Antagligen är jag väldigt otydlig i det jag skriver
Nej jag är inte ute efter att ta itu med barnet eller barnets föräldra själv. Jag vill bara kunna tala med mitt barn om vad som hänt - om det är viktig för henne att säga namnet på pojken som slagit henne ( och det har tyvärr hänt vid flera tilfällen ) vill jag som förälder veta att vi "talar samma språk "
Att vi inte kan göra något stämmer ju inte helt , jag måste ju som förälder få påpeka till pedagogerna att det inte känns bra att samma barn vid flertal tillfällen under flera månaders tid slår och ger sig på mitt barn ( att jag här har nämt att han även slår andra barn gör mig inte till talesman som någon påstod för de föräldrarna , det var mer för att visa att vi inte är ensamma om problematiken )
Problematiken - som blev uppenbar efter dagens incident är ju att pedagogerna inte gjort upp en handlingsplan utan bara har ursäktat pojkens beteende med att han är "lite busig och har svårt med att sätta gränser "
Tycker du att det är ok - låt pojken fortsätta slåss som han vill, de som blir slagna och deras föräldrar kan / får inte göra något åt det ?
42
Antagligen är jag väldigt otydlig i det jag skriver
Nej jag är inte ute efter att ta itu med barnet eller barnets föräldra själv. Jag vill bara kunna tala med mitt barn om vad som hänt - om det är viktig för henne att säga namnet på pojken som slagit henne ( och det har tyvärr hänt vid flera tilfällen ) vill jag som förälder veta att vi "talar samma språk "
Att vi inte kan göra något stämmer ju inte helt , jag måste ju som förälder få påpeka till pedagogerna att det inte känns bra att samma barn vid flertal tillfällen under flera månaders tid slår och ger sig på mitt barn ( att jag här har nämt att han även slår andra barn gör mig inte till talesman som någon påstod för de föräldrarna , det var mer för att visa att vi inte är ensamma om problematiken )
Problematiken - som blev uppenbar efter dagens incident är ju att pedagogerna inte gjort upp en handlingsplan utan bara har ursäktat pojkens beteende med att han är "lite busig och har svårt med att sätta gränser "
Tycker du att det är ok - låt pojken fortsätta slåss som han vill, de som blir slagna och deras föräldrar kan / får inte göra något åt det ?
För ett bra tag sedan blev min son biten två gånger på kort tid, inte allvarligt men ändå. Jag vet inte om det var samma barn. Då fick jag inte heller veta vem det var som gjort det. Min spontana känsla var att jag skulle vilja veta. Men en tanke senare inser jag att det inte är rimligt.
Tänk om det är mitt barn som biter/slår något annat barn. Personalen informerar mig om det, men vad ska jag göra mer än att prata med barnet? Är barnet dessutom litet (vilket ofta är fallet när det handlar om att bitas) går det ju inte ens att prata med barnet. Tänk om jag så småningom får ett samtal från en arg och ledsen förälder som talar om för mig att deras barn inte vågar gå till dagis pga mitt barns beteende. Förhoppningsvis lyckas jag hålla mig lugn, men risken är stor att jag känner mig påhoppad och hugger tillbaka, vilket vore väldigt olyckligt.
De som kan göra något är personalen. Det är de som är där. Och de kan inte övervaka varje sekund. Men visst, händer sådnat upprepade gånger blir man ju ändå som förälder orolig, och då hoppas man att personalen kan säga att de jobbar på det eller något annat som verkar som om de tar det hela på allvar.
Ja detta är inte lätt. Jag gissar att förskollärare har upplevt alla möjliga reaktioner. Att man som förälder vill bli informerad om ifall ens eget barn gör "dumheter" gäller nog inte för alla, i alla fall i praktiken. Jag är övertygad om att förskollärare som vänligt sagt att deras barn bitit ett annat barn mötts av sura eller jätteledsna miner och föräldrar som säger "jag blir jätteledsen, vad ska jag göra nu när du sagt detta? Jag kan ju inte göra något".
43
För ett bra tag sedan blev min son biten två gånger på kort tid, inte allvarligt men ändå. Jag vet inte om det var samma barn. Då fick jag inte heller veta vem det var som gjort det. Min spontana känsla var att jag skulle vilja veta. Men en tanke senare inser jag att det inte är rimligt.
