Jag känner mig så kluven att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Buspojken är 6,5 år och går i förskoleklass. När vi flyttade hit för ett år sedan, och vi lämnade hans förskola där han gått sedan 13 månader, så hamnade han i någon form av depression/nedstämdhet. Han fick börja en på en ny förskola på den här nya orten, och redan under inskolningstiden kändes det fel. Personalen (för jag vägrar kalla dem pedgoger) var inte det minsta välkomnande, och hade inte den minsta kunskap (enligt mig) hur man gör för att introducera nya barn in i en grupp.
Buspojken grät varje gång han skulle dit. Eftersom jag var arbetslös så bestämde jag mig för att låta honom vara hemma och bara utnyttja förskoleplatsen när jag var absolut tvungen, och inte hade någon annan tillsyn.
I höstas började han förskoleklassen. Han fick en väldigt bra lärare, tydlig, rak och rutinerad. I samma veva började jag jobba på förskola, och hade hand om en 4-års grupp. Och som pedagog såg jag att dessa 4-åringar hade kommit längre i sin utveckling än min egen Buspojke.
Även pedagogen på förskoleklassen noterade att han var väldigt lekfull. Hans pedagog kände att hon ville låta honom leka. Någon form av skolarbete var Buspojken inte intresserad av.
I början av vårterminen förde hon försiktigt in möjligheten att kvar ett år i förskoleklassen och låta honom mogna till sig. Jag höll med. Han är inte utåtagerande, eller slåss eller liknande. Han är bara väldigt barnslig, inte intresserad av att försöka forma bokstäver, eller sitta vid sin bänk och liknande.
Under ett EVK så beslutade vi att det bästa för honom vore att gå om förskoleklassen, istället för att påbörja ettan och ständigt misslyckas. Förutsättningen för detta var att pedagogen skulle fortsätta vara pedagog i klassen.
Igår fick jag reda på att hon INTE kommer stanna kvar. Hon ingår även i ledningsgrupp, och hon hade gärna velat vara kvar för Buspojkens skull, men så blev nu inte fallet.
Buspojken trivs i sin nuvarande förskoleklass. Han har kompisar. Det tog honom nästan en termin att trivas i klassen och få kompisar.
Nu kommer han inte få behålla vare sig klasskompisar eller lärare. Studspojken börjar bli olycklig igen, och då vet han inte ens att han inte får ha kvar sin lärare. Han vill följa med sin klass till ettan.
Och jag vet varken ut eller in. Som pedagog vet jag att rent skolmognadsmässigt inte kommer fixa målen. Samtidigt kan jag känna att om jag som pedagog fått ett sådant barn i min klass, nog sjutton hade jag kunnat anpassa? Min åsikt är att man kan följa målen och nå dem utan en enda bok fram till trean.
Så efter en MYCKET lång inledning;
Vad är viktigast?
1) En kille som går kvar i förskoleklassen och får byta fröken och klasskompisar. Jag vet inte vem denna nya läraren blir och hur hon är. De kommer vara totalt 22 sexåringar i den nya förskoleklassen plus Studsbollen. Jag är rädd för att han kommer få svårt, och han har redan dålig självskänsla. Något som jobbats med i många år.
2) Han följer med sin nuvarande klass till ettan, och att jag har ett snack med den nya läraren de får. Risk att han kommer misslyckas i skolarbetet, och att göra läraren besviken. Å andra sidan, är det en bra lärare, som kan individualisera så behöver det inte alls bli så.
Hur ska jag göra? Det skär i hjärtat att se min Buspojke så ledsen över att han inte får börja ettan med sina kompis
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
1
Gå om förskoleklass eller inte? Långt Jag känner mig så kluven att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Buspojken är 6,5 år och går i förskoleklass. När vi flyttade hit för ett år sedan, och vi lämnade hans förskola där han gått sedan 13 månader, så hamnade han i någon form av depression/nedstämdhet. Han fick börja en på en ny förskola på den här nya orten, och redan under inskolningstiden kändes det fel. Personalen (för jag vägrar kalla dem pedgoger) var inte det minsta välkomnande, och hade inte den minsta kunskap (enligt mig) hur man gör för att introducera nya barn in i en grupp.
Buspojken grät varje gång han skulle dit. Eftersom jag var arbetslös så bestämde jag mig för att låta honom vara hemma och bara utnyttja förskoleplatsen när jag var absolut tvungen, och inte hade någon annan tillsyn.
