Jag måste fråga hur nära ni håller er era snart femåringar om ni är i en park och leker? Sätter ni er på en bänk och låter dem fara runt, eller håller ni er i närheten för att styra upp leken/eventuella "kontroverser" med andra barn?
1
Hålla koll Jag måste fråga hur nära ni håller er era snart femåringar om ni är i en park och leker? Sätter ni er på en bänk och låter dem fara runt, eller håller ni er i närheten för att styra upp leken/eventuella "kontroverser" med andra barn?
Jag sitter inte på nån parkbänk i alla fall. Men jag är inte hack i häl på min 5åring heller, snarare försöker avstyra att inte Lillflisan hittar på samma lekar som de äldre syskonen, samt håller ett öga på Plutten, 3år. Tösen o Storebror brukar klara sig bra själva.
Nu utgår jag från att du menar en lekplats? Och att där är en hop andra barn?
Dock behöver jag ytterst sällan "lägga mig i" några kontorverser med andra barn. Jag upplever inte att barnen råkar in i några sådana, utom sinsemellan i syskonskaran förstås. Men osams med andra barn på en lekplats, nä det har jag aldrig märkt. Snarare att de inte är så bra på att köa o klämma sig fram, så andra passerar dem i t ex kön t rutchkanan el så, men det gör ju inte så mkt.
Jag försöker "störa" o lägga mig i så lite som möjligt, men misslyckas säkert ibland. Tycker dock det är riktigt trist att hålla på o hojta på ungarna hela tiden.
2
Jag sitter inte på nån parkbänk i alla fall. Men jag är inte hack i häl på min 5åring heller, snarare försöker avstyra att inte Lillflisan hittar på samma lekar som de äldre syskonen, samt håller ett öga på Plutten, 3år. Tösen o Storebror brukar klara sig bra själva.
Nu utgår jag från att du menar en lekplats? Och att där är en hop andra barn?
Dock behöver jag ytterst sällan "lägga mig i" några kontorverser med andra barn. Jag upplever inte att barnen råkar in i några sådana, utom sinsemellan i syskonskaran förstås. Men osams med andra barn på en lekplats, nä det har jag aldrig märkt. Snarare att de inte är så bra på att köa o klämma sig fram, så andra passerar dem i t ex kön t rutchkanan el så, men det gör ju inte så mkt.
Jag försöker "störa" o lägga mig i så lite som möjligt, men misslyckas säkert ibland. Tycker dock det är riktigt trist att hålla på o hojta på ungarna hela tiden.
Det är några föräldrar som hela tiden är precis där barnen är, medan jag ofta nöjer mig med att bara vara i samma park. Ibland ser jag inte ens mitt barn hela tiden. Har ju koll på vad h*n är mest hela tiden, men kanske inte ser precis allt som sker.
Ibland funderar jag på om de föräldrarna tycker att vi som inte är precis där barnen är, borde hålla oss mer i närheten och "utreda" eventuella bråk, medan jag känner att om man är precis där barnen är hela tiden och inte låter dem utreda minsta lilla sak själva, så blir det bara mer gnäll och kontroverser. Det är ingen som har sagt något, men det skulle man väl inte göra heller?
Jag är anonym, eftersom jag tänker att de föräldrarna har ju också barn i den här åldern och jag vill ju inte att de ska känna sig uthängda om de läser.
3
Anledningen till mitt inlägg Det är några föräldrar som hela tiden är precis där barnen är, medan jag ofta nöjer mig med att bara vara i samma park. Ibland ser jag inte ens mitt barn hela tiden. Har ju koll på vad h*n är mest hela tiden, men kanske inte ser precis allt som sker.
Ibland funderar jag på om de föräldrarna tycker att vi som inte är precis där barnen är, borde hålla oss mer i närheten och "utreda" eventuella bråk, medan jag känner att om man är precis där barnen är hela tiden och inte låter dem utreda minsta lilla sak själva, så blir det bara mer gnäll och kontroverser. Det är ingen som har sagt något, men det skulle man väl inte göra heller?
Jag är anonym, eftersom jag tänker att de föräldrarna har ju också barn i den här åldern och jag vill ju inte att de ska känna sig uthängda om de läser.
Haha, så där känner jag jämt oxå! Att andra kanske tycker att jag "borde" vara närmare o hålla mer koll. Men det gör jag inte o såfort lilla Flisan blir lite.... hm~funderar~ äldre/större/mer självgående/mindre livsfarlig (hon är en klätterfia av stora mått o 1åringar har ju inte full koll på vad de EGENTLIGEN klarar!) så kommer jag vara jätteglad åt att sitta på parkbänken
Jag upplever att många föräldrar verkligen är hack i häl på sina ungar o då får de aldrig klara sig själva. Men jag har ju dels mål med att få dem självständiga o trygga o dels är det praktiskt omöjligt att passa på fyra samtidigt. Speciellt när man kommer till de större lekplatserna där det finns olika avdelningar för olika åldersgrupper. Och så ger jag dem i ansvar att se efter varandra o hålla ihop o så försöker jag säga var de kan hitta mig.
