Det har Kasper. Tydligen har han en handledsfraktur men det tog ett tag för mig att först inse att han kanske hade ont och inte bara var allmänt på tvären när jag klädde på honom. Sen har jag observerat honom i helgen och ändå tyckt han varit rätt ok, han har t ex bott i studsmattan glatt hoppandes runt. Men eftersom jag misstänkte att han nog ändå haft ont över en vecka vid det här laget så tänkte jag att det kunde vara läge att iaf fråga VC hur länge jag skulle vänta innan han borde vara bra.
Ringde då VC och berättade vad jag sett, att han inte puttar ifrån med höger hand när han ställer sig upp och behöver han krypa t ex i sängen så kryper han med vänster hand med viker högerarmen och lägger hela tyngden på underarmen ist för handleden, samt att han grinar lite illa om man klämmer hårt på högerarmen. Hon i rådgivningen sa direkt att jag skulle få en läkartid för hennes son hade betett sig liknande när han var i samma ålder och haft en fraktur. På VC tog det läkaren 2 minuter att bestämma sig för röntgen och sen har vi varit på röntgen och akuten och är nu hemma med ett vackert rött gips som ska sitta 2 veckor.
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
1
armen i gips Det har Kasper. Tydligen har han en handledsfraktur men det tog ett tag för mig att först inse att han kanske hade ont och inte bara var allmänt på tvären när jag klädde på honom. Sen har jag observerat honom i helgen och ändå tyckt han varit rätt ok, han har t ex bott i studsmattan glatt hoppandes runt. Men eftersom jag misstänkte att han nog ändå haft ont över en vecka vid det här laget så tänkte jag att det kunde vara läge att iaf fråga VC hur länge jag skulle vänta innan han borde vara bra.
Ringde då VC och berättade vad jag sett, att han inte puttar ifrån med höger hand när han ställer sig upp och behöver han krypa t ex i sängen så kryper han med vänster hand med viker högerarmen och lägger hela tyngden på underarmen ist för handleden, samt att han grinar lite illa om man klämmer hårt på högerarmen. Hon i rådgivningen sa direkt att jag skulle få en läkartid för hennes son hade betett sig liknande när han var i samma ålder och haft en fraktur. På VC tog det läkaren 2 minuter att bestämma sig för röntgen och sen har vi varit på röntgen och akuten och är nu hemma med ett vackert rött gips som ska sitta 2 veckor.
Det såg ju bra ut i måndags men så igår morse på väg till jobbet ringer telefonen och ortopeden meddelar att de tittat närmare på Kaspers fraktur och att den ändå bör reponeras. Så idag kl 07:20 skulle vi infinna oss för narkos och reponering. Det gick dock kalasbra men lite snopet när man trodde man var klar i måndags. Det här är vad vi roat oss med idag:
Kaspers största trauma för dagen var att morgonvällingen var inställd men sen vi väl kommit hemifrån så glömde han bort det och sen gick det jättebra.
Vi började på ortodpedmottagningen där läkaren förklarade att Kaspers fraktur gjorde att benet var lite böjt bakåt. Han skulle försöka böja till det och skulle det inte funka så skulle han sätta stift.
Upp på dagoperation och där träffade vi narkosläkaren som sa att plan A var att söva med kanyl och gick det inte sätta så var plan B mask. Sen följde 1.5 timmes väntan i ett barnanpassat lekrum (tack för det) och Kasper var glad och nöjd nästan hela tiden. Jag fick byta om i sexiga gröna engångskläder och följa med in i operationssalen. Först fick vi dock mellanladan på uppvaket där han fick premedicinering i form av alvedon och något lugnande. Vänta c:a 15 min och sen vidare till op-salen.