I höstas började han förskoleklassen. Han fick en väldigt bra lärare, tydlig, rak och rutinerad. I samma veva började jag jobba på förskola, och hade hand om en 4-års grupp. Och som pedagog såg jag att dessa 4-åringar hade kommit längre i sin utveckling än min egen Buspojke.
Även pedagogen på förskoleklassen noterade att han var väldigt lekfull. Hans pedagog kände att hon ville låta honom leka. Någon form av skolarbete var Buspojken inte intresserad av.
I början av vårterminen förde hon försiktigt in möjligheten att kvar ett år i förskoleklassen och låta honom mogna till sig. Jag höll med. Han är inte utåtagerande, eller slåss eller liknande. Han är bara väldigt barnslig, inte intresserad av att försöka forma bokstäver, eller sitta vid sin bänk och liknande.
Under ett EVK så beslutade vi att det bästa för honom vore att gå om förskoleklassen, istället för att påbörja ettan och ständigt misslyckas. Förutsättningen för detta var att pedagogen skulle fortsätta vara pedagog i klassen.
Igår fick jag reda på att hon INTE kommer stanna kvar. Hon ingår även i ledningsgrupp, och hon hade gärna velat vara kvar för Buspojkens skull, men så blev nu inte fallet.
Buspojken trivs i sin nuvarande förskoleklass. Han har kompisar. Det tog honom nästan en termin att trivas i klassen och få kompisar.
Nu kommer han inte få behålla vare sig klasskompisar eller lärare. Studspojken börjar bli olycklig igen, och då vet han inte ens att han inte får ha kvar sin lärare. Han vill följa med sin klass till ettan.
Och jag vet varken ut eller in. Som pedagog vet jag att rent skolmognadsmässigt inte kommer fixa målen. Samtidigt kan jag känna att om jag som pedagog fått ett sådant barn i min klass, nog sjutton hade jag kunnat anpassa? Min åsikt är att man kan följa målen och nå dem utan en enda bok fram till trean.
Så efter en MYCKET lång inledning;
Vad är viktigast?
1) En kille som går kvar i förskoleklassen och får byta fröken och klasskompisar. Jag vet inte vem denna nya läraren blir och hur hon är. De kommer vara totalt 22 sexåringar i den nya förskoleklassen plus Studsbollen. Jag är rädd för att han kommer få svårt, och han har redan dålig självskänsla. Något som jobbats med i många år.
2) Han följer med sin nuvarande klass till ettan, och att jag har ett snack med den nya läraren de får. Risk att han kommer misslyckas i skolarbetet, och att göra läraren besviken. Å andra sidan, är det en bra lärare, som kan individualisera så behöver det inte alls bli så.
Hur ska jag göra? Det skär i hjärtat att se min Buspojke så ledsen över att han inte får börja ettan med sina kompis
Oj, vad svårt! Jag förstår att du är kluven. Jag tror att jag skulle välja att låta honom gå upp i ettan med sin nuvarande klass. Om du vet vem läraren där är och att det är en bra lärare borde det fungera ändå. Det kan ju också hända mycket med barn rätt snabbt så att han faktiskt kan tillgodogöra sig det som lärs ut i ettan. Han kommer dessutom ha tryggheten i sina kompisar kvar och slippa byta både kompisar och lärare. Men det är jättesvårt att råda egentligen. Ta ett samtal med läraren i ettan och hör vad han/hon anser. Lycka till - det är inte roligt att ha ett ledset barn hemma!
2
Oj, vad svårt! Jag förstår att du är kluven. Jag tror att jag skulle välja att låta honom gå upp i ettan med sin nuvarande klass. Om du vet vem läraren där är och att det är en bra lärare borde det fungera ändå. Det kan ju också hända mycket med barn rätt snabbt så att han faktiskt kan tillgodogöra sig det som lärs ut i ettan. Han kommer dessutom ha tryggheten i sina kompisar kvar och slippa byta både kompisar och lärare. Men det är jättesvårt att råda egentligen. Ta ett samtal med läraren i ettan och hör vad han/hon anser. Lycka till - det är inte roligt att ha ett ledset barn hemma!
