Själv tycker jag nog att ordet förlåt är lite överkurs för våra små. Inte på så sätt att de inte kan använda de, men de ska inte vara tvugna att säga förlåt - ordet förlorar mening då på något sätt.
Själva har vi introducerat ordet förlåt för länge sedan, för att Maja ska ha ett ord för att kunna utrycka sig att hon är ledsen för det hon har gjort.
Ofta behöver hon vara arg och ledsen när något har hänt, då är det bäst at låta henne vara det (precis som vuxna ofta behöver lugna sig innan de vill bli sams igen). När hon blir gladare kommer hon til vår famn och kurar ihop sig,säger förlåt och vill mysa - det är för henne ett sätt att bli sams och visa at hon ångrar att hon gjort något "dumt".
Så, nej ett förlåt ska inte tvingas fram enligt mig, utan komma självmant om barnet har behov av att kunna uttrycka det han/hon känner.
Det är lite samma sak med leksaker här, jag får också lust att tvinga Maja plocka upp det hon kastat om hon kastat något i ren protest (mot oss exempelvis, i ren ilska). Det är svårt att låta bli at säga "Du tar upp det nu och lägger den på sin plats". Men vi har märkt att det egentligen är helt fel sätt. Hon vägrar, vi blir ännu surare och det blir som en kamp där någon "vinner" - vilket jag inte heller vill.
Jag försöker istället ta bort saken och säga "Mn kastar inte saker Maja, det vet du. Det gör jätte ont om den träffar mig oh saken kan gå sönder". Sedan tar jag bara bort saken så att den inte finns tillgänglig längre istället.
Saken får hon tillbaka när hon är på bra humör igen helt enkelt och då talar jag om det för henne.
Sen om Maja säger att jag är dum, att hon inte gillar mig eller liknande så brukar jag bara svara attt jag kan förstå att hon är arg på mig, men att jag måste säga till henne när hon gör fel och att jag inte är dum för det. Eller så frågar jag "tycker du det? Det tycker inte jag att jag är", "eller, gör du inte? Jag gillar dig i alla fall". Ofta så ångrar hon sig rätt snabbt då, men inte alltid.
Men sen ska självklart barnen veta vad som är rätt och fel, och jag tror att de är tillräckligt stora för att förstå mycket av det nu. Att visa och tala om rätt och fel tror jag är bättre än att anklaga och tvinga till rätt... (Fast jag tycker själv det är svårt att efterleva, jag har ett himla humör och brusar ofta upp i onödan. Men jag jobbar med det ckså
)