Tänk om det är mitt barn som biter/slår något annat barn. Personalen informerar mig om det, men vad ska jag göra mer än att prata med barnet? Är barnet dessutom litet (vilket ofta är fallet när det handlar om att bitas) går det ju inte ens att prata med barnet. Tänk om jag så småningom får ett samtal från en arg och ledsen förälder som talar om för mig att deras barn inte vågar gå till dagis pga mitt barns beteende. Förhoppningsvis lyckas jag hålla mig lugn, men risken är stor att jag känner mig påhoppad och hugger tillbaka, vilket vore väldigt olyckligt.
De som kan göra något är personalen. Det är de som är där. Och de kan inte övervaka varje sekund. Men visst, händer sådnat upprepade gånger blir man ju ändå som förälder orolig, och då hoppas man att personalen kan säga att de jobbar på det eller något annat som verkar som om de tar det hela på allvar.
Ja detta är inte lätt. Jag gissar att förskollärare har upplevt alla möjliga reaktioner. Att man som förälder vill bli informerad om ifall ens eget barn gör "dumheter" gäller nog inte för alla, i alla fall i praktiken. Jag är övertygad om att förskollärare som vänligt sagt att deras barn bitit ett annat barn mötts av sura eller jätteledsna miner och föräldrar som säger "jag blir jätteledsen, vad ska jag göra nu när du sagt detta? Jag kan ju inte göra något".
Anonyma inlägg i hård ton gillar jag inte. Det är iofs bra att du missar anonymitet, och därmed visar nicket, längre ner i tråden, men det gör det också tydligt att du har helt olika tonläge i detta inlägg och i ditt tredje, där du vet att du står för det du skriver med eget nick.
44
Anonyma inlägg i hård ton gillar jag inte. Det är iofs bra att du missar anonymitet, och därmed visar nicket, längre ner i tråden, men det gör det också tydligt att du har helt olika tonläge i detta inlägg och i ditt tredje, där du vet att du står för det du skriver med eget nick.
Nja, det tror jag inte för hon undrade hur hon skulle kunna ringa till föräldrarna då hon inte var 100 % säker på vilka de var. Så tanken om et samtal blev nog inte introducerad av dig. Men fint att du ryckte in och försökte förtydliga...
46
Nja, det tror jag inte för hon undrade hur hon skulle kunna ringa till föräldrarna då hon inte var 100 % säker på vilka de var. Så tanken om et samtal blev nog inte introducerad av dig. Men fint att du ryckte in och försökte förtydliga...
Jag har inte läst alla trådar, men för att svara på frågan varför de inte talade om vem som var boven, så har förskolan en mkt tung sekretess, och pedagogerna får absolut inte tala om vem som gjort vad.
Och jag kan helt ärligt inte förstå varför du behöver den informationen för att kunna prata med din dotter?!
Och av informationen som du ger, så känns det som att du har överfört mycket av din frustration på din dotter, och förstorat upp detta till okontrollerade former.
Du har ju ingen aning om vad detta barnet har för problematik med sig, och hur pedagogerna arbetar med detta. Det _kan_ var ett barn som det händer mkt omkring hela tiden, och som både föräldrar och/eller pedagoger är oroade över och arbetar aktivt med, och att då hela tiden påtala om "dumma saker" som hänt på förskolan, hjälper knappast inte föräldrarna och definitivt inte barnet. (tvärtom, det som hjälper där är att fokusera på det som fungerar bra!)
Visst är det tråkigt det som hände, och jag tycker verkligen synd om din dotter som verkar ha tagit detta så hårt, men på förskolan får pedagogerna ta ansvar för barnen och arbeta efter att barnen har en säker miljö. Framför gärna dina önskemål, men låt dem arbeta i fred på förskolan. Du har inga rättigheter att höra om mer än vad som aktuellt med ditt barn.
Och framför allt: Försök att se situationer ur andra perspektiv än ditt eget (din dotters) det underlättar oerhört för att ha ha förståelse för andra människor. Allt är inte svart eller vitt, vi kan inte påverka allt, vi kan inte begära att ha ständig koll 24/7.Det kommer hjälpa dej mkt, framför allt när barnet växer och du måste släppa lite på kontrollen.
Jag hoppas slutligen att pojken får hjälp, (Det kanske är ett verbalt språk som saknas iochmed att de ännu är så små?)och att din dotter får leka och ha det bra på förskolan fortsättningsvis.
Mvh Pillan
48
Jag har inte läst alla trådar, men för att svara på frågan varför de inte talade om vem som var boven, så har förskolan en mkt tung sekretess, och pedagogerna får absolut inte tala om vem som gjort vad.
Och jag kan helt ärligt inte förstå varför du behöver den informationen för att kunna prata med din dotter?!