Ja, det var inte lätt. Men jag tror att jag hade tagit tillbaka mitt beslut om att låta honom gå om förskoleklassen och låtit honom börja ettan med sina kompisar istället. Du är ju medveten om problemet - förhoppningsvis kommer han att klara det okej om läraren vet detta i förväg och anpassar sig efter detta i vissa avseenden. Om det visar sig vara för besvärligt i ettan kanske man kan få en extra resurs till din son? Alternativt låta honom gå om då?
Lycka till!!!
3
Ja, det var inte lätt. Men jag tror att jag hade tagit tillbaka mitt beslut om att låta honom gå om förskoleklassen och låtit honom börja ettan med sina kompisar istället. Du är ju medveten om problemet - förhoppningsvis kommer han att klara det okej om läraren vet detta i förväg och anpassar sig efter detta i vissa avseenden. Om det visar sig vara för besvärligt i ettan kanske man kan få en extra resurs till din son? Alternativt låta honom gå om då?
Ja, det är knepigt värre. Själv hade jag nog låtit honom börja ettan eftersom jag tror att det ibland kan vara svårare att skapa och upprätthålla goda sociala relationer än att utveckla kunskaper av olika slag. Nu vet ju du dessutom att han kan komma att behöva lite extra stöd och har alltså en beredskap för att se till att han också får det här stödet. Sen händer det ju också en del under sommaren och i samband med skolstart. Den lilla förskolepojken blir lite större och gör sig också beredd på att möta skolans krav ochförväntningar. Skolan har ju också en annan syn på yngre barns lärande idag än förut och många av de krav som var knutna till begeppet "skolmognad" har ju mjukats upp. och sen skulle jag inte kalla grabben för "buspojken" så att han hör, för då kanske han får en del att leva upp till ;-).
4
Ja, det är knepigt värre. Själv hade jag nog låtit honom börja ettan eftersom jag tror att det ibland kan vara svårare att skapa och upprätthålla goda sociala relationer än att utveckla kunskaper av olika slag. Nu vet ju du dessutom att han kan komma att behöva lite extra stöd och har alltså en beredskap för att se till att han också får det här stödet. Sen händer det ju också en del under sommaren och i samband med skolstart. Den lilla förskolepojken blir lite större och gör sig också beredd på att möta skolans krav ochförväntningar. Skolan har ju också en annan syn på yngre barns lärande idag än förut och många av de krav som var knutna till begeppet "skolmognad" har ju mjukats upp. och sen skulle jag inte kalla grabben för "buspojken" så att han hör, för då kanske han får en del att leva upp till ;-).
När på året är han född? Är han lång för sin ålder, tror du att han kommer bli lång? Jag frågar för att när han och andra om några år kommer bry sig att han faktiskt är ett år äldre än sina klasskamrater, då kommer bli retad. Om han är född i november eller december, visst, då kan man framöver säga att det var det allt berodde på...
Utan att känna ditt barn, tycker jag att han borde följa med sina kompisar till ettan. Det händer mycket mognadsmässigt i den här åldern och kompisar blir mer viktiga.
Året han mest var hemma med dig gjorde kanske att han inte pushades framåt lika mycket, jag tror inte att ett år till gör honom nån tjänst, inte i det långa loppet.
5
När på året är han född? Är han lång för sin ålder, tror du att han kommer bli lång? Jag frågar för att när han och andra om några år kommer bry sig att han faktiskt är ett år äldre än sina klasskamrater, då kommer bli retad. Om han är född i november eller december, visst, då kan man framöver säga att det var det allt berodde på...
Utan att känna ditt barn, tycker jag att han borde följa med sina kompisar till ettan. Det händer mycket mognadsmässigt i den här åldern och kompisar blir mer viktiga.
Året han mest var hemma med dig gjorde kanske att han inte pushades framåt lika mycket, jag tror inte att ett år till gör honom nån tjänst, inte i det långa loppet.
Min fasta övertyglese är att man inte kan misslyckas med skolarbetet i åk ett! Alla barn lär in olika fort och utvecklas på olika sätt och ännu finns inga fastslagna mål för ettan. Det är alltid många som inte knäcker läs och räknekoder förrän i åk 2. Jag hade hellre låtit honom följa med kamraterna och berättat för pedagogen att pojken kanske behöver lite extra stöd. Varit uppmärksam på hur utvecklingen går. Om ett år är han kanske kompis med de som nu börjar förskoleklass och då är steget att gå om åk ett betydligt mindre än att nu börja om med nya kompisar.
