Har tidigare haft problem till och från med detta men ingenting under graviditeten vilket har varit väldigt skönt då man inte kan ta några mediciner.
Idag började det hela med att jag vaknade med huvudvärk som inte riktigt ville ge sig men avtog trots allt mot eftermiddagen.
For iväg för att titta till hästen och inser att jag tappar mer och mer känsel i fingrarna, började med långfingret och spred sig till hela handen, ansiktet med start på läpparna, halva huvudet, höger ben och slutligen tårna.
Sambon ordinerar mig sängläge och tycker att jag ska ringa förlossningen men då inser jag att min tunga har domnat bort så jag kan överhuvudtaget inte prata som folk, han fick ringa.
Förlossningen säger att vi ska åka in och sagt och gjort. I bilen påväg in har nästan alla domningar slutat men däremot pratar jag vansinnigt osammanhängande och näst intill bak och fram! "jag har varit gravid i 9 minuter, imorse drack jag tre glas ägg" och lite annat spännande hoppade ur min mun. Sambon hade lite svårt att hålla masken i all misär när jag sluddrade på!
På förlossningen konstaterades det att jag inte hade havandeskapsförgiftning vilket dom först trodde och allt såg bra ut med bebisen som vid dehär laget levdre rövare på allvar i magen!
Förlossningsläkaren kommer in och konstaterar att det låter som att jag har råkat ut för en "tiaattack" som är syrebrist i hjärnan till följd av en blodpropp.
Dåligt skärrad blev man dådå?!!?
Han gav oss remiss till medicinakuten och satte mig i en rullstol.
Jag rullades ner till akuten vilket kändes lagom fånigt, jag hade ju inga större problem att gå!?
Fick där träffa en strokespecialist (!) som konstaterade att jag just fått ett migränanfall utan huvudvärk. Åtminstone inte i den bemärkelsen som jag är van att ha huvudvärk när jag får migrän vilket alltid relaterar till att ligga och spy i ett nersläckt rum med halva synen borta.
Är det inte det ena så är det väl det andra!
Hoppas ni mår bra tjejer och lycka till, till er alla som ännu inte fått era småknoddar! Själv har jag nu 5 dagar kvar till BF, hoppas innerligt att den lill* kommer snart!!
1
Snart stammis på sjukhuset! Idag åkte jag på ett mycket suspekt migränanfall!
Har tidigare haft problem till och från med detta men ingenting under graviditeten vilket har varit väldigt skönt då man inte kan ta några mediciner.
Idag började det hela med att jag vaknade med huvudvärk som inte riktigt ville ge sig men avtog trots allt mot eftermiddagen.
For iväg för att titta till hästen och inser att jag tappar mer och mer känsel i fingrarna, började med långfingret och spred sig till hela handen, ansiktet med start på läpparna, halva huvudet, höger ben och slutligen tårna.
Sambon ordinerar mig sängläge och tycker att jag ska ringa förlossningen men då inser jag att min tunga har domnat bort så jag kan överhuvudtaget inte prata som folk, han fick ringa.
Förlossningen säger att vi ska åka in och sagt och gjort. I bilen påväg in har nästan alla domningar slutat men däremot pratar jag vansinnigt osammanhängande och näst intill bak och fram! "jag har varit gravid i 9 minuter, imorse drack jag tre glas ägg" och lite annat spännande hoppade ur min mun. Sambon hade lite svårt att hålla masken i all misär när jag sluddrade på!
På förlossningen konstaterades det att jag inte hade havandeskapsförgiftning vilket dom först trodde och allt såg bra ut med bebisen som vid dehär laget levdre rövare på allvar i magen!
Förlossningsläkaren kommer in och konstaterar att det låter som att jag har råkat ut för en "tiaattack" som är syrebrist i hjärnan till följd av en blodpropp.
Dåligt skärrad blev man dådå?!!?
Han gav oss remiss till medicinakuten och satte mig i en rullstol.
Jag rullades ner till akuten vilket kändes lagom fånigt, jag hade ju inga större problem att gå!?
Fick där träffa en strokespecialist (!) som konstaterade att jag just fått ett migränanfall utan huvudvärk. Åtminstone inte i den bemärkelsen som jag är van att ha huvudvärk när jag får migrän vilket alltid relaterar till att ligga och spy i ett nersläckt rum med halva synen borta.
Är det inte det ena så är det väl det andra!
Hoppas ni mår bra tjejer och lycka till, till er alla som ännu inte fått era småknoddar! Själv har jag nu 5 dagar kvar till BF, hoppas innerligt att den lill* kommer snart!!
men ojj!! det där lät ju inte dåligt läskigt!! hoppas att det blev bättre och att dte inte kommer tillbaka!
