Min före detta man har stämt mig och vill att våra döttrar ska bo på halvtid hos honom. Det vill inte jag. Vi har varit i Tingsrätten med våra advokater och de gick helt på min linje, att flickorna är med sin pappa varannan helg och två dagar varannan vecka. Nu har Familjerätten kommit med sin utredning, där de faktiskt i princip sågar mig. Min äldsta dotter (8 år) frågar alltid vad som är i de brev jag får och normalt sett så skulle jag svarat, men nu måste jag säga att det får jag inte. Hon tjatar och så berättar jag. Jag tycker egentligen att det är bra om barnen får veta vad som händer, eftersom de gäller deras liv, men av någon konstig anledning så får man inte prata med sina barn när man är skild....... De bedömer att min exman "är trovärdig i sin berättelse" vilket gör mig väldigt upprörd, eftersom jag vet att han ljuger. Vissa saker kan jag t.o.m. bevisa, så det är ganska konstigt att inte tala sanning. FR var mycket intresserade av att höra om de psykningar min exman utsatt oss för, men nu används det istället emot mig och jag anses "besviken och frustrerad". De "har under utredningstiden sett hur PP (pappan) gått MM (mamman) till mötes på flera sätt genom att inte gå in i konflikten". Hur har de kunnat SE det? Det måtte väl bara vara utifrån det han har berättat? Och vad betyder den meningen egentligen? Till saken hör också att äldsta dottern säger gång på gång att hon inte vill bo hos pappa, t.o.m. direkt till honom. Hon är säker på att han inte kommer att tvinga henne om hon säger det till honom. FR säger om detta, att hon uttrycker sin åsikt, att "Vi bedömer att det inte är till BBs (barnet) bästa att på ett så aktivt sätt vara med och bestämma. Vi anser att hon ska avlastas ansvar" Men hon VILL ju vara med och bestämma!!! Varför tog de in henne på samtal om de ändå tycker att det inte är bra för henne att vara med och bestämma??? Hon ville inte gå på samtal, för hon tyckte det var obehagligt, men var ju tvungen och lät mig inte lämna rummet. Jag känner mig som om jag kastats in i ett spel, där jag inte kan spelreglerna och där man straffas hårt om man gör fel.......
1
Så ledsen idag Min före detta man har stämt mig och vill att våra döttrar ska bo på halvtid hos honom. Det vill inte jag. Vi har varit i Tingsrätten med våra advokater och de gick helt på min linje, att flickorna är med sin pappa varannan helg och två dagar varannan vecka. Nu har Familjerätten kommit med sin utredning, där de faktiskt i princip sågar mig. Min äldsta dotter (8 år) frågar alltid vad som är i de brev jag får och normalt sett så skulle jag svarat, men nu måste jag säga att det får jag inte. Hon tjatar och så berättar jag. Jag tycker egentligen att det är bra om barnen får veta vad som händer, eftersom de gäller deras liv, men av någon konstig anledning så får man inte prata med sina barn när man är skild....... De bedömer att min exman "är trovärdig i sin berättelse" vilket gör mig väldigt upprörd, eftersom jag vet att han ljuger. Vissa saker kan jag t.o.m. bevisa, så det är ganska konstigt att inte tala sanning. FR var mycket intresserade av att höra om de psykningar min exman utsatt oss för, men nu används det istället emot mig och jag anses "besviken och frustrerad". De "har under utredningstiden sett hur PP (pappan) gått MM (mamman) till mötes på flera sätt genom att inte gå in i konflikten". Hur har de kunnat SE det? Det måtte väl bara vara utifrån det han har berättat? Och vad betyder den meningen egentligen? Till saken hör också att äldsta dottern säger gång på gång att hon inte vill bo hos pappa, t.o.m. direkt till honom. Hon är säker på att han inte kommer att tvinga henne om hon säger det till honom. FR säger om detta, att hon uttrycker sin åsikt, att "Vi bedömer att det inte är till BBs (barnet) bästa att på ett så aktivt sätt vara med och bestämma. Vi anser att hon ska avlastas ansvar" Men hon VILL ju vara med och bestämma!!! Varför tog de in henne på samtal om de ändå tycker att det inte är bra för henne att vara med och bestämma??? Hon ville inte gå på samtal, för hon tyckte det var obehagligt, men var ju tvungen och lät mig inte lämna rummet. Jag känner mig som om jag kastats in i ett spel, där jag inte kan spelreglerna och där man straffas hårt om man gör fel.......
