En fråga, Lisa sover ju bra på nätterna, men på dagarna äter hon varannan timme, eller hon börjar "hungerknorra" varannan timme, eller är det jag som feltolkar, är hon kanske frustrerad över något annat? Svårt för er att veta, men bör de äta "så ofta" nu? Ska jag försöka vänja henne att äta var tredje timme???
Hmm, som amatör har jag flera gissningar =) Kan det vara så att hon behöver äta mycket på dagen för att hon inte äter på natten? Är hon i en tillväxtperiod så hon behöver äta mer? Vill hon äta för att hon vill vara nära dig så det kanske räcker att ta upp henne i famnen utan att ge mat?
Wilma är lite svårtolkad just nu för hon har ändrat sina vanliga ljud och gester som jag kunde. Hon kan massa nya läten som jag inte riktigt vet vad de betyder. Men när hon verkar gnällig brukar jag erbjuda henne mat så jag vet om det är hunger eller annat =) Hon får mat när hon vill. Ibland går det 4 timmar ibland 1 timme.
ja man är ju ingen veteran inom området direkt... Ja jag funderar på om hon äter ikapp, tidigare åt hon två ggr tätt på morgonen, å sen ofta på kvällen, som att hon laddade inför natten, men nu är det prick två timmar mellan amningarna heeela dagen, å så somnar hon varje gång också och sover mellan 15 och 45 min.. kanske hon somnar innan hon ätit klart?
Ta upp henne räcker inte, för att avleda en stund kanske, sen börjar hennes "högfärdshosta" igen, som övergår till gallskrik efter ett tag
Hon har även blivit så ofokuserad när hon äter, släpper bröstet för att kika runt hela tiden, eller bara för att ge ett stooort leende... men det är väl någon fas...
Ja, dom övar ju rösten en del nu har jag märkt, vilken pipa fröken har emellanåt, å inte bara när hon är missnöjd...
...så anser jag att man erbjuder bröstet om man tror att barnet är hungrigt sedan kvittar det om det gått 1 eller 3 timmar sedan senaste amningen. Jag skulle heller inte envisas med att låta det gå si eller så många timmar emellan och däremellan ha en missnöjd och gnällig bebis.
Jag menar, det är ju så lätt att bara dra upp tröjan och amma, vill barnet ha så äter det och inte så är det ju inte mer med det.
Håller med "Anonym" ovan. Det är ju enligt mig, lite av finessen med att just amma; man kan alltid erbjuda mat/tröst. Sen är det iofs lätt att säga för oss som har snabbätare, det är liksom ingen big deal att låta Zeb suga när han har lust - en gång i timmen eller var fjärde timme. Hur är det med din flicka? Äter hon länge varje gång?
Tycker också linden81 har bra funderingar. Bebisar har ju som sagt flera tillväxtfaser där de behöver öka på mjölkmängden och det kan dem bara göra genom att suga oftare.
Jag förstår vad du menar med att "vänja" henne vid glesare amningar, men det kommer med all sannolikhet att ge en grinig och hungrig unge.
Ja jag menar inte att det är jobbigt att amma, det gör jag så gärna då jag själv tycker det är mysigt. Men har en kompis som anser att man ska vänja barnens tänkte att det kanske är jag som har vant henne vid att äta så ofta eftersom jag erbjudit bröstet vid minsta "gnäll"...
Hur länge hon äter varierar, allt mellan 5 min till 30 min.
Nu hoppade det lite i texten, kompisen anser att man ska vänja barnens magar vid att äta endast var tredje timme, drav min fråga... skulle det stå
Jag som alltid har haft barn som vill äta ofta tycker det är helt normalt :-) Bröstmjölken är väldigt lättsmält och mättar inte på samma sätt som ersättning. Så det är inte konstigt att hon blir hungrig så "ofta". Och speciellt om hon inte äter på natten.
Som du har märkt blir de lite mer svårammade vid den här tiden. De har svårt att koncentrera sig på amningen och det kan förstås göra att de inte äter lika mycket som vanligt vid varje tillfälle och det i sin tur leder till att de blir hungriga fort igen. Den där okoncentrerade fasen går över om nån-några månader.
Det fiffiga med amning är ju att man inte behöver lista ut om bebisen är hungrid eller knorrar av någon annan anledning som att den vill ha närhet, tröst, ellr hjälp att somna eller så. Man testar att amma och om bebisen tar tag och blir nöjd så är problemet löst. Jag tror att det kan bli lite ensidigt att bara se amningen som mat, för det handlar om så mycket mer än så.
