en mötesplats för ungdomar och där råder olika klädkoder (oavsett vilka regler som finns).
Själv försöker jag lära mina barn att se människan bakom eller under kläderna. Och jag hakar inte heller upp mig på människors utseende. Det är OK att ha trasiga jeans, piercingar och grönt hår, mössa eller burka - men det är inte OK att vara otrevlig, att inte lyssna på människors synpunkter, ta del av deras kunskaper osv p g a fördomar eller förutfattade meningar.
Jag håller med Sist i hennes inlägg i ursprungsdiskussionen. Det måste få vara skillnad på reglerna när man är 20 personer i ett klassrum eller om man är 3. Men jag har också reagerat på att så många föräldrar både kommer försent till föräldramöten och går in med skor. Det är ofta just de föräldrarna som sen tycker att det är så viktigt att skolan håller på reglerna gentemot barnen. Men hur ska man få barnen att acceptera sådana regler, om de inte gäller för vuxna ens när det handlar om ett möte med många personer.
5
Jag håller med Sist i hennes inlägg i ursprungsdiskussionen. Det måste få vara skillnad på reglerna när man är 20 personer i ett klassrum eller om man är 3. Men jag har också reagerat på att så många föräldrar både kommer försent till föräldramöten och går in med skor. Det är ofta just de föräldrarna som sen tycker att det är så viktigt att skolan håller på reglerna gentemot barnen. Men hur ska man få barnen att acceptera sådana regler, om de inte gäller för vuxna ens när det handlar om ett möte med många personer.
Ja, det finns alltid en gråskala. Var man än bestämmer sig för att sätta ner foten så finns det någon som inte tycker det var rätt ställe.
Med grupper så blir det alltid mer fyrkantigt just därför att individuell argumentation skulle ta orimligt mycket tid. Jag tror att det är bra att tänka på att allt man gör som vuxen, sänder signaler till barnen.
För den som ska hantera elevgruppen kan det bli ganska förödande om de regler som finns i skolan undergrävs av andra vuxna, även om det gäller petitesser. För ungarna tolkar ofta en sådan signal att "om man kan strunta i den regeln så kan man väl prova i att strunta i den där också. Och får min mamma ett undantag (och jag dessutom anar att hon tycker man borde kunna strunta i den regeln) så..."
6
Ja, det finns alltid en gråskala. Var man än bestämmer sig för att sätta ner foten så finns det någon som inte tycker det var rätt ställe.
Med grupper så blir det alltid mer fyrkantigt just därför att individuell argumentation skulle ta orimligt mycket tid. Jag tror att det är bra att tänka på att allt man gör som vuxen, sänder signaler till barnen.
För den som ska hantera elevgruppen kan det bli ganska förödande om de regler som finns i skolan undergrävs av andra vuxna, även om det gäller petitesser. För ungarna tolkar ofta en sådan signal att "om man kan strunta i den regeln så kan man väl prova i att strunta i den där också. Och får min mamma ett undantag (och jag dessutom anar att hon tycker man borde kunna strunta i den regeln) så..."
En sak är säker och det är att som vuxen måste man föregå med gott exempel.
Men det är så svårt med regler, tycker jag. På vår förskola hade de en del konstiga ologiska regler. Sonen hade svårt att acceptera en del av dem och det blev lite ståhej med personalen. Jag har lyckats inpränta i honom nu (han går ju i skolan nu) att det _alltid_ finns konstiga regler i skolan och på andra ställen och att man får _tänka efter_ om man vill protestera mot dem eller inte. Hur påverkar denna reglerna mig liksom? Är det viktigt för mig att ifrågasätta denna regel?
Jag tycker att det är dumt att lära sina barn att man kan strunta i regler om man tycker de är dåliga, bättre att försöka påverka på olika sätt.
Jag skulle aldrig strunta i en skoregel t ex på skolan bara för att mina skor var torra o rena, även om jag vet att syftet med regeln är att inte dra in smuts på golvet. Alla barn kan inte koppla hur jag tänker i den situationen och ser bara att "där är en vuxen som inte följer skogränsregeln", vilket i förlängningen kan leda till att barnen inte respekterar regeln heller vilket i slutändan leder till att man går in med smtusiga, blöta skor...lite hårddraget men ändå.