Det är inne nu, att automatiskt döma ut mamman. Finns inga fel på henne så hittar soc på egna. Jag ser det dagligen. Tipsa soc om tolfte artikeln i barnkonventionen, men förvänta dig inte att de bryr sig.
Maila om du vill, jag kan spelreglerna: [email protected]
2
Det är inne nu, att automatiskt döma ut mamman. Finns inga fel på henne så hittar soc på egna. Jag ser det dagligen. Tipsa soc om tolfte artikeln i barnkonventionen, men förvänta dig inte att de bryr sig.
Maila om du vill, jag kan spelreglerna: [email protected]
Löjligt, det handlar väl inte om att döma ut mamman, utan om att soc äntligen insett att BÅDA föräldrarna är lika bra och att det är viktigt att barnen får en vardagskontakt med båda sina föräldrar. Varför menar ni att en mamma automatiskt är den bättre föräldern?
3
Löjligt, det handlar väl inte om att döma ut mamman, utan om att soc äntligen insett att BÅDA föräldrarna är lika bra och att det är viktigt att barnen får en vardagskontakt med båda sina föräldrar. Varför menar ni att en mamma automatiskt är den bättre föräldern?
Vem har sagt att mamman automatiskt är den bättre? Ingen i den här tråden i allafall.
Jag kan berätta helt kort, att jag ser dagligen hur välfungerande mammor döms ut i vårdnadstvister. Säger inte att det alltid är så, men skrämmande ofta.
Det kan inte sällan mammor och barn som blivit misshandlade av pappan och när mamman försöker skydda så straffas hon och barnen. Barnen kan tex placeras hos en förälder - oftast pappan - de är rädda för.
Om båda föräldrarna alltid varit lika bra så är de det efter separationen också. Men om en förälder misshandlat fysiskt eller psykiskt eller helt enkelt varit ointresserad och frånvarande så h*n inte känner barnen särskilt väl, så är den föräldern inte lika bra.
Soc verkar idag rädda att bli anklagade för att ge mamman fördelar, så oavsett hur bra hon varit så tror man blint på allt en pappa säger och mamman sågas. Jag ser det dagligen och det måste få ett stopp.
Barnen måste lyssnas på, inte arga föräldrar.
4
Vem har sagt att mamman automatiskt är den bättre? Ingen i den här tråden i allafall.
Jag kan berätta helt kort, att jag ser dagligen hur välfungerande mammor döms ut i vårdnadstvister. Säger inte att det alltid är så, men skrämmande ofta.
Det kan inte sällan mammor och barn som blivit misshandlade av pappan och när mamman försöker skydda så straffas hon och barnen. Barnen kan tex placeras hos en förälder - oftast pappan - de är rädda för.
Om båda föräldrarna alltid varit lika bra så är de det efter separationen också. Men om en förälder misshandlat fysiskt eller psykiskt eller helt enkelt varit ointresserad och frånvarande så h*n inte känner barnen särskilt väl, så är den föräldern inte lika bra.
Soc verkar idag rädda att bli anklagade för att ge mamman fördelar, så oavsett hur bra hon varit så tror man blint på allt en pappa säger och mamman sågas. Jag ser det dagligen och det måste få ett stopp.
Barnen måste lyssnas på, inte arga föräldrar.