6
Min fasta övertyglese är att man inte kan misslyckas med skolarbetet i åk ett! Alla barn lär in olika fort och utvecklas på olika sätt och ännu finns inga fastslagna mål för ettan. Det är alltid många som inte knäcker läs och räknekoder förrän i åk 2. Jag hade hellre låtit honom följa med kamraterna och berättat för pedagogen att pojken kanske behöver lite extra stöd. Varit uppmärksam på hur utvecklingen går. Om ett år är han kanske kompis med de som nu börjar förskoleklass och då är steget att gå om åk ett betydligt mindre än att nu börja om med nya kompisar.
Nu var han inte hemma med mig ett helt år utan bara mellan maj och augusti. Så jag tror inte den tiden gjorde speciellt mycket. Därmot påverkades han enormt mycket av separationen från förskolan där vi bodde innan.
8
Nu var han inte hemma med mig ett helt år utan bara mellan maj och augusti. Så jag tror inte den tiden gjorde speciellt mycket. Därmot påverkades han enormt mycket av separationen från förskolan där vi bodde innan.
Jag ser det också så. Men tyvärr är det många lärare som inte gör det. Där det fortfarande är att alla ska ligga på samma sida i matteboken och förväntas lära sig läsa samtidigt. Och med en sådan lärare blir det förödande för honom. Med en annan lärare kanske det går jättebra. Tyvärr vet jag inte vem som blir tar över i ettan än.
9
Jag ser det också så. Men tyvärr är det många lärare som inte gör det. Där det fortfarande är att alla ska ligga på samma sida i matteboken och förväntas lära sig läsa samtidigt. Och med en sådan lärare blir det förödande för honom. Med en annan lärare kanske det går jättebra. Tyvärr vet jag inte vem som blir tar över i ettan än.
jag skulle låta honom följa med klassen.Det psykiska välmåendet måste gå först,läsa,skriva och räkna kan han lära sig ändå.
Kanske är det ettan han ska gå om? Ett barn som aldrig får/kan lyckas,vara bra kommer ge upp.Är han inte mogen låt honom gå om en klass,vilken det än blir.
Glada,trygga barn lär sig betydligt bättre!
Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter.
10
Gå om ettan? jag skulle låta honom följa med klassen.Det psykiska välmåendet måste gå först,läsa,skriva och räkna kan han lära sig ändå.
Kanske är det ettan han ska gå om? Ett barn som aldrig får/kan lyckas,vara bra kommer ge upp.Är han inte mogen låt honom gå om en klass,vilken det än blir.
Glada,trygga barn lär sig betydligt bättre!
Upplever att den tanken kommer från vuxna och sedan "läcker" till barnen.Sen kan det hända att mobbing och liknande uppstår.
Har erfarenhet av flera barn (egna och andras) som gått om en klass,låg/mellan/högstadium med enbart goda erfarenheter.
När ska vi slippa åldersfixeringen?
Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter.
11
Behöver inte alls bli retad Upplever att den tanken kommer från vuxna och sedan "läcker" till barnen.Sen kan det hända att mobbing och liknande uppstår.
Har erfarenhet av flera barn (egna och andras) som gått om en klass,låg/mellan/högstadium med enbart goda erfarenheter.
När ska vi slippa åldersfixeringen?
Nja, men ett år hit eller dit kan ha betydelse i puberteten då man blir så självmedveten. Att utvecklas tidigt för sin ålder alternativt sent för sin ålder är känsligt. Om man blir tidig in i puberteten + ett år äldre så kan det bli en otroligt jobbig sits. Kanske inte för att man blir retad utan utifrån den egna upplevelsen. Likadant om man börjar skolan ett år tidigare och kommer in sent i puberteten, då är man kanske ett huvud kortare än sina klasskamrater osv. Bland pojkar har detta ganska stor betydelse. Vet inte hur det är med flickor då jag är en "pojkmamma".
