Hej! Jag och min man hade gjort födelseplan och allt var färdigt. Vi såg fram emot med spänning att värkarna ska sätta igång. Nu har min lilla pojke legat med rumpan ner länge men på något sätt hoppats att han skulle vända på sig. Visst är det skönt att ha ett datum framför sig nu. Det blir planerat kejsarsnitt i nästa vecka (9 juni) eftersom han hade fixerat rumpan i mitt bäcken.
Vi har gått på förlossningsförberedande kurs och profylaxandning och först var jag rädd inför en vaginal förlossning men efter att ha hört så mycket om den nu så har känslan sjunkit in och det kändes helt okej att föda vaginalt. Nu helt plötsligt ställs vi framför att det blir kejsarsnitt istället - och det blir nu snart. Om bara en vecka.
Är det någon som har gått igenom ett kejsarsnitt och kan hjälpa mig med den mentala förberedelsen inför ett snitt. Jag tänker mer på själva operationen än att det är en förlossning just nu. Jag vill ju känna när jag ligger på operationsbordet att det är vårt kärleksbarn som ska komma nu och jag ska se fram emot det - även om kirurgen står med kniven i handen.
Tips?
1
Rädsla inför kejsarsnitt - tips? Hej! Jag och min man hade gjort födelseplan och allt var färdigt. Vi såg fram emot med spänning att värkarna ska sätta igång. Nu har min lilla pojke legat med rumpan ner länge men på något sätt hoppats att han skulle vända på sig. Visst är det skönt att ha ett datum framför sig nu. Det blir planerat kejsarsnitt i nästa vecka (9 juni) eftersom han hade fixerat rumpan i mitt bäcken.
Vi har gått på förlossningsförberedande kurs och profylaxandning och först var jag rädd inför en vaginal förlossning men efter att ha hört så mycket om den nu så har känslan sjunkit in och det kändes helt okej att föda vaginalt. Nu helt plötsligt ställs vi framför att det blir kejsarsnitt istället - och det blir nu snart. Om bara en vecka.
Är det någon som har gått igenom ett kejsarsnitt och kan hjälpa mig med den mentala förberedelsen inför ett snitt. Jag tänker mer på själva operationen än att det är en förlossning just nu. Jag vill ju känna när jag ligger på operationsbordet att det är vårt kärleksbarn som ska komma nu och jag ska se fram emot det - även om kirurgen står med kniven i handen.
Inte snitt men jag har fött i säte. Är det inte ett alternativ för dig alls om du känner att du inte vill snittas?
Nu var det iofs mitt tredje barn som föddes i säte men för mig var det bara en positiv upplevelse. På mitt sjukhus har de inga problem med att låta förstföderskor föda i säte om bara bäckenmåtten är ok och bebisen inte beräknas väga över 4 kg (samt att man kommer igång spontant och inte behöver sättas igång för det görs inte)
2
Inte snitt men jag har fött i säte. Är det inte ett alternativ för dig alls om du känner att du inte vill snittas?
Nu var det iofs mitt tredje barn som föddes i säte men för mig var det bara en positiv upplevelse. På mitt sjukhus har de inga problem med att låta förstföderskor föda i säte om bara bäckenmåtten är ok och bebisen inte beräknas väga över 4 kg (samt att man kommer igång spontant och inte behöver sättas igång för det görs inte)
Jag kanske inte är helt rätt person att svara eftersom jag varken hann eller behövde förbereda mig mentalt inför mitt snitt, men jag hade inga problem med att känna positiva förväntningar när jag låg på operationsbordet. Dels var stämningen i salen positiv och laddad, även bland sjukhuspersonalen, dels var befrielsen efter ryggbedövningen, när månader av smärtor bara försvann, så enorm. Jag blev omedelbart helt skärpt i huvudet och kunde helt fokusera på vad som skulle hända. Mitt snitt är ett helt igenom fantastiskt minne och jag tror det hjälper att tänka att det viktiga ju är barnet, inte _hur_ det föds.
Du får gärna läsa min förlossningsberättelse om du vill veta mer om hur allt kändes: http://www.niomanader.se/contentWebbis.asp?wID=332
Den är dock lång och består till hälften av beskrivning om min igångsättning och det kan vara jobbig läsning så bläddra ner till rubriken Dagen D om du bara vill läsa om själva snittet.
