Hur ska jag göra med min lata son?

[Lat son]

Han är snart 20, har inte jobbat sedan han slutade skolan för ett år sen. Han hade ett extra vik på ett dagis som slutade ringa för att han aldrig svarade i telefon. Nu har han jobbat extra några ggr på ett annat ställe via en faster till honom. De trodde också att han inte ville jobba för att de hade ringt och inte fått tag på honom. Igår jobbade han iallafall och så frågar jag om han frågat om mer jobb och svaret blir: Nä jag ville inte fråga för då kanske jag hade fått jobba som idag och det vill jag inte, jag vill bara jobba midsommar för då får man bra betalt.
Han vill sitta hemma och spela hela nätterna och sova på dagarna. Gör ingenting, vill ingenting, vill inte flytta hemifrån eller göra klart körkortet ( bara teori och uppkörning kvar). "Jag vill inte förstöra mitt liv" säger han när jag är på honom om att plugga teori och att jobba. Jag vill ju inget hellre än att han upptäcker att det är ok att vara vuxen, umgås med folk, flytta hemifrån, skaffa ett jobb...men jag känner mig handfallen här. När jag sa att vad fasiken du får väl jobba så mycket du kan/får så tycker han att jag är "aldrig nöjd oavsett om han jobbar eller inte" ( med tanke på att han nu jobbat 1 dag i juni...)
VAD kan jag göra? Kan ni ge mig konkreta tips på vad jag kan säga och göra?

[ullen61]

Var får han pengar till kläder och nöjen ifrån? Räcker pengarna från de extraknäck han har? Kan ni börja ta betalt för maten så att extraknäckpengarna inte räcker så långt?

[Anonym ts]

Han får 2800 i månaden i aktivitetsstöd. Av dessa tar vi 1000 kr till mat. Han köper inga kläder, gör inte av med pengar på nöjen, annat än till dricka o chips och så. Det är första månaden han får nån lön att tala om denna månad så vi har inte diskuterat om jag ska ta mer pengar eller inte.

[ann]

Vet inte men det låter ju som om det skulle kunna vara vår son när han är 20 år ( se inlägg nedan för snål/hård) .

Får man aktivitetsstöd utan att göra någonting??

Ang spela på nätterna och sova på dagen känner jag igen även om vår son inte spelar så sitter han vid datorn hela nätterna eller titar på film.

Vem är det som äger datorn? vem etalar spel el internet? Om det är ni så borde han betala även för det.....vad kostar elen när han spelar hela natten - det kan han etala för.

Har han inga vänner han umgås med? inga andra fritidsintressen? Hur mår han psykiskt?.

Vår son mår bra av när han till slut gör de saker vi tjatar om t ex städar sitt rum, fixar ett prov, går upp tidigt på morognen.....vi vet att han faktiskt har stora problem med att själv ta tag i saker och ting och behöver lite extra hjälp där.

Lätt att säga men svårt att göra....men med tanke på att din son faktiskt är 20 år ( vår är 17) så borde han kanske inte bara betala mat uten även husrum, el, tvättmedel m,m,.

Vem tvättar åt honom? lagar mat?

" jag vill inte förstöra mitt liv" är en fras vi oxå hör här hemma samtidigt som man ser att det är ju just det dom gör!!!

Hoppas du får några bra tips ! Jag kommer oxå att ehöva dom.

kämpa på.

[Anonym ts]

Hej
Tack för ditt svar.
Han har haft aktivitetsstöd sen september förra året, det ända de krävt av honom är en söka jobb kurs som innebar att han skulle åka in till en coach en gång i veckan o prata lite.
Han äger dator, vi betalar internet och el.
Han umgås med en kompis irl nångång ibland, vilket för det mesta innebär att de tar en pizza ihop och åker hem till vännen o spelar...annars umgås med vänner via datorn. Han är en hemlig person, jag vet inte om han mår bra eller inte om jag ska vara ärlig.
Det han gör hemma är att han har ansvar för disken om han inte jobbar. Sen brukar han få klippa iallafall halva gräsmattan.
Om inte vi tvättar eller lagar mat så köper han färdigmat alt. lagar nåt enkelt själv. Tvätten skulle nog bli liggande.
Hans rum ser ut som fan själv, enda gången han städar är om jag får tokspel och går för att röja där själv.
Jag tror ärligt talat inte han skulle bry sig så mkt om jag krävde mer pengar av honom, jag skulle nog få dem. Men han måste ju ha lite pengar kvar för bussresor, mat o mobil o sånt för att kunna jobba.
Jag hoppas jag får bra tips, som även du kan ha nytta av!
I ditt fall skulle jag inte ge ett öre utan att han skötte skolan faktiskt. Så har jag kört med alla mina tonåringar. Månadspeng bara om man sköter skolan och hjälper till med det jag ber om.

