Uppdatering.

[Rikku]

Angående min syster och den situationen. Hon skrev idag ett blogginlägg där hon klargjorde att hon är trött på folk som ifrågasätter och är "negativa" till hennes gifte kille och deras relation. Hon vill inte höra mer om det så folk kan ta och hålla käft. Hon skrev inte riktigt med de orden, men det var andemeningen.

Så jag kan inte göra mer nu.

Hennes tonåring har kommit till den punkten att h*n VILL flytta hemifrån eftersom h*n inte står ut med situationen hemma.

H*n säger att h*n inte ens minns när min syster lagade mat hemma senast. Vill tonåringen ha lagad mat får h*n fixa det själv, men gud nåde om h*n inte har diskat efter sig. Vad treåringen äter vågar jag knappt ens tänka på..

Det känns rätt så kört. Orden min syster använde i sitt inlägg var nästan exakt samma ord som hennes kille skrev till mig igår när jag ifrågasatte vissa saker. Det känns som att han styr henne och att hon är nöjd med det förhållandet.

Var barnen får plats i hennes nya liv vet ingen. Hon ägnar dem ingen tid alls som det är just nu och även om jag tror att tonåringen kan klara sig själv så kan ju inte treåringen göra det.

Jag är ledsen och uppgiven och det känns som att jag har förlorat min syster.

[Annamj]

Åh vad jag lider med dig och hennes barn.. =( Kan tyvärr inte ge några råd, du har ju gjort vad du kunnat. Håll kontakten med barnen iallafall så har du ju koll att det åtminstonde går ok för dom.. Och så småningom kommer din syster att ångra sig, det är då ett som är säkert. Saken är väl den att då kan det vara för sent, kanske tar barnen avstånd till henne osv..

Hoppas att hon vaknar upp ur dimman snart så att hon kan ta hand om sin familj ordentligt och att du får din syster tillbaka!!!

Kramar

[Rikku]

Tack för dina medkännande ord.

Ja, jag ska i alla fall hålla kontakten med ett av barnen. De andra blir det svårare med. Mellanpojken bor hos sin pappa mestadels, så jag tror inte detta påverkar honom så jättemycket, men vi i övriga släkten har nästan ingen kontakt med honom (eftersom vi inte har kontakt med pappan). Minstingen är bara 3.5 år och jag kan ju inte direkt ringa och prata med henne..

Vi är många som oroar oss för min syster, men det verkar bara få till följd att hon är mer beslutsam att göra tvärtom mot vad vi säger. Tyvärr. :/


Jag håller tummarna för att hon vaknar upp ur sin dimma innan hon gör något drastiskt. Men hur det skulle gå till, det vet jag inte..

Kram

[spiff_05]

Ojoj. Det hela verkar ju synnerligen knepigt. Hur ska tonåringen flytta hemifrån, vem ska försörja honom? Blir soc inblandat eller? Det verkar ju tyvärr som om din syster kanske inte är så mogen, alternativt är rejält hjärntvättad. Eller kanske både också?

Ja jag vet ju förstås inte. Men det verkar superjobbigt. Förstår att du är uppgiven. Jag reagerar lite på att hon säger att hon har en "kille", det är väl snarare så att hon är älskarinna så länge han är gift och bor med en annan kvinna.

Jag hade nog försökt hålla kontakten med tonåringen för att stötta där, samtidigt som det måste vara väldigt tufft för dig. Hoppas någon även stöttar DIG.

Stor kram.

