prata svenska i klassrummet

[Anonym]

Jag arbetar på en skola där nästan hälften av eleverna har invandrarbakgrund. De är i de allra flesta fall födda i Sverige men föräldrarn kommer från annat land. För mig har det varit en självklarhet att alla pratar svenska i klassrummet och det har fungerat bra. Nu har många elever börja prata sina modersmål vilket gör att inte alla förstår. Dels har det varit så att invandrarbarnen lärt de svenska barnen "fula ord" men också så att det pratar med varandra på annat språk. Jag har sagt absolut nej till detta men inser nu att jag har föräldrar emot mig. Hur tänker ni kring detta? Kränker jag barn och föräldrar när de inte får prata sitt modersmål?

[-Cookiekakan-]

Nej, du kränker inga barn eller föräldrar - förutsatt att barnen kan kommunicera någorlunda på svenska. Däremot ska de få kunna tala sitt modersmål på raster.

Testa med lite rollspel - låt två stycken få stå och prata på sitt modersmål, medan en tredje står bredvid. Låt den tredje beskriva hur det kändes att inte förstå.

[Mireaux]

Var inte det en snackis för några år sedan? Att svenska skolor kränkte elever med annat modersmål när de eleverna inte fick prata sitt språk fritt i skolan?

Jag har också ett annat modersmål än svenska men anser precis som Cookiekakan, att det är självklart att eleverna ska prata svenska inne i klassrummet.

[Anonymmmm]

Jag arbetar på en skola där nästan hälften av eleverna har invandrarbakgrund. De är i de allra flesta fall födda i Sverige men föräldrarn kommer från annat land. För mig har det varit en självklarhet att alla pratar svenska i klassrummet och det har fungerat bra. Nu har många elever börja prata sina modersmål vilket gör att inte alla förstår. Dels har det varit så att invandrarbarnen lärt de svenska barnen "fula ord" men också så att det pratar med varandra på annat språk. Jag har sagt absolut nej till detta men inser nu att jag har föräldrar emot mig. Hur tänker ni kring detta? Kränker jag barn och föräldrar när de inte får prata sitt modersmål?

Men måste alla förstå? Om en elev ska berätta något för sin kompis eller förklara ett mattetal, varför måste de andra i klassen förstå vad de säger om samtalet inte är adresserat till dem?

[spinucklan]

Jag håller med om att jag inte behöver förstå om de diskuterar något som inte angår mig. Kruxet är att det är väldigt svårt att undvika att andra känner sig utanför. Det är inte så att de sitter och samarbetat bredvid varandra utan de säger saker till varandra högt mellan bänkarna.

[Mireaux]

När jag var yngre och hälsade på en kompis som hade en del klasskompisar som kommer från samma land som jag (följde med till skolan och var med en skoldag), så noterade jag att dessa klasskompisar satt och snackade killar, fester och allt möjligt annat under lektionen. När läraren bad dem vara tystare och undrade vad de pratade om så sa de att de diskuterade skoluppgifterna.

Jag skulle ALDRIG tolerera att elverna pratar ett annat språk än svenska sinsemellan inne i klassrummet.
Behövs studiestöd på hemspråket i någon större utsträckning så ska skolan erbjuda detta - och då handlar det om en vuxen som kommer och hjälper till att översätta vid språkliga svårigheter.

[SonnyCrockett]

I skolans likabehandlingsplan står det att alla elever ska behandlas på lika villkor "oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder".
Det betyder för mig att alla ska få tala sitt modersmål också.
Och om pratet stör arbetsron, eller vad som nu är ditt problem, då kanske ni behöver tala om hänsyn och hur man är en bra kompis?

[Mireaux]

Det är ju bara din tolkning, inget som står uttryckligen i likabehandlingsplanen.
Att prata hur man är en bra kompis ingår i de dagliga uppgifterna i skolan idag.
Som jag skrev förut så ska skolan ordna fram en vuxen person som studiestöd på modersmålen om det handlar om elever som har svårt med svenskan.
Ute på rasterna kan man prata vilken språk man så önskar, men inne på lektionerna ska det inte vara privat småsnack på ett annat språk.
Bara nyfiken. Har du nånsin jobbat eller själv gått i skolan i ett område med sådan problematik?