Mamman är automatiskt närmare barnet i och med att hon burit det i sin kropp och det för barnet tar lång tid att förstå att det är en egen individ. Och när äldsta dottern uttryckligen säger att hon inte vill bo hos pappa, så säger väl det något, eller hur? Hade ett barn sagt att det inte vill bo hos mamma, utan hos pappa så är jag säker på att soc kvickt som bara den hade gjort barnet till viljes.
5
Mamman är automatiskt närmare barnet i och med att hon burit det i sin kropp och det för barnet tar lång tid att förstå att det är en egen individ. Och när äldsta dottern uttryckligen säger att hon inte vill bo hos pappa, så säger väl det något, eller hur? Hade ett barn sagt att det inte vill bo hos mamma, utan hos pappa så är jag säker på att soc kvickt som bara den hade gjort barnet till viljes.
I det här fallet har det förekommit mycket kränkningar från pappans sida och dottern ville under lång tid inte ha honom alls. Hon sa till mig häromdagen att stackars dig att du gifte dig med en så dum pappa som pappa. Helt ur luften sa hon det, vi hade inte diskuterat pappa överhuvudtaget innan. Allt jag berättat för soc om hans kränkningar mot oss har de helt sonika utelämnat. Att jag berättade för barnen om att soc skulle komma hem till oss och prata om Tingsrätten (bara några dagar innan besöket och då hade jag hållit stämningen hemlig för barnen i ett halvår) vänds emot mig. Men det hade ju blivit väldigt konstigt om det kom två okända kvinnor till oss och pratade om så allvarliga saker och jag inte hade berättat något alls innan, barnen hade blivit jättebesvikna. Min f.d. man hade inte heller informerat barnomsorgspersonalen om att de skulle bli intervjuade. Jag gjorde det, för det ingår i att hålla en kontinuerlig dialog, tycker jag. Men även det vänds emot mig, så att jag framställs som en skvallrig typ. Hade jag själv jobbat i barnomsorgen och plötsligt blivit uppringd och intervjuad, så hade jag blivit besviken på föräldrarna som inte sagt något.
6
I det här fallet har det förekommit mycket kränkningar från pappans sida och dottern ville under lång tid inte ha honom alls. Hon sa till mig häromdagen att stackars dig att du gifte dig med en så dum pappa som pappa. Helt ur luften sa hon det, vi hade inte diskuterat pappa överhuvudtaget innan. Allt jag berättat för soc om hans kränkningar mot oss har de helt sonika utelämnat. Att jag berättade för barnen om att soc skulle komma hem till oss och prata om Tingsrätten (bara några dagar innan besöket och då hade jag hållit stämningen hemlig för barnen i ett halvår) vänds emot mig. Men det hade ju blivit väldigt konstigt om det kom två okända kvinnor till oss och pratade om så allvarliga saker och jag inte hade berättat något alls innan, barnen hade blivit jättebesvikna. Min f.d. man hade inte heller informerat barnomsorgspersonalen om att de skulle bli intervjuade. Jag gjorde det, för det ingår i att hålla en kontinuerlig dialog, tycker jag. Men även det vänds emot mig, så att jag framställs som en skvallrig typ. Hade jag själv jobbat i barnomsorgen och plötsligt blivit uppringd och intervjuad, så hade jag blivit besviken på föräldrarna som inte sagt något.
Jag är inte det minsta förvånad över att ingen håller med mig! Här är allt fruktansvärt ensidigt och de flesta, INTE alla dock så jag slipper en massa påhopp om det, står helt och hållet på mammans sida och tar det för mer eller mindre självklart att mamman är den som ska ha mesta tiden med barnen. Självklart finns det pappor som är riktiga rötägg men det finns faktiskt såna mammor också och framförallt finns det mammor som enbart är ute efter att jävlas med exet och som tycks göra allt för att få större delen av tiden. Hur många mammor är det inte som skriver här:"Ja, jag skulle ju ALDRIG klara att bara träffa barnen vh"?? Nähä, men det ska alltså pappan klara och nöja sig med?? Jag önskar att alla som läser här kunde tänka en aning på att det som skrivs här är fruktansvärt ensidigt och att vi sällan får bådas version av vad som hänt. Allt är för det mesta inte så svart eller vitt som det låter här, och jag är övertygad om att de flesta pappor är helt vanliga, normala män som vill göra allt för sina barn. Men det är ju vad jag tror det..antar att det inte är många som håller med mig där heller.