Periodvis vill bebisar/barn amma jätteofta. Troligtvis inte främst för att de är hungriga utan för att de genomgår någon utvecklingsfas där de har ett behov av att snutta ofta. Sedan är vår art med vår relativt laktosrika mjölk gjord för att amma lite med ofta. Då håller sig blodsockernivån jämn vilket är bra för våra förhållandevis stora hjärnor.
Mitt råd är att använda amningen som den universala quickfix många mammor tycker att den är. Verkar bebisen missnöjd och sugen så testa med bröstet. Vill den suga så låt den och sedan är bebisen nöjd igen och vanligtvis mamman med ;-). Om inte så testa något annat och sedan kanske bröstet igen om det inte går över.
Lägger till att amning ju dessutom är bebisens små törstsläckare och nu när det börjar bli sommar och varmt så behöver de små få ta små slurkar ofta för att hålla vätskebalansen ok. Som tur är så vet beisarna själva när de behöver få lite så det är bara att lyssna på dem ;-)
...lät lite kyligt kan jag se så här nu i efterhand men det var inte menat som kritik. Om inte din bebis har problem med magknip eller du tycker det är jobbigt att amma ser jag ingen anledning till att vänja ammande barn att bara äta var tredje timme. Men jag förstår att man undrar och funderar, särskilt som förstagångsförälder också. För din kompis kanske det fungerar perfekt att amma var tredje timme men jag skulle inte lägga energi på att lära ett så litet barn att bara få amma när klockan slår ett visst slag.
Såg det här nu när jag redan svarat där nere och då infinner sig såklart frågan varför din kompis anser att bebisar ska vänjas vid att amma mer sällan? Visst kan det finnas anledningar till att man vill glesa ut amningar, men oftast skapar det stora problem och missnöjda bebisar, så om inte du känner att det är ett stort problem att amma ofta så finns det ingen anledning att glesa ut.
Faktum är att man sett i en studie att ettåringar som fortfarande ammar ammar oftare än nyfödingar. Då handlar det ofta om mys och trygghetssnuttande eftersom så stora barn ju oftast äter en hel del annan mat.
Tack för svar!
Tack för svar, alltid skönt att höra att det "normalt". Ja jag läste om någon fas att de kan bli mer svårammade nu, och när hon väl får fokus på amningen så somnar hon ganska snabbt, så det är möjligt att hon inte blir helt mätt. Men emellan amningarna är hon väldigt nöjd och glad...
Å tack även till dig för svar, varför hon anser att man ska amma var tredje timme vet jag inte, får jag nog höra med henne. Men som du säger, att oavsett om det är av hunger eller närhet som Lisa knorrar så vill jag ju ge henne det hon behöver. Ser ingen anledning till att glesa ut. Blev bara fundersam...
Du har alltid så bra svar vad gäller amning, tycker att det är toppen att du är här
Jag tror det finns en "gammal skola" där man anser att barnen ska äta bara var tredje timme annars "klemar man bort dem", men varför krångla till det egentligen? Nä låt oss fortsätta amma ofta om det är vad de små liven vill
Till och med var det var fjärde timmge som gällde fram till för ett par decennier sedan. Detta för att ett gäng manliga läkare i slutet av 1800-talet kommit fram till att rent näringsmässigt behövde bebisar bara äta 6 gånger per dygn och eftersom man på den tiden var intresseda av att schemalägga allt så skulle det ske med jämna mellanrum över dygnet. Sov bebisen mer än 4 timmar i sträck på natten sklulle man väcka och om bebisen skrek innan det var dags att amma så var det bara att låta dem skrika. De skulle läras att de inte kunde få det de behövde redan från start för att inte bli som du säger bortklemade.
Numera vet man att bebisar mår bra av att få sina behov tillfredsställda så snabbt det går. För att en bebis ska utveckla en trygg anknytning behövs ett lyhört föräldraskap dr föräldern svarar adekvat på bebisens signaler och inte använder "metoder" istället för mänskligt bemötande.
En trygg anknytning är ingen garant för att bebisen fortsatt mår bra hela livet, men man vet att det är en viktig skyddsfaktor för psykisk ohälsa senare. Därför är det en god investering att försöka ge sitt barn det det signalerar att det behöver så snabbt man kan.