Det är verkligen en intressant fråga, om regler alltså i allmänhet, tycker jag...
7
En sak är säker och det är att som vuxen måste man föregå med gott exempel.
Men det är så svårt med regler, tycker jag. På vår förskola hade de en del konstiga ologiska regler. Sonen hade svårt att acceptera en del av dem och det blev lite ståhej med personalen. Jag har lyckats inpränta i honom nu (han går ju i skolan nu) att det _alltid_ finns konstiga regler i skolan och på andra ställen och att man får _tänka efter_ om man vill protestera mot dem eller inte. Hur påverkar denna reglerna mig liksom? Är det viktigt för mig att ifrågasätta denna regel?
Jag tycker att det är dumt att lära sina barn att man kan strunta i regler om man tycker de är dåliga, bättre att försöka påverka på olika sätt.
Jag skulle aldrig strunta i en skoregel t ex på skolan bara för att mina skor var torra o rena, även om jag vet att syftet med regeln är att inte dra in smuts på golvet. Alla barn kan inte koppla hur jag tänker i den situationen och ser bara att "där är en vuxen som inte följer skogränsregeln", vilket i förlängningen kan leda till att barnen inte respekterar regeln heller vilket i slutändan leder till att man går in med smtusiga, blöta skor...lite hårddraget men ändå.
Det är verkligen en intressant fråga, om regler alltså i allmänhet, tycker jag...
Bra synpunkt. Jag brukar också säga till ungarna att de hela livet kommer att mötas av regler som de tycker är knäppa, men att det det alltid är en dålig idé att uttrycka vad man tycker genom att omedelbart bryta mot regeln.
Är det en tillfällig plats är det bara att gilla läget, sucka inombords och följa regeln. Är det en plats man ska vara på mer frekvent får man försöka jobba för en ändring av regeln genom att ta upp en diskussion. Men följa den tills ändring sker.
Jag flyger mycket och jag blir ibland dyngtrött på alla mer eller mindre bisarra hanteringar av vätskeregeln man kan mötas av. Senast när jag medförde en flaska vatten från den lilla kiosken två meter från säkerhetskontrollen vid gate i väskan och blev ombedd att slänga den.
Nä, sa jag. Då dricker jag ur den nu.
"Det får man inte när man passerat kontrollen."
Men vafan.... Är det okej om jag går tillbaks utanför detektorn, dricker ur vattnet och går igenom igen och röntgar om väskan, frågade jag.
Det var okej. Så jag gjorde så.
På en skala: Hur motiverad är en sån regel? Hade jag nu varit självmordsbombare och haft sprängmedel i vattenflaskan hade ju alla flugit i luften oaktat vilken sida av metalldetektorn jag står på...
Men regler är regler och vill man pröva sitt tålamod inför idiotregler är internationella flygplatser hundra gånger bättre än vilken skola som helst ;-)
8
Bra synpunkt. Jag brukar också säga till ungarna att de hela livet kommer att mötas av regler som de tycker är knäppa, men att det det alltid är en dålig idé att uttrycka vad man tycker genom att omedelbart bryta mot regeln.
Är det en tillfällig plats är det bara att gilla läget, sucka inombords och följa regeln. Är det en plats man ska vara på mer frekvent får man försöka jobba för en ändring av regeln genom att ta upp en diskussion. Men följa den tills ändring sker.
Jag flyger mycket och jag blir ibland dyngtrött på alla mer eller mindre bisarra hanteringar av vätskeregeln man kan mötas av. Senast när jag medförde en flaska vatten från den lilla kiosken två meter från säkerhetskontrollen vid gate i väskan och blev ombedd att slänga den.
Nä, sa jag. Då dricker jag ur den nu.
"Det får man inte när man passerat kontrollen."
Men vafan.... Är det okej om jag går tillbaks utanför detektorn, dricker ur vattnet och går igenom igen och röntgar om väskan, frågade jag.
Det var okej. Så jag gjorde så.
På en skala: Hur motiverad är en sån regel? Hade jag nu varit självmordsbombare och haft sprängmedel i vattenflaskan hade ju alla flugit i luften oaktat vilken sida av metalldetektorn jag står på...
