Efter åratal av pergotimetabletter, stimulerade cykler och två misslyckade IVF:er gick man helt enkelt och blev på tjocken under sommaren. Sådär bara. Helt spontant. Nemas problemas.
Och vill ni veta vad som gör det hela helt jä**la sinnessjukt i kubik?
På hela sommaren har jag och maken nuppat två gånger. Ja, ni läste rätt: t-v-å gånger. Har ni haft det långt mellan turerna i sänghalmen är det nog ändå inte många som slår oss.
Men en av de två gångerna gjorde vi tydligen något rätt.
Vad ger ni för den va?
1
Vill ni veta nåt helt sjukt? Här ska ni få höra det mest sinnessjuka någonsin.
Jag är gravid.
!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!? !?
Efter åratal av pergotimetabletter, stimulerade cykler och två misslyckade IVF:er gick man helt enkelt och blev på tjocken under sommaren. Sådär bara. Helt spontant. Nemas problemas.
Och vill ni veta vad som gör det hela helt jä**la sinnessjukt i kubik?
På hela sommaren har jag och maken nuppat två gånger. Ja, ni läste rätt: t-v-å gånger. Har ni haft det långt mellan turerna i sänghalmen är det nog ändå inte många som slår oss.
Men en av de två gångerna gjorde vi tydligen något rätt.
Efter åratal av pergotimetabletter, stimulerade cykler och två misslyckade IVF:er gick man helt enkelt och blev på tjocken under sommaren. Sådär bara. Helt spontant. Nemas problemas.
Och vill ni veta vad som gör det hela helt jä**la sinnessjukt i kubik?
På hela sommaren har jag och maken nuppat två gånger. Ja, ni läste rätt: t-v-å gånger. Har ni haft det långt mellan turerna i sänghalmen är det nog ändå inte många som slår oss.
Men en av de två gångerna gjorde vi tydligen något rätt.
Vad ger ni för den va?
Äh fy faan vad roligt för er!!! Som vanligt är jag självklart avundsjuk men det är så skönt med sådana här solskenshistorier!!!
I vilken vecka är du? Hur många år har ni försökt?
Lycka till!!
3
Här ska ni få höra det mest sinnessjuka någonsin.
Jag är gravid.
!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!? !?
Efter åratal av pergotimetabletter, stimulerade cykler och två misslyckade IVF:er gick man helt enkelt och blev på tjocken under sommaren. Sådär bara. Helt spontant. Nemas problemas.
Och vill ni veta vad som gör det hela helt jä**la sinnessjukt i kubik?
På hela sommaren har jag och maken nuppat två gånger. Ja, ni läste rätt: t-v-å gånger. Har ni haft det långt mellan turerna i sänghalmen är det nog ändå inte många som slår oss.
Men en av de två gångerna gjorde vi tydligen något rätt.
Vad ger ni för den va?
Äh fy faan vad roligt för er!!! Som vanligt är jag självklart avundsjuk men det är så skönt med sådana här solskenshistorier!!!
I vilken vecka är du? Hur många år har ni försökt?
@Cortexia: Det är väldigt tidigt ännu. Vecka 6 trodde min gynekolog.
Och jag gick ju inte dit för att få bekräftat att jag var gravid, utan för att få bekräftat att jag med all sannolikhet hade cancer (vilket jag skrämt upp maken med under de senaste veckorna). Jag tog nämligen ett gravtest för några veckor sedan ("Det är ju lönlöst och kommer ändå inte att visa någonting"), och det visade mycket riktigt ingenting. Så det borde ju vara cancer, eller hur. När man mår kass och det molvärker i underlivet och man ständigt känner sig dassig, trött och illamående.
Min gynekolog gjorde ett ultraljud och sade: "Men det här ser ut som början på en graviditet". Och där någonstans slutade min hjärna att fungera. Jag minns inte vad jag sade, men jag minns att hon upprepade samma sak ungefär fyra gånger.