9
Jag är inte det minsta förvånad över att ingen håller med mig! Här är allt fruktansvärt ensidigt och de flesta, INTE alla dock så jag slipper en massa påhopp om det, står helt och hållet på mammans sida och tar det för mer eller mindre självklart att mamman är den som ska ha mesta tiden med barnen. Självklart finns det pappor som är riktiga rötägg men det finns faktiskt såna mammor också och framförallt finns det mammor som enbart är ute efter att jävlas med exet och som tycks göra allt för att få större delen av tiden. Hur många mammor är det inte som skriver här:"Ja, jag skulle ju ALDRIG klara att bara träffa barnen vh"?? Nähä, men det ska alltså pappan klara och nöja sig med?? Jag önskar att alla som läser här kunde tänka en aning på att det som skrivs här är fruktansvärt ensidigt och att vi sällan får bådas version av vad som hänt. Allt är för det mesta inte så svart eller vitt som det låter här, och jag är övertygad om att de flesta pappor är helt vanliga, normala män som vill göra allt för sina barn. Men det är ju vad jag tror det..antar att det inte är många som håller med mig där heller.
Jag gick för att skydda barnen. Jag trodde först att alla hade 50/50 och då bestämde jag mig för att stanna och fortsätta bli trakasserad. Men när jag fick reda på att det bara är knappt en tredjedel som har 50/50 så vågade jag gå. Jag vågade inte lämna barnen hos honom halva tiden, så som han beter sig. Men nu finns det tydligen risk att de ska behöva bli förstörda hos honom i alla fall, om soc får som de vill..... *gråter*
10
Precis så är det för mig Jag gick för att skydda barnen. Jag trodde först att alla hade 50/50 och då bestämde jag mig för att stanna och fortsätta bli trakasserad. Men när jag fick reda på att det bara är knappt en tredjedel som har 50/50 så vågade jag gå. Jag vågade inte lämna barnen hos honom halva tiden, så som han beter sig. Men nu finns det tydligen risk att de ska behöva bli förstörda hos honom i alla fall, om soc får som de vill..... *gråter*
Jodå, jag håller med dig i sak. Men jag är numera ytterst sällan inne på den här sidan - och skriver ännu mer sällan - för jag blir bara SÅ frustrerad över alla enögda mammor som skriver här.
11
Jodå, jag håller med dig i sak. Men jag är numera ytterst sällan inne på den här sidan - och skriver ännu mer sällan - för jag blir bara SÅ frustrerad över alla enögda mammor som skriver här.
Jag kan bara hålla med dig. Jag upplever också att mammor döms ut per automatik bara för att det ska vara rättvist mellan föräldrarna. Rättvisa mellan föräldrarna kommer före vad som är bra för barnet tyvärr.
Håller tummarna för dig Anonym TS. Stå på dig!
12
Jag kan bara hålla med dig. Jag upplever också att mammor döms ut per automatik bara för att det ska vara rättvist mellan föräldrarna. Rättvisa mellan föräldrarna kommer före vad som är bra för barnet tyvärr.
Strunt prat! det har länge varit väldigt ensidigt att 50/50 är det absolut bästa! Jag har tom varit avstängd från att skriva här inne bara för att jag ifrågasätter 50/50.
