Min sambos exfru kommer att flytta till annan stad. Dem har beslutat att barnet skall få ta stor del i detta och besluta vart han vill bo själv, antingen med mamman eller med oss.
Skulle barnet vilja stanna, finns möjlighet att träffa mamman varannan helg ev mer, dock är det dryga 55mil bort från denna stad hon kommer bosätta sig.
Vi vet ju att pojken kommer sakna mamman enormt, men å andra sidan vill vi ju att han stannar hos oss, dels för skolan. han börjar årskurs 1 till hösten, men alla vänner från förskoleklassen och förskoletiden finns ju här.
Mamman har en ny sambo och denna har 2 flickor och en son som är i ungefärlig ålder och vad vi vet så kommer pojken och mammans bonusar väldigt bra ihop och trivs med varandra.
Skulle det nu vara så att pojken väljer att flytta med mamman, så kommer vi givetvis att försöka ha pojken varannan helg och även under skolloven.
Men detta är inte lätt för varken min sambo eller oss tillsammans, inte heller för pojken, även om han trivs bättre hos mamman, som han själv säger det.
Min sambo har funderat på att skaffa något husdjur eller andra prylar så att pojken kanske vill stanna hos oss, men så kan man ju kanske inte heller göra.
När vi frågat pojken hur han själv skulle vilja göra, för vi vet att mamman tagit upp det med honom, så svarar han att han ser framemot att flytta med mamman och att få börja i samma skola som sina bonussyskon. han säger också att han får göra mycket roligare saker hos mamman än vad han får hos oss och tycker således att det är trevligare att bo hos henne.
Jag vet att min sambo sörjer detta och han vill ju att pojken stannar hos honom.
Hur gör man i en sådan situation som denna? Kan vi påverka på något sätt pojkens val till att stanna hos oss?
Min sambo och hans exfru har gemensamvårdnad, växelvist just nu, så båda har ju lika stor del och rätt att få ha barnet.
Hur hade ni gjort? Har ni några bra råd att ge oss?
1
Hur få barnet att vilja stanna? Min sambos exfru kommer att flytta till annan stad. Dem har beslutat att barnet skall få ta stor del i detta och besluta vart han vill bo själv, antingen med mamman eller med oss.
Skulle barnet vilja stanna, finns möjlighet att träffa mamman varannan helg ev mer, dock är det dryga 55mil bort från denna stad hon kommer bosätta sig.
Vi vet ju att pojken kommer sakna mamman enormt, men å andra sidan vill vi ju att han stannar hos oss, dels för skolan. han börjar årskurs 1 till hösten, men alla vänner från förskoleklassen och förskoletiden finns ju här.
Mamman har en ny sambo och denna har 2 flickor och en son som är i ungefärlig ålder och vad vi vet så kommer pojken och mammans bonusar väldigt bra ihop och trivs med varandra.
Skulle det nu vara så att pojken väljer att flytta med mamman, så kommer vi givetvis att försöka ha pojken varannan helg och även under skolloven.
Men detta är inte lätt för varken min sambo eller oss tillsammans, inte heller för pojken, även om han trivs bättre hos mamman, som han själv säger det.
Min sambo har funderat på att skaffa något husdjur eller andra prylar så att pojken kanske vill stanna hos oss, men så kan man ju kanske inte heller göra.
När vi frågat pojken hur han själv skulle vilja göra, för vi vet att mamman tagit upp det med honom, så svarar han att han ser framemot att flytta med mamman och att få börja i samma skola som sina bonussyskon. han säger också att han får göra mycket roligare saker hos mamman än vad han får hos oss och tycker således att det är trevligare att bo hos henne.
Jag vet att min sambo sörjer detta och han vill ju att pojken stannar hos honom.
Hur gör man i en sådan situation som denna? Kan vi påverka på något sätt pojkens val till att stanna hos oss?
Min sambo och hans exfru har gemensamvårdnad, växelvist just nu, så båda har ju lika stor del och rätt att få ha barnet.
Hur hade ni gjort? Har ni några bra råd att ge oss?
Barn ska aldrig, aldrig behöva göra den sortens val! Det är grymt mot barnet att tvinga det att välja mellan sina föräldrar! Såna beslut ska fattas av de vuxna, naturligtvis med barnets uppfattning som en faktor av alla de som ska vägas in i beslutet. Men barnet ska aldrig behöva uppleva att det väljer...