Och av informationen som du ger, så känns det som att du har överfört mycket av din frustration på din dotter, och förstorat upp detta till okontrollerade former.
Du har ju ingen aning om vad detta barnet har för problematik med sig, och hur pedagogerna arbetar med detta. Det _kan_ var ett barn som det händer mkt omkring hela tiden, och som både föräldrar och/eller pedagoger är oroade över och arbetar aktivt med, och att då hela tiden påtala om "dumma saker" som hänt på förskolan, hjälper knappast inte föräldrarna och definitivt inte barnet. (tvärtom, det som hjälper där är att fokusera på det som fungerar bra!)
Visst är det tråkigt det som hände, och jag tycker verkligen synd om din dotter som verkar ha tagit detta så hårt, men på förskolan får pedagogerna ta ansvar för barnen och arbeta efter att barnen har en säker miljö. Framför gärna dina önskemål, men låt dem arbeta i fred på förskolan. Du har inga rättigheter att höra om mer än vad som aktuellt med ditt barn.
Och framför allt: Försök att se situationer ur andra perspektiv än ditt eget (din dotters) det underlättar oerhört för att ha ha förståelse för andra människor. Allt är inte svart eller vitt, vi kan inte påverka allt, vi kan inte begära att ha ständig koll 24/7.Det kommer hjälpa dej mkt, framför allt när barnet växer och du måste släppa lite på kontrollen.
Jag hoppas slutligen att pojken får hjälp, (Det kanske är ett verbalt språk som saknas iochmed att de ännu är så små?)och att din dotter får leka och ha det bra på förskolan fortsättningsvis.
Mvh Pillan
Alla våra barn har råkat ut för att ett annat barn på förskola någon gång bitit eller slagit dem. De har också bitit eller slagit andra. Mest vid enstaka tillfälle och vad det verkade olika barn vid olika tillfällen. I en period var det dock så att det var samma barn som återkom, och eftersom jag oftast var där en stund på eftermiddagarna och alltid hämtade först så såg jag saker hända. Personalen kan och ska ju aldrig prata namn, så det är inget konstigt. Men om du (som jag också gjorde på vårt dagis) reagerar över dels personalens bristande förmåga att hantera barnens mer fysiska uttryckssätt och dels över att de inte ringer eller meddelar vad som hänt, så kan du väl ta upp just dessa två punkter på ett möte. samtalet kan ju aldrig handla om ett specifikt barn, men absolut om personalen och du kan fråga hur de hanterar situationer där barn tar till fysiska uttryckssätt och det skadar. Du kan också vara tydlig med att du vill att de ska ringa dig.
Till sist är det nog tyvärr så att personalen kan säkert bli bättre på att hantera situation som uppstår och stötta barnen i andra sätt att uttrycka sig, men små frustrerade barn tar ju till knuffar och smäller även till andra. En period hade vi bekymret att det var våra två barn som bet varandra på dagis, det berodde på att deras språkförmåga räckte inte till, och de valde att bita istället för att säga ifrån - för att de inte kunde. Personalen var extremt frustrerad för de bet hårt, men då blev det så uppenbart att det inte handlar så mycket om att ställa föräldrarna mot varandra, utan hjälpa barnen att hitta andra uttrycksätt på dagis. Föräldrarna vill säkert veta också förstås, om inte annat för att kunna bidra med sitt stöd till andra uttryckssätt. Sen är det en jätteviktig fråga hur personalen arbetar med barn som slår eller biter. Jag tror inte att det bara handlar om att säga nej, utan framför allt att ge andra verktyg och det kräver en mycket stor portion tålamod, eftersom det tar tid att lära sig andra uttryckssätt och barn är ganska stora innan de faktiskt förstår att det gör ont på andra när man slår.
49
Alla våra barn har råkat ut för att ett annat barn på förskola någon gång bitit eller slagit dem. De har också bitit eller slagit andra. Mest vid enstaka tillfälle och vad det verkade olika barn vid olika tillfällen. I en period var det dock så att det var samma barn som återkom, och eftersom jag oftast var där en stund på eftermiddagarna och alltid hämtade först så såg jag saker hända. Personalen kan och ska ju aldrig prata namn, så det är inget konstigt. Men om du (som jag också gjorde på vårt dagis) reagerar över dels personalens bristande förmåga att hantera barnens mer fysiska uttryckssätt och dels över att de inte ringer eller meddelar vad som hänt, så kan du väl ta upp just dessa två punkter på ett möte. samtalet kan ju aldrig handla om ett specifikt barn, men absolut om personalen och du kan fråga hur de hanterar situationer där barn tar till fysiska uttryckssätt och det skadar. Du kan också vara tydlig med att du vill att de ska ringa dig.