Jag önskar alla förstod att ÄVEN om bägge föräldrarna är lika bar och helt normala föräldrar så ÄR DET JÄTTEJOBBIGT ATT BO VARANNAN VECKA FÖR ETT BARN! Prova själva att ha två olika boenden. Skitjobbigt! Jag önskar alla FÖRÄLDRAR som ville ha varannan vecka SJÄLVA fick bo på två håll och att BARNET bara bodde på ett ställe. DÅ skulle jag hålla med om att 50/50 skulle kunna vara bra.
Att mammor inte klarar av att vara utan sina barn mer än vh känner jag inte alls igen. Har aldrig hört någon nämna det argumentet. Tvärt om skriver många mammor här inne hur de få kämpa för att pappan ska bry sig. Läs lite inne på Styvfamiljer också så inser du hur många pappor som sen lägger över allt ansvar på sin nya partner. Många vill ha 50/50 bara för att slippa betala underhåll men sen får någon annan kvinna sköta kvinnogörat med barnen åt pappan.
Sen om du läser vad TS skriver så är det inte alls det det handlar om. Mammor blir aldrig trodda när dom värnar om barnet. Det är ett problem.
13
Strunt prat! det har länge varit väldigt ensidigt att 50/50 är det absolut bästa! Jag har tom varit avstängd från att skriva här inne bara för att jag ifrågasätter 50/50.
Jag önskar alla förstod att ÄVEN om bägge föräldrarna är lika bar och helt normala föräldrar så ÄR DET JÄTTEJOBBIGT ATT BO VARANNAN VECKA FÖR ETT BARN! Prova själva att ha två olika boenden. Skitjobbigt! Jag önskar alla FÖRÄLDRAR som ville ha varannan vecka SJÄLVA fick bo på två håll och att BARNET bara bodde på ett ställe. DÅ skulle jag hålla med om att 50/50 skulle kunna vara bra.
Att mammor inte klarar av att vara utan sina barn mer än vh känner jag inte alls igen. Har aldrig hört någon nämna det argumentet. Tvärt om skriver många mammor här inne hur de få kämpa för att pappan ska bry sig. Läs lite inne på Styvfamiljer också så inser du hur många pappor som sen lägger över allt ansvar på sin nya partner. Många vill ha 50/50 bara för att slippa betala underhåll men sen får någon annan kvinna sköta kvinnogörat med barnen åt pappan.
Sen om du läser vad TS skriver så är det inte alls det det handlar om. Mammor blir aldrig trodda när dom värnar om barnet. Det är ett problem.
Ja usch det är hemskt! Precis så upplever jag också att det är.
Statistiken är rätt missvisande eftersom man där tar mad alla barn dvs även 17åringar. Så fort barnen är så gamla att dom inte kan nekas att vara med och bestämma själva så brukar 50/50 upphöra. Det är otroligt sällsynt att äldre tonåringar bor 50/50 så det är därför statistiken ser ut som den gör.
Men yngre barn kan tyvärr myndigheter tvinga till ett boende som bara är bra för jämlilhets-statistiken. Jag lider med dig. Usch! Men kom ihåg att det handlar bara om några år. Väldigt viktiga år ifs men ändå. Ju äldre barnen blir ju mer har dom rätt att säga ifrån själva.
14
Ja usch det är hemskt! Precis så upplever jag också att det är.
Statistiken är rätt missvisande eftersom man där tar mad alla barn dvs även 17åringar. Så fort barnen är så gamla att dom inte kan nekas att vara med och bestämma själva så brukar 50/50 upphöra. Det är otroligt sällsynt att äldre tonåringar bor 50/50 så det är därför statistiken ser ut som den gör.
Men yngre barn kan tyvärr myndigheter tvinga till ett boende som bara är bra för jämlilhets-statistiken. Jag lider med dig. Usch! Men kom ihåg att det handlar bara om några år. Väldigt viktiga år ifs men ändå. Ju äldre barnen blir ju mer har dom rätt att säga ifrån själva.