Men regler är regler och vill man pröva sitt tålamod inför idiotregler är internationella flygplatser hundra gånger bättre än vilken skola som helst ;-)
Haha. En kollega till mig måste alltid ha en speciell kräm med sig och då ha med sig många små tuber, det är OK, men inte en stor. Trots att mängden hon har med i handbagaget är densamma?
Ja flygplatser är nog ett bra ställe att öva regeltålamod på...kanske det bästa....
9
Haha. En kollega till mig måste alltid ha en speciell kräm med sig och då ha med sig många små tuber, det är OK, men inte en stor. Trots att mängden hon har med i handbagaget är densamma?
Ja flygplatser är nog ett bra ställe att öva regeltålamod på...kanske det bästa....
Jamen självklart. Man får ha en viss mängd totalt men bara uppdelat i småtuber...
Jag funderar jämt på vem det är de inbillar sig känner sig säkrare av det där tramset.
10
Jamen självklart. Man får ha en viss mängd totalt men bara uppdelat i småtuber...
Jag funderar jämt på vem det är de inbillar sig känner sig säkrare av det där tramset.
I en demokrati måste man tänka själv också, inte bara lyda regler som hittas på just i vissa situationer.
Just mössregeln, menar jag, är en av dom extremt dumma saker som en del vuxna i skolan tycker att man kan lägga ner hur mycket tid som helst på att upprätthålla, även om det går ut över lektioner och inlärning.
Min son slogs i tre år på högstadiet för att få ha på sig sin mössa.
Undrar hur mycket mer han kunde ha lärt sig om han bara hade fått sitta där med mössan på sig.
På gymnasiet nu är det ju naturligtvis helt ok att sitta med mössan på sig och ingen tjafsar om en sån fånig sak. Varför skulle vi bry oss? säger lärarna och tycker att eleverna lär sig lika bra med mössan på. Vilken lättnad för oss. Men varför kan en femtonåring inte få ha mössa när en sextonåring får?
(Och orsaken till mössan: Sonen har bl a aspergers syndrom och ibland utvecklar han speciella rädslor eller nästan "fobier" mot vissa saker. Vatten på huvudet var en sådan skräck under början av tonåren. Som längst gick det nio månader mellan två hårtvättar. Mössan var hans sätt att dölja sitt feta, smutsiga hår. Den var även ett skydd när han inte klarade av att bli sedd.
Men egentligen spelar det ingen roll varför ungarna vill ha mössa på sig, det är ingenting som vi vuxna borde lägga ner nån kraft på.
Det finns ju tusen viktigare saker...På mitt jobb har jag mössa på mig inomhus om jag vill, ingen kollega skulle drömma om att ifrågasätta det)
11
I en demokrati måste man tänka själv också, inte bara lyda regler som hittas på just i vissa situationer.
Just mössregeln, menar jag, är en av dom extremt dumma saker som en del vuxna i skolan tycker att man kan lägga ner hur mycket tid som helst på att upprätthålla, även om det går ut över lektioner och inlärning.
Min son slogs i tre år på högstadiet för att få ha på sig sin mössa.
Undrar hur mycket mer han kunde ha lärt sig om han bara hade fått sitta där med mössan på sig.
På gymnasiet nu är det ju naturligtvis helt ok att sitta med mössan på sig och ingen tjafsar om en sån fånig sak. Varför skulle vi bry oss? säger lärarna och tycker att eleverna lär sig lika bra med mössan på. Vilken lättnad för oss. Men varför kan en femtonåring inte få ha mössa när en sextonåring får?
(Och orsaken till mössan: Sonen har bl a aspergers syndrom och ibland utvecklar han speciella rädslor eller nästan "fobier" mot vissa saker. Vatten på huvudet var en sådan skräck under början av tonåren. Som längst gick det nio månader mellan två hårtvättar. Mössan var hans sätt att dölja sitt feta, smutsiga hår. Den var även ett skydd när han inte klarade av att bli sedd.
Men egentligen spelar det ingen roll varför ungarna vill ha mössa på sig, det är ingenting som vi vuxna borde lägga ner nån kraft på.
Det finns ju tusen viktigare saker...På mitt jobb har jag mössa på mig inomhus om jag vill, ingen kollega skulle drömma om att ifrågasätta det)
Vad du än säger, så innebär inte en demokrati att du kan bryta mot regler bara för att du tycker att de är fåniga eller onödiga. I en demokrati är det nämligen inte den enskilda människan *för sig* som bestämmer, utan majoriteten. Och om någon kommer på att den vill ändra en regel, så finns det demokratiska vägar för detta.