Nu är det ändå gjort och då är det enda raka att låta pojkens vilja styra. Att försöka fresta med husdjur och annat vore väldigt lågt och dessutom kortsiktigt.
Hade pappan tagit strid om boendet hade han sannolikt vunnit, om det inte finns andra faktorer som ligger honom i fatet. Den förälder som stannar på hemorten vinner ofta boendet i den sortens strider, om det på alla andra sätt är likvärdiga förhållanden hos föräldrarna. Kontinuitet värderas högt och att stanna kvar i invand mijö med vänner och familj omkring sig bedöms ofta vara bättre än att flytta så långt.
2
Barn ska aldrig, aldrig behöva göra den sortens val! Det är grymt mot barnet att tvinga det att välja mellan sina föräldrar! Såna beslut ska fattas av de vuxna, naturligtvis med barnets uppfattning som en faktor av alla de som ska vägas in i beslutet. Men barnet ska aldrig behöva uppleva att det väljer...
Nu är det ändå gjort och då är det enda raka att låta pojkens vilja styra. Att försöka fresta med husdjur och annat vore väldigt lågt och dessutom kortsiktigt.
Hade pappan tagit strid om boendet hade han sannolikt vunnit, om det inte finns andra faktorer som ligger honom i fatet. Den förälder som stannar på hemorten vinner ofta boendet i den sortens strider, om det på alla andra sätt är likvärdiga förhållanden hos föräldrarna. Kontinuitet värderas högt och att stanna kvar i invand mijö med vänner och familj omkring sig bedöms ofta vara bättre än att flytta så långt.
av mamman att flytta så långt när nu situationen ser ut som den gör. Men nu har hon uppenbarligen tagit det beslutet och oavsett hur det slutar så är ju pojken den stora förloraren.
Hur man än vänder och vrider på det så förlorar han vardagslivet med en förälder.
Liksom Birgitta så tycker jag inte att barn ska få välja.. Jag hade nog (om den relationen fanns) Satt mig ner med med den andra föräldern och ställt mig frågan till vilken förälder taightaste relationen fanns just nu (sånt är ju ofta dynamiskt) och utgått från det.
Som det låter på dig så är det mamman han är mest bunden vid, mao så skulle jag släppt taget.
skulle jag och maken separera så hade jag fått bita i det sura äpplet.. Minstingarna är just nu i en pappaperiod.. hm.. De har varit flest
Trist hur som helst. Jag håller en tumme för att hon ändrar sig.
Bara måste...... allt....
3
Jag tycker det är egoistiskt av mamman att flytta så långt när nu situationen ser ut som den gör. Men nu har hon uppenbarligen tagit det beslutet och oavsett hur det slutar så är ju pojken den stora förloraren.
Hur man än vänder och vrider på det så förlorar han vardagslivet med en förälder.
Liksom Birgitta så tycker jag inte att barn ska få välja.. Jag hade nog (om den relationen fanns) Satt mig ner med med den andra föräldern och ställt mig frågan till vilken förälder taightaste relationen fanns just nu (sånt är ju ofta dynamiskt) och utgått från det.
Som det låter på dig så är det mamman han är mest bunden vid, mao så skulle jag släppt taget.
skulle jag och maken separera så hade jag fått bita i det sura äpplet.. Minstingarna är just nu i en pappaperiod.. hm.. De har varit flest
Trist hur som helst. Jag håller en tumme för att hon ändrar sig.
För det 1:a så tycker jag bägge föräldrarna ska ha varsin stor stor KRAM för att dom ändå sköter det här snyggt. Apploderar.
Många mammor gör sånt här mycket mera kuppartat (eftersom dom är ärädda att inte få med sig barnet). Många pappor svara då med stämningar och hot och/eller vägrar sen att träffa barnet helt. Den stora förloraren blir i dessa fall barnet.
Jag tycker alltid skolbarn ska vara med och fatta den här typen av beslut även om barn aldrig ska behöva ta det sista avgörande valet. Barn bör vara delaktiga i processen och få känna att vuxna lyssnar på dom.
Viss vore det bra om föräldrar kunde bo nära varandra hela tiden men nu är inte livet alltid så. Ingen ide att moralisera över flyttbeslutet.
Jag tycker föräldrarna nu enbart ska tänka på vad som blir bäst för barnet.
Hur bra är skolorna på resp ställe?
Satsar skolorna på mobbingförebyggande?
Hur bra betyg får barnen som går ut skolan?