Nej, det är inte alls JÄTTEJOBBIGT för ALLA barn att bo vv. Fråga t.ex. mina barn, de VILL inte ha det på annat sätt. Det jobbiga kan bero på rent praktiska saker (som föräldrarna ofta inte ens vill ta itu med, utan föredrar att låta barnen släpa tunga väskor fram och tillbaka varannan vecka och hantera "överlämningen" på olika uppslitande och opraktiska sätt för att sedan ha DET som argument att INTE ha vv - istället för att lösa väskproblemet).
För att inte tala om alla (tyvärr ofta mammor) som är så förbannade på sitt ex att de därför automatiskt ser honom som en olämplig förälder, trots att det eg. ofta är en fråga om skillnader mellan livsstil (nej, barnen dör inte för att de får gå med lortiga strumpor, okammat hår, äta ostkrokar till frukost nån gång eller se på teve hela söndan - det är inte så JAG skulle välja att ha det med mina barn, men om jag hade att välja på DET och att barnen skulle växa upp utan en pappa i sin vardag så väljer jag tvekslöst en slarvig pappa än ingen pappa alls, om pappan ändå faktiskt vill sina barns bästa).
Självklart måste föräldrarna också (båda) bete sig som vuxna människor som inte baktalar varandra och misstror varandra, för att vv ska funka. Men om alla dessa människor som vid/efter skilsmässa basunerar ut vilken hopplös och oansvarig idiot de skaffa barn med så bevisar ju det snudd på att de har så taskigt omdöme själva (jag menar; varför skaffa barn med en sån?) att det själv är rätt hopplösa och oansvariga.
Massor av föräldrar verkar ö.h.t. inte vara vuxna nog att skaffa barn. Någonsin. De låter egna privata vendettor gå ut över barnen och ser t.ex. en pappa som träffat en annan kvinna eller inte tömmer soppåsen, dammsuger och byter gardiner när (mamman tycker att) han borde som en automatiskt olämplig pappa när DET egentligen handlar om når HELT annat. And heres one for you: En pappa som inte tagit ut en enda dag föräldrarledigt kan ÄNDÅ vara en toppenpappa OCH ha barnen vv; det är lixom inte så att mamman får förstatjing på barnen automatiskt, bara för att hon släpat runt barnvagnar och matkassar i x antal år. men DET är ett feltänk som många kvinnor håller sig med.
NATURLIGTVIS finns det olämpliga föräldrar - men jag tror att de allra flesta föräldrar vill sina barn bästa PÅ SITT sätt - och det betyder inte alls alltid på ett visst sätt som passar in i en viss (tyvärr ofta mammas) mall.
Gah!
16
Nej, det är inte alls JÄTTEJOBBIGT för ALLA barn att bo vv. Fråga t.ex. mina barn, de VILL inte ha det på annat sätt. Det jobbiga kan bero på rent praktiska saker (som föräldrarna ofta inte ens vill ta itu med, utan föredrar att låta barnen släpa tunga väskor fram och tillbaka varannan vecka och hantera "överlämningen" på olika uppslitande och opraktiska sätt för att sedan ha DET som argument att INTE ha vv - istället för att lösa väskproblemet).
För att inte tala om alla (tyvärr ofta mammor) som är så förbannade på sitt ex att de därför automatiskt ser honom som en olämplig förälder, trots att det eg. ofta är en fråga om skillnader mellan livsstil (nej, barnen dör inte för att de får gå med lortiga strumpor, okammat hår, äta ostkrokar till frukost nån gång eller se på teve hela söndan - det är inte så JAG skulle välja att ha det med mina barn, men om jag hade att välja på DET och att barnen skulle växa upp utan en pappa i sin vardag så väljer jag tvekslöst en slarvig pappa än ingen pappa alls, om pappan ändå faktiskt vill sina barns bästa).