12
Nja, men ett år hit eller dit kan ha betydelse i puberteten då man blir så självmedveten. Att utvecklas tidigt för sin ålder alternativt sent för sin ålder är känsligt. Om man blir tidig in i puberteten + ett år äldre så kan det bli en otroligt jobbig sits. Kanske inte för att man blir retad utan utifrån den egna upplevelsen. Likadant om man börjar skolan ett år tidigare och kommer in sent i puberteten, då är man kanske ett huvud kortare än sina klasskamrater osv. Bland pojkar har detta ganska stor betydelse. Vet inte hur det är med flickor då jag är en "pojkmamma".
Men fy så svårt :-/ Går det inte att han får följa med till ettan men få extra stöd och en resurs och på så sätt bli kvar men med extra uppbackning/stöd?
13
Men fy så svårt :-/ Går det inte att han får följa med till ettan men få extra stöd och en resurs och på så sätt bli kvar men med extra uppbackning/stöd?
En riktig grabbig grabb med ett stort socialt gäng.På väg åt fel håll med fel människor.Bytte klass i mellanstadiet,gick om ett år.
Inga problem bland äldre och yngre kompisar av båda könen.Var bara vissa vuxna som tyckte en massa,men det var hans räddning.
han fick äntligen vara bra,kanske bäst.Han fick betyg för att bli det han ville.
Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter.
14
Också pojkmamma En riktig grabbig grabb med ett stort socialt gäng.På väg åt fel håll med fel människor.Bytte klass i mellanstadiet,gick om ett år.
Inga problem bland äldre och yngre kompisar av båda könen.Var bara vissa vuxna som tyckte en massa,men det var hans räddning.
han fick äntligen vara bra,kanske bäst.Han fick betyg för att bli det han ville.
Eftersom jag själv är lärare, och jobbar på högstadium för närvarande så är det inte alls ovanligt med med elever som gått om både ett eller två år. Den individuella utvecklingen är olika och det verkar de flesta vara medvetna om. Det är precis lika stor risk att bli mobbad för att man har fel slags skor som att man gått om.
Det är inte just detta att gå om, som jag är bekymrad för.
Utan snarare att han ännu en gång får gå igenom en separationsprocess när han känner sig trygg i gruppen.
15
Eftersom jag själv är lärare, och jobbar på högstadium för närvarande så är det inte alls ovanligt med med elever som gått om både ett eller två år. Den individuella utvecklingen är olika och det verkar de flesta vara medvetna om. Det är precis lika stor risk att bli mobbad för att man har fel slags skor som att man gått om.
Det är inte just detta att gå om, som jag är bekymrad för.
Utan snarare att han ännu en gång får gå igenom en separationsprocess när han känner sig trygg i gruppen.
Utifrån mina egna erfarenheter när jag gick i skolan... Jag hade det väldigt jobbigt både när det gäller kamrater och studiemässigt. Bland klasskompisarna blev jag utfryst och av lärarna fick jag alltid känslan av att jag inte höll måttet med ständiga hot om att behöva gå om en klass. Jag var bottom score-eleven helt enkelt.
När det gäller kamrater, hur tungt det än var, så hade jag tack och lov fungerande umgänge utanför skolan. Dels på gården där jag bodde, dels genom sport och musikaktiviteter. Det är det som är så bra med det här med kamrater, att hittar man dem inte på ett ställe så kan man mycket väl hitta dem på ett annat.
Svårare är det med studieresultat och studielust. Där finns det bara en källa. Och känslan av att ständigt misslyckas och alltid ligga sist ...kan vara minst lika förödande för självkänslan och självförtroendet som avsaknaden av klasskamrater. Ytterligare bieffekter som kanske inte känns så viktiga just nu är skillnaden på valmöjligheter killen får den dagen har går ut skolan. Att kunna välja och vraka bland yrkesmöjligheter eller vara begränsad till färre...
Sedan är det ju det här med att måla fan på väggen..... Det kan ju faktiskt bli så att den nya förskoleklassen är minst lika bra som den nuvarande och att han kommer trivas ypperligt med de nya kamraterna.
16
Utifrån mina egna erfarenheter när jag gick i skolan... Jag hade det väldigt jobbigt både när det gäller kamrater och studiemässigt. Bland klasskompisarna blev jag utfryst och av lärarna fick jag alltid känslan av att jag inte höll måttet med ständiga hot om att behöva gå om en klass. Jag var bottom score-eleven helt enkelt.
När det gäller kamrater, hur tungt det än var, så hade jag tack och lov fungerande umgänge utanför skolan. Dels på gården där jag bodde, dels genom sport och musikaktiviteter. Det är det som är så bra med det här med kamrater, att hittar man dem inte på ett ställe så kan man mycket väl hitta dem på ett annat.