Till sist är det nog tyvärr så att personalen kan säkert bli bättre på att hantera situation som uppstår och stötta barnen i andra sätt att uttrycka sig, men små frustrerade barn tar ju till knuffar och smäller även till andra. En period hade vi bekymret att det var våra två barn som bet varandra på dagis, det berodde på att deras språkförmåga räckte inte till, och de valde att bita istället för att säga ifrån - för att de inte kunde. Personalen var extremt frustrerad för de bet hårt, men då blev det så uppenbart att det inte handlar så mycket om att ställa föräldrarna mot varandra, utan hjälpa barnen att hitta andra uttrycksätt på dagis. Föräldrarna vill säkert veta också förstås, om inte annat för att kunna bidra med sitt stöd till andra uttryckssätt. Sen är det en jätteviktig fråga hur personalen arbetar med barn som slår eller biter. Jag tror inte att det bara handlar om att säga nej, utan framför allt att ge andra verktyg och det kräver en mycket stor portion tålamod, eftersom det tar tid att lära sig andra uttryckssätt och barn är ganska stora innan de faktiskt förstår att det gör ont på andra när man slår.
Just mammans handlande är väl ett tecken på att det här är ett barn som troligen inte behöver mer klander utan mera positivt beröm. Kanske är det så personalen arbetar - att tona ned det negativa och lyfta och förstärka det positiva.
Skulle tro att mamman till den pojken känner stor och plågsam skam över det som händer.
I den generella frågan kan jag inte säga annat än att personalen gör det den bör när de inte lämnar ut namnet till dig eller annan förälder.
Om det däremot sprider sig en osäkerhet i föräldragruppen över personalens kamratstärkande eller förebyggande arbete med barngruppen, kan du ju begära att det tas upp på nästa föräldramöte. Då klan personalen få utveckla hur de arbetar.
Om du fortfarande känner tveksamheter, kontakta rektorn och be om ett möte. Berätta för rektorn om dina farhågor att personalen inte jobbar pedagogiskt förebyggande med barnen och resonera med honom/henne.
Utan att vilja vara otrevlig är ju egentligen personfrågan - vem slår vem - ointressant. Det intressanta är hur barngruppen tillsammans utvecklas och om personalen arbetar med barnen före något sker eller efter eller både och, vilket ju vore det idealiska.
50
Just mammans handlande är väl ett tecken på att det här är ett barn som troligen inte behöver mer klander utan mera positivt beröm. Kanske är det så personalen arbetar - att tona ned det negativa och lyfta och förstärka det positiva.
Skulle tro att mamman till den pojken känner stor och plågsam skam över det som händer.
I den generella frågan kan jag inte säga annat än att personalen gör det den bör när de inte lämnar ut namnet till dig eller annan förälder.
Om det däremot sprider sig en osäkerhet i föräldragruppen över personalens kamratstärkande eller förebyggande arbete med barngruppen, kan du ju begära att det tas upp på nästa föräldramöte. Då klan personalen få utveckla hur de arbetar.
Om du fortfarande känner tveksamheter, kontakta rektorn och be om ett möte. Berätta för rektorn om dina farhågor att personalen inte jobbar pedagogiskt förebyggande med barnen och resonera med honom/henne.
Utan att vilja vara otrevlig är ju egentligen personfrågan - vem slår vem - ointressant. Det intressanta är hur barngruppen tillsammans utvecklas och om personalen arbetar med barnen före något sker eller efter eller både och, vilket ju vore det idealiska.
Att så små barn ibland tar till både nävar och tänder händer tyvärr ibland men om det ofta är ett och samma barn som ger sig på andra måste något göras. Det är inte meningen att andra barn ska behöva bli slagna under sin förskolevistelse. Klarar inte personalen av situationen måste de försöka få en extra resurs som kan hjälpa det utagerande barnet.
51
Att så små barn ibland tar till både nävar och tänder händer tyvärr ibland men om det ofta är ett och samma barn som ger sig på andra måste något göras. Det är inte meningen att andra barn ska behöva bli slagna under sin förskolevistelse. Klarar inte personalen av situationen måste de försöka få en extra resurs som kan hjälpa det utagerande barnet.
TuVu !
