12
Jag hoppas det blir bra på sikt och att du och ditt x löser era problem. Jag vill bara varna dig för vad som kan inträffa om man involverar sig för mycket i vad som sker i respektive x:s hem, tyvärr. Konsekvensen kan bli negativ för dina barn om du vill ha gemensamma regler mm ang. bonusmammans engagemang/tid med barnen (förutom självklarheter, som att det är du och pappan som går på föräldramöten och till vanliga, förbokade läkarbesök mm, om ni inte kommit överens om annat).
Jag kan säga att jag inte alls tar del av min bonusdotters liv och vägrar att göra annat än det absolut nödvändigaste med henne. Det beror på biomamman. Hon har valt att se mig som en oviktig del i sitt barns liv och valt att på olika sätt markera mot att jag blir involverad i hennes barns liv och ansett att hon har rätt att bestämma detta och då blandat in bonusdottern, som "mellanhand", vilket, självklart, bonusdottern då farit illa av.
Nu har hon två barn, båda med vissa problem (den äldre ljuger mycket och i onödan och röker ibland hasch och dricker ofta, han är 20 år, den yngre, bonusdottern, är 12 år och ljuger också mycket, i onödan och är antingen eftergiven och följer med ledaren, utan egna åsikter, eller kan vara lite lätt "mobbare" i sin personlighet) och biomamman ägnar sina barn knappt någon tid.
Bonusdottern har sin pappa varannan vecka och han ägnar henne inte mycket vettig tid heller, förutom när han "passar upp" på henne. De brukar inte göra många saker tillsammans, max bio några ggr/år.
Och så finns jag, som alltid har älskat att vara med mitt barn och ägnat honom massor av tid och som har ett barn som mår strålande (även om han är en gnällig tonårsslyngel:-) och som inte har problem av ovanstående slag, men jag kan inte träda in i mitt bonusbarns liv utan negativa konsekvenser, så jag ser på, på avstånd, trots att min bonusdotter har ett enormt sug efter mig, då jag är en vuxen som ägnar tid åt barn, vilket hon ju inte är van vid.
Jag tycker synd om min bonusdotter och jag vet inte hur länge till jag är tillsammans med hennes pappa, men en sak är säker: hon hade haft det betydligt bättre om jag fick engagera mig. Då hade hon haft en vuxen kring sig som tar ut henne i skog och mark och gör saker med henne, lyssnar på henne, pratar med henne och framförallt, ger henne massor av positiv feedback på allt bra hon gör och även vågar uppfostra henne.
Som jag ser det är det bara två saker som skiljer mig från bonusdotterns föräldrar: jag har ork och jag har engagemang. Både min sambo och hans x är för upptagna med sig själva och orkar inte riktigt med något annat än att hålla skenet uppe inför andra, om ni fattar vad jag menar.
Tänkt mao på att det inte bara är pappan du har kontakt med, utan ha i baktanken att det även är bonusmamman du indirekt har kontakt med och den relationen kan vara värd att vårda, för dina barns skull, så länge hon inte agerar "förälder" och vill boka läkarbesök (obs! då menar jag inte att åka akut till läkare, med akuta skador, det måste man få delegation till att göra som bonusmamma, när en olycka sker, fast man självklart ringer till bioföräldrarna då), eller tränga sig på på föräldramöten, eller skriva i barnens "rapportböcker" till skolan varje vecka och dylikt, som kan kännas både förnedrande och som stora övertramp för bioföräldranra.
Den veckan jag skulle ha bonusdottern var f.ö. en vanlig arbetsvecka och då hade jag bott med bonusdottern i flera år varannan vecka. Biomamman började med att ringa bonusdottern och be henne säga att hon hellre ville vara med biomamman (jag satt bredvid och försökte se ut som om jag läste tidningen), men bonusen började gråta och ville absolut INTE till mamma, det var ju PAPPAS vecka och hon hade lovat att bonusen fick vara hos oss på PAPPAS vecka (stort drama...) och sen pratade hon med mig, biomamman alltså... och jag kan tycka det var elakt mot bonusdottern. Hon borde ha pratat med mig först. Det är ofta så att biomamman frågar bonusdottern och låter henne välja mellan biomamman och biopappan och så har det varit sedan jag träffade pappan för 6 år sedan, då bonusdottern var liten och det är fel att dra in små barn och tvinga dem att välja så där + att den stackars bonusen alltid väljer oss, vilket knappast är bra för biomammans hjärta heller (tror det snarare är alla våra djur och att vi bor vid vatten och skog som lockar mer än oss iof).
Jag respekterar om en bioförälder vill ha mer tid med sitt eget barn. Det är inget för mig att diskutera. Det är självklart. Men nu ville biomamman inte ha mer tid, utan hon ville bara inte att just jag skulle vara med hennes dotter. Anledningen är att hon är arg och har en konflikt med min sambo. Det handlar, så vitt jag förstått genom samarbetssamtal etc, om pengar. Svårt att förstå, men så är det. Hon har låst sig och är bitter. Vet inte varför och bryr mig inte. Någon gång måste man släppa taget och gå vidare. Kanske min sambo var ett svin, vad vet jag, men det är ju gammalt nu och bara barnet drabbas, inte sambon, inte jag.
Pga den ilskan hon känner mot min sambo, som ibland kan vara befogad, då han inte är särskild överambitiös när det gäller att ha koll på saker, jobbar hon hårt för att på olika sätt förstöra vårt liv och därför väljer jag bort hennes dotter, för att få frid och den enda det drabbar är dottern, så mitt råd är mao att hellre svälja lite skit från ditt x än att bråka och försök få en god relation med hans nya kvinna.