[Rikku]

Dina frågor är mina frågor. Jag har försökt få svar på hur tonåringens försörjning ska gå till (H*n själv säger att h*n vägrar skaffa sig ett jobb för att överleva när h*n går i gymnasiet och det håller jag med om att h*n verkligen inte ska behöva). Syrran påstår att hon och Mister Otrogen ska stå för tonåringens försörjning så det ska inte vara något problem. Jag pratade med B (tonåringen) igår och vi räknade lite snabbt på vad det skulle kosta i månaden. Om h*n får tag på en lägenhet som kostar 2500 (svårt, men inte omöjligt. Det troligaste är dock att lägenheten går på mycket mer än så, kanske 3500 i månaden) så behöver h*n c:a 5500 kronor i månaden för att klara hyra, räkningar, mat och så vidare. Det är pengar min syster inte har till övers. Så hur hon ska lösa det.. ja, det fattar inte jag. Hon ger ju inte något svar på frågan heller, utöver att hon löser det, så jag kan bara anta att hon inte har någon plan.

Jag tror inte soc är inblandat, men jag känner mig rätt avskuren från all information, så jag kan inte svara på det, faktiskt.

Att syrran skulle vara hjärntvättad, det är en teori som har dykt upp bland många. Hon beter sig ju minst sagt oansvarigt och jag tycker inte att jag känner igen hennes beteende (även om vissa hävdar att hon alltid har varit sån.. egoistisk och oansvarig.. men det är inte bilden jag har av henne).

Japp, älskarinna är det som jag kallar det också, men det uppskattas inte, det heller. Det mesta jag säger, tycker och tänker, uppskattas märkligt nog inte. :P

B och jag pratas vid lite nu och då. Vi har väl inte nåt supertätt förhållande, men jag tänker inte överge B i alla fall. Som tur är så har h*n många som stöttar, även om syrran inte gör det.

Jag har bollplank också, som tur är. Annars skulle jag nog bli galen av hela situationen. Jag sliter mitt hår i förtvivlan till och från, men jag har ju främst Tommy att prata med. Vi har pratat mycket om förhållanden, otrohet och barnuppfostran den senaste tiden.

Tack ska du ha för dina ord.

Kram

[spiff_05]

OJ ursäkta, ser nu att jag skrivit "honom" om tonåringen. Fattar inte varför, jag har ju ingen aning om vem det är och om det är en tjej eller kille. Vill bara förtydliga det för säkerhet skull.

[spiff_05]

Ja att försörja en tonårings boende etc lär ju kosta en del, hur sparsam man än är.

Bra att tonåringen har folk som stöttar, det måste vara väldigt jobbigt. Och för dig med förstås. Måste var jättesvårt att göra "rätt saker" i ditt läge.

[Rikku]

Ja, och en del av problemet är att det är nästan bara jag i min familj (föräldrar + syskon) som vet vad orden "sparsam" och "ekonomisk" betyder.

Men B verkar i alla fall ha förstått att h*n kan inte spendera en massa pengar på kläder om h*n ska bo själv, eller andra onödiga saker. Det ser jag i alla fall som ett plus. B har annars varit rätt vårdslös med pengar och gett mig en del huvudvärk (trots att det inte är mitt barn, jag bryr mig liksom bara ändå) om hur h*n ska klara sig när h*n gått ut skolan och ska flytta hemifrån. Nu verkar det ju som att "flytta hemifrån" kommer långt tidigare än "gå ut skolan" och kanske tvingar detta B till att mogna till sig lite.

Men hur mycket B än hushåller med sitt studiebidrag så kan h*n aldrig få dem att räcka till hyra, räkningar, mat och kläder, så syrran måste fortfarande lösa den ekonomiska biten.

Om hon inte har möjlighet till att faktiskt lösa det, finns det nån hjälp B kan söka? H*n lär väl aldrig få hjälp från socialen eftersom mamman är försörjningsskyldig?

[spiff_05]

Jag vet faktiskt inte riktigt vad soc skulle säga. Jag vet att jag hade en kompis som i gymnasiet flyttade hemifrån då hon inte stod ut att bo hemma, vad det nu innebar. Vad jag vet var soc inblandade i detta. Det kanske finns situationer där man gör bedömningen att förälder och barn inte kan bo ihop av olika anledningar. Men hur kriterierna ser ut, och vad de får för konsekvenser, vet jag inte alls.