Där inne sattes kanyl vilket gick jättebra för Kasper var rätt avtrubbad av det lugnande medlet och iddes inte protestera direkt högljutt. Lite protester men mest för att vi höll fast hans händer. Handen de stack i var emlad så han kände nog inte mycket. Två eller tre genomskinliga sprutor varav iaf den första var koksalt följde och sen kom vi till narkossprutan. Det var som att slå av en strömbrytare, tack och godnatt direkt och Kasper somnade nöjd och glad utan att hinna förstå något alls. Själv tyckte jag inte det var hälften så läskigt som jag hade befarat.
Sen gick det kanske 45 min och undertiden åt jag frukost som jag hade gjort och tagit med och sen gick jag och sambon ut i solen tills de ringde och sa att Kasper var klar. Tillbaka på uppvaket kring 11 tror jag och här följde den tuffaste timmen för både mig och sambon som både sovit lite och dåligt på natten. Att sitta knäpptyst på en stol och se ett barn sova när man själv är dödstrött är sjukt tröttsamt, både jag och sambon tittade längtansfullt på Kaspers stora säng där vi mer än väl hade rymts (iaf var för sig)
Sen vaknade Kasper och somnade om och vaknade om vart annat under ett ganska långt tag och när han väl var lie mer vaken fick han en piggelin. Sen fick vi komma tillbaka till väntrummet och ge vätska och vänta på att han skulle kissa. Det tog tid, han kissar ju inte på kommando än. Under tiden vi väntade hann vi med en träff med läkaren, en provröntgen, en extrasväng till ortopeden för att få en självhäftande lida runt gipset så det skulle sitta ännu bättre samt ett till möte med läkaren.
Kl 15 kissade han äntligen och vi fick åka och hämta Jennie och Pontus på dagis. Då hade läkaren konstaterat att allt såg bra ut nu, att vi ska göra en uppföljning nästa vecka och rönta igen och se att det inte buktat tillbaka samt att han ska ha gipset fyra veckor.
På vägen hem kräktes han i bilen men annars har han inte mått märkbart dåligt av narkosen, bara varit trött och seg samt verkat ha lite ont i armen.
Så summa summarum är att allt gått så bra det kunnat gå men att jag är skittrött efter dagen både för att den varit lång men också p g a anspänningarna det ändå innebär.
4
Tack båda två, liten uppföljning kommer här.
Det såg ju bra ut i måndags men så igår morse på väg till jobbet ringer telefonen och ortopeden meddelar att de tittat närmare på Kaspers fraktur och att den ändå bör reponeras. Så idag kl 07:20 skulle vi infinna oss för narkos och reponering. Det gick dock kalasbra men lite snopet när man trodde man var klar i måndags. Det här är vad vi roat oss med idag:
Kaspers största trauma för dagen var att morgonvällingen var inställd men sen vi väl kommit hemifrån så glömde han bort det och sen gick det jättebra.
Vi började på ortodpedmottagningen där läkaren förklarade att Kaspers fraktur gjorde att benet var lite böjt bakåt. Han skulle försöka böja till det och skulle det inte funka så skulle han sätta stift.
Upp på dagoperation och där träffade vi narkosläkaren som sa att plan A var att söva med kanyl och gick det inte sätta så var plan B mask. Sen följde 1.5 timmes väntan i ett barnanpassat lekrum (tack för det) och Kasper var glad och nöjd nästan hela tiden. Jag fick byta om i sexiga gröna engångskläder och följa med in i operationssalen. Först fick vi dock mellanladan på uppvaket där han fick premedicinering i form av alvedon och något lugnande. Vänta c:a 15 min och sen vidare till op-salen.
Där inne sattes kanyl vilket gick jättebra för Kasper var rätt avtrubbad av det lugnande medlet och iddes inte protestera direkt högljutt. Lite protester men mest för att vi höll fast hans händer. Handen de stack i var emlad så han kände nog inte mycket. Två eller tre genomskinliga sprutor varav iaf den första var koksalt följde och sen kom vi till narkossprutan. Det var som att slå av en strömbrytare, tack och godnatt direkt och Kasper somnade nöjd och glad utan att hinna förstå något alls. Själv tyckte jag inte det var hälften så läskigt som jag hade befarat.
