Förskola/dagis = barnvakt eller inte?

[lisalina]

Läser lite nedan om förskollärare som förfasas över att föräldrar (delvis) ser förskolan som barnpassningsenhet. Och om förskolor där arbetslösas tider regleras stenhårt av "den pedagogiska verksamheten" snarare än de arbetssökandes behov av barnomsorg. Och känner att jag måste lufta det lite.

Kan ju börja med att säga att jag jobbar i skolan (lärare) och har stor respekt för det arbete förskollärarna utför. Det märks skillnad på barngrupper från goda, välfungerande förskolor och från kassa förskolor, absolut. Och forskning betonar ju mer och mer den allra tidigaste språk- och begreppsutvecklingens betydelse för framtida inlärning. Förskolan kan vara ett utmärkt komplement till ett gott hem och ett nödvändigt kompelmet till ett mindre gott hem. Mina barn har gillat förskolan (som i våra ögon varit toppen!), jag har lämnat vid FL och skulle gladeligen ha dem på förskola några dagar/vecka också om jag var lyxhustru på heltid och man fick göra så. För deras skull.Jag gillar förskolan.

Men. Förskolan är väl ändå också delvis "dagis", dvs barnpassning?! Skulle aldrig ha mina på förskolan/dagis så mycket som 40 h/vecka om vi inte hade behov av just BARNPASSNING. Samhället är konstruerat som så att de flesta vuxna behöver arbeta, med andra ord behöver samhället se till föräldrars behov av just barnvakt. Toppen om denna barnvakt kan erbjuda genomtänkt pedagogisk verksamhet, men fortfarande är det ju frågan om barnvakt. Den ständiga frågan: "Är förskolan till för föräldrarna eller barnen?" känns helt absurd. Svaret måste ju vara att den är till för BÅDAS skull... Den måste ta sin utgångspunkt i det faktum att _föräldrar behöver barnvakt_ vissa tider, och sedan utforma denna barnvakt så att det blir så bra som möjligt för barnet. Att förskolor hävdar att de är _bara_ "pedagogisk verksamhet", absolut inte barnpassning, och att föräldrar ska anpassa sitt jobbsökeri efter detta känns helt vansinnigt - har inte förskolechefer fått lätt hybris då?




(När det gäller föräldraledighet kan man ju ha åsikter om hur mycket förskola man borde ha rätt till. Men jag har ändå personligen så svårt för de här åsikterna om att _alla_ borde ha sina barn hemma alltid, annars är man en kass förälder. Vi har ett samhälle där allt snurrar ganska fort, där många balanserar på gränsen till utbrändhet och där nära och kära ofta finns långt bort eller själva är upptagna på jobb. Alla är inte så illa däran att de skulle bli beviljade dispens för extra tid just NU, men riskerar kanske att bli om de inte kan ta hand om sig lite förebyggande. Ofta har man inga vänner som är föräldralediga samtidigt med rimligt jämngamla storasyskon och det är INTE alla förunnat att bo i barntäta områden med många kompisar att leka med på eftermiddagarna. Att förse sitt leksugna barn med kompisar kan vara nog så svettigt om man har otur. Många gillar att jämföra med tidigare generationer, men där hade man ju oftare fler hemmamammor attt umgås med, familjen närmre, mor- och farföräldrar kunde hjälpa till på ett annat sätt osv.

Ibland känns det som att "inget-dagis-till-FL-förespråkare" alla bor bekvämt i eget hus med stora ytor inne, egen trädgård att gå ut i, egen tvättstuga och bilen 2 meter från ytterdörren, har området fullt med lekkompisar till barnen, egen väninna max 3 hus bort som passande nog har ett barn jämngammalt med det egna, egna föräldrar eller syskon som ställer upp vid behov, gott om vänner i staden och ingen allvarligare sjukdom i den närmaste släkten...)

