:-) Tack! Tack! Och grattis själv!!
Nu blev det ju en sjukhusfödsel den här gången (vi försökte faktiskt fixa en hem-bm i sista sekund, men det var inte helt enkelt så mitt i semestertider
).
Efter att ha haft en lååååååååååång latensfas med riktigt värkarbete, det pågick nästan en hel vecka, så var jag klar att kasta mig framför ett tåg eller något. Antingen ville jag ha en bra hembarnmorska ELLER så ville jag ha först en ryggbedövning och sen ett snitt...
Och eftersom den spontana hem-bm-planen gick i stöpet var jag övertygad om att det var ryggbedövning och snitt som gällde - bara det kunde ta slut på hela eländet!
Vi hade kuskat fram och tillbaka till sjukhuset ett par gånger - och bilresor med värkar var faktiskt VÄRRE än jag trott.. Men när vi åkte in för ryggspruta och snitt ;-) var jag 9 cm öppen som tur var, med en bm som hade mer än mycket bra förståelse och sympati för en omföderska som ser sig som hemföderska och INTE ville ha att göra med hela den medicinska cirkusen om det inte var nödvändigt.
Hon hjälpte mig att bli lugn så jag kunde skrapa ihop koncentrationen igen, och höll sig föredömligt bra i bakgrunden. Och faktum är att de var kanonbra på att låta oss vara ifred efter Arild föddes - hela bondingen och anknytningen och den där mysiga känslan med sprillans nyfödd bebis var faktiskt minst lika bra som under våra hemmafödslar och det tackar vi för!