Andel behöriga lärare?
Finns det valmöjligheter, profilklass tex när barnet blir äldre på resp. ställen?
Hur mycke satsar resp ort på ungdommars fritid?
Finns det idrottsklubbar, scouter, osv?
FInns simhallar osv. ?
När väl pojken rotat sig kommer det finnas praoplatser på orten?
Sommarjobb?
Jag anser att syskon är väldigt viktiga för ett barn. Att pojken får en nära relation med sina plastsyskon som han kommer bra överens med tycker jag väger tungt. Tyvärr ur er synvinkel. Men är man 4 barn i en familj så blir det ibland stökigt. Barnen kan få svårt att få uppmärksamhet. Pappan (och du) kommer alltid att betyda väldigt mycket. Jätteviktigt att pappan visar att han finns kvar i barnets liv.
Kanske är det här det bästa för pojken just nu men mycket kan hända när han närmar sig puberteten. Ingenting behöver ju hindra att pojken senare får ett behov av att flytta tillbaka till er. Inte ovanligt alls just för söner.
Jag blir alltid illa berörd när jag av meningar som: båda har ju lika stor del och rätt att få ha barnet.
Barn är ingen pryl som man delar rättvist mitt itur i två lika stora bitar. Arr vara förälder handlar alltid om att göra sig själv överflödig.
Jag förstår att ni just nu är ledsna men ju mindra prestig och dramatik det blir nu destå lättare kommer det bli att i framtiden låta pojken flytta igen.
5
För det 1:a så tycker jag bägge föräldrarna ska ha varsin stor stor KRAM för att dom ändå sköter det här snyggt. Apploderar.
Många mammor gör sånt här mycket mera kuppartat (eftersom dom är ärädda att inte få med sig barnet). Många pappor svara då med stämningar och hot och/eller vägrar sen att träffa barnet helt. Den stora förloraren blir i dessa fall barnet.
Jag tycker alltid skolbarn ska vara med och fatta den här typen av beslut även om barn aldrig ska behöva ta det sista avgörande valet. Barn bör vara delaktiga i processen och få känna att vuxna lyssnar på dom.
Viss vore det bra om föräldrar kunde bo nära varandra hela tiden men nu är inte livet alltid så. Ingen ide att moralisera över flyttbeslutet.
Jag tycker föräldrarna nu enbart ska tänka på vad som blir bäst för barnet.
Hur bra är skolorna på resp ställe?
Satsar skolorna på mobbingförebyggande?
Hur bra betyg får barnen som går ut skolan?
Andel behöriga lärare?
Finns det valmöjligheter, profilklass tex när barnet blir äldre på resp. ställen?
Hur mycke satsar resp ort på ungdommars fritid?
Finns det idrottsklubbar, scouter, osv?
FInns simhallar osv. ?
När väl pojken rotat sig kommer det finnas praoplatser på orten?
Sommarjobb?
Jag anser att syskon är väldigt viktiga för ett barn. Att pojken får en nära relation med sina plastsyskon som han kommer bra överens med tycker jag väger tungt. Tyvärr ur er synvinkel. Men är man 4 barn i en familj så blir det ibland stökigt. Barnen kan få svårt att få uppmärksamhet. Pappan (och du) kommer alltid att betyda väldigt mycket. Jätteviktigt att pappan visar att han finns kvar i barnets liv.
Kanske är det här det bästa för pojken just nu men mycket kan hända när han närmar sig puberteten. Ingenting behöver ju hindra att pojken senare får ett behov av att flytta tillbaka till er. Inte ovanligt alls just för söner.
Jag blir alltid illa berörd när jag av meningar som: båda har ju lika stor del och rätt att få ha barnet.
Barn är ingen pryl som man delar rättvist mitt itur i två lika stora bitar. Arr vara förälder handlar alltid om att göra sig själv överflödig.
Jag förstår att ni just nu är ledsna men ju mindra prestig och dramatik det blir nu destå lättare kommer det bli att i framtiden låta pojken flytta igen.
Ja absolut, jag håller med dig om att man inte kan stirra blint på att OM pojken verkligen vill flytta med mamman, att han aldrig mer kommer tillbaka, för det kan lika gärna ske nästa år, eller om 5, det vet man ju inte.
Jag tycker också som dig att barnen skall få säga sitt i det hela, sedan är det ju givetvis upp till föräldrarna att ta rätt beslut, även om det är svårt.