Jag fick själv se ultraljudet, och hon visade och förklarade att det lilla blinket var ett hjärta som slog. Allt jag kunde klämma fram var att jag ville ha en bild och att jag ville göra ett nytt gravtest. Det fick jag. Det testet var så positivt det bara kan bli.
Jag har fortfarande inte vågat sträcka upp armarna mot himlen och ropa hurra, för det känns fortfarande väldigt overkligt. Eller rättare sagt, känslan är overklig, symptomen känns högst verkliga. Men jag vet också vilken skör tråd jag går på. Min förra graviditet (för 2,5 år sedan) slutade i MF.
Det kanske låter konstigt att man inte bara är helt superlycklig, men jag känner mest att vår skapare har en mycket märklig humor och att jag inte tänker skratta förrän barnet är här
6
Tack för alla gratulationer!
@Cortexia: Det är väldigt tidigt ännu. Vecka 6 trodde min gynekolog.
Och jag gick ju inte dit för att få bekräftat att jag var gravid, utan för att få bekräftat att jag med all sannolikhet hade cancer (vilket jag skrämt upp maken med under de senaste veckorna). Jag tog nämligen ett gravtest för några veckor sedan ("Det är ju lönlöst och kommer ändå inte att visa någonting"), och det visade mycket riktigt ingenting. Så det borde ju vara cancer, eller hur. När man mår kass och det molvärker i underlivet och man ständigt känner sig dassig, trött och illamående.
Min gynekolog gjorde ett ultraljud och sade: "Men det här ser ut som början på en graviditet". Och där någonstans slutade min hjärna att fungera. Jag minns inte vad jag sade, men jag minns att hon upprepade samma sak ungefär fyra gånger.
Jag fick själv se ultraljudet, och hon visade och förklarade att det lilla blinket var ett hjärta som slog. Allt jag kunde klämma fram var att jag ville ha en bild och att jag ville göra ett nytt gravtest. Det fick jag. Det testet var så positivt det bara kan bli.
Jag har fortfarande inte vågat sträcka upp armarna mot himlen och ropa hurra, för det känns fortfarande väldigt overkligt. Eller rättare sagt, känslan är overklig, symptomen känns högst verkliga. Men jag vet också vilken skör tråd jag går på. Min förra graviditet (för 2,5 år sedan) slutade i MF.
Det kanske låter konstigt att man inte bara är helt superlycklig, men jag känner mest att vår skapare har en mycket märklig humor och att jag inte tänker skratta förrän barnet är här
Underbara nyheter! Det är sånt man hoppas ska hända på sommaren mellan behandlingar....så det är roligt att det gör det för någon iaf! Lycka till och håll oss uppdaterade! Kram
Linda (*L*) med Isabella-03, Samuel-07 och bf 31/10-11
9
GRATTIS!! Underbara nyheter! Det är sånt man hoppas ska hända på sommaren mellan behandlingar....så det är roligt att det gör det för någon iaf! Lycka till och håll oss uppdaterade! Kram
HELT SJUKT HÄRLIGT!!!! du måste ju nypa dig i armen hundra gånger om dagen!!!!!!!!!! hur långt är du kommen?
Så himla himla roligt!!!!!!!!!! man vet aldrig nånting med livet!!! berätta mer!!!!!!!!!!!!! massa grattis igen!! har ni tid för vul/ul??
12
HELT SJUKT HÄRLIGT!!!! du måste ju nypa dig i armen hundra gånger om dagen!!!!!!!!!! hur långt är du kommen?
Så himla himla roligt!!!!!!!!!! man vet aldrig nånting med livet!!! berätta mer!!!!!!!!!!!!! massa grattis igen!! har ni tid för vul/ul??
siempre1, tack för gratulationerna.
Tyvärr går jag inte omkring i glädjerus och nyper mig i armen, jag törs nämligen inte tro på det här riktigt än.