Jag hade tänkt att strunta i att besvara dina tidigare insinuationer men nu tycker jag att du går för långt . Du skriver att jag har en rabiat ton och att min offermentalitet vilseleder dig …Tycker du tonen i dina inlägg är trevlig ?
Du insinuerar och gör egna fria tolkningar. Internet och det skrivna ordet blir ju tyvärr lite platt och endimensionellt. I vanliga fall behöver man inte skriva långa utförliga detaljrika inlägg för att inte bli missförstådd men det gäller tydligen inte med dig. Jag ska försöka besvara några av dina ”tolkningar”
Du skriver att jag anser mig uppenbarligen veta bäst – jag skulle vilja kontra med att Du utger dig för att uppenbarligen veta vad jag tycker och tänker, helt utan belägg, endast genom dina tolkningar ( som är helt felaktiga )
Jag har aldrig haft en tanke på att varkens säga till barnet i fråga eller ringa dennes föräldrar, det är en fråga för pedagogerna att ta hand om.
Anledningen till att jag VET att andra barn far illa och blir slagna av detta barn är att vi i vårt hus är 3 barnfamiljer med barn i samma grupp och vi turas om att hämta och lämna våra barn till förskolan, dessutom kände jag sedan tidigare föräldrarna till ytterligare 3 barn i gruppen. Med detta sagt är jag väl insatt i hur många av de andra föräldrarna tycker och känner inför detta som faktiskt är ett problem just nu i vår barngrupp.
Detta har du tolkat som ” vissa övervaknings- eller polistendenser ”
Jag har heller aldrig påstått eller framfört någon önskan om att jag skulle agera språkrör för någon annan.
Det jag önskar är att miljön på den förskola min dotter går på är bra, att kommunikationen fungerar samt att det finns ett fungeranden samarbete mellan föräldrar och pedagoger. Allt för att alla barn, både de som i just det här fallet, slår och som blir slagna, ska ha en sån bra tillvaro tillsammans.
52
TuVu !
Jag hade tänkt att strunta i att besvara dina tidigare insinuationer men nu tycker jag att du går för långt . Du skriver att jag har en rabiat ton och att min offermentalitet vilseleder dig …Tycker du tonen i dina inlägg är trevlig ?
Du insinuerar och gör egna fria tolkningar. Internet och det skrivna ordet blir ju tyvärr lite platt och endimensionellt. I vanliga fall behöver man inte skriva långa utförliga detaljrika inlägg för att inte bli missförstådd men det gäller tydligen inte med dig. Jag ska försöka besvara några av dina ”tolkningar”
Du skriver att jag anser mig uppenbarligen veta bäst – jag skulle vilja kontra med att Du utger dig för att uppenbarligen veta vad jag tycker och tänker, helt utan belägg, endast genom dina tolkningar ( som är helt felaktiga )
Jag har aldrig haft en tanke på att varkens säga till barnet i fråga eller ringa dennes föräldrar, det är en fråga för pedagogerna att ta hand om.
Anledningen till att jag VET att andra barn far illa och blir slagna av detta barn är att vi i vårt hus är 3 barnfamiljer med barn i samma grupp och vi turas om att hämta och lämna våra barn till förskolan, dessutom kände jag sedan tidigare föräldrarna till ytterligare 3 barn i gruppen. Med detta sagt är jag väl insatt i hur många av de andra föräldrarna tycker och känner inför detta som faktiskt är ett problem just nu i vår barngrupp.
Detta har du tolkat som ” vissa övervaknings- eller polistendenser ”
Jag har heller aldrig påstått eller framfört någon önskan om att jag skulle agera språkrör för någon annan.
Det jag önskar är att miljön på den förskola min dotter går på är bra, att kommunikationen fungerar samt att det finns ett fungeranden samarbete mellan föräldrar och pedagoger. Allt för att alla barn, både de som i just det här fallet, slår och som blir slagna, ska ha en sån bra tillvaro tillsammans.
Ja, jag uppfattar att du har en rabiat ton och uppfattar också att du ser dig och ditt barn som offer. Det står jag för. Jag har däremot fortfarande inte har uppfattat är hur du har tänkt bidra till att det blir en tydlig och konstruktiv dialog mellan dig och personalen.
Och ja, jag uppfattar också att du i denna tråd söker efter medhåll och det det har du väl också fått? Många verkar vara överens med dig om att miljön inte är den bästa för ditt barn och att det är problematiskt med denna pojke som slår barnen. Du verkar ju också vara insatt i och ha god insyn i problematiken - du har varit i förskolan och observerat olika händelser och du har talat med nästan hälften av föräldrarna.