[SonnyCrockett]

Nu handlade det ju enligt TS inte om att eleverna hade behov av studiestöd på sitt modersmål.

Nu har många elever börja prata sina modersmål vilket gör att inte alla förstår. Dels har det varit så att invandrarbarnen lärt de svenska barnen "fula ord" men också så att det pratar med varandra på annat språk.

Om de svenska barnen ska få använda sitt eget språk ska det då inte vara lika för invandrarbarnen? Jag har svårt att se att det finns något annat sätt att tolka likabehandlingsplanen på.
Eller, hur menar du att man ska tolka den? Att det är okej att småsnacka om man gör det på svenska?

Ute på rasterna kan man prata vilken språk man så önskar, men inne på lektionerna ska det inte vara privat småsnack på ett annat språk.

Fula ord på många olika språk tycker väl de flesta barn är spännande att både lära sig och lära ut. Oavsett nationalitet.

Och ja, jag jobbar i ett mångkulturellt område och har förmånen av att kunna lära och dra nytta av mångfalden där.

[Mireaux]

Om de inte har behov av studiestöd så finns det ingen som helst anledning till att prata annat än svenska inne på lektionerna. Jag hade nog sett det som förmildrande omständighet om någon eller några elever talade så dålig svenska att de behövde varandras stöd för att göra skoluppgifterna. Men även där kan jag föreställa mig många scenarios där snackandet kan spåra ut eller handla om något helt annat än skoluppgifterna.
Läraren kan ju bara ana och inte veta, om den inte förstår språket.

Men grundtanken är ändå att om det inte finns någon speciell omständighet som gör att ett annat språk än svenska bör talas i klassrummet så är det svenska som gäller.

Och ja, ibland är det OK att småsnacka. Inte om annat än skoluppgifterna, men även om det är "rätt" småsnack så finns det ju en orsak till att det just då är tillåtet att prata (som grupp- eller paruppgifter). Om snacket sköts på annat språk kan läraren inte hänga med i resonemanget och hjälpa till eller komma med följdfrågor så som man gör när man förstår vad eleverna pratar om.

[SonnyCrockett]

Men _varför_ ska svenska vara det enda språket i klassrummet? Vad är det för värdegrund?

[Mireaux]

- För att det är på svenska som undervisningen sker
- För att man som minoritet kan ställa sig utanför gemenskapen om man pratar ett språk som majoriteten inte förstår

men framför allt:
- För att läraren inte kan hjälpa och handleda eleverna om de sitter och pratar ett språk som läraren inte förstår.

OBS återigen, att på rasten kan man prata som man vill, även om det här med att ställa sig utanför kan kicka in även där.

[SonnyCrockett]

Det är väl inget hinder att hålla undervisningen på svenska även om elever använder sig av andra språk i klassrummet.
I lärarledda klass-, grupp-, par-diskussioner har jag aldrig varit med om att eleven tyckt det verkat så vettigt att svara läraren på ett annat språk. Diskussionen faller ju ganska platt då, eller hur?

Att dessa elever skulle "ställa sig utanför gemenskapen" är ju endast din subjektiva tolkning. Snarare är det väl så att man kan känna _än_ starkare gemenskap om det i ett sammanhang finns de som också har samma modersmål.

Jag är övertygad om att barn utvecklar större lust att lära, och de facto, _lär_ sig mer i en öppen och tillåtande miljö där man kan utveckla sina tankar och känslor på _både_ svenska och sitt modersmål.

[Mireaux]

Jag tror vi har två olika bilder i huvudet.

Jag kan också se en lugn och trevlig klassrumsbild där eleverna samarbetar utan att störa varandra. Någon frågar lite om mattetalet på - säg: spanska - och den spanske bordskompisen berättar tyst hur man ska lösa uppgiften.

Hade klassrumssituationerna sett ut så, så spelar det ingen roll om de så pratar marsianska för min del.