Jag skulle vilja säga att civil olydnad enbart kan vara befogad om det handlar om livet. I övriga fall så är det en enskild människa som sätter sig över majoritetens regler och anser att det är dens egna vilja och tyckande som räknas och att de andras vilja inte är intressant.
För övrigt så kan jag säga att det knappast är så att alla tonåringar som testar regler lider av aspergers syndrom.
12
Håller inte med dig.
Vad du än säger, så innebär inte en demokrati att du kan bryta mot regler bara för att du tycker att de är fåniga eller onödiga. I en demokrati är det nämligen inte den enskilda människan *för sig* som bestämmer, utan majoriteten. Och om någon kommer på att den vill ändra en regel, så finns det demokratiska vägar för detta.
Jag skulle vilja säga att civil olydnad enbart kan vara befogad om det handlar om livet. I övriga fall så är det en enskild människa som sätter sig över majoritetens regler och anser att det är dens egna vilja och tyckande som räknas och att de andras vilja inte är intressant.
För övrigt så kan jag säga att det knappast är så att alla tonåringar som testar regler lider av aspergers syndrom.
Demokrati, säger du. Vad är det för majoritet som har bestämt t ex mössregler? Jag som haft barn i skola i sexton år har aldrig sett nån skola som hållit nån slags omröstning.
Faktiskt tror jag inte det är många lärare heller som tycker det är särskilt viktigt om mössan är på eller av. Jag ser att många skäms över just den regeln om den diskuteras på föräldramöten.
Men av nån anledning har den gjorts till en symbolfråga. Man kan ju undra vad dom tror att mössan står för...Även bland lärarna är det ofta små minoriteter som kan höras mest.
Jag har häpnat när jag ser hur annars kloka pedagoger och skolledare lyckas göra alla möjliga anpassningar för att det ska funka med skolgången även för t ex barn med särskilda behov. Man kan göra undantag för allt, verkar det som - utom mössan.
Och så säger dom just sånt som att man aldrig kan få ett jobb om man inte lär sig att ta av sig mössan. :-)
Ute i arbetslivet skrattar folk och tycker det är fjantigt. Särskilt nu bland den yngre generationen så verkar huvudbonaden ofta höra till själva outfitten, så den tar man inte av..
13
Demokrati, säger du. Vad är det för majoritet som har bestämt t ex mössregler? Jag som haft barn i skola i sexton år har aldrig sett nån skola som hållit nån slags omröstning.
Faktiskt tror jag inte det är många lärare heller som tycker det är särskilt viktigt om mössan är på eller av. Jag ser att många skäms över just den regeln om den diskuteras på föräldramöten.
Men av nån anledning har den gjorts till en symbolfråga. Man kan ju undra vad dom tror att mössan står för...Även bland lärarna är det ofta små minoriteter som kan höras mest.
Jag har häpnat när jag ser hur annars kloka pedagoger och skolledare lyckas göra alla möjliga anpassningar för att det ska funka med skolgången även för t ex barn med särskilda behov. Man kan göra undantag för allt, verkar det som - utom mössan.
Och så säger dom just sånt som att man aldrig kan få ett jobb om man inte lär sig att ta av sig mössan. :-)
Ute i arbetslivet skrattar folk och tycker det är fjantigt. Särskilt nu bland den yngre generationen så verkar huvudbonaden ofta höra till själva outfitten, så den tar man inte av..
Nu blir jag lite orolig för att så många människor inte vet hur demokrati utövas...
All demokrati är inte direkt. Vi har inte handuppräckning om alla lagar och förordningar som genomdrivs i vårt land, utan vi väljer företrädare för folket. Du vet, de här valen som hålls vart fjärde år...
Sedan går det givetvis att genomdriva förändringar lokalt också och då kan direkt demokrati vara tillämpbart. Nu vet jag inte om vanligt folkvett och hyfs ligger inom denna ram. Vem avgör vad som är vanligt normat hyfs och inte?
