Sagan är slut för vår del. Natten till tisdag fick jag magsmärtor och vi åkte till akuten. Vi hoppades förstås att vi åkte i onödan.
Läkaren började med att visa med ultraljud att hjärtat slog, i syfte att lugna mig eftersom hon trodde att jag var som jag var mer av oro än av smärta. Men sedan undersökte hon och såg att förlossningen startat. Då sa hon att det fanns inget att göra och jag fick massor av smärtlindring. Vattnet gick kort därefter och några timmar senare föddes vår lilla lilla dotter, i vecka 19+2.
Sköterskor och barnmorskor var underbara men läkarna var (enligt mig) brutala.
Senare fick vi, enligt eget val, se flickan. Hon var alldeles alldeles riktig men så liten (storlek stämde precis med åldern).
Vi är hemma nu, och gråter mest hela tiden. Vi hoppas få möjlighet att försöka igen, även om graviditeten då blir en enda lång oro.
Är det någon mer här som upplevt ett sent missfall?
1
Missfall vecka 20 Sagan är slut för vår del. Natten till tisdag fick jag magsmärtor och vi åkte till akuten. Vi hoppades förstås att vi åkte i onödan.
Läkaren började med att visa med ultraljud att hjärtat slog, i syfte att lugna mig eftersom hon trodde att jag var som jag var mer av oro än av smärta. Men sedan undersökte hon och såg att förlossningen startat. Då sa hon att det fanns inget att göra och jag fick massor av smärtlindring. Vattnet gick kort därefter och några timmar senare föddes vår lilla lilla dotter, i vecka 19+2.
Sköterskor och barnmorskor var underbara men läkarna var (enligt mig) brutala.
Senare fick vi, enligt eget val, se flickan. Hon var alldeles alldeles riktig men så liten (storlek stämde precis med åldern).
Vi är hemma nu, och gråter mest hela tiden. Vi hoppas få möjlighet att försöka igen, även om graviditeten då blir en enda lång oro.
Är det någon mer här som upplevt ett sent missfall?
Beklagar er förlust och förstår att det måste vara jättejobbigt just nu *kram*
Jag har haft tre MA men inget så sent. Det senaste var i v.12 så det skiljer ju ganska många veckor.
Det är fruktansvärt och otänkbart när det händer och även om man vet att risken finns så tror man ju aldirg att man själv ska bli drabbad. Gråt ut, prata och låt sorgen ta plats. Ni har förlorat ett barn och det måste få ta tid att sörja förlusten.
Vet inte om jag kan påstå att tiden läker alla sår men tiden lindrar och man lär sig leva med sorgen. Jag hoppas att ni orkar försöka igen när sorgen lagt sig och att det då går bra trots oro.
Det här forumet (och sen "Mellan missfall och graviditet" och "Gravid efter missfall") är toppenbra för att ventilera och fråga om allt möjligt när man är orolig eller ledsen.
Ta hand om er!
kram
3
Beklagar er förlust och förstår att det måste vara jättejobbigt just nu *kram*
Jag har haft tre MA men inget så sent. Det senaste var i v.12 så det skiljer ju ganska många veckor.
Det är fruktansvärt och otänkbart när det händer och även om man vet att risken finns så tror man ju aldirg att man själv ska bli drabbad. Gråt ut, prata och låt sorgen ta plats. Ni har förlorat ett barn och det måste få ta tid att sörja förlusten.
Vet inte om jag kan påstå att tiden läker alla sår men tiden lindrar och man lär sig leva med sorgen. Jag hoppas att ni orkar försöka igen när sorgen lagt sig och att det då går bra trots oro.
Det här forumet (och sen "Mellan missfall och graviditet" och "Gravid efter missfall") är toppenbra för att ventilera och fråga om allt möjligt när man är orolig eller ledsen.
Hej Charlotta.
Stor kram till dig i den helvetes situation du är i nu.
I december, i v 19 fick vi veta att vårt barn i magen dött och dan där efter föddes hon.
Du kan messa mig privat här på aff om du har frågor och vill ha tips om olika saker. Sen finns också forumet Förlorat barn, där finns många med samma erfarenhet.
kram och ta hand om dig!
4
Hej Charlotta.
Stor kram till dig i den helvetes situation du är i nu.
I december, i v 19 fick vi veta att vårt barn i magen dött och dan där efter föddes hon.
Du kan messa mig privat här på aff om du har frågor och vill ha tips om olika saker. Sen finns också forumet Förlorat barn, där finns många med samma erfarenhet.
kram och ta hand om dig!