Jag har däremot egna upplevelser om hur språket använts just för att skapa en barriär mot läraren och de svenska klasskamraterna. Det är inte en subjektiv bedömning, det är fakta. Ser inte heller varför en sådan gemenskap skulle uppmuntras?
Jag ser inte varför en lärare inte skulle kunna lägga in sitt veto mot andra språk än svenska om situationen är som den senast beskrivna. Om det dessutom inte är nödvändigt att ett annat språk än svenska används, så varför..?

[Anonymmmm]

Det verkar som att du som lärare har problem med ordning och uppförande i klassrummet och istället för att rannsaka dig själv och dina egna tillkortakommanden lägger skulden på några barn som pratar sitt modersmål sinsemellan.

Kränker du barnen när de inte får prata sitt modersmål?

Du verkar helt klart ha en bild av att svenska är bra-utrikiska är dåligt. Du drar upp alla möjliga argument. Allt från att majoriteten känner sig utanför, till att invandrarbarnen lär ut fula ord, till att invandrarbarnen skapar barriärer, till att det tisslas och tasslas om privata saker, till att du som lärare inte kan hänga med i resonemangen och hjälpa barnen.

Du skriver att du ALDRIG skulle tolerera att eleverna pratar annat språk än svenska sinsemellan i klassrummet.

(Som om inte jag och mina svenska klasskamrater tisslade och tasslade om privata saker i klassrummet. Samtidigt som vi använde ett kroppsspråk som skulle se ut som att vi pratade om något som stod i boken vi hade framme.)

Självklart ska du som lärare uppehålla ordning och uppförande i klassrummet. Och mycket handlar väl om vilka värderingar du förmedlar och vilken respekt du tilldrar.

När jag var yngre och gick i skolan så noterade jag att det tisslades och tasslades mer under de lektioner vars lärare vi inte gillade och mindre under de lektioner vars lärare vi respekterade. Eller huruvdia vi fann att läraren lyckades göra ämnet intressant. Vidare kände jag som elev ALDRIG respekt för en lärare som jag kände inte respekterade mig.

Enligt barnkonventionen artikel 8 har ett barn rätt att behålla sin identitet.
Enligt barnkonventionen artkel 29 skall ett barns utbildning syfta till att:

"(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga; (b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga; (c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen; (d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar; (e) utveckla respekt för naturmiljön

Jag undrar hur du genom att säga att du ALDRIG skulle tolerera att barn pratar annat språk än svenska sinsemellan i klassrummet

• INTE inskränker ett barns rätt att behålla sin identitet.
• bidrar till att utveckla eller hämma barnens språkliga kapital
• utvecklar eller hämmar respekt för barnens egen kulturella identitet och språk och för kulturer som skiljer sig från barnets egen.
• förbereder barnen för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar;

[SonnyCrockett]

Jag tycker inte att det är språket som är _problemet_ om man har elever som känner att de behöver “skapa en barriär mot läraren och de svenska kamraterna”.
Då är det något annat som ligger bakom. Utanförskap, otrygghet, osäkerhet. Bland annat.
Och har du en sådan situation så är det väl _i allra högsta grad_ nödvändigt att eleverna ska få behålla sina identiteter som de faktiskt har i sina hemspråk, sina känslospråk.

Vi ska _berika_ eleverna, inte _beröva_ dem deras verktyg för kommunikation och samspel.
I en sån klass skulle jag i stället jobba mycket med tillit, självkänsla, hänsyn och värderingar. På så många språk som nöden krävde.

Om en lärare har rätt att “lägga i sitt veto” för att förbjuda uttrycksmedel då tycker jag att den demokrati vi lever i är farligt ute.

[doctorsnuggel]

Jag tror att det handlar om något så mycket större än att förbjuda barnen att prata på sitt hemspråk. Det låter som handlar om barn/elever som ställer sig utanför samhället. Genom att de agerar som de gör lever de upp till negativa förväntningar. Hur ska man göra? Jag tror att alla behöver känna ett sammanhang i sitt liv och att alla behöver känna en tillhörighet någonstans. Det är nog där vi ska börja, men hur? För det är inte okej att sabba för sina kamrater oavsett vilket språk man pratar och det är alltid en fara när barn/ungdomar/elever väljer att ställa sig utanför oavsett vilken etnisk bakgrund man har. Ta hjälp av resursteam och ställ krav på att du måste ha stöd.

