Lägger in här med eftersom det verkar vara mer aktivitet här än på forumet utvecklingshämning.
Har en pojke på snart 9 år som jag undrar om han har någon form av störning.
Han hänger inte riktigt med i skolan, och har fått en speciallärare både i läsning och matte. Ibland verkar det som om han inte riktigt "förstår" det man säger åt honom, och kan komma med de mest konstiga meningar i samtal med andra människor. Jag och min sambo nästan skäms för honom när vi är ute bland folk. Hemskt att säga, men så är det.
Han kan komma att ta upp saker med främmande människor tex, mamma minns du det som hände för 2 år sedan, det var roligt. Som inte ens hör till samtalet. Han har också tics för sig, just nu är det ett sugande läte som han gör hela tiden, och han kan inte sluta.
Jag vet inte vad man ska göra, han är väldigt omogen, jag vet att det kan komma senare men det känns inte riktigt rätt. Hans kompisar som hade lekte med i dagis och alltid har lekt med har börjat dra sig undan, och han blir mer och mer ensam, men det gör honom inget, jag försöker puscha på ring till den och den men han vill inte, tycker att de flesta är dumma. Han kan sitta i sin sandlåda hemma i flera timmar och leka och brumma. Han är väldigt liten för sin ålder också.
Tex var det en kompis som frågade vad det var för godis han hade köpt och då skrek han "det är mitt", ja vi vet att det är ditt godis hon tänkte inte ta det av dig, utan hon undrade vad du hade köpt, då skämdes han.
Vad ska man göra? Det känns som om man inte riktigt vill ta in att det är något som inte stämmer... :-(
1
Funderingar Lägger in här med eftersom det verkar vara mer aktivitet här än på forumet utvecklingshämning.
Har en pojke på snart 9 år som jag undrar om han har någon form av störning.
Han hänger inte riktigt med i skolan, och har fått en speciallärare både i läsning och matte. Ibland verkar det som om han inte riktigt "förstår" det man säger åt honom, och kan komma med de mest konstiga meningar i samtal med andra människor. Jag och min sambo nästan skäms för honom när vi är ute bland folk. Hemskt att säga, men så är det.
Han kan komma att ta upp saker med främmande människor tex, mamma minns du det som hände för 2 år sedan, det var roligt. Som inte ens hör till samtalet. Han har också tics för sig, just nu är det ett sugande läte som han gör hela tiden, och han kan inte sluta.
Jag vet inte vad man ska göra, han är väldigt omogen, jag vet att det kan komma senare men det känns inte riktigt rätt. Hans kompisar som hade lekte med i dagis och alltid har lekt med har börjat dra sig undan, och han blir mer och mer ensam, men det gör honom inget, jag försöker puscha på ring till den och den men han vill inte, tycker att de flesta är dumma. Han kan sitta i sin sandlåda hemma i flera timmar och leka och brumma. Han är väldigt liten för sin ålder också.
Tex var det en kompis som frågade vad det var för godis han hade köpt och då skrek han "det är mitt", ja vi vet att det är ditt godis hon tänkte inte ta det av dig, utan hon undrade vad du hade köpt, då skämdes han.
Vad ska man göra? Det känns som om man inte riktigt vill ta in att det är något som inte stämmer... :-(
Det låter som om din son behöver en utredning, för både hans egen och er skull. Så att ni får vektyg att fixa livet med. Har inte skolan föreslagit detta? Kontakta skolpsykologen eller bup så att han kan få rätt stöd och hjälp.
Tics, koncentrationssvårigheter och specialintressen är vanligt när man har npf, och svårt med det sociala är åt asperger/autismhållet. Det finns en snack som heter bokstavsbarn, kika in där. Där finns det länkar till bra websidor med beskrivningar av svårigheterna osv. Lycka till!
2
Det låter som om din son behöver en utredning, för både hans egen och er skull. Så att ni får vektyg att fixa livet med. Har inte skolan föreslagit detta? Kontakta skolpsykologen eller bup så att han kan få rätt stöd och hjälp.
Tics, koncentrationssvårigheter och specialintressen är vanligt när man har npf, och svårt med det sociala är åt asperger/autismhållet. Det finns en snack som heter bokstavsbarn, kika in där. Där finns det länkar till bra websidor med beskrivningar av svårigheterna osv. Lycka till!
Du är ju något på spåren och om du känner att du och han skulle kunna bli hjälpt av andra så tycker jag absolut du ska kontakta exempelvis skolläkaren eller er barnläkare. Det måste ju inte vara diagnosrelaterat men han kanske ändå kan behöva eller vilja prata med någon om varför han tycker andra är dumma, om ensamheten som kommer näårmre och annat, likväl kan du behöva stöd. Om han har några särskilda behov känns det ju också skönt att veta det för att kunna ge stöd på bästa sett.
Var inte rädd.
3
Du är ju något på spåren och om du känner att du och han skulle kunna bli hjälpt av andra så tycker jag absolut du ska kontakta exempelvis skolläkaren eller er barnläkare. Det måste ju inte vara diagnosrelaterat men han kanske ändå kan behöva eller vilja prata med någon om varför han tycker andra är dumma, om ensamheten som kommer näårmre och annat, likväl kan du behöva stöd. Om han har några särskilda behov känns det ju också skönt att veta det för att kunna ge stöd på bästa sett.
I ditt ställe hade jag försökt få till en utredning. Ge dig inte, det finns en risk att skolan säger att det inte finns någon anledning, att det inte är något med din son. Men gå efter din magkänsla! Vår skola sa till oss att det absolut inte var något med vår dotter och att en utredning inte behövdes. Så jag kontaktade BUP själv. Idag har min dotter diagnoserna autism och ADHD.
Så stå på dig!
4
I ditt ställe hade jag försökt få till en utredning. Ge dig inte, det finns en risk att skolan säger att det inte finns någon anledning, att det inte är något med din son. Men gå efter din magkänsla! Vår skola sa till oss att det absolut inte var något med vår dotter och att en utredning inte behövdes. Så jag kontaktade BUP själv. Idag har min dotter diagnoserna autism och ADHD.
Du har just beskrivit mitt barn som har Asperger Vore jag du så skulle jag be om en utredning för att ta reda på vad det kan vara med din son för precis som du så var jag stundtals orolig för att mitt barn var utbota kortakt Så var inte fallet utan h*n tänker bara inte som vi.
5
Du har just beskrivit mitt barn som har Asperger Vore jag du så skulle jag be om en utredning för att ta reda på vad det kan vara med din son för precis som du så var jag stundtals orolig för att mitt barn var utbota kortakt Så var inte fallet utan h*n tänker bara inte som vi.
By anonymt namn in forum Utsatta barn & familjehem
Svar: 0
Senaste inlägg: 2007-08-20, 17:55
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Vore jag du så skulle jag be om en utredning för att ta reda på vad det kan vara med din son för precis som du så var jag stundtals orolig för att mitt barn var utbota kortakt