Nappavslut?

[Fru M]

Nu till något heeelt annat än bröllop, hästlopp och galna fester.
Treårsdagen närmar sig med stormsteg och då är det definitivt slut på nappandet. Napparna ska till nappträdet i Frederiksberg Have och bo där med sina nappkompisar. Frågan är bara, ska det stora avskedet ske på födelsedagen eller är det bättre att ta det någon dag före eller efter? Vi kommer att vara i Jylland i svärföräldrarnas sommarhus så napparna får åka post till nappträdet, eller snarare hem och så får mannen cykla iväg och hänga upp dem i hemlighet. Jag måste erkänna att jag är lite nervös för hur det kommer att funka, Pastan är väldigt förtjust i sina nappar och ligger och plockar med dem för att somna.

[angiesry]

Om ni har bestämt och förberett henne på att tre år är nappslutet så tycker jag att ni kan låta henne välja någonting annat som hon vill ha och plocka med i sängen för att somna. Antingen det finns någonting hon drömmer om som finns hemma allaredan men som hon kanske aldrig fått använda eller något hon kanske aldrig tänkt på att hon ska ha som nappsubstitut eller någonting hon hittar på stan som hon känner att hon kan använda i stället. Det är svårt med en treåring, jag menar till och med som 32-åring är det svårt att hitta någonting tilltalande på stan om man inte har en bestämd idé från början men om hon har någon slags fetischistisk läggning mot någonting så kanske det är läge att hitta en sån pryl som får agera nattningshjälpmedel nu när napparna ska flytta hemmifrån?

Annars skulle jag säga att tre år kanske är tidigt för att sluta med nattnapp däremot är det absolut stort nog för att INTE få springa omkring utanför sovandesfären med napp - isch! Men, jag har inga nappbarn så egentligen är jag helt enkelt helt fel person att uttala mig i frågan!

[-svea-]

Sâ klokt! Det enda jag har att invända är att jag nog tycker att 3 âr är alldeles lagom för att sluta med nattnapp.

[angiesry]

Som sagt, jag har ju ingen aning om hur det är med nappar och barn. Dessutom har jag svårt att minnas hur stora/små de är när de är tre men visst känns det som en ganska stor ålder om jag tänker tillbaka på Maximo som började skolan när han precis fyllt tre och då med andra ord var blöjfri (Leïla var detta vid 2,5 år och Erika någon gång däremellan) och visst, kan man vara torr (dagtid) så borde man nog kunna sova utan napp om man bara får ett substitut så att man kan fortsätta somna utan den där tre år gamla kompisen!

[Fru M]

Det var min första tanke, att hon skulle få något substitut, men det enda hon önskar sig när jag frågar vad hon helst av allt vill ha istället för napparna är en badboll och det kanske inte är superpraktiskt att ha med i sängen. Jag funderar lite på en vetevärmare som ser ut som Nasse, som är varm och gosig att krama om man känner sig ensam, men samtidigt har hon sitt bebistäcke med sig i sängen att krama redan.

Napparna används bara vid sömn och jag känner att det är dags att sluta, mest för tändernas skull.

[-Kikou-]

Det här är nog inte det svar du vill ha, men... vi gjorde exakt så, strax före E fyllde tre tog vi bort alla napparna, vi sa att vi skickade dem till katterna på lill-Skansen. Och hon var med på det, vi var väldigt noga med att hon skulle ge nappen själv och att vi sedan inte skulle backa. Det gjorde vi inte heller men om vi hade vetat hur jobbigt det skulle bli för henne hade vi inte gjort så. Hon älskade verkligen nappen, och det tog säkert två månader innan hon kunde somna utan att gråta . Hon låg och pratade till nappen i sängen, hon hade hittat på ett eget ord om som betydde napp.
Jag tycker som Angie att huvudsaken är att man bara ger nappen när barnet ska sova, sedan kan det vara lite olika hur länge de behöver den men vid 4-5 års ålder lägger nog de flesta barn bort den av sig själva.

[-svea-]

Min tandläkare sa att om man slutar vid tre är det ingen fara för tänderna (vet att andra tandläkare säger att man kan sluta senare) och A är ett levande bevis pâ det. Hon hade utstâende tänder med litet mellanrum mellan framtänderna med napp, och efter mindre än tvâ veckor utan napp hade det rättat till sig! Helt otroligt.

[Fru M]

Aj då, det är just så jag inte vill att det ska bli och är lite nervös för. Jag har tänkt att det borde funka om vi bara är tillräckligt bestämda och uppmuntrande, men jag har ingen lust att hon ska ligga och gråta i flera månader. Faktiskt har jag funderat om det inte går att klippa gummidelen av nappen så hon har plastdelarna att fingra på innan hon somnar, men det kanske skulle bli traumatiskt för henne, de stackars napparna helt lemlästade...

[Fru M]

Det är precis vad vår tandläkare också sagt, det låter lovande att tänderna rättar sig så snabbt!

[TTUK]

Nu tror jag kanske att du tolkar in litet för mycket känslor till napparna... Tror att pastan inte har riktigt så personliga känslor för dem, även om hon tycker om dem.
Jag skulle bestämma en dag som funkar rent praktiskt och sedan tala om det under ett par veckor. Och så min eviga käpphäst "star charten".
Och blir det katastrof, ha sparat ett par nappar i ett skåp...

[-Kikou-]

Det som jag ångrar är att vi satte upp en absolut gräns vid tre år, vad hade det egentligen spelat för roll om vi väntat ett år till? Hoppas det kommer gå bättre för er!