Själv tycker jag att man kan bibehålla en sansad nivå på utfallen och kanske inte relatera händelsen till "vuxna som blir misshandlade på jobbet" osv. Det handlar om blöjbarn som har så mycket kvar att lära när det gäller socialt samspel och kamratskap - de är i början av sin livlånga lärprocess. Visst behöver pojken stöd i den sociala utvecklingen (det behöver alla barn mer eller mindre). Det är vi väl också rörande överens om.
Jag börjar dock undra om inte ditt häftiga hamrande på tangentbordet grundar sig i att du helt enkelt inte litar på att personalen gör sitt jobb? I så fall tycker jag att du ska agera utifrån det och kontakta rektorn, enhetschefen eller skolinspektionen. Jag förstår inte riktigt vad du väntar på? Är det inte dags att göra något konkret nu åt miljön som du uppfattar som otrygg för ditt barn?
53
Ja, jag uppfattar att du har en rabiat ton och uppfattar också att du ser dig och ditt barn som offer. Det står jag för. Jag har däremot fortfarande inte har uppfattat är hur du har tänkt bidra till att det blir en tydlig och konstruktiv dialog mellan dig och personalen.
Och ja, jag uppfattar också att du i denna tråd söker efter medhåll och det det har du väl också fått? Många verkar vara överens med dig om att miljön inte är den bästa för ditt barn och att det är problematiskt med denna pojke som slår barnen. Du verkar ju också vara insatt i och ha god insyn i problematiken - du har varit i förskolan och observerat olika händelser och du har talat med nästan hälften av föräldrarna.
Själv tycker jag att man kan bibehålla en sansad nivå på utfallen och kanske inte relatera händelsen till "vuxna som blir misshandlade på jobbet" osv. Det handlar om blöjbarn som har så mycket kvar att lära när det gäller socialt samspel och kamratskap - de är i början av sin livlånga lärprocess. Visst behöver pojken stöd i den sociala utvecklingen (det behöver alla barn mer eller mindre). Det är vi väl också rörande överens om.
Jag börjar dock undra om inte ditt häftiga hamrande på tangentbordet grundar sig i att du helt enkelt inte litar på att personalen gör sitt jobb? I så fall tycker jag att du ska agera utifrån det och kontakta rektorn, enhetschefen eller skolinspektionen. Jag förstår inte riktigt vad du väntar på? Är det inte dags att göra något konkret nu åt miljön som du uppfattar som otrygg för ditt barn?
Jag hoppas att pedagogen förklarade för dig, varför denne inte bekräftade vem det var som slagit din dotter?
Det är på grund av tystnadsplikten, hur som helst. Pedagogen får inte berötta för dig vem det var och får inte berätta för den andre föräldern vem barnet slog, men var så säker, föräldern till barnet som slog får också informationen.
Jag förstår att du blir upprörd men du måste också komma ihåg att det är små barn det handlar om. Barn som endast levt 2-3 år och inte har lärt sig hur man gör när man hanterar motgångar som att någon tar ens hink eller spade. De har inte alltid den verbala förmågan att lösa konflikten och oftast inte "redskap" att göra det vid den här åldern.
Att barn slår kan ju bero på so otroligt många saker. Tex inget ordförråd, att de är små, att de inte förstår att det gör ont, att de får en reaktion, att de är frustrerade, att de blivit arga, etc..
Det är olyckligt att barn råkar skada andra barn då och då, det är extra olyckligt om det är samma barn som råkar ut för det flera gånger. Det kan ju bero på tex att dessa barn leker mycket med varandra och därför också hamnar i konflikt ganska ofta. Det är svårt att säga när man inte vet mer om situationen.
Hade det varit jag som var pedagog hade jag rått dig att inte låta ditt barn stanna hemma dagen efter eftersom man då kan skapa en motvilja och förstärka negativa händelser i stället för positiva.
Jag hade också frågat dig vad det är du känner oro kring när det gäller den här incidenten och frågat dig vad som skulle göra att du kanske skulle kunna känna dig lite tryggare.
Jag vill också berätta för dig att föräldrar till barn som slår, oftast är mycket mycket oroliga kring sådant här och skäms. De är rädda att deras barn ska orsaka rabalder och att de inte ska vara omtyckta och få kompisar. De är rädda för att föräldrar ska tycka att de har en elak jävla unge som inte borde få gå i den gruppen och att man borde göra något.
Alla föräldrar vill sina barns bästa, alla föräldrar älskar sin barn och försöker göra så gott de kan. Det är inte så lätt förstår man, att vara förälder.