[Anonym]

Jag bara måste fråga, vad ÄR aktivitetsstöd? Varför får man 2800kr i månaden för att göra ingenting? Jag hoppas att inte jag är med och finansierar det med mina skattepengar.

[Anonym ts]

Tyvärr så är du det, det är vad ungdomar under 25år får innan de lyckats få sitt första jobb. Och JA, det är sjukt att de inte MÅSTE ut i praktik eller plugga eller whatever för att få pengarna! Det är ju vad jag hade hoppats på skulle hända!

[Birgitta97]

Den största tjänst du kan göra för honom är antagligen att kasta ut honom, men det är väl inte helt realistiskt kanske. Däremot måste du kräva mer av honom, som en vuxen person i hushållet. Han SKA ta del av allt hushållsarbete, han SKA ta allt jobb som kommer hans väg, han SKA hålla någorlunda på en normal dygnsrytm osv.

Sätt dig ner och prata med honom och förklara noga att vuxenlivet innebär ansvar och plikter, förutom frihet och förmåner. Tar man inte ansvar försvinner både frihet och förmåner, för så är det ju. Varför ska ni stå för en stor del av hans försörjning när han är vuxen, om han inte ger tillbaka i form av lite engagemang och driv mot en egen tillvaro?

Sköter han sig inte så kapa internetlinan, strunta i hans tvätt, se till att han inte har fri tillgång till kyl och skafferi osv. Betrakta honom som en inneboende. Gör en budget tillsammans med honom för att visa på verkliga kostnader där allt ingår, även del i hyra, el och internet, tvätt och hygien osv. Ta hjälp av konsumentverkets budgetkalkyl, finns på deras hemsida. Han är inget barn ni ska vårda och fostra längre, han är en vuxen som behöver väckas av lite "tuff love"...

[Anonym ts]

Tack för dina kloka ord.
Jag har försökt prata med honom men det går liksom inte in. Han menar på att det är hans liv, och att han inte har nåt liv om han inte får göra det han vill ( sitta vid datorn o umgås med sina kompisar). Kapa internet är väl det som skulle ta mest, visst, men nu finns det ju mobila nät för 250 spänn i månaden, så då köper han ett sånt. Men du är klok, och du har rätt i allt du säger, jag får försöka ta ett snack igen. Slänga ut honom vill jag inte, och jag vet inte om det hjälper heller, då får han ju allt betalt av soc. Normal dygnsrytm har vi tjatat om, men det är ju på nätterna han umgås med kompisarna, och jag kan ju inte sitta o passa på honom på nätterna Men att ta fram budgetkalkylen + det som vi gör för honom ska jag göra!

[Birgitta97]

Det är hans liv, men han är ingen ö och lever inte självständigt, så han måste inse att hans nuvarande liv dels är beroende av er välvilja och dels påverkar era liv på en massa olika sätt. Det är inte ok att bara ta för sig. Man måste ge också, på ena eller andra sättet. Vill han fullt ut leva sitt eget liv får han först se till att ha en egen plattform och plats att göra det på, dvs en egen bostad. Vilket kräver mer inkomster, vilket innebär att han måste jobba mer... osv, osv.

Inget i livet är gratis även om inte allt kostar pengar. Det är en insikt som inte är så lätt att erövra, särskilt inte för dagens många gånger bortskämda tonåringar...

[Sist]

Du kan väl upplys honom att du inte har någon försörjningsplikt för honom längre och att att han faktiskt måste börja ta ansvar för sig själv. Om han nu tycker att jobba är att förstöra sitt liv så är det väl kanske läge på att börja fundera över hur han ska kunna utbilda sig till ett yrke där han inte anser att de 40 timmar i veckan som han, liksom alla oss andra, kommer vara tvungen att spendera på en arbetsplats är att förstöra livet. För inte tror han väl på allvar att han ska kunna bo hemma och du ska arbeta för att försörja honom resten av hans liv? Om du inte når fram så boka in tid hos en familjerådgivare som kan hjälpa er att få relationen att fungera.

[Sist]

Visst är det hans liv, men också ditt. Han lever ju på dig. Vill han betala 250 kr i månaden för ett mobilt bredband så ska ju de pengarna komma någonstans i från och det måste han ju tjäna in själv.

[Anonym ts]

Tack för dina tankar.
Familjerådgivare kanske skulle vara en ide, eftersom han trots att jag jobbat extra för att fixa ekonomin inte fattar bättre!
Men jag ska ta o sätta mig och prata med honom igen, nu när jag fått lite input från er alla. Relationen i sig är det inget fel på, men han vägrar att inse att han är vuxen och att det innebär ansvar och plikter.