Lycka till och fråga gärna om du undrar något specifikt!
3
Jag kanske inte är helt rätt person att svara eftersom jag varken hann eller behövde förbereda mig mentalt inför mitt snitt, men jag hade inga problem med att känna positiva förväntningar när jag låg på operationsbordet. Dels var stämningen i salen positiv och laddad, även bland sjukhuspersonalen, dels var befrielsen efter ryggbedövningen, när månader av smärtor bara försvann, så enorm. Jag blev omedelbart helt skärpt i huvudet och kunde helt fokusera på vad som skulle hända. Mitt snitt är ett helt igenom fantastiskt minne och jag tror det hjälper att tänka att det viktiga ju är barnet, inte _hur_ det föds.
Du får gärna läsa min förlossningsberättelse om du vill veta mer om hur allt kändes: http://www.niomanader.se/contentWebbis.asp?wID=332
Den är dock lång och består till hälften av beskrivning om min igångsättning och det kan vara jobbig läsning så bläddra ner till rubriken Dagen D om du bara vill läsa om själva snittet.
Lycka till och fråga gärna om du undrar något specifikt!
På besök från Majgruppen. Jag säger som Ida, är det helt uteslutet att föda i säte? Min första föddes i säte. En jättebra förlossning som inte tog längre tid än nu när min 3a föddes med huvudet först. Jag födde på KS och de hade inte heller några problem med en förstföderska som födde i säte, med samma krav som Ida beskriver. Jag kände som du, att kejsarsnitt skrämde mig mer än att föda i säte. Och med en bra läkare som lugnade mig kring att en vaginal sätesförlossning inte behöver vara värre än en huvudet-före-förlossning så kände jag mig väldigt trygg. *kram och lycka till oavsett förlossningssätt*
4
På besök från Majgruppen. Jag säger som Ida, är det helt uteslutet att föda i säte? Min första föddes i säte. En jättebra förlossning som inte tog längre tid än nu när min 3a föddes med huvudet först. Jag födde på KS och de hade inte heller några problem med en förstföderska som födde i säte, med samma krav som Ida beskriver. Jag kände som du, att kejsarsnitt skrämde mig mer än att föda i säte. Och med en bra läkare som lugnade mig kring att en vaginal sätesförlossning inte behöver vara värre än en huvudet-före-förlossning så kände jag mig väldigt trygg. *kram och lycka till oavsett förlossningssätt*
Ett jättetack att läsa din förlossningsberättelse. Du skrev en förlossningsplan/brev för snittet också? Det kanske är något jag skulle göra. Vad skrev du i det? Jag hade skrivit för en vaginal förlossning men vad kan man skriva nu när det blir kejsarsnitt?
5
Ett jättetack att läsa din förlossningsberättelse. Du skrev en förlossningsplan/brev för snittet också? Det kanske är något jag skulle göra. Vad skrev du i det? Jag hade skrivit för en vaginal förlossning men vad kan man skriva nu när det blir kejsarsnitt?
Jag bestämde mig för kejsarsnitt eftersom det är högre risk för akut kejsarsnitt med sätesbjudning. Jag vill absolut inte sövas. Det känns ännu jobbigare. Vi hade sett fram emot en förlossning på BB stockholm och nu när det inte blir det i alla fall så kändes det bättre med kejsarsnitt. Det blir en helt annan förlossning som är monitorerad av fler och inte lika "avslappnad" som vi hade förväntat oss. Det måste vara starka värkar osv. Nej, vaginalt i säte blir det inte.
6
Jag bestämde mig för kejsarsnitt eftersom det är högre risk för akut kejsarsnitt med sätesbjudning. Jag vill absolut inte sövas. Det känns ännu jobbigare. Vi hade sett fram emot en förlossning på BB stockholm och nu när det inte blir det i alla fall så kändes det bättre med kejsarsnitt. Det blir en helt annan förlossning som är monitorerad av fler och inte lika "avslappnad" som vi hade förväntat oss. Det måste vara starka värkar osv. Nej, vaginalt i säte blir det inte.
Jag har två akuta snitt bakom mig. Båda gångerna har jag kämpat med förlossningsarbete som inte gav resultat efter ett resp. två dygns värkarbete. Kejsarsnitten kom bägge gångerna som en befrielse och en lättnad. Själva operationen var snabb och okomplicerad. Återhämtningen jobbigare första gången än andra gången.