T ex:
I min sons högstadieklass så finns det elever som tycker att det vore OK att få spotta inomhus. DE vill ju göra det och städpersonalen städar ju ändå bort det liksom. De ser inga problem med att man skulle få spotta vart man vill om man vill.
Samma med att ta av sig skorna i klassrummet. Varför ska man inte få ha dem på när folk ändå städar sedan? Om alla har skor så blir ju ingen kladdig om fötterna?
Ovanstående är i mina ögon (och jag är inte gammal) på samma nivå som mössorna. Visst finns det argument för att ta bort regeln, men det finns även argument mot. Vad man än tycker så bryter man inte mot regeln så länge den finns, utan man försöker påverka på andra sätt för att ändra.
Beträffande "folk i arbetlivet" så är skolan också arbetslivet. Och banken, och receptionen och livsmedelsaffärerna. Jag vet inte hur mycket arbetsgivarna där skrattar med "övriga arbetslivet" vilka du nu försöker få in där. Bara för att vissa IT-chefer klädde sig i sunkiga fleecetröjor så betyder det faktiskt inte att alla klär sig så eller ens tillåter sina anställda att se ut så.
Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att man tar seden dit man kommer. Om det är tillåtet med mössa så är det väl kul för den som gillar att ha på sig sådana inomhus. Om det INTE är tillåtet, så är det väl bara att ta av sig den eller PÅ DEMOKRATISK VÄG jobba för att förändra uppfattningen om den regeln.
Tog upp detta i min klass (mellanstadiet) och de tittade på mig som om jag vore dum.
-Det är väl självklart att man inte har på sig mössa och jacka inomhus, var deras svar.
Ja ser man på. De skulle nog inte skratta med dig och "övriga arbetslivet" heller ser det ut som...
14
Nu blir jag lite orolig för att så många människor inte vet hur demokrati utövas...
All demokrati är inte direkt. Vi har inte handuppräckning om alla lagar och förordningar som genomdrivs i vårt land, utan vi väljer företrädare för folket. Du vet, de här valen som hålls vart fjärde år...
Sedan går det givetvis att genomdriva förändringar lokalt också och då kan direkt demokrati vara tillämpbart. Nu vet jag inte om vanligt folkvett och hyfs ligger inom denna ram. Vem avgör vad som är vanligt normat hyfs och inte?
T ex:
I min sons högstadieklass så finns det elever som tycker att det vore OK att få spotta inomhus. DE vill ju göra det och städpersonalen städar ju ändå bort det liksom. De ser inga problem med att man skulle få spotta vart man vill om man vill.
Samma med att ta av sig skorna i klassrummet. Varför ska man inte få ha dem på när folk ändå städar sedan? Om alla har skor så blir ju ingen kladdig om fötterna?
Ovanstående är i mina ögon (och jag är inte gammal) på samma nivå som mössorna. Visst finns det argument för att ta bort regeln, men det finns även argument mot. Vad man än tycker så bryter man inte mot regeln så länge den finns, utan man försöker påverka på andra sätt för att ändra.
Beträffande "folk i arbetlivet" så är skolan också arbetslivet. Och banken, och receptionen och livsmedelsaffärerna. Jag vet inte hur mycket arbetsgivarna där skrattar med "övriga arbetslivet" vilka du nu försöker få in där. Bara för att vissa IT-chefer klädde sig i sunkiga fleecetröjor så betyder det faktiskt inte att alla klär sig så eller ens tillåter sina anställda att se ut så.
Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att man tar seden dit man kommer. Om det är tillåtet med mössa så är det väl kul för den som gillar att ha på sig sådana inomhus. Om det INTE är tillåtet, så är det väl bara att ta av sig den eller PÅ DEMOKRATISK VÄG jobba för att förändra uppfattningen om den regeln.
Tog upp detta i min klass (mellanstadiet) och de tittade på mig som om jag vore dum.
-Det är väl självklart att man inte har på sig mössa och jacka inomhus, var deras svar.
Ja ser man på. De skulle nog inte skratta med dig och "övriga arbetslivet" heller ser det ut som...
Finns ingen demokrati där barn får bestämma regler på samma villkor som vuxna. Jag har varit med på skolor där vi dikskuterat och beslutat runt mössfrågan - vi VUXNA.
