Under sista 3-4 veckorna har 2-åringen blivit ledsen och sagt, "Vill inte åka pappa, vill vara mamma", Det har hon sagt när jag berättat att pappa kommer och hämtar idag. Vid ett tillfälle skulle jag bara lämna äldsta hos exet, då sa hon så, och blev jätteglad när jag sa att hon skulle vara kvar hos mig, och hon sprang genom korridoren när vi lämnat storebror, och var så glad.
Hon godtar att åka till pappa, men inte alls på samma sätt som tidigare, då hon varit jätteglad över att få komma till pappa. Det känns så jobbigt, även om jag inte vill göra någon stor sak av det hela. Men borde jag ta upp det med exet, eller ska jag låta det bero? Till saken hör att hon för inte så länge sedan blev storasyster, bebis bor bara hos mig. Vet inte om det kan vara för att hon vill vara hemma med mig och bebis. Det blev mer i samband med att hon var sjuk.
1
vill inte Under sista 3-4 veckorna har 2-åringen blivit ledsen och sagt, "Vill inte åka pappa, vill vara mamma", Det har hon sagt när jag berättat att pappa kommer och hämtar idag. Vid ett tillfälle skulle jag bara lämna äldsta hos exet, då sa hon så, och blev jätteglad när jag sa att hon skulle vara kvar hos mig, och hon sprang genom korridoren när vi lämnat storebror, och var så glad.
Hon godtar att åka till pappa, men inte alls på samma sätt som tidigare, då hon varit jätteglad över att få komma till pappa. Det känns så jobbigt, även om jag inte vill göra någon stor sak av det hela. Men borde jag ta upp det med exet, eller ska jag låta det bero? Till saken hör att hon för inte så länge sedan blev storasyster, bebis bor bara hos mig. Vet inte om det kan vara för att hon vill vara hemma med mig och bebis. Det blev mer i samband med att hon var sjuk.
Det kan bero på så oerhört många saker - och kan gå över eller sitta i lite längre. Det är väl bra om du kan prata med pappan om att hon verkar ha en mer mammig period och höra om det märks hos honom. Det är ju en vanlig period i alla familjer att den ena föräldern kan vara mer poppis, och inget man behöver lägga om tillvaron för. Men om ni är på bra pratläge kan du ju nämna det för att höra hur det är. Vanligt är ju att det märks mer när "favoritföräldern" är aktuell, men att det kan vara hur bra som helst med den andra föräldern när det bara är den som är i närheten.
2
Det kan bero på så oerhört många saker - och kan gå över eller sitta i lite längre. Det är väl bra om du kan prata med pappan om att hon verkar ha en mer mammig period och höra om det märks hos honom. Det är ju en vanlig period i alla familjer att den ena föräldern kan vara mer poppis, och inget man behöver lägga om tillvaron för. Men om ni är på bra pratläge kan du ju nämna det för att höra hur det är. Vanligt är ju att det märks mer när "favoritföräldern" är aktuell, men att det kan vara hur bra som helst med den andra föräldern när det bara är den som är i närheten.
Barn ogillar ju förändringar överlag och om du inte har skäl att tro att hon far illa hos sin pappa tycker inte jag du ska göra nåt alls. Det kan mycket väl vara så att hon beter sig nästan likadant hos pappan, när hon ska tillbaka till dig. Alla uppbrott och avsked är jobbiga i olika grad för olika barn och i olika perioder av deras utveckling, men de allra flesta visar ovilja till uppbrott i några perioder... utan att det betyder så mycket annat än just det. Den nya bebisen som stannar hos dig kan säkert påverka också.
3
Barn ogillar ju förändringar överlag och om du inte har skäl att tro att hon far illa hos sin pappa tycker inte jag du ska göra nåt alls. Det kan mycket väl vara så att hon beter sig nästan likadant hos pappan, när hon ska tillbaka till dig. Alla uppbrott och avsked är jobbiga i olika grad för olika barn och i olika perioder av deras utveckling, men de allra flesta visar ovilja till uppbrott i några perioder... utan att det betyder så mycket annat än just det. Den nya bebisen som stannar hos dig kan säkert påverka också.
har omvänt problem, min snart två åring tjatar hela tiden om "pappa hämta mig" och "träffa pappa" osv. Kruxet är att han inte vill träffa henne mer än varannan helg och knappt det. Men det kan naa ju inte säga till henne.... usch...
4
har omvänt problem, min snart två åring tjatar hela tiden om "pappa hämta mig" och "träffa pappa" osv. Kruxet är att han inte vill träffa henne mer än varannan helg och knappt det. Men det kan naa ju inte säga till henne.... usch...
