Nybliven styvfamilj

[Anonym]

Varken min sambo eller jag har haft förhållanden med bonusbarn tidigare. Både han och jag har barn sedan innan och har mycket att lära. Ett gemensamt på väg, varit ihop två år men bara varit sambo i 3 manade. Vi båda tycker ibland att det känns lite jobbigt ibland att hantera alla känslor kring våra ex, saker man gjort ihop med exet osv. Inte så att det infekterar vårt liv ihop utan mer att tanken blir lite jobbig när det dyker upp sammanhang då man påminns om det. Har ni råd att ge?

[Zinya]

Jag och min man diskuterar aldrig vad vi gjorde då vi levde ihop med våra ex. Vi varken vill eller är intresserade av att göra det.

De första två åren hände det ganska ofta att en del av min mans bekanta kunde börja prata om vad de gjorde tillsammans med min man och hans ex. Men jag blev ledsen och sen mer och mer irriterad så min man förklarade att varken han eller jag vill prata om sådant som han och hans ex gjorde. De har accepterat det och gör inte så mer.

Vi lever här och nu och samlar egna minnen och erfarenheter under de år vi haft tillsammans. Faktiskt så känns det bättre ju fler år som går, desto längre bort från våra liv från tiden innan vi träffades kommer vi och tycker båda att det känns skönt.

Den enda kontakt vi har med exen är sådant som berör barnen, inget annat. Återigen, vi varken vill eller är intresserade av det. Det finns inga konflikter, allt flyter på och fungerar helt ok med exen. Vi vill helt enkelt ha så lite som möjligt med dem att göra och det känns skönt att vi båda är av samma åsikt.

Kanske det kommer kännas likadant för er, att ju längre tid som går och desto mer erfarenheter och minnen ni får gemensamt, desto bättre kommer det att kännas.
Jag hoppas det kommer bli så för er. Lycka till med ert familjeliv!

[~Trixie~]

På vilket sätt påminns du om det? Pratar din man mycket om sitt x och deras liv tillsammans? I så fall så tycker jag att du ska be honom sluta med det. Tror dessutom att du är lite extra känslig nu som gravid och det ska man respektera.

Vi har kunnat prata om varandras x utan att vara svartsjuka. Vi vet ju att vi har ett förflutet. Jag har mina barn som är levande bevis för det och vi bor i det hus som min man köpte tillsammans med sitt x. Ingen av oss är svartsjuka på det sättet. Barnen måste få prata om sin pappa, det gör inte min man något. Men alla är olika, det som funkar för en familj, funkar inte för en annan.

[marib]

Ni har ju infacto varsitt förflutet med seriösa förhållanden. Ungarna kommer nog alltid att glida in på ämnet ibland liksom vänner och bekanta..
Nu efter snart 11 år kan jag känna *suck* inte nu igen.. och så glömmer jag det och går vidare..

[pip]

Om det är nåt specifikt ni grubblar över så är det bättre att prata om det, då blir det inte så känsligt längre. Men annars är det väl bara att hantera det som man gör med vilket ex som helst, man pratar inte om det utan har lagt det bakom sig.

[vardaglia]

Hur kommer det sig att ni tycker det är jobbigt? För mig känns det liksom ganska självklart att det ploppar upp en massa saker från mitt "gamla liv" - det har ju liksom upptagit 17 år av mitt liv och oftast innefattat min fd man. Jag tror på att låta det komma så att man liksom kan lägga det bakom sig sen! Min sambo har inga långa förhållanden i bagaget så där ploppar det inte alls lika mycket som det gör för mig :-) men han har ju istället en massa annan historia i bagaget som han berättar om för mig.