Barn som bär mössa på ett respektfulltsätt stör mig inte alls och knappt någon av mina kollegor heller. Vet tat det finns en aoch annan som försvarar mössreglen för att den enligt gamla normer är "oförskämt" att ha mössa inmhos men enligt mina erfarenheter är de i minoritet. Har man bara mössan på huvudet och that´s it är mössa helt okej för min del. Men har du provat att undervisa i en mellanstadieklass där flera av killarna gjort det till sport att gömma ansiktet i luvan till en hoodtröja på lektionstid? Där 6 av 14 killar kom i hood just för att kunna krypa in i den och därmed inte hänga med på genomgångar, gömma sig för arbetsuppgifter etc? En sådan klick killar hade jag i min förra klass. De trissade också upp varanadra när de gömde sig, börkade en började resten skratta och gömde sig de också. 6 helt vanliga killar kan tilläggas, en hade ev. en lätt släng av en bokstavskomination men resten var fullt kapabla att arbeta och duktiga om de väl satte manken till, men de hade en himla attityd rent ut sagt, när de satte den sidan till (självklart dkunde de vara hur goa som helst också). Mot ALLA vuxna på skolan, kan tiläggas. (De smet från skolans område på rasterna, sa ibalnd emot lärare på ett väldigt oförskämt sätt, kastade sudd på andra på lektionstid och skrattade när andra blev ledsna osv.)
I ett sådant läge måste vuxna ta sitt ansvar och sätta upp sådana regler som krävs för att klassen ska få lugn och ro och för att de busiga killarna ska lugna sig. Och att säga att Kalle får inte ha något på huvudet men Olle får, det funkar inte riktigt i skolans värld när eleverna möter en massa olika vuxna (hur ska läraren som arbetar i en annan del av huset och möter dem i korridoren veta att Olle får men inte Kalle?), när vuxna har kanske 450 elever att hålla reda på och vi vuxna dessutom ska fokusera på UNDERVISNING och inte uppfostran i första hand. Demokratin i den läget är att jag som vuxen hjälper de övriga 18 eleverna i klassen till den arbetsro som de enligt andra demokratiskt fattade beslut har rätt till.
Så länge en liten klick missköter det här med att ha något på huvudet så kommer det förbjudas i skolorna.
15
Finns ingen demokrati där barn får bestämma regler på samma villkor som vuxna. Jag har varit med på skolor där vi dikskuterat och beslutat runt mössfrågan - vi VUXNA.
Barn som bär mössa på ett respektfulltsätt stör mig inte alls och knappt någon av mina kollegor heller. Vet tat det finns en aoch annan som försvarar mössreglen för att den enligt gamla normer är "oförskämt" att ha mössa inmhos men enligt mina erfarenheter är de i minoritet. Har man bara mössan på huvudet och that´s it är mössa helt okej för min del. Men har du provat att undervisa i en mellanstadieklass där flera av killarna gjort det till sport att gömma ansiktet i luvan till en hoodtröja på lektionstid? Där 6 av 14 killar kom i hood just för att kunna krypa in i den och därmed inte hänga med på genomgångar, gömma sig för arbetsuppgifter etc? En sådan klick killar hade jag i min förra klass. De trissade också upp varanadra när de gömde sig, börkade en började resten skratta och gömde sig de också. 6 helt vanliga killar kan tilläggas, en hade ev. en lätt släng av en bokstavskomination men resten var fullt kapabla att arbeta och duktiga om de väl satte manken till, men de hade en himla attityd rent ut sagt, när de satte den sidan till (självklart dkunde de vara hur goa som helst också). Mot ALLA vuxna på skolan, kan tiläggas. (De smet från skolans område på rasterna, sa ibalnd emot lärare på ett väldigt oförskämt sätt, kastade sudd på andra på lektionstid och skrattade när andra blev ledsna osv.)
I ett sådant läge måste vuxna ta sitt ansvar och sätta upp sådana regler som krävs för att klassen ska få lugn och ro och för att de busiga killarna ska lugna sig. Och att säga att Kalle får inte ha något på huvudet men Olle får, det funkar inte riktigt i skolans värld när eleverna möter en massa olika vuxna (hur ska läraren som arbetar i en annan del av huset och möter dem i korridoren veta att Olle får men inte Kalle?), när vuxna har kanske 450 elever att hålla reda på och vi vuxna dessutom ska fokusera på UNDERVISNING och inte uppfostran i första hand. Demokratin i den läget är att jag som vuxen hjälper de övriga 18 eleverna i klassen till den arbetsro som de enligt andra demokratiskt fattade beslut har rätt till.