Vi hade sedan tidigare bokat en resa till Cypern imorgon och har bestämt oss för att åka. Kanske gör det gott att resa bort och bara ta hand om varandra.
5
Tack så mycket.
Vi hade sedan tidigare bokat en resa till Cypern imorgon och har bestämt oss för att åka. Kanske gör det gott att resa bort och bara ta hand om varandra.
Det tror jag absolut. Det kommer att bli jobbigt men också väldigt bra! Hade jag haft möjligheten att åka bort hade jag gjort det direkt. Det blir nog skönt att inte behöva tänka på vardagsmåsten och att laga mat och sånt.
Ta hand om er!
6
Det tror jag absolut. Det kommer att bli jobbigt men också väldigt bra! Hade jag haft möjligheten att åka bort hade jag gjort det direkt. Det blir nog skönt att inte behöva tänka på vardagsmåsten och att laga mat och sånt.
Enligt mig har du inte fått missfall utan snarare förlorat ett barn. en flicka. Mina missfall har varit då man inte kan se kön osv. Det då gått genom har tyvärr många varit med om men det är ju kanske inte så tröstande. Vad jag menar är att du kan säkert få ett barn i framtiden.
Låter bra att du och din sambo åker iväg så ni bara kan ta hand om varandra.
Men när ni kommer hem och ska försöka igen så tycker jag du ska be om att få gå hos specialist mödravården så de kan ha noggran koll på dig. Vet de varför förlossnignen startade så tidigt. vet de ngt fel?
Kanske de kan ha koll så mycket nästa gång att det kanske går att förhindra med ev inläggning på sjukhus och liggläge för dig och bricanyl?
Ta hand om er och stora varma kramar.
7
Enligt mig har du inte fått missfall utan snarare förlorat ett barn. en flicka. Mina missfall har varit då man inte kan se kön osv. Det då gått genom har tyvärr många varit med om men det är ju kanske inte så tröstande. Vad jag menar är att du kan säkert få ett barn i framtiden.
Låter bra att du och din sambo åker iväg så ni bara kan ta hand om varandra.
Men när ni kommer hem och ska försöka igen så tycker jag du ska be om att få gå hos specialist mödravården så de kan ha noggran koll på dig. Vet de varför förlossnignen startade så tidigt. vet de ngt fel?
Kanske de kan ha koll så mycket nästa gång att det kanske går att förhindra med ev inläggning på sjukhus och liggläge för dig och bricanyl?
Jo, det är ju så jag känner. Vår dotter föddes alldeles för tidigt, men hon föddes och hon var alldeles riktig och troligen helt frisk.
Första läkaren jag träffade trodde att jag hade en infektion och jag fick antibiotika. Sökte på nätet sedan och tror att det var GBS hon misstänkte, det kan man ha utan att märka något och det kan orsaka för tidig födsel. Men idag ringde jag sjukhuset och de sa att odlingen de gjorde inte visade på någon infektion. Något riktigt samtal med läkare på sjukhuset har jag inte fått och inget återbesök heller. Obegripligt tycker jag. Men jag har heller ingen lust alls att träffa den läkaren igen.
Jag har pratat med min barnmorska på telefon och imorgon ska jag träffa henne. Hon kan säkert se till att jag får en läkarkontroll också.
Att resa bort var bra. Vi fick vara i vår egen lilla bubbla. Gråta tillsammans och till och med skratta. Det var skrämmande att komma hem. Nu har jag börjat jobba också och det går upp och ner. På torsdag ska vi träffa kurator och ordna med kremering av den lilla kroppen. Det var i alla fall skönt att få veta att kroppen kremeras och sprids i minneslund, inte bara "kasseras" för att det inte anses vara ett färdigt barn.
Jag har "Uterus Bicornis" (livmoder med två rum) så det kan vara orsaken. Men å andra sidan såg allting perfekt ut vid RUL bara några dagar tidigare.
Jag har en son på 10 år och han föddes i vecka 30 men har inte några men av det.
Vi vill försöka igen och jag kommer i så fall att försöka få all möjlig hjälp och kontroll. Men redan denna gång träffade vi specialistmödravård pga min tidiga födsel, och mest fick jag veta att man inget kan veta och inget kan göra för att förhindra för tidig födsel. Jag tror inte att så mycket görs innan man närmar sig den tid då barnet kan klara sig (vecka 25).
8
Jo, det är ju så jag känner. Vår dotter föddes alldeles för tidigt, men hon föddes och hon var alldeles riktig och troligen helt frisk.
