Skoldagen igår...

[Esset]

Vad tycker ni om dett?

Igår eftermiddag får jag ett mil från sonens läraren. Han och kompis har lämnat gränsen på skolområdet och gått och kastat sten på ett hus. En sten träffar ett fönster, vet inte vems sten. Inget fönster går sönder om tur är. Den som bor i huset hade fört barnen tillbaks till skolan och pratat med personalen + barnen. Jag får även adressen så vi kan gå dit och be om ursäkt...

Efter en stund ringer läraren på min mobil och är helt uppröd.
- Nä nu måste jag ringa till dig, det har hänt så mycket saker idag! Först på morgonen kastade x och en kompis sönder marksten. Sedan stack x och en annan kompis till huset utanför gränsen (som hon mailat mig om) och sedan hade han gjort något annat tok. Ja, det har varit en sån jobbig dag. Nä men stackarn, vad han måste ha mått dåligt idag,svarade jag då... Det blev helt tyst i andra ändan av luren. Jag fattar inte riktigt om det var medlidande hon sökte, av mig..

Sedan talar hon om vart damen bor så vi kan gå dit med en teckning sonen ritat och kanske en blomma!?! Jag frågar igen om damen pratat med personalen och barne. Ja, det hade hon. Ja då tror inte jag att vi tänker gå dit. Jag anser att saken är ytagerad då.

Jag säger till läraren att det sonen/barnen gjort är inte bra. Men det som skrämmer mig i det hon berättar är hur de kan göra allt det här. Hur de kan "rymma" från skolan var och varannan vecka.

Förra veckan fick de dessutom reda på sonens diagnoser.

Tänker jag helt galet nu; Varför ska vi gå dit med en blomma? Det var i skolan barnen var och skolan ansvarar väl för barnen då???

Vad tycker ni om detta?

[Anonym]

Vad tycker ni om dett?

Igår eftermiddag får jag ett mil från sonens läraren. Han och kompis har lämnat gränsen på skolområdet och gått och kastat sten på ett hus. En sten träffar ett fönster, vet inte vems sten. Inget fönster går sönder om tur är. Den som bor i huset hade fört barnen tillbaks till skolan och pratat med personalen + barnen. Jag får även adressen så vi kan gå dit och be om ursäkt...

Efter en stund ringer läraren på min mobil och är helt uppröd.
- Nä nu måste jag ringa till dig, det har hänt så mycket saker idag! Först på morgonen kastade x och en kompis sönder marksten. Sedan stack x och en annan kompis till huset utanför gränsen (som hon mailat mig om) och sedan hade han gjort något annat tok. Ja, det har varit en sån jobbig dag. Nä men stackarn, vad han måste ha mått dåligt idag,svarade jag då... Det blev helt tyst i andra ändan av luren. Jag fattar inte riktigt om det var medlidande hon sökte, av mig..

Sedan talar hon om vart damen bor så vi kan gå dit med en teckning sonen ritat och kanske en blomma!?! Jag frågar igen om damen pratat med personalen och barne. Ja, det hade hon. Ja då tror inte jag att vi tänker gå dit. Jag anser att saken är ytagerad då.

Jag säger till läraren att det sonen/barnen gjort är inte bra. Men det som skrämmer mig i det hon berättar är hur de kan göra allt det här. Hur de kan "rymma" från skolan var och varannan vecka.

Förra veckan fick de dessutom reda på sonens diagnoser.

Tänker jag helt galet nu; Varför ska vi gå dit med en blomma? Det var i skolan barnen var och skolan ansvarar väl för barnen då???

Vad tycker ni om detta?

Mräkligt hur dom kan hinna allt detta, mer ett skolproblem än förldraproblem!

[Paxelle]

Ja, det hände ju under skoltid och då är det skolans ansvar.
När det dessutom handlar om barn med särskilda behov så hamnar de ju under ett helt eget avsnitt i skollagen vilket skolan försöker komma ifrån om de kan.