Denna gång ska jag få ett planerat snitt av medicinska skäl då de inte vågar låta min livmoder gå igenom värkarbetet. Jag ser verkligen fram emot det och känner ingen som helst besvikelse. Det är fortfarande en förlossning, om än inte vaginal, och du kommer att få ditt underbara barn i dina armar. Lycka till :-)
7
Jag har två akuta snitt bakom mig. Båda gångerna har jag kämpat med förlossningsarbete som inte gav resultat efter ett resp. två dygns värkarbete. Kejsarsnitten kom bägge gångerna som en befrielse och en lättnad. Själva operationen var snabb och okomplicerad. Återhämtningen jobbigare första gången än andra gången.
Denna gång ska jag få ett planerat snitt av medicinska skäl då de inte vågar låta min livmoder gå igenom värkarbetet. Jag ser verkligen fram emot det och känner ingen som helst besvikelse. Det är fortfarande en förlossning, om än inte vaginal, och du kommer att få ditt underbara barn i dina armar. Lycka till :-)
Inte förra gången, det hann jag inte, men denna gång har jag skrivit ett snittförlossningsbrev - som inte kommer till någon nytta eftersom jag förvägras planerat snitt... :/ Men där har jag skrivit såhär:
- Jag vill få katetern insatt efter att bedövningen satts.
- Jag vill gärna bli informerad om vad som händer, var i processen vi befinner oss etc.
- Vi vill inte få berättat för oss vilket kön barnet har.
- Vi vill ha sen avklampning av navelsträngen. Om detta inte kan genomföras hoppas vi att ni kan vänta tills bäbisen andas själv, hålla den under placentanivå en stund och under tiden ”mjölka” navelsträngen.
- Jag vill bli sydd med självupplösande tråd, inte agraffer.
Kort och kärnfullt, förra gången var jag betydligt mer utsvävande men jag valde nu att fokusera på det som känns riktigt viktigt, och för mig handlar det mer om eftervården (den biten har jag utelämnat ovan eftersom de inte alls är relaterade till operationen) än om hur det går till under snittet. Många skriver med att de vill att bäbisen ska få vara med pappan om man av någon anledning skulle behöva sövas, men sådana saker brukar vara självklara för sjukhuspersonalen.
8
Inte förra gången, det hann jag inte, men denna gång har jag skrivit ett snittförlossningsbrev - som inte kommer till någon nytta eftersom jag förvägras planerat snitt... :/ Men där har jag skrivit såhär:
- Jag vill få katetern insatt efter att bedövningen satts.
- Jag vill gärna bli informerad om vad som händer, var i processen vi befinner oss etc.
- Vi vill inte få berättat för oss vilket kön barnet har.
- Vi vill ha sen avklampning av navelsträngen. Om detta inte kan genomföras hoppas vi att ni kan vänta tills bäbisen andas själv, hålla den under placentanivå en stund och under tiden ”mjölka” navelsträngen.
- Jag vill bli sydd med självupplösande tråd, inte agraffer.
Kort och kärnfullt, förra gången var jag betydligt mer utsvävande men jag valde nu att fokusera på det som känns riktigt viktigt, och för mig handlar det mer om eftervården (den biten har jag utelämnat ovan eftersom de inte alls är relaterade till operationen) än om hur det går till under snittet. Många skriver med att de vill att bäbisen ska få vara med pappan om man av någon anledning skulle behöva sövas, men sådana saker brukar vara självklara för sjukhuspersonalen.
Oj, jag trodde det var självklart att katetern sätts in efter att man är bedövad plus att alla väntade med att klippa navelsträngen nuförtiden... Hm.. det kanske inte är så?
Det här med om man vill bli informerad av vad som händer. Menar du då i alla steg om när de börjar skära i huden och går in och drar isär musklerna och sen in genom livmodern eller kanske mindre detaljerat?
Jag funderar om det känns mindre läskigt att inte veta, eller att faktiskt veta vad de gör steg för steg? Vad tror du/ni?
9
Oj, jag trodde det var självklart att katetern sätts in efter att man är bedövad plus att alla väntade med att klippa navelsträngen nuförtiden... Hm.. det kanske inte är så?