Lycka till!

[Mireaux]

Jag förstår vad du säger på ett sätt men jag ser inte att man förbjuder uttrycksmedel när det uttrycksmedlet mest används för att stänga ute och inte bli en i gänget.
Att förbjuda det enda uttrycksmedlet som finns, t ex om de eleverna bara kunde sitt hemspråk och utöver det bara mycket torftig svenska, då hade det inte varit bra.
Men finns det ett gemensamt språk att tillgå så ska det var första prio att använda det och inte något annat under de gemensamma stunderna. Återigen: på rasterna är det fritt så det handlar definitivt inte om någon dygnet-runt-censur av hemspråket.

Att det finns enormt mycket att arbeta med i en skola eller klass där eleverna uppför sig som jag beskrev, det håller jag med om i allra högsta grad. Men då måste man arbeta med det på ALLA fronter och då menar jag att ett gemensamt språk i klassrummet är viktigt.
Du kan även tänka så här, att även många helsvenska ungdomar tar avstånd från vuxenvärlden under en period av livet. De kan inte ta till något hemligt språk i klassrummet, men hade de kunnat så gör de gärna det. Idag handlar det till viss del om mössor, jackor och halsdukar i klassrummet - det är en variant på samma tema. Hade de kunnat prata hemligt språk så hade de gjort även det. Fast det betyder inte att läraren och övriga vuxna ska bejaka det och uppmuntra. Vi är ju här för att sätta gränser och vara föredömen. Hur gärna man än önskar, så fungerar det inte att alltid ta den enkla vägen och säga ja och "så fint" till att ungdomarna gör, även om vi givetvis inte ska vara blixtsnabba med att fördöma heller. Testas gränser måste någon vara där och hålla gränsen. Att prata hemligt språk i form av ett hemspråk som läraren och resten av klassen inte förstår, är ett sätt att testa gränserna snarare än ett sätt att visa sin identitet. Det minns jag från min egen tid i skolan även om jag inte var "värsting".

[Mireaux]

Jag misstänker att det är mig du vänder dig till och jag är inte TS.
Själv är jag icke-europeisk invandrare som vuxit upp i Rosengård för att senare tillbringa tonåren i Ronna och Botkyrka.
Jag är inte någon medelsvensson-svenne som tror det ena eller det andra eller gissar mig till hur det kanske är i invandrartäta områden. Jag vet vad vi pratade om sinsemellan i skolan. Jag vet att det var ren skit om lärarna tillät mina kamrater fortsätta snacka de språk som bara de förstod men inga andra. Det var en enkel biljett till utanförskap och större skepsis från svenskarna.

Idag bor jag inte där längre och är dessutom utbildad lärare.
JAG har inga problem med pratande elever i klassrummet. Däremot vet jag hur det var där jag växte upp och jag har bekanta som undervisar i invandrartäta områden. Precis som TS så vet jag att det skapar problem när man inte använder ett gemensamt språk ÅTMINSTONE i klassrummet.
Ditt sätt att vara enormt förstående och tycka att det är att kväsa de stackars invandrarbarnen när de måste använda ett gemensamt språk som de faktiskt behärskar - det är bara sorgligt. Vet du alls vad du pratar om? Jag misstänker att du inte gör det.

Jag är stolt över min kulturella tillhörighet, jag respekterar mina elevers olika bakgrunder. Jag önskar dem bästa möjliga integration med bibehållen egen kultur. Men jag HJÄLPER dem att komma in i det svenska samhället istället för att alienera sig ytterligare.

Man kan prata svenska i klassrummet och ändå vara stolt över sitt ursprung och sitt språk.

[Mireaux]

Tack! Nu känner jag som jag tagit över TS tråd, men eftersom det här är något som ligger mig nära om hjärtat så kunde jag inte låta bli att reagera.

Du uttrycker precis det jag tänker, fast med mycket färre ord. Bra. Tack igen.