Så länge en liten klick missköter det här med att ha något på huvudet så kommer det förbjudas i skolorna.
Och särskilt i skolan är det väl extra viktigt att hålla på regler och lära barnen att ändra regler på demokratsik väg. Ett av skolans uppdrag är ju att lära barn om demokrati och att verksamheten ska bedrivas i demokratiska former. Att som förälder uppmuntra till att bryta mot reglerna är ju att motverka skolans uppdrag. Vissa relger kanske ÄR fåniga, men det är ju ett gyllene tillfälle för barn att LÄRA SIG hur man kan ändra regler (via klassråd, elevråd, brev till rektorn osv.)
17
Och särskilt i skolan är det väl extra viktigt att hålla på regler och lära barnen att ändra regler på demokratsik väg. Ett av skolans uppdrag är ju att lära barn om demokrati och att verksamheten ska bedrivas i demokratiska former. Att som förälder uppmuntra till att bryta mot reglerna är ju att motverka skolans uppdrag. Vissa relger kanske ÄR fåniga, men det är ju ett gyllene tillfälle för barn att LÄRA SIG hur man kan ändra regler (via klassråd, elevråd, brev till rektorn osv.)
Jag håller med i det du skriver, Lisalina.
Det är svårt att hålla gråskalor i frågor som dessa. Om vissa skulle bära mössa så skulle det bli ett evigt argumenterande med de andra som - precis som du beskriver - kryper in i sina kläder och blir onåbara.
Förutom detta så är det en del som luktar übersunkigt i sina mössor och då tycker jag det blir ett hygieniskt problem också.
Men till demokratin så skulle jag gärna se att man ändå tar upp en diskussion i klasserna, sedan vidare i elevrådet istället för att bara surt bryta mot regler.
I slutändan är det ju i skolan precis som på vilken arbetsplats som helst: det är ledningen som har sista ordet och bestämmer.
Men ser man det i ett vidare perspektiv, och då gäller det även annat än mössor, så kan droppen urholka stenen och det är ju bättre att det görs med vettig argumentation, tycker jag.
18
Jag håller med i det du skriver, Lisalina.
Det är svårt att hålla gråskalor i frågor som dessa. Om vissa skulle bära mössa så skulle det bli ett evigt argumenterande med de andra som - precis som du beskriver - kryper in i sina kläder och blir onåbara.
Förutom detta så är det en del som luktar übersunkigt i sina mössor och då tycker jag det blir ett hygieniskt problem också.
Men till demokratin så skulle jag gärna se att man ändå tar upp en diskussion i klasserna, sedan vidare i elevrådet istället för att bara surt bryta mot regler.
I slutändan är det ju i skolan precis som på vilken arbetsplats som helst: det är ledningen som har sista ordet och bestämmer.
Men ser man det i ett vidare perspektiv, och då gäller det även annat än mössor, så kan droppen urholka stenen och det är ju bättre att det görs med vettig argumentation, tycker jag.
Jäpp, och kanske även att inse och acceptera när svaret inte blir som man själv önskat.
Jag fattar inte att det finns elever och föräldrar lägger ner denna tid på att tjafsa om regler som dessa.
Jag tror faktiskt inte att de på något sätt är i majoritet. Att tonåringar testar gränser är ju mer naturligt, men när 35-40 åringar gör det..??
Mina guldklimpar har ännu inte så mycket hormoner i kroppen så att de rent biologiskt "måste" trotsa och visst kan någon kliva in med kepsen i klassrummet redan nu, men de rättar sig själva. De var verkligen idel frågetecken när vi pratade om detta i klassrummet.
19
Jäpp, och kanske även att inse och acceptera när svaret inte blir som man själv önskat.
Jag fattar inte att det finns elever och föräldrar lägger ner denna tid på att tjafsa om regler som dessa.
Jag tror faktiskt inte att de på något sätt är i majoritet. Att tonåringar testar gränser är ju mer naturligt, men när 35-40 åringar gör det..??