[Sist]

Du jobbar extra för att han inte ids? Ni är två, eller kanske fler vuxna i ert hushåll. Det måste han väl kunna förstå att det inte är ok att den ena jobbar mer än heltid för att den andra ska "leva". Var blev din rätt till ditt liv av? Vi offrar mycket för våra barn genom deras uppväxt men din son är vuxen nu och bör kunna ta vara på sig själv. Jag tycker att du ska boka tid hos en familjerådgivare och ställa kravet på honom att vill han bo kvar hemma så följer han med dit.

[Nissa]

Hör kan du se "rimliga" kostnader för ett hushåll: http://www.konsumentverket.se/privat...ets-kostnader/
Dvs bara maten din son äter hemma går på drygt 2000 kr/mån. Det ska du alltså ha av honom om han ska bo där. Du ska även ha motsvarande hans del av hushållsel, förbrukningsvaror (toapapper, slitage på möbler osv) och hemförsäkrning.

Sedan kan ni ju diskutera om han ska ha eget internetabonnemang, sköta sin egen tvätt (=köpa tvättmedel själv), eller om ni ska dela på även det.

Han säger att han inte vill förstöra sitt liv, men han får väl för sjutton ta ANSVAR för sitt eget liv? Och vad ger honom rätt att förstöra DITT liv (och övriga familjemedlemmars)?

[Anonym ts]

Ja precis, jag har kollat där, fast tycker nog att de överdriver en del. Vi är en stor familj och handlar för ca 7000 i månaden. Det innebär att hans del av mat/toapapper/ schampo osv inte kostar 2000. Men jag ska ta fram listan och visa honom som ett underlag för diskussion. Dina sista rader ska jag också använda som argument, de var bra! Tack

[Anonym]

Många kloka svar...MEN förmodligen så är det ju så att de flesta av svaren visste du redan innan och kanske tom provat. Problemet är ju egentligen inte det att man inte vet vad som bör göras, vad som är bra m,m, utan HUR man får det att fungera i verkligheten.

Vi har ett problem te x och det är att sonen inte sköter sin hygien......hur tvingar man en 17 åring in i duschen?? Att han sover till 16.00 på dagen och är vaken till 06.00 på morognen....hur skall vi tvinga honom att sova? Vakna?

Hur tvingar man någon att städa efter sig, tvätta sin tvätt m,m,?

Nu är ju vår son " bara" 17 men jag tror inte at det kommer bli någon bättring de närmsta åren....själv ser han inga prolem i att ete sig som en uteliggare och lukta svett, gå i smutsiga kläder och strunta i sin munhygien

Vi har försökt söka hjälp på bup men där var det som att prata med ett par UFO:n. Nästa steg efter sommaren om det inte blir någon bättring är sociala och försöka få till någon form av samtal eftersom vi inte kan prata med honom....han struntar totalt i oss. Vissa stunder vill man bara ge upp och slänga ut honom trots att han bara är 17 år....ja jag vet att jag låter som en hemsk mamma men min ork är i botten.

Så att ge råd är lätt men att få dom att fungera kan ibland vara som att bestiga berg!!

[Anonym ts]

Usch ja, inte är det lätt! Jag känner mig stöttad och inspirerad till att orka med nya snack med sonen. Tveksamt om det hjälper dock, men jag ger inte upp
Om du säger åt din son: Gå o duscha, du stinker, struntar han i vad du säger då? Min son städar rummet om jag går in och börjar, för han vill INTE att jag städar där inne. Kan funkar att få ett riktigt tokspel också Tvätten..tja om jag ber honom så händer det att han kan tvätta en maskin faktiskt.
Jag förstår vad du menar med att man bara vill slänga ut dem mellan varven...

[Anonym]

Jo visst kan det fungera någon gång emellanåt att han duschar om jag tjatar....och även med tvätt och disk...men jag orkar bara inte tjata, tjata, bråka, bråka.......samma sak med rummet - om jag börjar städa så kan han plocka upp det värsta i alla fall. Rummet struntar jag egentligen i men allt annat som dras fram på " allmän" plats såsom kök, vardagsrum, toalett m,m, gör mig galen.

Skickar lite styrkekramar till dig i alla fall

[Anonym]

Jag skulle "skrämma skiten ur honom" genom att berätta att jag (och resten av familjen) funderar över att flytta till något mindre. Berätta att det finns så många fina lägenheter/hus ute på marknaden nu så det kan vara ett fint läge att slå till osv. Jag vet flera föräldrar som faktiskt HAR gjort på det här sättet för att få sin vuxna barn att lämna boet. De vet innerst inne att de snyltar på familjen och det är kanske bra att ta upp det rätt upp och ner.