Svårare är det med studieresultat och studielust. Där finns det bara en källa. Och känslan av att ständigt misslyckas och alltid ligga sist ...kan vara minst lika förödande för självkänslan och självförtroendet som avsaknaden av klasskamrater. Ytterligare bieffekter som kanske inte känns så viktiga just nu är skillnaden på valmöjligheter killen får den dagen har går ut skolan. Att kunna välja och vraka bland yrkesmöjligheter eller vara begränsad till färre...
Sedan är det ju det här med att måla fan på väggen..... Det kan ju faktiskt bli så att den nya förskoleklassen är minst lika bra som den nuvarande och att han kommer trivas ypperligt med de nya kamraterna.
Är också lärare och håller inte med. Det finns visserligen inga mål för ettan, men målen för trean måste ju brytas ner och arbetas med under alla lågstadieår om de ska kunna uppnås. Att knäcka läskoden i tvåan är ju bättre än att knäcka den i trean förstås, men det är ändå SENT. Ska man nå t.ex. läsmålen i trean måste man ju "knäcka koden" betydligt tidigare, så att man kan öva upp sin läsförståelse, sitt läsflyt osv. Den som läser i januari i år ett har ju i stort sett ett års försprång i läsningen jämfört med den som lär sig i januari i tvåan. Och ett års lästräning och läserfarenheter försvinner inte bara "poff" för att man plötsligt knäckt koden. Det finns inga mål för år 4 heller, men man kan ju inte strunta i elevernas utveckling för det...
För en del barn är det riktigt jobbigt för självkänslan att upptäcka att "alla andra kan bättre". Även om vi vuxna tycker att det är helt okej att vara sämst i klassen på t.ex. huvudräkning så kan ju barnen må rätt dåligt av att vara"dåliga" på något.
Nu säger jag inte att alla svaga barn ska gå om. Men jag tycker inte att man kan säga att det inte går att misslyckas i ettan, eller åtminstone inte att skolan inte kan misslyckas med en elev i ettan. För också en liten etta SKA lära sig och utvecklas i skolan. Dessutom kan barn som sagt uppleva sig misslyckade, en känsa man bör ta på allvar.
18
Är också lärare och håller inte med. Det finns visserligen inga mål för ettan, men målen för trean måste ju brytas ner och arbetas med under alla lågstadieår om de ska kunna uppnås. Att knäcka läskoden i tvåan är ju bättre än att knäcka den i trean förstås, men det är ändå SENT. Ska man nå t.ex. läsmålen i trean måste man ju "knäcka koden" betydligt tidigare, så att man kan öva upp sin läsförståelse, sitt läsflyt osv. Den som läser i januari i år ett har ju i stort sett ett års försprång i läsningen jämfört med den som lär sig i januari i tvåan. Och ett års lästräning och läserfarenheter försvinner inte bara "poff" för att man plötsligt knäckt koden. Det finns inga mål för år 4 heller, men man kan ju inte strunta i elevernas utveckling för det...
För en del barn är det riktigt jobbigt för självkänslan att upptäcka att "alla andra kan bättre". Även om vi vuxna tycker att det är helt okej att vara sämst i klassen på t.ex. huvudräkning så kan ju barnen må rätt dåligt av att vara"dåliga" på något.
Nu säger jag inte att alla svaga barn ska gå om. Men jag tycker inte att man kan säga att det inte går att misslyckas i ettan, eller åtminstone inte att skolan inte kan misslyckas med en elev i ettan. För också en liten etta SKA lära sig och utvecklas i skolan. Dessutom kan barn som sagt uppleva sig misslyckade, en känsa man bör ta på allvar.
Skulle nog själv noga tänka över hur killen är som person - klarar han att fixa nya vänner i grupper eller brukar det vara svårt? Vänner är ju superviktigt...
Tror inte att killen kan göra läraren besviken, men han själv kan ju känna sig besviken om han inte kan samma sak som de andra. Att lära sig läsa är ju väldigt centralt och om alla andra kan, så kan ju inte läraren hindra dem eller undvika läsbetonade uppgifter. Ibland måste ju hela klassen göra samma sak (speciellt i ettan när barnen inte kan läsa och förstå instruktioner själva) eller jobba tillsammans i grupper och liknande. Även här måste ni nog tänka på just ert barn - tror ni att han reagerar på att vara "sämst" eller är han en sån som inte bryr sig så värst?
