Jaha, jag har precis gjort ett graviditetstest som visade postivt - vilket jag misstänkte då jag haft samma symtom som de tidigare gravidteterna med ömma bröst .. vi slarvade en gång förra månaden, jag köpte dagenefterpiller men det verkade inte hjälpa eftersom jag nu sitter här och är gravid.
Att behålla är inte ett alternativ då vi redan har 3 barn i åldrarna 2-7 år, och vi har inte råd att ha ett till barn. Dessutom vill vi inte ha fler utan är nöjda med tre.
Jag vet att det var slarvigt att slarva men nu är det ju som det är.
Anledningen till att jag skriver är för att jag undrar hur man gör nudå ..?
Att jag ska ringa och boka tid för abort fattar jag men vad händer då?
Massa prat? Gör de vaginalt ultraljud? Kan de verkligen se hur långt gången
man är så pass tidigt i graviditeten? Gör det ont med medicinsk abort, vilket jag antar blir aktuellt för min del? Berätta gärna lite, det är min första abort (och definitivt min sista - inga fler "slarv" här inte!)
Mvh, S
1
Ett lätt beslut Jaha, jag har precis gjort ett graviditetstest som visade postivt - vilket jag misstänkte då jag haft samma symtom som de tidigare gravidteterna med ömma bröst .. vi slarvade en gång förra månaden, jag köpte dagenefterpiller men det verkade inte hjälpa eftersom jag nu sitter här och är gravid.
Att behålla är inte ett alternativ då vi redan har 3 barn i åldrarna 2-7 år, och vi har inte råd att ha ett till barn. Dessutom vill vi inte ha fler utan är nöjda med tre.
Jag vet att det var slarvigt att slarva men nu är det ju som det är.
Anledningen till att jag skriver är för att jag undrar hur man gör nudå ..?
Att jag ska ringa och boka tid för abort fattar jag men vad händer då?
Massa prat? Gör de vaginalt ultraljud? Kan de verkligen se hur långt gången
man är så pass tidigt i graviditeten? Gör det ont med medicinsk abort, vilket jag antar blir aktuellt för min del? Berätta gärna lite, det är min första abort (och definitivt min sista - inga fler "slarv" här inte!)
Eftersom så få skriver här så svarar jag även fast jag inte riktigt kan säga, då det är olika i sverige och i finland.
I finland måste vi få tillstånd från en läkare, det behöver man inte i sverige. Men detta tillstånd var inte svårt att få, och jag träffade en mycket sympatisk läkare, som mycket väl förstod hur svår situvationen kan vara.
För min del gick det till så här. Ringde sjukhuset på vanliga avdelningen, alltså typ allmänläkare, fick en tid. Innan själva besöket fick jag ge urinprov, och de tog då graviditettest, och klamydigaprov (det var obligatoriskt) Fick uppge orsak, vilket jag bara tyckte var skönt att få prata om. Fick ge lite personlig info, som samlas som stastestik här. Vid det här besöket hade jag inte ens bestämt mej ifall jag ska göra abort eller inte. Men vi var överrens om att det är lika bra att påbörjar prossesen, och ångra sej kan man göra fram till aborten är påbörjad. Sen gjordes även en snabb gynundersökning där man kollade lite att graviditeten inte gått längre än vad jag sagt, att allt såg tidsenligt ut.
Sen fick jag en ny läkartid till ett annat ställe, där kommer det också vara ett samtal och sen bestäms mer exakt om hur aborten mer i detalj kommer att gå igenom. Den tiden fick jag efter helgen, så det var ingen direkt väntetid. Väntar på den tiden just nu.
2
Eftersom så få skriver här så svarar jag även fast jag inte riktigt kan säga, då det är olika i sverige och i finland.
I finland måste vi få tillstånd från en läkare, det behöver man inte i sverige. Men detta tillstånd var inte svårt att få, och jag träffade en mycket sympatisk läkare, som mycket väl förstod hur svår situvationen kan vara.
För min del gick det till så här. Ringde sjukhuset på vanliga avdelningen, alltså typ allmänläkare, fick en tid. Innan själva besöket fick jag ge urinprov, och de tog då graviditettest, och klamydigaprov (det var obligatoriskt) Fick uppge orsak, vilket jag bara tyckte var skönt att få prata om. Fick ge lite personlig info, som samlas som stastestik här. Vid det här besöket hade jag inte ens bestämt mej ifall jag ska göra abort eller inte. Men vi var överrens om att det är lika bra att påbörjar prossesen, och ångra sej kan man göra fram till aborten är påbörjad. Sen gjordes även en snabb gynundersökning där man kollade lite att graviditeten inte gått längre än vad jag sagt, att allt såg tidsenligt ut.
Sen fick jag en ny läkartid till ett annat ställe, där kommer det också vara ett samtal och sen bestäms mer exakt om hur aborten mer i detalj kommer att gå igenom. Den tiden fick jag efter helgen, så det var ingen direkt väntetid. Väntar på den tiden just nu.
Jag gjorde en abort för ca en månad sedan. När jag upptäckte att jag var gravid ringde jag abortmottagningen i min stad och beställde tid. Eftersom de har svårt att se ngt foster innan v. 6 (antalet veckor från sista mensens första dag) så fick jag en tid som passade enl den uträkningen.