Ta med dig en bok o sitt du på din parkbänk om du tycker att det funkar! Man måste inte leka med ungarna hela tiden o på lekplatser måste ju syftet vara att de kan leka själva!
4
Haha, så där känner jag jämt oxå! Att andra kanske tycker att jag "borde" vara närmare o hålla mer koll. Men det gör jag inte o såfort lilla Flisan blir lite.... hm~funderar~ äldre/större/mer självgående/mindre livsfarlig (hon är en klätterfia av stora mått o 1åringar har ju inte full koll på vad de EGENTLIGEN klarar!) så kommer jag vara jätteglad åt att sitta på parkbänken
Jag upplever att många föräldrar verkligen är hack i häl på sina ungar o då får de aldrig klara sig själva. Men jag har ju dels mål med att få dem självständiga o trygga o dels är det praktiskt omöjligt att passa på fyra samtidigt. Speciellt när man kommer till de större lekplatserna där det finns olika avdelningar för olika åldersgrupper. Och så ger jag dem i ansvar att se efter varandra o hålla ihop o så försöker jag säga var de kan hitta mig.
Ta med dig en bok o sitt du på din parkbänk om du tycker att det funkar! Man måste inte leka med ungarna hela tiden o på lekplatser måste ju syftet vara att de kan leka själva!
Även om du var den enda som var här och svarade just nu, så ser jag dig som så klok att jag helt enkelt nöjer mig ditt svar Fast det vore iofs intressant med lite input från någon som gärna håller sig i närheten.
Insåg i går i parken att några av de som gör så antagligen gör det för att deras två pojkar brukar ryka ihop lite då och då. Jag tror ändå att det blir förvärrat av att de står där och "petar" hela tiden. Det blir som att barnen söker bekräftelse på att de har "rätt" i de vuxnas ögon "Han gjorde si, därför gjorde jag så". Om de slåss ska man självklart gå in och sära, men de måste nog få munhuggas och dividera ifred, för att lära sig hantera konflikter.
5
Tack Även om du var den enda som var här och svarade just nu, så ser jag dig som så klok att jag helt enkelt nöjer mig ditt svar Fast det vore iofs intressant med lite input från någon som gärna håller sig i närheten.
Insåg i går i parken att några av de som gör så antagligen gör det för att deras två pojkar brukar ryka ihop lite då och då. Jag tror ändå att det blir förvärrat av att de står där och "petar" hela tiden. Det blir som att barnen söker bekräftelse på att de har "rätt" i de vuxnas ögon "Han gjorde si, därför gjorde jag så". Om de slåss ska man självklart gå in och sära, men de måste nog få munhuggas och dividera ifred, för att lära sig hantera konflikter.
När barnen var mindre (de är 7 år respektive 4,5 år nu) var jag tätt intill, såg till att de inte bröt nacken, blev pågungade eller tog andras favoritleksaker i sandlådan. Numera är vi faktiskt sällan på lekplatser, men när vi är det så håller jag mig en bit ifrån. De är så stora att jag inte tycker att jag ska stå mitt i och styra och ställa. De måste ju lära sig att leka själva. Sen kan jag gärna ställa upp och putta gungan en stund om de vill etc. Så mycket bråk med andra barn tycker jag inte att det är, det är mer bråk mellan mina killar i så fall. Där försöker jag hålla mig utanför, vilket inte alltid är så lätt...
6
Här kommer ett svar till.
När barnen var mindre (de är 7 år respektive 4,5 år nu) var jag tätt intill, såg till att de inte bröt nacken, blev pågungade eller tog andras favoritleksaker i sandlådan. Numera är vi faktiskt sällan på lekplatser, men när vi är det så håller jag mig en bit ifrån. De är så stora att jag inte tycker att jag ska stå mitt i och styra och ställa. De måste ju lära sig att leka själva. Sen kan jag gärna ställa upp och putta gungan en stund om de vill etc. Så mycket bråk med andra barn tycker jag inte att det är, det är mer bråk mellan mina killar i så fall. Där försöker jag hålla mig utanför, vilket inte alltid är så lätt...
När vi går till lekparken brukar vi i stort sett vara ensamma där. Bor i förorten och de flesta är väl hemma i trädgården, vad vet jag? Problemet för mig är snarast att Katja vill ha någon att leka med och därför försöker aktivera mig helat tiden, trots att jag förstås helst sitter på en bänk med en god bok. Men i situtationer med andra barn - vare sig det är i lekparken eller hemma så försöker jag att blanda mig i så lite som möjligt. Är det barn jag känner så blir det väl ibland så att jag inte kan låta bli att styra upp lite och få vissa (särskilt Katja) att vänta på sin tur och sådant... Men i princip tycker jag att de ska lära sig att klara sina egna konflikter.
7
När vi går till lekparken brukar vi i stort sett vara ensamma där. Bor i förorten och de flesta är väl hemma i trädgården, vad vet jag? Problemet för mig är snarast att Katja vill ha någon att leka med och därför försöker aktivera mig helat tiden, trots att jag förstås helst sitter på en bänk med en god bok. Men i situtationer med andra barn - vare sig det är i lekparken eller hemma så försöker jag att blanda mig i så lite som möjligt. Är det barn jag känner så blir det väl ibland så att jag inte kan låta bli att styra upp lite och få vissa (särskilt Katja) att vänta på sin tur och sådant... Men i princip tycker jag att de ska lära sig att klara sina egna konflikter.
svarar jag med.
