Kanske....

[Anonym]

Under mina två förra graviditeter så har jag ställt mig oförstående till att men skulle vilja föda hemma....jag har varit så osäker och rädd och känt mig tryggast på sjukhuset. Men samtidigt har jag inte kunnat hålla mig ifrån den här sidan....jag har bara läst, och inte gjort några inlägg.

Men nu när vi håller på och försöker på ett tredje barn så går tankarna ofta till att föda hemma. Min andra förlossning gick jättelätt och bra och det gick så snabbt att om vi hade väntat en timma till så hade barnet kommit hemma.
Det är ju inte säkert att det skulle gå lika snabbt tredje gången, men det känns ju bättre att föda planerat hemma än oplanerat i bilen på motorvägen....

Jag får nog ta mig en funderare....det kanske skulle bli en hemfödsel ändå

Finns det någon här som har fött på sjukhus först och sedan hemma som vill ge mig sina åsikter om vilken skillnad det är?

[Lillblomma]

Jag hare aldrig "vågat" föra hemma första gången. Jag hade förresten inte ens hört talas om att man "fick" det...

Vår första dotter är född på BB Sthlm, och det var helt ok. Det var väl ett par småsaker som jag kan irritera mig lite på i slutänden, men avgörande för oss var att jag redan var öppen 8 cm när vi kom in (VU vid ca 18) och sen öppnade jag mig inte mer på ett par timmar förrän de tagit hål på hinnorna. Klassiskt!

Det som stör mig med det var att de inte ens gav mig några alternativ till att ta hinnorna... Ingen frågade om jag ville ställa mig upp, gå en sväng, ta en dusch etc, och jag var inte så klartänkt att jag kunde ställa motfrågor, jag går mycket in i mig själv när jag föder barn. På sluttampen iaf...
De gav mig också livmodersammandragande i princip så fort dottern kommit ut och det kan jag också tycka är onödigt. Inte fel, eller hemskt eller förskräckligt för mig, men onödigt, speciellt som jag i förlossningsplanen skrivit att jag inte är förtjust i nålar och att jag gärna vill undvika det i den mån det går. Det borde ha gett mig en tidsfrist att tex massera livmodern, låta dottern amma etc för att slippa sticket. För det var inte nån akut jätteblödning jag hade.
Det tredje irriterande momentet var för mig vid skiftbytet när den nya personalen promt ville att jag skulle öppna ögonen och titta på dom när dom hälsade. Mitt i en värk. Ingen överjävlig värk, men de borde ändå ha sett och kunnat backa 30 sekunder kan jag tycka.

Så, jag har inget emot sjukhus, mer än att jag tycker det är lite jobbigt och onödigt att åka dit. Dom gjorde liksom inte så mycket för oss...

Andra gången planerade vi att föda hemma, gick på MV hos en hembarnmorska (CE på Vidarkliniken) och vi sa till nära och kära att "vi påbörjar hemma, precis som alla andra och vi har barnmorskor hemma till stöd. Känner vi att det inte räcker åker vi såklart till förlossnignen". Det dämpade nog reaktionerna en del. Jag hade nog egentligen ingen tanke på att vi skulle behöva åka in, men det hade inte gjort mig nåt heller.
Andra gången har man ju lite mer erfarenhet är säkrare i sig själv och känner sin kropp och förlossningsförloppet på ett annat sätt och jag tror absolut vi hade kunnat få en fantastisk förlossning på sjukhus, speciellt som vi då hade haft våra underbara BMor med oss (som också jobbar där).
Mer än att det då varit lite jobbigt att gå ur badet, torka sig, klä på sig och sätta sig i bilen mitt i natten. Jobbigt!
Det var också garanterat mer mysigt att vara hemma! Egen musik, egen miljö, egna saker. Vi hade en förlossningspool och min man satt i den med mig vilket gjorde att han verkligen födde det barnet tillsammans med mig. Man kliver inte upp ur badet för att hämta vatten, det får BM göra när pappan föder barn!
Att äta i mitt eget kök, precis vad jag ville efteråt och sova (nåja) i min egen säng var fantastiskt och vilken sällsynt lyx med efterbesök i hemmet och läkarbesök i hemmet ett par dagar senare!
Nu har vi tur och bor i Stockholms Län och fick hela kalaset betalt och det är verkligen helt fantastiskt och underbart, men oerhört sorgligt att inte alla får den möjligheten!
Vi valde också att inte ha storasyster hemma, mest för att vi inte ville ha nån mer "barnvakt" med. Men om det blir nån mer... Jag skulle gärna vilja ge mina döttrar möjligheten att vara med vid en fantastisk lugn naturlig förlossning som förberedelse inför deras vuxna liv, men då skulle det isf bli tal om en rejäl sladdis för att de skulle vara så stora att de kan förstå vad det går ut på och det är nog inte aktuellt...