Sen gick det kanske 45 min och undertiden åt jag frukost som jag hade gjort och tagit med och sen gick jag och sambon ut i solen tills de ringde och sa att Kasper var klar. Tillbaka på uppvaket kring 11 tror jag och här följde den tuffaste timmen för både mig och sambon som både sovit lite och dåligt på natten. Att sitta knäpptyst på en stol och se ett barn sova när man själv är dödstrött är sjukt tröttsamt, både jag och sambon tittade längtansfullt på Kaspers stora säng där vi mer än väl hade rymts (iaf var för sig)
Sen vaknade Kasper och somnade om och vaknade om vart annat under ett ganska långt tag och när han väl var lie mer vaken fick han en piggelin. Sen fick vi komma tillbaka till väntrummet och ge vätska och vänta på att han skulle kissa. Det tog tid, han kissar ju inte på kommando än. Under tiden vi väntade hann vi med en träff med läkaren, en provröntgen, en extrasväng till ortopeden för att få en självhäftande lida runt gipset så det skulle sitta ännu bättre samt ett till möte med läkaren.
Kl 15 kissade han äntligen och vi fick åka och hämta Jennie och Pontus på dagis. Då hade läkaren konstaterat att allt såg bra ut nu, att vi ska göra en uppföljning nästa vecka och rönta igen och se att det inte buktat tillbaka samt att han ska ha gipset fyra veckor.
På vägen hem kräktes han i bilen men annars har han inte mått märkbart dåligt av narkosen, bara varit trött och seg samt verkat ha lite ont i armen.
Så summa summarum är att allt gått så bra det kunnat gå men att jag är skittrött efter dagen både för att den varit lång men också p g a anspänningarna det ändå innebär.
Ojoj, vad ni hållit på med! Skönt att höra att det ändå gick bra, hoppas ni fått vila upp er nu allihopa, du höggravid och allt Och att armen läker ihop bra nu.
6
Ojoj, vad ni hållit på med! Skönt att höra att det ändå gick bra, hoppas ni fått vila upp er nu allihopa, du höggravid och allt Och att armen läker ihop bra nu.
Ja det känns mest som en slump att vi upptäckte det. Känns som en hel del såna där frakturer på småttingar måste gå obemärkt förbi fast de kanske får ondare och ondare om de får gå obehandlade så man då märker det?
Nu ser det iaf rätt lovande ut. Var in i torsdags och då såg röntgenbilden bra ut men det nya gipset han fick har gett lite för stora frihetsgrader i handleden så det ska läggas nytt imorgon igen och ev ny röntgen. Det är bara att hoppas att det ser bra ut det också. Går allt enligt plan ryker gipset 30 juni.
7
Ja det känns mest som en slump att vi upptäckte det. Känns som en hel del såna där frakturer på småttingar måste gå obemärkt förbi fast de kanske får ondare och ondare om de får gå obehandlade så man då märker det?
Nu ser det iaf rätt lovande ut. Var in i torsdags och då såg röntgenbilden bra ut men det nya gipset han fick har gett lite för stora frihetsgrader i handleden så det ska läggas nytt imorgon igen och ev ny röntgen. Det är bara att hoppas att det ser bra ut det också. Går allt enligt plan ryker gipset 30 juni.
Ja armen ser ut att läka ok, du kan läsa mitt svar här ovan men long story short så är tidsplanen att gipset ryker den 30 juni. Så min plan är att inte föda innan dess! Vore väldigt trevligt att ha hela den här gipshistorien bakom oss när lillasyster gör entre
8
Ja armen ser ut att läka ok, du kan läsa mitt svar här ovan men long story short så är tidsplanen att gipset ryker den 30 juni. Så min plan är att inte föda innan dess! Vore väldigt trevligt att ha hela den här gipshistorien bakom oss när lillasyster gör entre
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Och att armen läker ihop bra nu.