Om du vill veta hur vi gör exakt när ett barn slår ett annat så beror det lite på situationen och ålder. Vi bestraffar inte barn. Vi lär barn att vara snälla kompisar och betonar när de är snälla snarare än gör misstag i den långa långa process det är att vara en tolerant och medkännande medmänniska.
hoppas du fått något svar
jag har svarat i en annan tråd men jag dubbelpostar här också.
/Lenox
54
Jag hoppas att pedagogen förklarade för dig, varför denne inte bekräftade vem det var som slagit din dotter?
Det är på grund av tystnadsplikten, hur som helst. Pedagogen får inte berötta för dig vem det var och får inte berätta för den andre föräldern vem barnet slog, men var så säker, föräldern till barnet som slog får också informationen.
Jag förstår att du blir upprörd men du måste också komma ihåg att det är små barn det handlar om. Barn som endast levt 2-3 år och inte har lärt sig hur man gör när man hanterar motgångar som att någon tar ens hink eller spade. De har inte alltid den verbala förmågan att lösa konflikten och oftast inte "redskap" att göra det vid den här åldern.
Att barn slår kan ju bero på so otroligt många saker. Tex inget ordförråd, att de är små, att de inte förstår att det gör ont, att de får en reaktion, att de är frustrerade, att de blivit arga, etc..
Det är olyckligt att barn råkar skada andra barn då och då, det är extra olyckligt om det är samma barn som råkar ut för det flera gånger. Det kan ju bero på tex att dessa barn leker mycket med varandra och därför också hamnar i konflikt ganska ofta. Det är svårt att säga när man inte vet mer om situationen.
Hade det varit jag som var pedagog hade jag rått dig att inte låta ditt barn stanna hemma dagen efter eftersom man då kan skapa en motvilja och förstärka negativa händelser i stället för positiva.
Jag hade också frågat dig vad det är du känner oro kring när det gäller den här incidenten och frågat dig vad som skulle göra att du kanske skulle kunna känna dig lite tryggare.
Jag vill också berätta för dig att föräldrar till barn som slår, oftast är mycket mycket oroliga kring sådant här och skäms. De är rädda att deras barn ska orsaka rabalder och att de inte ska vara omtyckta och få kompisar. De är rädda för att föräldrar ska tycka att de har en elak jävla unge som inte borde få gå i den gruppen och att man borde göra något.
Alla föräldrar vill sina barns bästa, alla föräldrar älskar sin barn och försöker göra så gott de kan. Det är inte så lätt förstår man, att vara förälder.
Om du vill veta hur vi gör exakt när ett barn slår ett annat så beror det lite på situationen och ålder. Vi bestraffar inte barn. Vi lär barn att vara snälla kompisar och betonar när de är snälla snarare än gör misstag i den långa långa process det är att vara en tolerant och medkännande medmänniska.
hoppas du fått något svar
jag har svarat i en annan tråd men jag dubbelpostar här också.
Hur skulle du önska att förskolan gick vidare, om du fick önska alltså? Hur ska man göra med ett barn som slåss?
Jag har funderat själv för det fanns ett barn på mitt barns förskola förut som bet andra barn. Det barnet gick "till attack" hela tiden, många gånger varje dag. Det barnet bet också väntande bebisar i vagnar när man lämnade storasyskon. Det barnet var kraftigt försenad i talet, och började sedan i en speciell förskola för barn med sådana svårigheter. Hade barnet varit kvar på vanligt dagis hade jag nog tyckt att det behövde en särskild resursperson som kunde vara med HELA tiden för här bets det alltså många gånger varje dag! Jag hade nog krävt det som förälder till det bitande barnet, för det var verkligen jobbigt för alla inblandande. Kanske behöver pojken som slåss på er förskola något liknande?
55
Hur skulle du önska att förskolan gick vidare, om du fick önska alltså? Hur ska man göra med ett barn som slåss?
Jag har funderat själv för det fanns ett barn på mitt barns förskola förut som bet andra barn. Det barnet gick "till attack" hela tiden, många gånger varje dag. Det barnet bet också väntande bebisar i vagnar när man lämnade storasyskon. Det barnet var kraftigt försenad i talet, och började sedan i en speciell förskola för barn med sådana svårigheter. Hade barnet varit kvar på vanligt dagis hade jag nog tyckt att det behövde en särskild resursperson som kunde vara med HELA tiden för här bets det alltså många gånger varje dag! Jag hade nog krävt det som förälder till det bitande barnet, för det var verkligen jobbigt för alla inblandande. Kanske behöver pojken som slåss på er förskola något liknande?