//A

[Anonym]

Tack för ditt svar
Det är jättekul att höra andras erfarenheter.

Som tur är så har vi lite tid på oss innan vi måste bestämma oss....men det lutar åt hemförlossning

[naturnära]

Hej.
Vi planerade att föda hemma första gången men åkte in "i sista stund" jag krystade redan innan vi åkte....hrm...
Med andra barnet skulle jag aldrig hunnit in. För det första gjordet det så j----la ont så jag inte skulle kunnat gå till bilen ens, värkarna kom så tätt...När verkarna blev ohanterliga gick jag och tog ett bad och då "stannade det hela av" lite och det blev lugnt så att min man tom hann vila. Sen plötsligt satte det igång och bebin bara kom. Jag var helfokuserad och instruerade vad min man skulle göra. Gick hur bra som helst men snabbt som attan, skulle aldrig hunnit ur badet ens, så fort gick det.

Vi var hemma som sagt till sista stund med första och det var bra så länge vi var hemma. Men på sjukhuset hamnade jag i försvarställning då jag inte vågade riktigt vara mig själv och säga vad jag verkligen önskar och ville. Min man var så trött att han mer eller mindre överlämnade mig till barnmorskorna och var ganska frånvarande. Dessutom ifrågasatte vi k-sprutan och syntosinonsprutan och jag kände mig mer eller mindre våldtagen när barnmorskan gjorde inre undersökningar. Glömmer nog aldrig hur hon tittade upp i taket på ett speciellt sätt. (Har aldrig varit hos gynekolog vilket tydligen är en norm att man ska ha gjort som kvinna, aldrig gjort inre undersökningar innan förlossning). Sen behandlades jag som ett objekt där barnmorskan tog för givet att alla fick stå och stirra sig blinda på mina mest intima delar av kroppen. Detta har varit jättesvårt att bearbeta. Tex när huvudet föddes fram och min man stod och stöttade mig vid huvudgaveln så bokstavligen ber hon min man att komma och titta. OCh så stirrar alla på min slida...ursäkta mig...men ska man behöva stå ut med sånt bara för att man är kvinna och föder barn?
Jag fick ingen vidare anknytning till första barnet och jobbar fortfarande på anknytningen med henne.
Andra barnet födde jag helt på egen hand. Vi skulle haft en barnmorska per telefon men hon sa tack och lov upp sitt uppdrag som barnmorska för oss en vecka innan bf.
Jag har pratat med henne i efterhand om det och vi är överräns om att hon gjorde rätt. Hon kände på sig att jag vill vara helt själv. Det var ju svårt att ta just då hon meddelade mig det. Men när jag kom över första chocken så var jag bara tacksam.
Med andra barnet fick jag en ytterst fin anknytning på en gång så fort jag tog upp honom efter födelsen. Detta var enormt läkande då jag dittills aldrig kännt något liknande för mitt första barn vilket var en enorm chock och sorg. Men då förstod jag vad riktiga moderskänslor är för något och kunde börja se på min och dotterns relation på ett helt annat sätt.
Under båda födslar har jag varit fullt medveten och kapabel att fatta beslut och kommunisera - varit helt klar i huvudet.
För mig personligen har det varit enorm skillnad att föda på sjukhuset och hemma. Blir det fler barn så är jag självklart öppen för vad sjukhuset har att erbjuda ifall jag känner att jag behöver akuthjälp el. liknande men så länge jag känner mig trygg och mår bra hemma så kommer jag stanna hemma.

[Venetia]

Största skillnaderna för mig (två på sjukhus, två hemma):
Hemsk känsla av att vara patient, illa behandlad av personalen - det slapp jag hemma.
Omedelbar anknytning till hemmabarnen - mådde psykiskt ganska dåligt efter de sjukhusfödda och det tog mycket lång tid med anknytningen.
Ja, detta är min statistik - med mycket litet underlag...

[minna78]

...men som känns jätteviktig i efterhand är att man slipper BB-tiden. Inte för att jag har någon direkt negativ erfarenhet av den, men bara det här att slippa behöva äta frukost bland personer man inte känner o slippa "skydda" sitt barn mot den främmande miljön med personal som knackar på dörren i tid o otid. Och slippa transporterna av bebis! När vi födde hemma nu sist så kom bm hem för återbesök dagen efter, sen kom en barnläkare för "utskrivningskoll" efter två dagar och sen bm igen efter 5 dagar för pku-prov. Allt betalt med hemfödarbidraget, oerhört lyxigt! Jag hann fokusera på min son på ett helt annat sätt än med de tidigare barnen, fick inte heller mjölkstockning som jag har fått innan.