Mina guldklimpar har ännu inte så mycket hormoner i kroppen så att de rent biologiskt "måste" trotsa och visst kan någon kliva in med kepsen i klassrummet redan nu, men de rättar sig själva. De var verkligen idel frågetecken när vi pratade om detta i klassrummet.
Fast skälet till att vuxna i skolan lägger ner en massa tid på mössor är ju att eleverna inte lyder och tar av dem. För en väluppfostrad unge (utan funktionshinder för det är en annan sak som du skriver) med föräldrar som samarbetar med skolan tar i regel av mössan vid en tillsägelse och så är det bra med det.
Barn och tonåringenar testar gränser och provar, men för en väluppfostrad tonåring räcker det som sagt med att få reglen ordentligt motiverad för sig och kanske någon påminnelse ibland. De kan tycka att regeln är öken och beklaga sig, men inte tar det en massa TID och de förstår också anledningarna till den även om de kanske inte tycker att de är så viktiga och kanske skulle välja annorlunda om de var de som fattade beslutet.
Ungar som käftar emot och har mössa på sig varje dag trots att de inte får, de har i regel andra bekymmer (återigen räknar vi bort de med funktionshinder) och krånglar också med andra regler. De barn som vi haft störst mösskonfrontationer med på vår låg- och mellanstadieskola är t.ex. de som sprungit ute och lekt på skolgården utan vuxens tillsyn 18.30 under vinterhalvåret (i innerstan Sthlm, dvs. usel social kontroll på gatorna), spottat på golvet inomhus, struntat i läxor osv. Ofta klagar deras föräldrar på att de inte får information från skolan om t.ex. idrottdagar, trots att vi skriver tydligt om det i veckobrev (som föräldrarna alltså uppenbart inte läser), de lämnar inte in blanketter som barnomsorg på sommaren i tid osv.
Med andra ord - om ALLA föräldrar håll rimlig koll på sina barn, tog sin föräldraroll på allvar, satsade på uppfostran hemma och förutsatte att skolan her regler för att göra skolmiljön så BRA som möjligt (istället för att automatiskt misstro) skulle vi inte behöva lässa en massa tid på mössdiskussioner. Då skulle kanske också barn som behöver mössa pga funktionshinder kunna få ha det, utan att andra gick i taket för att det var så orättvist.
20
Fast skälet till att vuxna i skolan lägger ner en massa tid på mössor är ju att eleverna inte lyder och tar av dem. För en väluppfostrad unge (utan funktionshinder för det är en annan sak som du skriver) med föräldrar som samarbetar med skolan tar i regel av mössan vid en tillsägelse och så är det bra med det.
Barn och tonåringenar testar gränser och provar, men för en väluppfostrad tonåring räcker det som sagt med att få reglen ordentligt motiverad för sig och kanske någon påminnelse ibland. De kan tycka att regeln är öken och beklaga sig, men inte tar det en massa TID och de förstår också anledningarna till den även om de kanske inte tycker att de är så viktiga och kanske skulle välja annorlunda om de var de som fattade beslutet.
Ungar som käftar emot och har mössa på sig varje dag trots att de inte får, de har i regel andra bekymmer (återigen räknar vi bort de med funktionshinder) och krånglar också med andra regler. De barn som vi haft störst mösskonfrontationer med på vår låg- och mellanstadieskola är t.ex. de som sprungit ute och lekt på skolgården utan vuxens tillsyn 18.30 under vinterhalvåret (i innerstan Sthlm, dvs. usel social kontroll på gatorna), spottat på golvet inomhus, struntat i läxor osv. Ofta klagar deras föräldrar på att de inte får information från skolan om t.ex. idrottdagar, trots att vi skriver tydligt om det i veckobrev (som föräldrarna alltså uppenbart inte läser), de lämnar inte in blanketter som barnomsorg på sommaren i tid osv.
Med andra ord - om ALLA föräldrar håll rimlig koll på sina barn, tog sin föräldraroll på allvar, satsade på uppfostran hemma och förutsatte att skolan her regler för att göra skolmiljön så BRA som möjligt (istället för att automatiskt misstro) skulle vi inte behöva lässa en massa tid på mössdiskussioner. Då skulle kanske också barn som behöver mössa pga funktionshinder kunna få ha det, utan att andra gick i taket för att det var så orättvist.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