Jag blir grymt uttråkad av lekparker och sitter helst på en bänk och pratar med någon eller i telefon (japp sån hemsk morsa)
Har ungefärlig koll på vart ungarna är, sitter väl närmast ettåringen liksom men de andra far ju runt precis överallt så jag vet inte exakt. Jag har börjat ha på Astrid (05:an) en färgglad hatt så ser jag vart hon är
Hon kommer sällan i konflikt med andra barn än sina syskon och då finns jag ju där såklart och reder ut det hela.
Hemma är hon ute på gården själv mest hela tiden, mina barn är hårt drillade och vet reglerna vart de får gå och vad de får göra (inte gå hem till någon eller lämna gården utan att berätta, inte gå till någons baksida utan att fråga - nu får de inte gå till baksidor alls eftersom de barnen som har baksida också har pool och jag vill inte att de ska bada utan mig...)
För att ni inte ska tycka jag är en hemsk mamma så gör jag en massa andra saker med mina barn och vi går till lekparker men då ser jag helst till att ha någon jag känner med...
8
svarar jag med.
Jag blir grymt uttråkad av lekparker och sitter helst på en bänk och pratar med någon eller i telefon (japp sån hemsk morsa)
Har ungefärlig koll på vart ungarna är, sitter väl närmast ettåringen liksom men de andra far ju runt precis överallt så jag vet inte exakt. Jag har börjat ha på Astrid (05:an) en färgglad hatt så ser jag vart hon är
Hon kommer sällan i konflikt med andra barn än sina syskon och då finns jag ju där såklart och reder ut det hela.
Hemma är hon ute på gården själv mest hela tiden, mina barn är hårt drillade och vet reglerna vart de får gå och vad de får göra (inte gå hem till någon eller lämna gården utan att berätta, inte gå till någons baksida utan att fråga - nu får de inte gå till baksidor alls eftersom de barnen som har baksida också har pool och jag vill inte att de ska bada utan mig...)
För att ni inte ska tycka jag är en hemsk mamma så gör jag en massa andra saker med mina barn och vi går till lekparker men då ser jag helst till att ha någon jag känner med...
Sitter och lökar på en bänk och pratar i telefon! Jösses......men å andra sidan är jag precis likadan och jag är ett strå vassare för jag är ju förskollärare och borde väl tycka att det är HÄÄÄÄÄRLIGT att äta låtsassandkakor, gunga på ungar i all oändlighet och gunga gungbräda fast man själv får dra gungbrädan upp och ner för barnens ben är för korta för att sparka ifrån.
Men jag är för det första deras mamma och inte deras lekkompis, de har nästan alltid någon av syrrorna med sig så de kan leka med varandra och min erfarenhet är att barn som är vana att hela tiden bli lekta med av vuxna snarare har svårare att leka med jämngamla kompisar som inte finner sig i att äta sandkakor i oändlighet och vill ha gungan lika mycket.
Min devis både som mamma o förskollärare är att så länge huvud och tänder klarar sig så ska man som vuxen låta barnen vara och agera i bakgrunden när de behöver vårt stöd. Barn har rätt till sin privata sfär liksom mammor som passar på att ringa bästa kompisen när de tagit med ättelägget till lekparken.
9
Hemska morsa! =) Sitter och lökar på en bänk och pratar i telefon! Jösses......men å andra sidan är jag precis likadan och jag är ett strå vassare för jag är ju förskollärare och borde väl tycka att det är HÄÄÄÄÄRLIGT att äta låtsassandkakor, gunga på ungar i all oändlighet och gunga gungbräda fast man själv får dra gungbrädan upp och ner för barnens ben är för korta för att sparka ifrån.
Men jag är för det första deras mamma och inte deras lekkompis, de har nästan alltid någon av syrrorna med sig så de kan leka med varandra och min erfarenhet är att barn som är vana att hela tiden bli lekta med av vuxna snarare har svårare att leka med jämngamla kompisar som inte finner sig i att äta sandkakor i oändlighet och vill ha gungan lika mycket.
Min devis både som mamma o förskollärare är att så länge huvud och tänder klarar sig så ska man som vuxen låta barnen vara och agera i bakgrunden när de behöver vårt stöd. Barn har rätt till sin privata sfär liksom mammor som passar på att ringa bästa kompisen när de tagit med ättelägget till lekparken.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Men jag är inte hack i häl på min 5åring heller, snarare försöker avstyra att inte Lillflisan hittar på samma lekar som de äldre syskonen, samt håller ett öga på Plutten, 3år. Tösen o Storebror brukar klara sig bra själva.
(hon är en klätterfia av stora mått o 1åringar har ju inte full koll på vad de EGENTLIGEN klarar!) så kommer jag vara jätteglad åt att sitta på parkbänken