Så ja, du har rätt, saken är utagerad iom att skolan pratat med husägaren ifråga. Sen tycker jag nog du ska ringa rektorn och be om ett åtgärdsmöte, så ni får nedsatt i print vad som gäller, vad skolan kan göra för att underlätta för sonen och vad de hoppas på att du ska göra för att få ett fungerande samarbete.
Dessutom kan det vara så att sonen kan behöva en resursperson om nu inte läraren fixar tillsynen så även där är det bra att ta en diskussion med rektor och lärare i mer officiell form.
Tyvärr så är bara diagnosen ett steg i rätt riktning, den största kampen brukar man trist nog få ha med skolan innan man får allt att flyta.
Det kan också vara en idé att boka in möte med skolan och utredningsteamet som får ge mer detaljerad bild av vad din sons svårigheter består i och ge skolan tips om var de behöver sätta in sina insatser.

[tanten]

Precis! Hur får de chansen att göra allt detta? Hur utövar skolan egentligen sin skyldighet att ha tillsyn av barnen under skoltid?
Istället gör de allt de kan för att smita från det ansvaret.
Så här säger Skolverket

"Omvårdnads- och tillsynsansvaret för barn och elever övergår från vårdnadshavaren till kommunen under den tid då ett barn befinner sig i skola eller fritidshem. Det är således huvudmannens uppgift att tillse barnen under den tid de vistas i verksamheten och att ha rutiner för vad som skall göras för att uppfylla dessa skyldigheter. Tillsynsansvaret innebär att personalen skall förebygga och ingripa för att förhindra farliga eller olämpliga sysselsättningar. Ansvaret ändras precis som för vårdnadshavarna utefter barnets ålder, mognad och övriga omständigheter. "

[Esset]

Ja, lite märkligt känns detta...

Tack för input!

[Esset]

Jag ringde rektorn. Till saken bör nog sägas att h*n har agerat väldigt märkligt och i mitt tycker fegt i mycket som hänt på skolan. Upplever att h*n valt att stoppa huvudet i sanden.

Nu är ett skolrådgivningsmöte sedan tidigare inplanerat med oss, BUP och skolan.

Vid samtalet sa jag att jag är orolig över vad barnen har för tillsyn på dagarna när det kan hända så mycket tok på en dag. Personalen hade dessutom berättat det som hänt för rektorn, men inte incidenten när barnen stuckit utanför gränsen... Personalen hade spekulerat i om det varit jobbigt för sonen i helgen. jag kan ju undra om/vad det är något i skolan som känts jobbigt.

Hur som så sade rektorn att h*n kan inte lova något om hur det blir till hösten, så sade h*n att om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit med om att någon har två diagnoser. Jag vet ju att dem med asperger blir stressade av mycket folk och då är det ju ingen vits med en assisten. Jag ska gå på mötet på BUP och lyssna på vilka områden stöd behövs. Men jag kan inte lova något utan ska se med kommunen vad det finns för alternativ...

Jag ville ju tro att det skulle bli enklare iom diagnos, speciellt AS, men det verkar inte självklart ändå.

Fick en känsla av att sonen kommer att bli tvungen att börja i ny skol, han lät nog aldeles för dyr...

Fast man kan ju inte oroa sig för allt, något måste de ordna och då kan man hoppas att det blir till det bättre.

Tack för svar.

[Esset]

Känns inte riktigt som om det där uppfylls.. Det barnen gjorde tycker jag är sådant som vilket barn som helst kan göra, behövs ingen diagnos för sådana tilltag. Det jag blir förundrade över är att det sker trots att det nu vet att det finns två diagnoser och att x-tra tillsyn behövs.

Tack för svaret!

[Paxelle]

du, kontakta LSS-handläggaren i din kommun. Genom din sons AS så faller han ju under LSS och det kan bli att ni kan få resurs via kommunen.

[Esset]

Det ska jag ha i åtanka. Ska avakta mötet och se hur det utvecklar sig.

Tack!

[Esset]

Skriver visst lite för fort, ursäkta slarvfelen.

[Paxelle]

Lugnt. Det händer mig stup i kvarten.

[tanten]

Inte i skolan, det är skolans ansvar.

[Paxelle]

hmm, jag vet ialla fall att folk fram tills för några år sen sa att resurs via LSS kunde täcka även skoltid, men mina fick ju inte fick sin AS-diagnos förrän vi flyttat utomlands så jag satte mig aldrig in i lagen till 100% då det liksom inte berörde oss.

[tanten]

Min gissning är att det handlade om barn som bedömdes ha rätt till personlig assistans.
LSS är inte gjord för att täcka upp stödbehov i skola eller t ex arbete då det gäller vuxna.