Förra gången jag lyckades bli gravid (efter pergotime) fick jag ett missfall som upptäcktes ganska sent (i samband med att jag skulle göra moderkaksprov i vecka 13). Dessförinnan hade jag i ett par veckor gått omkring och sagt till maken att det här känns nästan för lätt, jag mår alldeles för bra, vilket ju också visade sig stämma. Och det är väl ungefär så det känns nu också.
Vid undersökningen förra veckan trodde min gynekolog att jag var i vecka 6, och hon kunde se hjärtslag. Men jag jämför hela tiden med min första graviditet (som gav oss vår dotter) och där var tecknen så tydliga hela tiden. Fram till förra veckan, när jag fick beskedet att jag var gravid, kände jag att något var "annorlunda", jag kände mig trött och det "spände" i magen. Men då hade jag naturligtvis ingen tanke på att jag kunde vara gravid.
Sedan ett par dagar efter beskedet känns allt förändrat. Jag känner mig möjligen lite halvkass ibland, men tänker att det förmodligen beror på progesteronvagitorierna som jag tar (kan inte skada, tyckte ivf-kliniken) och jag går mest och väntar på att det inte ska lyckas den här gången heller.
Vi har tid för nytt vul i slutet av nästa vecka. Försöker att inte tänka på det för mycket, men känner mig inte alltför uppåt och har svårt att koncentrera mig på jobbet.
13
siempre1, tack för gratulationerna.
Tyvärr går jag inte omkring i glädjerus och nyper mig i armen, jag törs nämligen inte tro på det här riktigt än.
Förra gången jag lyckades bli gravid (efter pergotime) fick jag ett missfall som upptäcktes ganska sent (i samband med att jag skulle göra moderkaksprov i vecka 13). Dessförinnan hade jag i ett par veckor gått omkring och sagt till maken att det här känns nästan för lätt, jag mår alldeles för bra, vilket ju också visade sig stämma. Och det är väl ungefär så det känns nu också.
Vid undersökningen förra veckan trodde min gynekolog att jag var i vecka 6, och hon kunde se hjärtslag. Men jag jämför hela tiden med min första graviditet (som gav oss vår dotter) och där var tecknen så tydliga hela tiden. Fram till förra veckan, när jag fick beskedet att jag var gravid, kände jag att något var "annorlunda", jag kände mig trött och det "spände" i magen. Men då hade jag naturligtvis ingen tanke på att jag kunde vara gravid.
Sedan ett par dagar efter beskedet känns allt förändrat. Jag känner mig möjligen lite halvkass ibland, men tänker att det förmodligen beror på progesteronvagitorierna som jag tar (kan inte skada, tyckte ivf-kliniken) och jag går mest och väntar på att det inte ska lyckas den här gången heller.
Vi har tid för nytt vul i slutet av nästa vecka. Försöker att inte tänka på det för mycket, men känner mig inte alltför uppåt och har svårt att koncentrera mig på jobbet.
åh vad presande det låter. Jag var också så övertygad i v 8 om att det inte skulle vara ngt speiellt på vul:et. Bara en tom hinnsäck. Så van att vara på fel sida statistiken. Höll på att py av nervositet innan jag gick in. Mådde också hyfsat bra. Hade också hellre legat i toaletten och spytt!! När bm sa v 6, stämde det med er beräkn? Låter ju jättefint att där var ett litet hjärta som hon redan kunde hitta!
Håller alla tummar för dig!
massa kramar
14
åh vad presande det låter. Jag var också så övertygad i v 8 om att det inte skulle vara ngt speiellt på vul:et. Bara en tom hinnsäck. Så van att vara på fel sida statistiken. Höll på att py av nervositet innan jag gick in. Mådde också hyfsat bra. Hade också hellre legat i toaletten och spytt!! När bm sa v 6, stämde det med er beräkn? Låter ju jättefint att där var ett litet hjärta som hon redan kunde hitta!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
men det är så skönt med sådana här solskenshistorier!!! 