Det enda läkaren frågade var om jag verkligen hade bestämt mig för att jag ville göra en abort och eftersom svaret var ett säkert ja så var det inget mer med det. I övrigt fick jag svara på massa andra frågor om min hälsa och så.
Jga fick med mig tableter för en medicinsk hemabort och jag tyckte det gick rätt bra.
Först får man tabletter att ta som förbereder livmodern för aborten och de tar man en till två dagar innan man sätter igång utstötningen. De första tabletterna kände jag inget av men man kan tydligen börja blöda och få lite ont.
De andra tabletterna förde jag upp i slidan och ganska så snabbt fick jag lite lätt molvärk. Jag hade redan tagit en dos särtstillande så då kände jag inte så mycket. Efter ca 4 timmar gjorde det mer och mer ont så då tog jag de andra smärtstillande tabletterna (ngt morfinpreparat) jag hade fått och de hjälpte väl bara så där. I ca två timmar hade jag ganska ont men det var inget jag inte kunde hantera, kändes som värkar fast inte rikitgt så ont, men jag hade en varm vetekudde till hjälp så jag kudne slappna av och då blev det bättre. När jag väl började blöda så släppte nästan all värken.
Jag blödde inte så jättemycket och efter ca 5 dagar hade det slutat helt.
Jag var rädd innan aborten för jag har heller inte gjort ngn tidiagare och visste inte vad jag hade att vänta. Hade läst många skräckhistorier på nätet. Det var absolut ingen rolig erfarenhet men det var inte så hemskt som jag trodde det skulle bli.
Jag tyckte det var lite läskigt och jobbigt att gå dit, att bli dömd, men så var det absolut inte, de var så himla gulliga och trevliga och förtsående.
Nu har jag inte haft några betänkligheter efter aborten eftersom det visade sig att graviditeten hade stannat av sig själv så där kan jag tyvärr inte dela med mig av ngt.
Hoppas att allt går bra!
Kram
3
Jag gjorde en abort för ca en månad sedan. När jag upptäckte att jag var gravid ringde jag abortmottagningen i min stad och beställde tid. Eftersom de har svårt att se ngt foster innan v. 6 (antalet veckor från sista mensens första dag) så fick jag en tid som passade enl den uträkningen.
Det enda läkaren frågade var om jag verkligen hade bestämt mig för att jag ville göra en abort och eftersom svaret var ett säkert ja så var det inget mer med det. I övrigt fick jag svara på massa andra frågor om min hälsa och så.
Jga fick med mig tableter för en medicinsk hemabort och jag tyckte det gick rätt bra.
Först får man tabletter att ta som förbereder livmodern för aborten och de tar man en till två dagar innan man sätter igång utstötningen. De första tabletterna kände jag inget av men man kan tydligen börja blöda och få lite ont.
De andra tabletterna förde jag upp i slidan och ganska så snabbt fick jag lite lätt molvärk. Jag hade redan tagit en dos särtstillande så då kände jag inte så mycket. Efter ca 4 timmar gjorde det mer och mer ont så då tog jag de andra smärtstillande tabletterna (ngt morfinpreparat) jag hade fått och de hjälpte väl bara så där. I ca två timmar hade jag ganska ont men det var inget jag inte kunde hantera, kändes som värkar fast inte rikitgt så ont, men jag hade en varm vetekudde till hjälp så jag kudne slappna av och då blev det bättre. När jag väl började blöda så släppte nästan all värken.
Jag blödde inte så jättemycket och efter ca 5 dagar hade det slutat helt.
Jag var rädd innan aborten för jag har heller inte gjort ngn tidiagare och visste inte vad jag hade att vänta. Hade läst många skräckhistorier på nätet. Det var absolut ingen rolig erfarenhet men det var inte så hemskt som jag trodde det skulle bli.
Jag tyckte det var lite läskigt och jobbigt att gå dit, att bli dömd, men så var det absolut inte, de var så himla gulliga och trevliga och förtsående.
Nu har jag inte haft några betänkligheter efter aborten eftersom det visade sig att graviditeten hade stannat av sig själv så där kan jag tyvärr inte dela med mig av ngt.
Tack så jättemycket för ditt svar, det var intressant att läsa hur någon som gått igenom det jag ska gå igenom upplevde det. Jag har fått tid den 12/4, dvs om lite drygt en vecka. Enligt kvinnan jag pratade med på telefon så är jag i vecka 4 nu, dvs väldigt tidigt i graviditeten, vilket är bra eftersom då eventuella komplikationer minskar ..
Är dock rätt nervös ändå och jag lär väl bli ännu mer nervös ju närmare vi kommer..
Tack än en gång för ditt svar!
4
Tack så jättemycket för ditt svar, det var intressant att läsa hur någon som gått igenom det jag ska gå igenom upplevde det. Jag har fått tid den 12/4, dvs om lite drygt en vecka. Enligt kvinnan jag pratade med på telefon så är jag i vecka 4 nu, dvs väldigt tidigt i graviditeten, vilket är bra eftersom då eventuella komplikationer minskar ..
Är dock rätt nervös ändå och jag lär väl bli ännu mer nervös ju närmare vi kommer..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