[Anonyma jag]

Jag är glad över att det råkade bli så stor ålderskillnad mellan mina barn, 5år, att ingen ifrågasatte någonsin att det äldre barnet behöver få gå kvar in sin barngrupp även då jag blev mammaledig med bebisen. Vist skulle vi nog överlevt ändå, men det skulle vara just den skillnaden, att överleva och att leva. (för att inte tala om det faktum att jag inte hade någon social kontakt med någon under hela föräldraledighen och att dagispersonalen med andra ord blev de ända människor utöver min man som jag träffade, och det märktes skillnad mot hur det var med första barnet då led jag av en mycket värre deprition under den föräldraledigheten än den med andra barnet)

Nu jobbar vi igen, genom att jobba ojämna tider så kan vi få två heltidstjänster att ändå göra att barnen går 6timmar per dag. Men inte ens så länge skulle jag ha om det bara var frågan om vad som barnet behövde.

Jag är väldigt nöjd med vårat dagis, lite småsaker finns det väll alltid man kan ha åsikter om, men i stort är jag väldigt nöjd med personalen och vad de gör. (Politikerna däremot dem kunde jag gärna se få plågas i helvetes alla kvar för deras stelhet och oförmåga att se individer, men det har inget med föräldraledigheter att göra, eller dagistider eller sådant, utan en helt annan historia.)

[Nissa]

Kunde inte skrivit det bättre själv!
Bara ett litet tillägg från skollagen :

2 a kap 6 § Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov.

Och i mina ögon självklara:
3 § Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad.

Alltså: Förskolan ska erbjuda fostran och omvårdnad i den utsträckning som föräldrarna (eller barnet) har behov av det. Dvs barnet kan erbjudas mer tid om föräldrarnas behov av omsorg är mindre än den tid som barnet anses behöva.

Den pedagogiska verksamheten är viktig och har funkat utmärkt på mina barns förskolor, men den upptar inte så många timmar per dag. Jmf barn som i f-klass eller åk 1 sällan går mer än 3-4 tim/dag. Sedan kan man ju ha _behov_ av att leka också.

[marmeglad]

Hm.... jag är väl kanske inte "ingen-dagis-till-FL-förespråkare" men jag kan inte riktigt se vitsen med att de allra minsta barnen ska gå i förskolan när föräldrarna är hemma med syskon, i många fall i min omgivning skolar man in det äldres syskonet samtidigt som det yngre syskonet kommer runt 1,5-2 års ålder. Det kan jag väl kanske inte riktigt se poängen med.

Det finns på något sätt många vinklar att se barnomsorgen ur. Dels är det "barnpassning" som behövs för att människor ska kunna arbeta. Från början var ju barnomsorgen något som endast ensamstående och fattiga kunde utnyttja för att över huvud taget få en möjlighet att försörja sig. Med åren har förskolan blivit mer och mer en pedagogisk verksamhet för barnens egen skull. Fortfarande är väl förskolan både och.

Däremot tror jag ärligt talat inte att de minsta barnen har något större behov av förskolan. Jag tror inte heller att det är "skadligt" för små barn att gå i förskola, vilket en del brukar hävda är fallet, jag tror helt enkelt att det varken gör till eller från.

Sen tror jag kanske inte att man blir utbränd av att vara hemma med mer än ett barn i taget. I så fall ligger nog problemet med stressen någon annanstans, kanske har man för höga krav på sig själv?

Barnomsorg är ju heller inte helt gratis. En förskoleplats kostar och kanske ska man också tänka på hur skattemedel används med lite förnuft? Är det förnuftigt att de yngsta storasyskonen får 30 timmars förskola/vecka när mamma eller pappa är föräldraledig? Jag är lite tveksam till det faktiskt. Däremot de äldre barnen som har en plats i gruppen redan, ett socialt sammanhang och de pedagogiska behoven - självklart! Sen hur många timmar det ska handla om kan man ju diskutera...