Första läkaren jag träffade trodde att jag hade en infektion och jag fick antibiotika. Sökte på nätet sedan och tror att det var GBS hon misstänkte, det kan man ha utan att märka något och det kan orsaka för tidig födsel. Men idag ringde jag sjukhuset och de sa att odlingen de gjorde inte visade på någon infektion. Något riktigt samtal med läkare på sjukhuset har jag inte fått och inget återbesök heller. Obegripligt tycker jag. Men jag har heller ingen lust alls att träffa den läkaren igen.
Jag har pratat med min barnmorska på telefon och imorgon ska jag träffa henne. Hon kan säkert se till att jag får en läkarkontroll också.
Att resa bort var bra. Vi fick vara i vår egen lilla bubbla. Gråta tillsammans och till och med skratta. Det var skrämmande att komma hem. Nu har jag börjat jobba också och det går upp och ner. På torsdag ska vi träffa kurator och ordna med kremering av den lilla kroppen. Det var i alla fall skönt att få veta att kroppen kremeras och sprids i minneslund, inte bara "kasseras" för att det inte anses vara ett färdigt barn.
Jag har "Uterus Bicornis" (livmoder med två rum) så det kan vara orsaken. Men å andra sidan såg allting perfekt ut vid RUL bara några dagar tidigare.
Jag har en son på 10 år och han föddes i vecka 30 men har inte några men av det.
Vi vill försöka igen och jag kommer i så fall att försöka få all möjlig hjälp och kontroll. Men redan denna gång träffade vi specialistmödravård pga min tidiga födsel, och mest fick jag veta att man inget kan veta och inget kan göra för att förhindra för tidig födsel. Jag tror inte att så mycket görs innan man närmar sig den tid då barnet kan klara sig (vecka 25).
Hej
Det smärtar mig verkligen att läsa vad du/ni behöver gå igenom.
Jag håller nu på att gå igenom ett missfall och mår hur dåligt som helst, känns som att jag gråter blod.
Jag var i v 13 och vid UL igår såg man såg att processen stannat upp ett par veckor tidigare. Jag är förkrossad men därifrån till att gå igenom något som du gjort... usch jag blir så ledsen.
Skönt ändå att ni fick komma iväg på en resa, byta miljö och allt det där.
9
Hej
Det smärtar mig verkligen att läsa vad du/ni behöver gå igenom.
Jag håller nu på att gå igenom ett missfall och mår hur dåligt som helst, känns som att jag gråter blod.
Jag var i v 13 och vid UL igår såg man såg att processen stannat upp ett par veckor tidigare. Jag är förkrossad men därifrån till att gå igenom något som du gjort... usch jag blir så ledsen.
Skönt ändå att ni fick komma iväg på en resa, byta miljö och allt det där.
Jag fick i höstas ett missfall runt vecka 10. Det var jättejobbigt. I vecka 13 har du redan hunnit ställa in dig på att få ett barn och det är smärtsamt att förlora det. Jag pratade flera gånger med kurator då och det hjälpte. Hoppas att du också kan få stöd.
Den här gången är sorgen annorlunda eftersom det gått så långt. Idag var jag på obduktionsavdelningen och lämnade en liten filt som jag vill att flickan får kring sig när hon skickas till kremering. Overkligt att prata om obduktion och kremering...
10
Hej!
Jag fick i höstas ett missfall runt vecka 10. Det var jättejobbigt. I vecka 13 har du redan hunnit ställa in dig på att få ett barn och det är smärtsamt att förlora det. Jag pratade flera gånger med kurator då och det hjälpte. Hoppas att du också kan få stöd.
Den här gången är sorgen annorlunda eftersom det gått så långt. Idag var jag på obduktionsavdelningen och lämnade en liten filt som jag vill att flickan får kring sig när hon skickas till kremering. Overkligt att prata om obduktion och kremering...
Jag har varit med om precis samma sak som du har upplevt, vi fick sent missfall i april. Lite andra omständigheter men jag lider verkligen med dig/er och kan föreställa mig hur det känns nu efteråt. Vi fick också en liten flicka... jag hoppas att ni någon gång försöker igen och att det ska gå vägen då! Massa styrke kramar
11
Hej!
Jag har varit med om precis samma sak som du har upplevt, vi fick sent missfall i april. Lite andra omständigheter men jag lider verkligen med dig/er och kan föreställa mig hur det känns nu efteråt. Vi fick också en liten flicka... jag hoppas att ni någon gång försöker igen och att det ska gå vägen då! Massa styrke kramar
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