Nu har vi i inte lång tid kvar (2 dagar till bf) så vi får försöka hänga i
kram!
2
men ojj!! det där lät ju inte dåligt läskigt!! hoppas att det blev bättre och att dte inte kommer tillbaka!
Nu har vi i inte lång tid kvar (2 dagar till bf) så vi får försöka hänga i
kram!
Usch, vad läskigt. Men nästan hellre migrän än en Tiaattack, som ju trots allt sällan kommer ensam...
Stor kram och jag hoppas att du ska få det lugnt och skönt de sista dagarna.
3
Usch, vad läskigt. Men nästan hellre migrän än en Tiaattack, som ju trots allt sällan kommer ensam...
Stor kram och jag hoppas att du ska få det lugnt och skönt de sista dagarna.
Men..blir helt mållös när jag läser ditt inlägg. Precis samma sak hände mig när jag väntade barn sist, och då menar jag exakt samma symtom i precis samma ordning!!! Jag trodde jag fått en propp i hjärnan och blev hemskt orolig när de körde mig till förlossningen och konstaterade att bebisen mådde bra, vaddå bebisen.. jag var då mer orolig för mig själv. De kollade aldrig det här med propp utan hänvisade till ev migrän, något jag aldrig har i vanliga fall alternativt stress då den graviditeten var väldigt psykiskt påfrestande. Detta har gnagt lite mig då jag var rädd att det skulle hända igen under denna grav men det har gått bra. Hade du migrän så kanske det verkligen var ett migränanfall jag fick också. Får jag fråga hur deställde diagnosen vad gjorde specialisten?
7
Men..blir helt mållös när jag läser ditt inlägg. Precis samma sak hände mig när jag väntade barn sist, och då menar jag exakt samma symtom i precis samma ordning!!! Jag trodde jag fått en propp i hjärnan och blev hemskt orolig när de körde mig till förlossningen och konstaterade att bebisen mådde bra, vaddå bebisen.. jag var då mer orolig för mig själv. De kollade aldrig det här med propp utan hänvisade till ev migrän, något jag aldrig har i vanliga fall alternativt stress då den graviditeten var väldigt psykiskt påfrestande. Detta har gnagt lite mig då jag var rädd att det skulle hända igen under denna grav men det har gått bra. Hade du migrän så kanske det verkligen var ett migränanfall jag fick också. Får jag fråga hur deställde diagnosen vad gjorde specialisten?
Och vet du vad, en vän till mig berättade om sin syster som också var med om exakt samma sak nu när hon väntade barn!
Ja, vi frågade honom hur han kunde vara så säker på just migrän och han resonerade som så att; vid ett migränanfall händer det som vi upplevt, att det förflyttar sig i kroppen och lixom "vandrar". Han menade på att det tillslut kan kännas som att hela ena sidan blir förlamad vid ett migränanfall men att det händer i ett sista skede. Hade det varit en propp hade alla signaler visat sig samtidigt, det hade alltså slagit ut hela den högra sidan på en gång och inte lite i taget för att sedan bli hela.
Jag var också lite förbluffad att man inte tog några prover utan det var de vanliga "kan du ta på näsan fast du blundar?" "gå rakt och blunda" och det är väl gissar jag sånt som ska bli lite knas om det faktiskt var en blodpropp!
Hoppas detta svarade på några av dina funderingar och vad enormt skönt för dig att du slapp uppleva det igen!
För egen del är jag ganska nöjd nu med att veta vad det var som hände, ifall det upprepar sig i framtiden!
Maria: Du anar inte hur mycket jag skulle vilja göra dig sällskap!! =D
Ta hand om er!
8
Och vet du vad, en vän till mig berättade om sin syster som också var med om exakt samma sak nu när hon väntade barn!
Ja, vi frågade honom hur han kunde vara så säker på just migrän och han resonerade som så att; vid ett migränanfall händer det som vi upplevt, att det förflyttar sig i kroppen och lixom "vandrar". Han menade på att det tillslut kan kännas som att hela ena sidan blir förlamad vid ett migränanfall men att det händer i ett sista skede. Hade det varit en propp hade alla signaler visat sig samtidigt, det hade alltså slagit ut hela den högra sidan på en gång och inte lite i taget för att sedan bli hela.
Jag var också lite förbluffad att man inte tog några prover utan det var de vanliga "kan du ta på näsan fast du blundar?" "gå rakt och blunda" och det är väl gissar jag sånt som ska bli lite knas om det faktiskt var en blodpropp!
Hoppas detta svarade på några av dina funderingar och vad enormt skönt för dig att du slapp uppleva det igen!
För egen del är jag ganska nöjd nu med att veta vad det var som hände, ifall det upprepar sig i framtiden!
Maria: Du anar inte hur mycket jag skulle vilja göra dig sällskap!! =D
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