[lisalina]

Alltså - jag kan hålla med om de minsta barnen och FL. Och visst kan man diksutera förskola till FL öht, även om jag nu perosnligen anser att större barn kan behöva (eller må bra av) kompisarna och stimulansen, särskilt när det inte finns så många andra barn hemma om dagarna.

Men min poäng var inte just det utan snarare att en hel del föräldralediga kanske faktiskt behöver avlastning, eller barnvakt eller vad man nu vill kalla det, för att må bra. Visst har det säkert andra skäl som du skriver, tror inte heller att man blir utbränd av att ha två (friska, icke funktionshindrade) barn hemma. Men vi lever ju i ett minst sagt hektiskt samhälle, har ofta 5 timmars bilresa till släkt och närmatse vännerna, har upptagna
kompisar och förväntas fixa allt från val av elbolag till trilskande datorer och jag kan helt enkelt förstå att vissa känner en längtan efter avlastning. Och jag tycker inte att det är så mycket att skämmas för. 30 timmar är kanske att ta i, men jag funderar mer över själva grejen med lite avlastning än själva timantalet - är det så oerhört fel att känna att man som förälder mår bra av avlastning om det dessutom gynnar barnet? Debatterna blir ju så lätt allt eller inget...

När vi fick tvåan var vi t.ex. tvunga att joddla med vårdboende åt svärmor (som _verkligen_ behövde boende, men det ansåg inte kommunen...), hjälpa svärmor tills boendet var ordnat och hantera alla känslor som kommer när mamma/svärmor är dålig. Mannen hade dessutom pendlingstid på en timme enkel väg = var borta hemifrån ca 10 timmar om dagen (eller 10,5-11 om han tog lunch) och jag var halvt utmattad efter ett mentalt tufft år på jobbet med många förändrigar och så graviditet ovanpå det (och nej, hur tufft det skulle bli på jobbet visste jag inte när vi planerade tvåan). Med en bebis som inte sov på nätterna och ett barn som inte sov dagtid hade jag kanske fått max 2-3 timmars sömn/dygn om jag inte kunnat ha storisen på förskola. Dessutom var INGEN kompis/granne var FL samtidigt med storasyskon i sonens ålder, så hade sonen inte haft dagis hade jag fått lägga ner MYCKET tid på att hitta kompisar åt honom. Och då var det ju ändå ingen speciellt extrem situation, bara "livet" som var lite extra intensivt liksom

Min släkt bor 4 timmar härifrån, så för att upprätthålla någon slags kontakt måste vi ju åka dit rätt ofta också. Menar bara att det kanske var enklare att orka förr, när man kanske hade sin egen mamma 15 minuters promenad bort, umgicks mer med grannar och hade ett socialt liv "nära", var mer uttalat hemmamamma och inte hade en "historia" av heltidsarbete i kroppen och hjärnan, inte förväntades vara uppkopplad och nåbar jämt, inte behövde ha koll på elbolag/pensionsfonder/skolval/förskoleval/läkarval... Åtminstone för en del människor.

[lisalina]

Och för att vara tydlig - så mycket som 30 timmar i veckan på förskola för en 1-2 årng, det tror inte jag heller är nödvändigt på något sätt för "normalfamiljen".

[marmeglad]

Fast är det skattemedel som ska bekosta den avlastningen? I alla fall min kommun har enormt svårt att få pengarna att räcka, inte minst inom barnomsorgen. Man löser det genom att klämma in ÄNNU fler barn på samma yta och samma antal personal. Finns det utrymme för att skattemedlen ska bekosta avlastning för föräldrar som är föräldralediga? Tveksamt. I en perfekt värld där det fanns obegränsade resurser skulle jag svarat annorlunda, men när jag samtidigt vet hur situationen i kommunerna ser ut i lågkonjunkturen - med sviktande skatteunderlag = mindre pengar till all verksamhet - så känns det inte helt hundra.