Det här med om man vill bli informerad av vad som händer. Menar du då i alla steg om när de börjar skära i huden och går in och drar isär musklerna och sen in genom livmodern eller kanske mindre detaljerat?
Jag funderar om det känns mindre läskigt att inte veta, eller att faktiskt veta vad de gör steg för steg? Vad tror du/ni?
Nej, det varierar nog väldigt beroende på landsting. Sen avnavling är fortfarande ganska kontroversiellt på många ställen, märkligt nog, det är inte säkert att det praktiseras även om man utför det. Och de flesta jag hört talas om har fått kateter insatt innan de förts till operationssalen, vid planerade snitt alltså.
Att jag vill veta vad som händer - kanske inte fullt så detaljerat som du beskriver, det har jag faktiskt inte reflekterat över - beror på att man ju inte har en aning där man ligger bedövad bakom ett stort skynke. Jag visste inget om hur fort det skulle gå, när jag fick veta att nu skär de upp magen tyckte jag att jag nyss lagt mig ner, så det var skönt att bli lite förberedd på att bäbisen var på väg ut, annars hade jag kanske inte fattat någonting när hon plötsligt skrek. Men sedan är jag ett kontrollfreak som gärna vill ha inblick i vad som händer generellt, så det är nog väldigt individuellt vad man föredrar.
10
Nej, det varierar nog väldigt beroende på landsting. Sen avnavling är fortfarande ganska kontroversiellt på många ställen, märkligt nog, det är inte säkert att det praktiseras även om man utför det. Och de flesta jag hört talas om har fått kateter insatt innan de förts till operationssalen, vid planerade snitt alltså.
Att jag vill veta vad som händer - kanske inte fullt så detaljerat som du beskriver, det har jag faktiskt inte reflekterat över - beror på att man ju inte har en aning där man ligger bedövad bakom ett stort skynke. Jag visste inget om hur fort det skulle gå, när jag fick veta att nu skär de upp magen tyckte jag att jag nyss lagt mig ner, så det var skönt att bli lite förberedd på att bäbisen var på väg ut, annars hade jag kanske inte fattat någonting när hon plötsligt skrek. Men sedan är jag ett kontrollfreak som gärna vill ha inblick i vad som händer generellt, så det är nog väldigt individuellt vad man föredrar.
Jag hade ett fint kejsarsnitt och kände inte alls någon förlust i att de inte blev en "vanlig" förlossning. Stämningen i rummet var glad och förväntansfull och det kändes i luften att en bebis var på väg, jag var orolig men det gick så snabbt och efter att sonen kom ut efter bara några minuter så glömde jag i princip bort att jag låg på ett operationsbord. Jag hade inte ont efteråt eller i övrigt några komplikationer. Jag skrev lite men det handlade mer om omsorg om barnet och eftervården. Jag önskade att få katetern insatt innan jag fördes till operation efter samtal med bm på plats. Anledningen var att då är det bara du och en bm, i operationssalen är det minst åtta personer närvarande när de gör det, kändes lite privat tycker inte heller att det gör ont knappt obehagligt att få kateter. Du kommer att få en jättefin förlossning även på detta vis. Jag får planerat igen och ser det som positivt och tryggt.
11
Hej,
Jag hade ett fint kejsarsnitt och kände inte alls någon förlust i att de inte blev en "vanlig" förlossning. Stämningen i rummet var glad och förväntansfull och det kändes i luften att en bebis var på väg, jag var orolig men det gick så snabbt och efter att sonen kom ut efter bara några minuter så glömde jag i princip bort att jag låg på ett operationsbord. Jag hade inte ont efteråt eller i övrigt några komplikationer. Jag skrev lite men det handlade mer om omsorg om barnet och eftervården. Jag önskade att få katetern insatt innan jag fördes till operation efter samtal med bm på plats. Anledningen var att då är det bara du och en bm, i operationssalen är det minst åtta personer närvarande när de gör det, kändes lite privat tycker inte heller att det gör ont knappt obehagligt att få kateter. Du kommer att få en jättefin förlossning även på detta vis. Jag får planerat igen och ser det som positivt och tryggt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Men sedan är jag ett kontrollfreak som gärna vill ha inblick i vad som händer generellt, så det är nog väldigt individuellt vad man föredrar.