Hur beredda är ni på att jobba extra hemma? Är du lärare själv vet du ju hur viktigt det är med läsning hemma, att man övar mattebegrepp i vardagssituationer, att man uppmuntras att skriva listor, brev, mail osv. Ett barn som är svagt behöver ju oftast extra stöd hemma också. Skolans timmar är ju väldigt begränsade jämfört med barnets hela vakentid och engagerade föräldrar kan ju verkligen vara ett bra komplement till skolan
19
Svårt :/
Skulle nog själv noga tänka över hur killen är som person - klarar han att fixa nya vänner i grupper eller brukar det vara svårt? Vänner är ju superviktigt...
Tror inte att killen kan göra läraren besviken, men han själv kan ju känna sig besviken om han inte kan samma sak som de andra. Att lära sig läsa är ju väldigt centralt och om alla andra kan, så kan ju inte läraren hindra dem eller undvika läsbetonade uppgifter. Ibland måste ju hela klassen göra samma sak (speciellt i ettan när barnen inte kan läsa och förstå instruktioner själva) eller jobba tillsammans i grupper och liknande. Även här måste ni nog tänka på just ert barn - tror ni att han reagerar på att vara "sämst" eller är han en sån som inte bryr sig så värst?
Hur beredda är ni på att jobba extra hemma? Är du lärare själv vet du ju hur viktigt det är med läsning hemma, att man övar mattebegrepp i vardagssituationer, att man uppmuntras att skriva listor, brev, mail osv. Ett barn som är svagt behöver ju oftast extra stöd hemma också. Skolans timmar är ju väldigt begränsade jämfört med barnets hela vakentid och engagerade föräldrar kan ju verkligen vara ett bra komplement till skolan
Jag skulle definitivt låta honom följa med ettan. Har i förra veckan varit på besäk i sonens skola i just ettan , för att få en bild över skolarbetet, då sonen kan läsa och skriva och räkna och han var med under en lektion och tyckte allt var busenkelt.
Men i klassrummet fanns dom som inte kunde skriva och inte läsa och ej heller räkna, och det var främst pojkarna, med lite myror i brallan.Men så är det ju med barn att dom mognar olika fort.
Jag upplevde att läraren är tvungen att vara väldigt lyhörd inför alla elever och kunskapsnivå, då den varierar nästan 3 år i olika riktningar kunskapsmässigt.
Dom som blev färdiga fort satt vid datorn och spelade och det måste ju också vara frustrerande att det är för lätt.
Jag skulle prata med rektor och övriga berörda och ha dörren öppen till fsk klassen om det visar sig att det blir alldeles tokigt, men barn mognar ju så mycket under sommarlovet och du är ju lärare själv och kanske kan jobba aktivt med olika saker hemma i sommar.
Första veckorna i ettan är ju lite inkskolning och vips så har det gått 5 månader från nu och mycket har kunnat hända.
Lycka till
20
Jag skulle definitivt låta honom följa med ettan. Har i förra veckan varit på besäk i sonens skola i just ettan , för att få en bild över skolarbetet, då sonen kan läsa och skriva och räkna och han var med under en lektion och tyckte allt var busenkelt.
Men i klassrummet fanns dom som inte kunde skriva och inte läsa och ej heller räkna, och det var främst pojkarna, med lite myror i brallan.Men så är det ju med barn att dom mognar olika fort.
Jag upplevde att läraren är tvungen att vara väldigt lyhörd inför alla elever och kunskapsnivå, då den varierar nästan 3 år i olika riktningar kunskapsmässigt.
Dom som blev färdiga fort satt vid datorn och spelade och det måste ju också vara frustrerande att det är för lätt.
Jag skulle prata med rektor och övriga berörda och ha dörren öppen till fsk klassen om det visar sig att det blir alldeles tokigt, men barn mognar ju så mycket under sommarlovet och du är ju lärare själv och kanske kan jobba aktivt med olika saker hemma i sommar.
Första veckorna i ettan är ju lite inkskolning och vips så har det gått 5 månader från nu och mycket har kunnat hända.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
I verkligheten har han ett helt annat namn.