Självklart måste föräldrarna också (båda) bete sig som vuxna människor som inte baktalar varandra och misstror varandra, för att vv ska funka. Men om alla dessa människor som vid/efter skilsmässa basunerar ut vilken hopplös och oansvarig idiot de skaffa barn med så bevisar ju det snudd på att de har så taskigt omdöme själva (jag menar; varför skaffa barn med en sån?) att det själv är rätt hopplösa och oansvariga.
Massor av föräldrar verkar ö.h.t. inte vara vuxna nog att skaffa barn. Någonsin. De låter egna privata vendettor gå ut över barnen och ser t.ex. en pappa som träffat en annan kvinna eller inte tömmer soppåsen, dammsuger och byter gardiner när (mamman tycker att) han borde som en automatiskt olämplig pappa när DET egentligen handlar om når HELT annat. And heres one for you: En pappa som inte tagit ut en enda dag föräldrarledigt kan ÄNDÅ vara en toppenpappa OCH ha barnen vv; det är lixom inte så att mamman får förstatjing på barnen automatiskt, bara för att hon släpat runt barnvagnar och matkassar i x antal år. men DET är ett feltänk som många kvinnor håller sig med.
NATURLIGTVIS finns det olämpliga föräldrar - men jag tror att de allra flesta föräldrar vill sina barn bästa PÅ SITT sätt - och det betyder inte alls alltid på ett visst sätt som passar in i en viss (tyvärr ofta mammas) mall.
Nej, det är inget struntprat, det är fakta. I stort sett alla här som skriver är mammor som klagar på sina ex och över vilka hemska fäder de är och de får i stort sett med sig ALLA som också öser på om vilka dåliga fäder de flesta män är. Du har aldrig tänkt på att barn är olika?! ALLA barn tycker inte det är jobbigt med vv bara för att dina kanske tycker det, om det nu är dem du tänker på i det fallet. Och det är visst jättemånga mammor som skriver här och beklagar sig över att de minsann ALDRIG skulle kunna vara utan sina barn vv, eller bara träffa dem vh, samtidigt som de alltså tar det för självklart att barnens pappa ska klara av det. Men visst, om det är så viktigt för dig att barn ska ha ett "huvudboende" eller vad man säger, så kan ju det isåfall precis lika gärna vara hos pappan om det inte finns uppenbara brister med hans föräldraskap. Och då menar jag inte att mamman ska komma med såna argument som man också hör härinne, "han kan inte samarbeta med mig", vilket då nästan alltid handlar om att pappan inte alltid vill göra saker som mamman anser att de ska göras. Då kan ju mamman träffa sina barn vh, och nöja sig med det, eftersom det är så självklart för många här att pappan ska göra det.
17
Nej, det är inget struntprat, det är fakta. I stort sett alla här som skriver är mammor som klagar på sina ex och över vilka hemska fäder de är och de får i stort sett med sig ALLA som också öser på om vilka dåliga fäder de flesta män är. Du har aldrig tänkt på att barn är olika?! ALLA barn tycker inte det är jobbigt med vv bara för att dina kanske tycker det, om det nu är dem du tänker på i det fallet. Och det är visst jättemånga mammor som skriver här och beklagar sig över att de minsann ALDRIG skulle kunna vara utan sina barn vv, eller bara träffa dem vh, samtidigt som de alltså tar det för självklart att barnens pappa ska klara av det. Men visst, om det är så viktigt för dig att barn ska ha ett "huvudboende" eller vad man säger, så kan ju det isåfall precis lika gärna vara hos pappan om det inte finns uppenbara brister med hans föräldraskap. Och då menar jag inte att mamman ska komma med såna argument som man också hör härinne, "han kan inte samarbeta med mig", vilket då nästan alltid handlar om att pappan inte alltid vill göra saker som mamman anser att de ska göras. Då kan ju mamman träffa sina barn vh, och nöja sig med det, eftersom det är så självklart för många här att pappan ska göra det.
