Hatar mitt barn?

[Anonym]

Nu är det så här att jag blev pappa för ca 8v sen.
Det var både blandade känslor i början om abort eller inte
men magen sa nej vi behålla det. Och jag vill överallt annat ha en POJKE.
men så tittar det ut en tjej. besvikelsen är total.
visst de va kul i början jag hjälpte till och så. men nu har jag börjar bry mig mindre o drar ur mig massa kommentarer som att vi kan tappa henne i golvet osv.
Hon lider av kolik de är då jag blir frustrerad. Annars är hon värdens vackraste lilla flicka..

och hennes kolik började för 4a dagar sen. vi kör med droppar tjejen har slutat dricka mjölk o dricker bara 1-2 koppar kaffe om dan.. Så vi har gjort dom tipsen
vi har fått för att försöka förmildra koliken.. Men när hon väl skriker så får jag panik o blir galen. skriker att vi borde ta bort ungen osv.. tjejen går till annat rum hon tar det BRA. medans jag sätter på mig hörlurar på högstavolym o vill inte va pappa.
jag vet att detta bara håller ett ta men detta tär på vårt förhållande som bara FAN!!
jag tycker om min brud och vill inte lämna henne.. jag vill inte lämna mitt barn.
åker jag bort några dar så vill jag inte få stämpeln "dålig pappa" som flyr från problemen. jag vill va där för dom men jag orkar verkligen inte..


så nu e frågan. jag tror jag hatar mitt barn. Vad ska jag göra?
men jag älskar henne när hon inte skriker..

Vet ej vad jag fick ut av detta inlägg. jag behöver en jävla massa råd
iaf för att hålla ihop min famil.. jag är så nära att ge upp pga av en kolik. Rätt patetiskt men det är för jävligt. man står ju där maktlös o hon bara skriker o skriker i timmar..

[nimsa]

Nu är det så här att jag blev pappa för ca 8v sen.
Det var både blandade känslor i början om abort eller inte
men magen sa nej vi behålla det. Och jag vill överallt annat ha en POJKE.
men så tittar det ut en tjej. besvikelsen är total.
visst de va kul i början jag hjälpte till och så. men nu har jag börjar bry mig mindre o drar ur mig massa kommentarer som att vi kan tappa henne i golvet osv.
Hon lider av kolik de är då jag blir frustrerad. Annars är hon värdens vackraste lilla flicka..

och hennes kolik började för 4a dagar sen. vi kör med droppar tjejen har slutat dricka mjölk o dricker bara 1-2 koppar kaffe om dan.. Så vi har gjort dom tipsen
vi har fått för att försöka förmildra koliken.. Men när hon väl skriker så får jag panik o blir galen. skriker att vi borde ta bort ungen osv.. tjejen går till annat rum hon tar det BRA. medans jag sätter på mig hörlurar på högstavolym o vill inte va pappa.
jag vet att detta bara håller ett ta men detta tär på vårt förhållande som bara FAN!!
jag tycker om min brud och vill inte lämna henne.. jag vill inte lämna mitt barn.
åker jag bort några dar så vill jag inte få stämpeln "dålig pappa" som flyr från problemen. jag vill va där för dom men jag orkar verkligen inte..


så nu e frågan. jag tror jag hatar mitt barn. Vad ska jag göra?
men jag älskar henne när hon inte skriker..

Vet ej vad jag fick ut av detta inlägg. jag behöver en jävla massa råd
iaf för att hålla ihop min famil.. jag är så nära att ge upp pga av en kolik. Rätt patetiskt men det är för jävligt. man står ju där maktlös o hon bara skriker o skriker i timmar..

Finns det någon förälder som inte vill slita av sig håret i frustration när barnet har kolik? Det är nog rätt vanligt även om dina kommentarer om att tappa henne i golvet och ta bort henne skrämmer mig en aning. Jag förutsätter att du givetvis inte menar det och att vem som helst kan säga dumma saker som man givetvis inte menar. Däremot hade jag nog som mor till barnet blivit rädd och inte låtit dig ta hand om barnet ensamt. Men det kanske är att överreagera...jag vet inte...

Måste ni till exempel vara två hela tiden? Jag förstår att du vill ge din kvinna stöd men samtidigt så kan det vara bättre för din kvinna och ditt barn att du faktiskt går ut några timmar när du känner att du inte står ut längre. Det är bättre än att du skriker och säger fruktansvärda saker. Både du och din kvinna behöver vila och ett sätt är att ni faktiskt turar om att låta den andra gå iväg en stund (svårare för kvinnan) och andas ut. Det är inget fel i det. Du behöver inte åka bort i dagar. Men gå hem till din mamma och sov. Gå på bio. Säkert finns det två svärmödrar som bara längtar efter att ni ska ringa och be om hjälp.Eller mostrar eller fastrar eller morbror.... Gör det. Ring mormor eller farmor och be den komma över och bära flickan ett tag så får din kvinna sova nån timma och du gå ut några timmar.

Så för att summera:
-bättre att du går ut än att du skriker eller säger dumma saker
-be närstående om hjälp.

[_moa]

Du behöver hjälp.
Vänd dig till sjukvården för att träffa en kurator och var ärlig med vad du känner. Ju längre du väntar desto svårare blir det att knyta an ordentligt till sitt barn.

[afrobabymama]

Hej!

Först till din fråga, jag tror inte alls att du hatar ditt barn, att du skriver här visar att du bryr dig och att du vill lösa situationen. Första barnet barnet är alltid en stor omställning och kan röra upp många olika känslor. Jag tycker på sätt och viss att du gör helt rätt i att dra dig undan när du känner att de arga och uppgivna känslorna tar överhand.
Ta hjälp av anhöriga, så att ni båda får lite lugn och ro både tillsammans som par och varför sig.
Jag tycker inte alls att det vore fel att åka bort några dagar, om din tjej går med på detta, för om du bara blir arg och slänger ur dig otrevligheter är du ju tyvärr inte till någon hjälp.
Om du känner att problemet kvarstår under en längre tid så tycker jag att du ska ta hjälp av en psykolog eller liknande så att du får möjlighet att reda ut dina känslor och får verktyg att bättre hantera situationen. Det är mina råd och jag hoppas att det löser sig för dig och din nya familj.

[Anonyma A]

Jag anar en känsla av rädsla hos di - för dig själv? Vad händer när du blir frustrerad eller rasande? Kastar du ungen i väggen? Eller din tjej kanske?

Koliken går över.
Sen kommer dottern börja krypa och ha sönder dina saker. Så trotsperioderna, de är sällan att leka med..
Hon kanske kommer att vilja sova hos er tills hon är 6 eller 8 år..
Ibland kommer hon säga att du är DUM!
Hon kommer lyssna på hög musik du inte gillar..
Sen säger hon kanske Håll käften gubbjävel till dig.

Detta är föräldraskap. Du måste vara vuxen och ta ditt ansvar. Det består inte i att gå undan, gå ut, ta på sig hörlurar.. Det innebär att du söker hjälp, nu helst igår, och lär dig hantera det.
Tänk om din kvinna känner att hon måste skydda barnet från dig? Otäck tanke va?

Lycka till.

[kallinka]

mammor kan få förlossningsdepression kanske du drabbats av en ochså..ta lite utrymme om möjligt be någon annan att hjälpa till hemma och förklara förhoppningsvis fårstår din sambo och tillåter detta