Jag kan till viss del tycka att min sambo resonerar lite fel, gällande att köpa husdjur, dator mm till sonen för att pojken skall tro att här får man prylar och det får man inte hos mamma, för vi har inte den ekonomin så att vi kan köpa datorer och liknande varje år.
Sedan vet jag ju att svärföräldrarna tycker att min sambo ska vara stenhård och vägra flytt, om han så skall behöva gå till rättegång med det hela. Jag tycker ju att det är överdrivet, för denna mamma till pojken visar ändå hänsyn till pappan och vill ta itu med det på bästa sätt.
6
Ja absolut, jag håller med dig om att man inte kan stirra blint på att OM pojken verkligen vill flytta med mamman, att han aldrig mer kommer tillbaka, för det kan lika gärna ske nästa år, eller om 5, det vet man ju inte.
Jag tycker också som dig att barnen skall få säga sitt i det hela, sedan är det ju givetvis upp till föräldrarna att ta rätt beslut, även om det är svårt.
Jag kan till viss del tycka att min sambo resonerar lite fel, gällande att köpa husdjur, dator mm till sonen för att pojken skall tro att här får man prylar och det får man inte hos mamma, för vi har inte den ekonomin så att vi kan köpa datorer och liknande varje år.
Sedan vet jag ju att svärföräldrarna tycker att min sambo ska vara stenhård och vägra flytt, om han så skall behöva gå till rättegång med det hela. Jag tycker ju att det är överdrivet, för denna mamma till pojken visar ändå hänsyn till pappan och vill ta itu med det på bästa sätt.
Stor KRAM till pappan om han står emot pressen från sina föräldrar... och till dig ;-) som resonerar så klokt!
Teoretsikt sätt skulle ju pappan kunna dra igång värdens strid som antagligen skulle sluta just i Tingsrätten...
men hur skulle förhållandet till mamman bli sen? ...
och hur skulle sonen känna nu när han är inställd på att flytta om pappan förbjuder honom...
Jag ser ingenting bra med att stämma och bråka i det här läget. Försör bara för framtiden
KRAM
7
Stor KRAM till pappan om han står emot pressen från sina föräldrar... och till dig ;-) som resonerar så klokt!
Teoretsikt sätt skulle ju pappan kunna dra igång värdens strid som antagligen skulle sluta just i Tingsrätten...
men hur skulle förhållandet till mamman bli sen? ...
och hur skulle sonen känna nu när han är inställd på att flytta om pappan förbjuder honom...
Jag ser ingenting bra med att stämma och bråka i det här läget. Försör bara för framtiden
Alla säger alltid att kortsiktigt beteende från ena föräldern inte lönar sig i längden, men här hade vi en liknande situation och mamman frestade barnen med hundvalpar och allt möjligt för att säga att de ville bo där, och det gick hem till 100%, gissa hur snopna de blev när mamman sedan inte skaffade en hundvalp. Men det verkar inte ha fallt tillbaka på mamman, mamman kom undan med liet olika svepskäl.
8
Alla säger alltid att kortsiktigt beteende från ena föräldern inte lönar sig i längden, men här hade vi en liknande situation och mamman frestade barnen med hundvalpar och allt möjligt för att säga att de ville bo där, och det gick hem till 100%, gissa hur snopna de blev när mamman sedan inte skaffade en hundvalp. Men det verkar inte ha fallt tillbaka på mamman, mamman kom undan med liet olika svepskäl.
Det blir ju inte alltid så och så handlar det om hur mycket sådant svekfullt beteende som en förälder ägnar sig åt. Någon gång kan man väl komma undan med det som med annat.
Med "i längden" så menas åratal. I tonåren eller som ung vuxen kommer saker ikapp, man börjar förstå hur saker och ting hänger ihop etc. och det är då det slår tillbaka. Det finns en och annan förälder vars vuxna barn inte längre vill ha något med dem att göra eller som i alla fall distanserar sig ordentligt.
9
Det blir ju inte alltid så och så handlar det om hur mycket sådant svekfullt beteende som en förälder ägnar sig åt. Någon gång kan man väl komma undan med det som med annat.
Med "i längden" så menas åratal. I tonåren eller som ung vuxen kommer saker ikapp, man börjar förstå hur saker och ting hänger ihop etc. och det är då det slår tillbaka. Det finns en och annan förälder vars vuxna barn inte längre vill ha något med dem att göra eller som i alla fall distanserar sig ordentligt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