[Fru M]

Ja, det behöver kanske inte vara svårare än så.

[Dina_KL]

Inte det svar du vill ha kanske, men jag tycker att det där med ett "framtvingat" nappavslut är en konstig grej. Det är naturligt att suga, man blir lugn av det, det är en fysiologisk reaktion, kroppen bildar oxytocin, hjärtrytmen balanseras och man blir avslappnad. Vuxna människor biter på naglar, tuggar tuggummi, röker, suger på halstabletter, ja allt möjligt, och det är just därför vi gör det - för att det lugnar oss.

Är hon redo så kommer ni att märka det, och går hon med på att ni tar bort napparna är det väl jättebra, och det ska uppmuntras! Men om hon visar att hon inte vill, om hon gråter när hon ska sova, då skulle jag avbryta och testa igen vid ett senare tillfälle.

När det gäller tänderna har jag hört allt möjligt, men jag som har äldre barn tycker nog inte att nappen påverkar tandställningen - Alice slutade självmant med napp vid två års ålder, och hon fick tänder sent så hon hade inte så många, det syntes inget på dem. Men när de permanenta tänderna kom - ojoj, hon ser ut som Bjärredsbanan i munnen, snett och vingt! Vår tandläkare påstår att det där med napp inte spelar nån roll, ifall man bara har napp nattetid och kanske inte efter fem års ålder...

Jag menar nog mest att fundera över varför det känns så viktigt att sluta (jag vet att det där med att sluta med napp i treårsåldern är ett starkt socialt stigma i vårt samhälle) eller om ni kan prata om det massor, och pusha henne lite i riktningen mot att fatta beslutet själv. I det läget kommer det gå som smort! Men tvingar ni fram något finns risken att hon bara blir jätteledsen, och gråta sig till sömns kväll efter kväll är ju inget som jag skulle kunna utsätta mitt barn för, om det gällde en sån sak som att sluta med napp...

(Kan tillägga att alla våra kompisar som har haft nappbarn har barnen slutat på just det sättet, av egen lite frampushad motivation, och det har funkat bra i många fall som jag vet! Det funkade ju för Alice oskcå, även om hon var lite mindre.)

[Dina_KL]

Precis, star chart, jättebra, och för säkerhets skull några gömda nappar.

[-Kikou-]

Jättebra tankar Dina, önskar att jag hade varit smart nog att rådfråga er här inne när det var aktuellt hos oss.

[TTUK]

Vill också lägga till om tänder - jag sög på tumme _länge_ och med entusiasm och har aldrig haft några som helst problem med tänder. Dina har en bra poäng med att om hon tycker att det är rätt att sluta, dvs hon är positiv till idén, så kommer det bli rmycket lättare.

[Fru M]

Tack för ditt svar, du är alltid så klok!

Tre år är den stora nappslutaråldern här och det pratas om det på dagis och bland alla vi möter och Pastan är med på det och pratar själv om att det snart är dags att säga hejdå till napparna, men jag är inte riktigt säker på att hon verkligen förstår vad det innebär.

Vi testar nog att ta bort napparna, jag har funderat på om det är bättre att inte göra så stor grej av det, men alla som bor här ger napparna till nappträdet så därför vill A också göra det, men kanske behöver vi inte vara fullt så konsekventa som jag tänkt utan kanske låta henne få dem igen om det verkligen inte fungerar. Klart är att hon inte ska behöva gråta sig till sömn, det mår ingen bra av.

[KorallmedK]

Ytterligare ett svar av samma sort som de ovan... Jag fick barn två när det första var 2 år och 9 månader och när hon var tre tyckte jag det var dags för nappslut. Då var jag hos tandläkaren, som tyckte det var en usel idé. Hon rådde mig att vara vaksam på nappanvändande dagtid, men låta flickan ha nappen på nätterna. Det var betydligt värre för psyket att koppla ihop nappslut med lillasyskons ankomst än det var för tänderna att nappa lite till, tyckte hon. Vid fyra slutade vi sedan rätt gradvis och helt smärtfritt. Lycka till hur du än väljer att göra.

[Moa*]

Här kan jag skriva under! Tror att man ska vara försiktig med att tvinga fram ett napp(eller tumsugnings)slut just i samband med en lillebrors/lillasysters ankomst. Bättre att avvakta lite så dessa två händelser (trauman?) inte kopplas samman.
Våra barns tandlkare påstår att det e först då den första mjlktanden trillar ut
som sugningen måste ta slut
(det rimmade!)

[selmar]

Här har vi haft helt smärtfria nappavslut med båda barnen. Våra barn har aldrig haft napp annat än vid sovtid, aldrig fått krypa/gå/springa runt och leka med dem.
S slutade runt treårsdagen, vi åkte till Skansen och lämnade dem, och hon frågade inte efter dem igen. Nu var ju hennes lillebror ett helt år då, så det blev ingenting förknippat med hans ankomst. I samma veva så slutade hon med tripp-trapp stolen och hon frågade om den också skulle skickas till kattungarna eller om M skulle få den
M slutade när han var drygt två då han själv packade ihop napparna och skickade dem till Skansen, vi hade tänkt att han skulle få ha dem ett år till men han var mycket bestämd och så blev det. Inga frågor efter napparna sedan.
Jag blev förvånad över att det gick så smidigt, då båda varit extremt fästa vid napparna, men med S var det så förberett och med M var det eget beslut så det blev inga problem.