Skrivet: 2010-05-05, 12:59
#1
Hur lång tid tar det? (Förskola)
Nu har barnen börjat hos dagbarnmamman "på riktigt". Inskolningen är klar och de går enligt schema. Tisdag och onsdag, halv åtta till ett, torsdag halv åtta till halv tolv.
Vi skulle egentligen ha börjat förra veckan, men lägligt nog kräktes barnen natten till tisdagen, så de fick vara hemma hela veckan. Men nu har det alltså börjat på riktigt och det känns hemskt! Inte att barnen är där, det är nästan till och med skönt (att man kan få så mycket gjort på en dag helt plötsligt!) men det är fruktansvärt att lämna barnen, eller rättare sagt Lukas.
Han gråter, han skriker och han har nästan panik när jag går. Han kramar om mig och vill inte släppa och jag känner mig som världens sämsta mamma som lämnar honom. Under inskolningen var det inget av detta, det kändes snarare som att de inte ens märkte att jag gick då. Men nu ska de vara där "heldag" och då bryter Lukas ihop..
När jag hämtade barnen igår så fick jag ett smärre helvete. Först när jag hämtade dem så ville Lukas inte sätta sig i vagnen. Han skulle bara hålla om mig och blev hysterisk när jag satte ner honom. Sen när vi väl kom hem (tar fem minuter att gå bara) så fick de välling och så skulle de sova. BÅDA barnen blev hysteriska och skrek, grät, kastade sig av och an i sängen, sparkade i väggen och jag vet inte vad de gjorde allt. Jag försökte lugna ner dem, men det kändes faktiskt som att min närvaro bara gjorde det hela värre, så till slut sa jag bara "sov gott" och gick ut och stängde dörren. Det tog kanske tio minuter, sen hade båda ungarna slocknat.
Puh.
Idag var jag mer förutseende. Jag packade ner deras snuttefiltar och var sitt gosedjur i en liten väska och tog med mig till dagbarnmamman. När jag ringde på dörren så hörde jag hur Lukas skrek med full kraft där inne. Oj, oj, oj, vilket välkomnande. Men dagbarnmamman påstod att han precis hade börjat för han fick inte fortsätta leka (eftersom de skulle öppna dörren). Inte osannolikt, för så gör han ofta hemma, men ändå.. känns lite som att hon säger så bara för att jag inte ska oroa mig.
Hur som helst så fick jag klä på Lukas utan problem. Vanja kinkade lite mer och ville inte klä på sig, men med lite hjälp från min sida så gick det bra i alla fall. När jag skulle öppna dörren så fick Lukas panik och kastade sig fram och klamrade sig fast vid mitt ben. Han trodde säkert att jag skulle gå igen, utan honom.
Väl ute så fick de sina snuttefiltar och gosedjur och aldrig har de väl blivit så lugna så fort. När vi kom hem fick de sin välling och det var inga problem att lägga dem. Inom två minuter så sov båda två.
Det känns ju skönt att hämtningen gick så mycket bättre idag än igår, men snälla nån, jag får ju ont i hjärtat av att höra Lukas panikslagna skrik när jag går på morgonen. Hur lång tid tar det innan de "vänjer sig"? (Vänjer sig vid att bli övergivna, säger en elak röst i mitt inre). Jag vill ju inte att Lukas ska må dåligt varje morgon när vi går till dagbarnmamman. Visserligen säger hon att så snart jag går så slutar han skrika, men vad hjälper det? Han är ju ändå ledsen över att jag går. :/
http://rikku.bloggplatsen.se - blogg och bilder!