Tycker inte man ska behöva skämmas alls för att man behöver avlastning, men därmed är det ju inte självklart att den ska bekostas av samhället i form av en redan hårt belastad förskola.

Kanske vore det en lösning att barn till föräldralediga fick köpa till extra timmar för vad barnomsorgen faktiskt kostar?

[lisalina]

Det ekonomiska, det kan jag absolut hålla med om. Men ofta tycker jag att debatten tenderar att hamna i läget att föräldrar som lämnar vid FL är kassa och inte tycker om sina barn, typ. DET ogillar jag.

[Annisan]

Jag vet att det är vanligt att man får syskon när man är runt 2 år, men det är kanske en konsekvens av regeln att man får behålla sin föräldrapenning baserat på sysselsätttningsgraden man hade innan första barnet om man får igen inom 2,5 år.

Men det finns faktistk sånna som är äldre när dom får syskon, min första kom med dryga 2 mellan sig, men med 3:an så var stora barnet 7 år och mellan 5 år.

Jag kan ändå hålla med om att om man som barn inte ens börjat förskolan innan syskon kommer så är det ju konstigt att man måste skola in typ samtidigt som syskonet anländer. Men går barnet redan på förskolan ska det då tas hem helt, är det verkligen bra att rycka barnen från sina kompisar och rutiner.

I vår kommun räkas 1 barn som 1 barn oavsett om det går 15 timmar eller 50 timmar i veckan på förskolan, alltså blir det inte så att barngruppen blir större för att det är många deltidsbarn. Vet att i andra kommuner så blir det fler barn i barngruppen om det är deltidsbarn.

Här har man 15 timmar på deltid men oavsett fl eller arbetslös så är det oavkortat förskolan som bestämmer dagar och tider för barnen att gå.
Men vi kan välja 25 timmar i veckan istället och då vara lediga på alla loven, vilket ju är ypperligt om man ändå har barn som går i skolan (vilket vi ju hade). Men har man inte skolbarn så vet man ju knappt när det är lov osv så då är det kanske ingen större hit.

Vi bor i en stor kommun, men i ett område där dom flesta har barn i mina större barns ålder och det är bara vi typ som har börjat om med syskon så det finns verkligen inga barn i 5-årsålderna hemma. Hade nog varit jättetråkigt för mellanbarnet om han inte fått gå alls på dagis, eftersom storesyskonet har skolplikt och är borta alla dagar (dvs ingen att leka med öht). På öppna förskolan finns enbart bebisar och barn upp till max 3 år (och det märker man också tydligt på verksamheten där att det inte finns nåt för de större barnen att göra där).

Jag tycker det är bra att barnen inte behöver vara hemma helt när dom får syskon (om dom redan går på förskolan) och antalet timmar kan man diskutera, vi hade inte haft behov av 30 timmar, men det är väl inte heller så att även om kommunen har 30 timmar att man måste ha dem där så många timmar, det är väl snarare ett maxtak.


Och att det är bättre för förskolan att ha så många heltidsbarn är ju inget kontigt då dom får en betydligt större peng från kommunen för heltidsbarnen än för deltidsbarnen. Och om kommunen då anser att dom vill erbjuda 30 timmar istället för 15 så måste det också innebära att dom ger en större peng till förskolan än för 15 timmar.

Och dom allra flesta som har barn på förskolan jobbar ju eller har jobbar, dvs betalat skatt i ex antal år så då borde det väl inte vara så att just när man är fl så utnyttjar man andras skattepengar för man har betalat in skatt själv och gör så även när man har föräldrepenning. Så det resonemanget fattar jag inte ÖHT. Och skulle tro att många av skattepengarna går tyll betydligt sämre saker än till förskolan som man kan diskutera mera om.

Nej, nu blev det himla långt och svamligt.