Barnet i fråga behöver ju uppenbarligen mer stöd och hjälp än vad han får - förskolans pedagoger har inte haft en handlingplan överhuvudtaget och hans föräldrar var tills för någon dag sedan inte informerade. Detta framkom vid ett extra möte igår ( som initierades av föräldrarna till pojken i fråga ). Pedagogerna skyller på att barnet oftas hämtas av andra än föräldrarna ( mor- och farföräldrar )och att de pga av en långtidssjukskriven pedagog haft lite dålig kommunikation och en del extra personal i just den här gruppen.....
Det känns som om kommunikationen både internt och externt varit extremt bristfällig och det har också vid tidigare möten påpekats, deta blev uppenbart vid det senaste mötet.
Förhoppningsvis leder detta till att vi får en extra resursperson i barngruppen .
56
Barnet i fråga behöver ju uppenbarligen mer stöd och hjälp än vad han får - förskolans pedagoger har inte haft en handlingplan överhuvudtaget och hans föräldrar var tills för någon dag sedan inte informerade. Detta framkom vid ett extra möte igår ( som initierades av föräldrarna till pojken i fråga ). Pedagogerna skyller på att barnet oftas hämtas av andra än föräldrarna ( mor- och farföräldrar )och att de pga av en långtidssjukskriven pedagog haft lite dålig kommunikation och en del extra personal i just den här gruppen.....
Det känns som om kommunikationen både internt och externt varit extremt bristfällig och det har också vid tidigare möten påpekats, deta blev uppenbart vid det senaste mötet.
Förhoppningsvis leder detta till att vi får en extra resursperson i barngruppen .
Lätt att hitta saker att skylla på.
Okej att barnet ofta hämtas av annan. Men lämnas det också alltid av annan? Nej, dålig ursäkt. Men kan också ta det via telefon om det skulle behövas.
Jag hoppas att de har satt igång och har en aktiv plan som de använder sig av för gruppen.
En extra resurs tror jag tyvärr inte att det blir. Men hoppas kan man. Saker tar tid och det kostar och det innebär att det sällan blir något.
57
Lätt att hitta saker att skylla på.
Okej att barnet ofta hämtas av annan. Men lämnas det också alltid av annan? Nej, dålig ursäkt. Men kan också ta det via telefon om det skulle behövas.
Jag hoppas att de har satt igång och har en aktiv plan som de använder sig av för gruppen.
En extra resurs tror jag tyvärr inte att det blir. Men hoppas kan man. Saker tar tid och det kostar och det innebär att det sällan blir något.
Elakhet skulle jag ändå aldrig kalla det. Frustration upplever jag att det handlar om så länge de är i förskoleåldern. De kan inte hantera situationen, känner sig trängda, kan inte uttrycka sig, får inte vara ifred, vet inte hur de ska skapa sig den plats de behöver etc Men elakhet, det skulle jag inte kalla det. Hoppar ett barn på ett annat och det ser ut som elakhet så är det nästan alltid ett härmat beteende från vuxen i närheten. Tex föräldrar som är "slår" varandra verbalt tex istället för att vara arga, men konstruktiva.
58
Elakhet skulle jag ändå aldrig kalla det. Frustration upplever jag att det handlar om så länge de är i förskoleåldern. De kan inte hantera situationen, känner sig trängda, kan inte uttrycka sig, får inte vara ifred, vet inte hur de ska skapa sig den plats de behöver etc Men elakhet, det skulle jag inte kalla det. Hoppar ett barn på ett annat och det ser ut som elakhet så är det nästan alltid ett härmat beteende från vuxen i närheten. Tex föräldrar som är "slår" varandra verbalt tex istället för att vara arga, men konstruktiva.
Jag tror tyvärr inte heller att du kan ränka med extra resurs i barngruppen. På vårt barns avdelning finns det tre barn med särskilda behov (alltså alla hade diagnoser och behövde mycket hjälp) och där fick de dela på en resurs som jobbade 75%.
Nästintill helt omöjligt att få resurs på dagis/skola tyvärr.
59
Jag tror tyvärr inte heller att du kan ränka med extra resurs i barngruppen. På vårt barns avdelning finns det tre barn med särskilda behov (alltså alla hade diagnoser och behövde mycket hjälp) och där fick de dela på en resurs som jobbade 75%.
Nästintill helt omöjligt att få resurs på dagis/skola tyvärr.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