[Anonym]

Det är du som förälder som är ytterst ansvarig för ditt barns handlingar oavsett vad.
Vad är det för fel med att gå dit och ge en blomma? Det är ju ditt barn som gjort fel?
Det skulle man ju göra med vilket barn som helst, men ett barn med diagnos - det ska få uppföra sig hur som helst och är ursäktad? Skumt resonemang.
Att skylla vidare på skolan låter ju inte heller vettigt. De kan väl inte punktmarkera varenda unge utan du som förälder har ju enormt stort ansvar för att förmedla de sociala reglerna till ditt barn, oavsett diagnos.

[Anonym]

Men ansvaret är föräldrarnas hur som helst.
Skolan kan inte punktmarkera alla barn utan man måste utgå från att grundläggande fostran skett i hemmet. Får man inte lämna skolgården så lämnar man den inte. Gör man det ändå så får man ta konsekvenser om man ändå väljer att göra det.
Även små barn förstår tydliga regler, som skolgårdsgränser men givetvis måste gränser testas. Att skylla på skolan om barnen testat gränserna är fånigt. Ta ditt vuxenansvar och ta itu med ditt barn istället.

[Malin med 3]

Om man har ett barn med diagnos kan det vara så att det barnet behöver mer tillsyn än andra. Är de i skolan tycker jag helt klart att man kan skylla på skolan för att de inte skött sitt tillsynsansvar som de faktiskt har. Det innebär inte samma som att barnet som gjort detta "kommer undan" och blir ursäktad. Barnet kanske inte har den förståelse som behövs för att inse att en handling är fel, och behöver då hjälp med det. Eller så har det dålig impulskontroll och behöver hjälp med att bli stoppad innan sådant här sker. Det handlar inte om punktmarkering, det handlar om att inte ge ett barn ett ansvar de inte är redo för.

Och för att vända på ditt resonemang, vad är det för fel med att ge ett barn som behöver det hjälp? Är det inte bäst för alla om barnet får möjligheten att utvecklas och lära sig något istället för att hamna i sådana här situationer upprepade gånger på en dag?

Jag förmedlar de sociala reglerna till mitt barn hela tiden. Jag förklarar, förklarar igen och förklarar på ett annat sätt. Mycket, mycket mer än vad föräldrar till barn som inte har en diagnos inom npf gör vågar jag påstå. Ändå behöver han få dessa förklaringar även när jag inte är närvarande, i skolan t ex. Och ja, jag tycker att det är deras ansvar att ge honom det.

[tanten]

Det var inte mycket kunskap eller insikt du har i vad det innebär att ha de funktionsnedfsättnignar som vi kallar för ADHD bl a.
Läs på lite innan du kritiserar föräldrar som nog har det jobbigt nog ändå.
Dessutom så är Skolverket mycket tydligt med hur ansvaret fördelas mellan skola resp föräldrar. På skoltid så är ansvaret odelat skolans.

[Anonym]

Det stämmer faktiskt inte, Tanten.
Den grundläggande uppfostran står föräldrarna för. I skolan ska personalen kunna räkna med att eleverna kan ta en anvisning på deras egen nivå, t ex att hålla sig inom skolans område.
Sedan finns det förstås rastvakter som kan hjälpa barnen att hålla ordning när de inte riktigt förmår men de kan inte förväntas punktmarkera alla barn.
Föräldrarna har ett mer långtgående ansvar än vad en del tror. En del tror att man lämnar in sitt barn som ett kolli i skolan och sedan ska skolan ta hand om allt. Så är det inte. Bokstavsdiagnos eller ej.

[Alma*]

Ska föräldrar till hörselskadade barn lära dem att lyssna bättre också då, eller? Förstår inte hur du menar. Här lämnas inga kollin. Man sliter häcken av sig för att få sina barn någorlunda fungerande. Man kan inte fostra bort en funktionsnedsättning men man kan lära ut strategier och när barnen är i skolan kan man som förälder inget göra om barnet inte har förmågan att ta till sig, minnas, generalisera, styra impulser m m. Det krävs att alla närvarande vuxna gör sin del, föräldrar liksom personal, för det är i stunden man påverkar, inte 5 timmar efteråt.