[marmeglad]

Skatterna man betalar in ska ju räcka till mer än just det man själv utnyttjar. Resonemanget med att man har arbetat och kommer att arbeta och därför ska ha mer eller mindre kostnadsfri avlastning när man är föräldraledig håller inte riktigt, tycker jag.

Det finns inget som är "kommunens pengar", det handlar om våra gemensamma medel. Som ska räcka till förskola, skola, kollektivtrafik, äldreomsorg, social omsorg, parkförvaltning, vägar, renhållning, bara för att nämna något.

[marmeglad]

Ja DET ogillar jag också! Något hiskeligt . Dessutom verkar det gälla mest mammorna, pappor klarar sig bättre från dessa åsikter.

[Annisan]

Men om kommunen har satt upp en budget vilket jag tror dom gör varje år, och så säger dom att nu kommer vi i kommunen erbjuda 30 timmar till fl och arbetslösa på förskola så har dom väl budgeterat för det och räknat ut att det räcker med de pengar som dom avsatt till det. Likväl som jag förväntar mig genom att jag röstar att kommunen och dom valda har gjort upp en bra kalkyl för de pengar som vi skattebetalare betalar in i skatt helatiden. Så då kan det inte vara ett problem om dom räknat rätt och vet vad dom sysslar med. en kommun som inte har råd att ge 30 timmar men ändå gör det har nog inte så stor koll på resten heller.

Jag menade inte heller med mitt inlägg att skatten BARA ska gå till sånt som man har användning för själv.

Jag tyckte trådstartarens inlägg var väldigt bra och håller med henne helt och hållet.

Jag förstår inte varför det skall läggas en stämpel på föräldralediga som har sina barn på dagis att dom skulle vara sämre föräldrar av någon outgrundlig anledning. Men ingen stämpel läggs på dom föräldrar som gör att deras barn får vara på dagis från 7 på morgonen till 18 på kvällen 5 dagar i veckan, det tycker jag är värre än att man som föräldraledig låter sina barn gå några timmar på dagis i veckan trots att man är hemma.

[marmeglad]

Men saker kan hända under räkenskapsåret, som t.ex. när lågkonjunkturen slog till häromsistens. Då fattades plötsligt en massa pengar som man tagit med i budgeten och räknat med, det handlade om minskade skatteintäkter pga att människor blev arbetslösa och vissa ökade kostnader för socialbidrag.

En budget är en kvalificerad gissning och ingen exakt vetenskap.

Jag hoppas du inte tycker att jag "lägger en stämpel på föräldralediga... att dom skulle vara sämre föräldrar"? I så fall får du förklara på vilket sätt jag gör det.

[jenjen]

Ja, förskolan är barnpassning, jag håller med dig! Men jag tror att många förskollärare, så även jag, är rädda att den pedagogiska biten skall glömmas bort, och förskolan utan tex föräldralediga bara till slut ses som just barnpassning! Jag har många exempel på det från verksmaheten där jag jobbar.
Jag tyckerdet är ganska fräckt att tex komma en haltimme efter utsatt tid som f-ledig, för att man varit förbi frissan på vägen från babycafet tex.
Så länge det är 15 timmar som gäller så är det, men många är faktiskt fräcka nog att utnyttja tiden mer än så utan att säga något, eller låtsas som ingenting. Säger vi i från är vi bara gnälliga tidspoliser.
Det handlar om ömsesidig respekt för det arbete vi utför!

[Annisan]

Nej, jag menade inte att du gör det, men andra gör det helt klart.

Men det kan inte vara fel att som förälder använda en tjänst som kommunen erbjuder, bara för att det helt plötsligt blir lågkonjuktur eller liknande.

I vår kommun har man ändrat reglerna och avgifterna för deltidsbarn flera gånger under dessa 6 år som vi haft barn och syskon. Allt från 15 timmar för alla deltidsbarn, 15 timmar för barn under 3 och 20 för dom större barnen, sen var det 25 timmar för större barn och nu har vi 15 timmar men rätt att välja 25 men att vara lediga på loven.