Hej! En fråga jag har är varför du inte vill att barnen ska bo 50/50?...Jag kan bli fundersam ibland när föräldrar säger OK till varannan helg samt som i ditt fall även 2 dagar varannan vecka men sen är det tvärstopp..Är han farlig på något sätt för barnen?..På vilket sätt psykar han dig?..(han kan kanske anse att du psykar honom också som inte låter honom ha barnen lika mycket som du)..
Om du vet att han ljuger till FR o kan bevisa detta så kommer din framställan i tingsrätten stå på bra grund o FR's utredning falla till marken..sånt ska din advokat ta vara på..bevis är det enda som gäller..
Jag kan också tycka att en 8-åring är för ung för att veta vad som är bäst för henne..hon känner till vad du tycker var hon ska bo till största del o kan av lojalitet till dig säga precis det du vill höra...det är inte alls ovanligt att barn gör så..så att FR anseer att hon inte ska belastas med det ansvaret att få bestämma tycker jag är bara bra..att hon vill vaara med o bestämma betyder inte att hon ska vara med o bestämma..hon är ett barn o det är de vuxna som ska bestämma..
Alla barn klarar inte av att bo 50/50..alla barn klarar inte av att bo varannan helg heller..alla barn klarar inte av noll-umgänge..alla barn är individer o ska så få vara..säger någon att "alla barn ska inte bo 50/50" så är det skitsnack..du o pappan borde veta vad som är bäst för era barn..o det borde vara samma sak eftersom ni båda känner barnen bäst av alla..men ingen av er kan säga att 50/50 inte kommer att fungera..eller säga att det kommer fungera om ni aldrig har provat..ibland måste man prova sig fram till vad som fungerar bäst..
Kör ditt race o bevisa hans lögner..sedan om du ändå "förlorar" så att barnen ska bo varannan vecka så får du göra det bästa av stuationen..utgå inte direkt ifrån att det kommer inte fungera för då kommer det garanterat att inte fungera..
Lycka till!
20
Hej! En fråga jag har är varför du inte vill att barnen ska bo 50/50?...Jag kan bli fundersam ibland när föräldrar säger OK till varannan helg samt som i ditt fall även 2 dagar varannan vecka men sen är det tvärstopp..Är han farlig på något sätt för barnen?..På vilket sätt psykar han dig?..(han kan kanske anse att du psykar honom också som inte låter honom ha barnen lika mycket som du)..
Om du vet att han ljuger till FR o kan bevisa detta så kommer din framställan i tingsrätten stå på bra grund o FR's utredning falla till marken..sånt ska din advokat ta vara på..bevis är det enda som gäller..
Jag kan också tycka att en 8-åring är för ung för att veta vad som är bäst för henne..hon känner till vad du tycker var hon ska bo till största del o kan av lojalitet till dig säga precis det du vill höra...det är inte alls ovanligt att barn gör så..så att FR anseer att hon inte ska belastas med det ansvaret att få bestämma tycker jag är bara bra..att hon vill vaara med o bestämma betyder inte att hon ska vara med o bestämma..hon är ett barn o det är de vuxna som ska bestämma..
Alla barn klarar inte av att bo 50/50..alla barn klarar inte av att bo varannan helg heller..alla barn klarar inte av noll-umgänge..alla barn är individer o ska så få vara..säger någon att "alla barn ska inte bo 50/50" så är det skitsnack..du o pappan borde veta vad som är bäst för era barn..o det borde vara samma sak eftersom ni båda känner barnen bäst av alla..men ingen av er kan säga att 50/50 inte kommer att fungera..eller säga att det kommer fungera om ni aldrig har provat..ibland måste man prova sig fram till vad som fungerar bäst..
Kör ditt race o bevisa hans lögner..sedan om du ändå "förlorar" så att barnen ska bo varannan vecka så får du göra det bästa av stuationen..utgå inte direkt ifrån att det kommer inte fungera för då kommer det garanterat att inte fungera..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det var inte dina åsikter om 50/50 som stängde av dig..sicket skitsnack du kör med nu..