Tack för svaren. Jag tror ju hon har det bra hos exet, och kanske att det bara är en period just nu då hon har jobbigare med förändringar. Var på väg att fråga exet om detta idag, men kom av mig, då han inte var "på humör".
Tror också det kan bero på bebis att hon vill vara med mig och bebis. Samtidigt så är hon mycket hemma med mig och bebis, de dagar jag har henne får hon vara hemma från förskolan.
5
Tack för svaren. Jag tror ju hon har det bra hos exet, och kanske att det bara är en period just nu då hon har jobbigare med förändringar. Var på väg att fråga exet om detta idag, men kom av mig, då han inte var "på humör".
Tror också det kan bero på bebis att hon vill vara med mig och bebis. Samtidigt så är hon mycket hemma med mig och bebis, de dagar jag har henne får hon vara hemma från förskolan.
Håller med de övriga skribenterna, har en 4 årig son, ibland vill han inte åka till mig (säger han och tjatar bara om mamma) andra perioder så vill han inte åka till mamma och vill bara vara hos mig.
Ibland har det varit skrik och gråt i samband med växlingarna, men oftast tar det 2 minuter så är allt frid och fröjd igen och han verkar må bra och vara helt nöjd.
Vad det beror på är säker olika, men tror det är viktigt att båda föräldrarna visar för barnet/en att de är ok med växlingen.
Min sons mamma hade ett tag lite personliga problem i form av en depresion, i samband med detta blev vår som väldigt mammig och sa sa tex att han måste vara hos mamma, annars blir hon ledsen, osv.
Barn vill ju vara där för sina föräldrar också, men vi föräldrar måste ju även se till barnen och personligen rä jag helt övertygad om att det är bra om man delar på umgänget till största del (om man nu inte bor tillsammans, men även då är det ju viktigt att dela på umgänget).
Sedan behöver det ju inte vara någon exakthet, utan en jämlikhet räcker långt.
6
Håller med de övriga skribenterna, har en 4 årig son, ibland vill han inte åka till mig (säger han och tjatar bara om mamma) andra perioder så vill han inte åka till mamma och vill bara vara hos mig.
Ibland har det varit skrik och gråt i samband med växlingarna, men oftast tar det 2 minuter så är allt frid och fröjd igen och han verkar må bra och vara helt nöjd.
Vad det beror på är säker olika, men tror det är viktigt att båda föräldrarna visar för barnet/en att de är ok med växlingen.
Min sons mamma hade ett tag lite personliga problem i form av en depresion, i samband med detta blev vår som väldigt mammig och sa sa tex att han måste vara hos mamma, annars blir hon ledsen, osv.
Barn vill ju vara där för sina föräldrar också, men vi föräldrar måste ju även se till barnen och personligen rä jag helt övertygad om att det är bra om man delar på umgänget till största del (om man nu inte bor tillsammans, men även då är det ju viktigt att dela på umgänget).
Sedan behöver det ju inte vara någon exakthet, utan en jämlikhet räcker långt.
Exet hämtade dottern idag. Hon säger återigen "Vill inte åka pappa, vara kvar mamma". När han kommer lyfter jag in henne i bilen, kramar om henne och säger hejdå. Han spänner fast henne, stänger dörren och vi pratar ett par ord. Dotterns blir väldigt orolig inne i bilen. Fingrarna åker in i munnen, precis som om hon känner den spänning (negativa)som är mellan mig och exet, hon ropar i bilen, vilket exet inte hör. Exet "glömde" ett möte vi hade på förmiddagen, så jag berättar vad som sagts, ser att dottern är orolig i bilen och försöker avsluta så fort som möjligt så de kan åka.
Jag vet att hon har det bra hos exet, men det är ändå jobbigt att hon får det jobbigt vid separationer. From sista maj ska vi ha varannan vecka, vi har haft kortare pass innan. Just nu funderar jag på om det blir för långa pass för henne, men jag hoppas det går bra.
7
Exet hämtade dottern idag. Hon säger återigen "Vill inte åka pappa, vara kvar mamma". När han kommer lyfter jag in henne i bilen, kramar om henne och säger hejdå. Han spänner fast henne, stänger dörren och vi pratar ett par ord. Dotterns blir väldigt orolig inne i bilen. Fingrarna åker in i munnen, precis som om hon känner den spänning (negativa)som är mellan mig och exet, hon ropar i bilen, vilket exet inte hör. Exet "glömde" ett möte vi hade på förmiddagen, så jag berättar vad som sagts, ser att dottern är orolig i bilen och försöker avsluta så fort som möjligt så de kan åka.
Jag vet att hon har det bra hos exet, men det är ändå jobbigt att hon får det jobbigt vid separationer. From sista maj ska vi ha varannan vecka, vi har haft kortare pass innan. Just nu funderar jag på om det blir för långa pass för henne, men jag hoppas det går bra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