Så är det så att kommunen hamnar i en kris så kan man faktiskt mitt i ett år ändra reglerna.

[Annisan]

Våran senaste förskola var helt underbar på den biten. För tiderna var det ju dom som satte upp och dagarna. Men eftersom det passade väldigt illa med storebrors tider på skolan (en tid som man verkligen måste passa på mornarna) så var det OK att dagisbarnet kom 30 minuter tidigare och då hämtade jag honom naturligtvis 30 minuter tidigare på eftermiddagen.

Sen kan det ju hända saker som med alla, man sitter inte hemma helatiden när man är fl så även vi kan hamna i bilköer och liknande och bli försenade ibland precis som dom som jobbar kan bli senare än den tid dom avtalat. Så händer det nån gång och personen ringer och säger att den blir lite sen kan det ju inte vara nån big deal. Men om det händer hela tiden kan det ju vara bra att påpeka detta.

Sen måste jag säga att den pedagogiska verksamheten varierar så otroligt mycket från förskola till förskola. Vi är inne på vår 3:e förskola och dom 2 första kan man nog knappast säga att dom hade en pedagogisk verksamhet, iallafall inte om man jämför med den sista förskolan. :S

[Den perfekta mamman]

Jo, det är märkligt det där med pengar. Barn får inte kosta pengar, därför är det ju superbra ju färre barn som blir till. Men att betala en politiker som häldre hoppar av än svarar på frågor kring eventuell sexköp, till han kan man ge en miljon skattepengar, det är inga problem alls, han är inte alls någon hemsk person, men mamman som tycker det vore bättre för familjen att barnet får vara lite på dagis, hon är jättehemsk.

[ej perfekt]

Tråden handlar om att dagis även är barnpassning och helt plötsligt rör det en enskild politiker?
Aftonbladets bevis var knappast övertygande, men oavsett tror jag inte att barnomsorgen hade fått mer pengar om Littorin varit kvar

[Den perfekta mamman]

Formulerar mej annorlunda då.

Peronen jag svarade på, hon tyckte att det är inte önskvärt att lägga skattepengar på dagis till föräldralediga med just synpunkten att man använder skattepengar åt det.

Min åsikt är att man använder skattepengar åt så mycket värre saker.

Nä barnomsorgen lär inte få mer pengar innan man börjar värdesätta barn högra än man gör i dag.

[gwendolyn]

ett särdeles välskrivet inlägg. personligen är jag för förskola för FL, men begränsat antal timmar.
jag tror egentligen att det är attityden till förskolan och barnet som är problematiskt, inte förskolan i sig.
det som sticker i ögonen och gör många, t ex på aff till "en god förälder har alla sina barn hemma alltid" är nog hur platsen utnyttjas.

att tex ha semester/ledigt på sommaren och ha sin unge på dagis tycker jag faktiskt rejält illa o, då borde hela familjen vara ledig, om inte någon i familjen är svårt sjuk.

jag ogillar när man lämnar ett barn på förskolan när ett syskon är sjukt, hänsynslöst mot personal och de andra barnen och deras familjer. jag tycker ofta att föräldrar kan ta bättre ansvar för sina ungar.

MEN förskolan är också för barnet, kompisar, inte förlora sin plats. och har man en unge som vår första var som bebis vet jag inte hur jag skulle fixat om vi hade haft syskon och jag hade varit hemma med båda. hon skrek jämt och jag var sjuk de första tre månaderna med olika åkommor och låg på sjukhus, det tog lååång tid att återhämta mig.

så, nyttja, inte utnyttja, under ansvar och för bådas skull, att ha barn på dagis för att golfa, gå på stan med väninnorna eller få massage (jo, det förekommer, jag har flera väninnor som är förskollärare) tycker jag är förkastligt, men en vistelsetid som är i balans mellan barnet och föräldrarnas behov tycker jag är bra.