Man tror ju att man har viss erfarenhet.

[Nugga]

...när man har tre barn. Men hjäääälp!!! Oscar är alltså av en lite annan kaliber än syrrorna någoonsin har varit, mycket stökigare och mer fysisk.
Men det stora problemet just nu: vi har precis bytt ut spjälsängen mot en liten juniorsäng från IKEA. Inga problem - trodde vi. För båda syrrorna var det så att de snällt låg kvar i sängen efter att vi hade lagt dem, det tog typ 1 år innan de fattade att de faktiskt själva kunde ta sig ur sängen För Oscar tog det typ 1 minut...efter att ha varit bortskämda med världens lättaste nattningar på kvällen, tampas vi nu med nattningar som tar över en timme eftersom han hela tiden kliver ur sängen och kommer ut ur sitt rum. Om man blir arg flinar han och tycker att det är en jätteskoj lek, ju argare vi blir ju roligare. Vi vill helst heller inte sitta hos honom tills han har somnat, för att vänja honom vid det innebär ett slutgiltiligt farväl till vuxentid på kvällarna i flera år framöver. Vi har alltid tyckt att det har varit viktigt att de kan somna själva och det har ju heller aldrig varit något problem med de andra. Hjälp!! Nån som har ett gott råd till vad vi kan göra?!

[Nugga]

Efter marathon nattningen igår och ännu en tuff omgång när han skulle sova middag idag. Vi tog helt enkelt fram resesängen, som han får sova i nu....försöker igen om några dagar eller veckor...

[Saria]

*ryyser* Vi har precis exakt samma! Egentligen bytte vi säng för ett år sedan och det funkade då ett tag men sedan kom han som sagt på att han kunde reta gallfeber på oss genom att springa upp så under perioder har han faktiskt fått sova i spjälsäng ändå. (och under andra perioder har vi helt enkelt suttit inne hos honom för att vi inte orkat)

Hur som helst så flyttade vi för ett tag sedan och bestämde då att nu JÄKLAR ska han somna själv i en "riktigt" säng. Så nu har vi hållt på i 3 månader... Ibland somnar han precis hur lätt som helst och andra gånger kan vi hålla på i över TVÅ timmar!

Men det är som du säger absolut inte smidigt att bli arg. Nils flinar också och kan i vissa fall gå igång och bli en riktig skitunge som sparkas och håller på. Jag tror att enda sättet är att förbereda sig mentalt och sedan bara leda/bära in, säga godnatt och gå därifrån. Ge honom ingen reaktion alls så länge han springer upp. Under alla perioder som vi hållt på nu så ger det sättet i alla fall resultat efter ett tag. Vårt problem är bara att när det väl börjar funka så är det någonting som förändras i tillvaron så att allt vänds upp och ner igen och vi inte orkar vara konsekventa...

För tillfället behöver vi i alla fall (oftast) bara leda in honom några få gånger även om det ibland tar lååång tid för honom att somna. Jag hoppas (naiv?) på att det just nu beror på att det är sommar och varmt plus att han precis fått ett syskon... *suck*

[~Ida~]

Bli inte arg, samla en ängels tålamod och bär tillbaka 100 ggr. Natta en gång ordentligt och bär sen bara tillbaka med ett kort godnatt när han kommer uop. Var så tråkig du kan helt enkelt

De tröttnar rätt fort om man är nog trist, Pontus första nätter i stor säng tog 2 timmar och måååånga ggr bar vi tillbaka till sängen. Andra natten var det nog bara 10 ggr och efter en vecka bara 1-2 ggr per kväll.

Kasper har varit enklare, köpte Dora-lakan och de var ett genidrag Men han hade under en längre tid varit fullt kapabel att klättra ur spjälsängen (trots sovpåse och gipsad arm) så han var mer van att kunna ta sig ur om han bara ville

[Lillblomma]

Vi är en sån otroligt gosig familj att våra barn alltid fått somna nere i soffan hos oss. Inga femminutersmetoder här inte! Men, nu har det börjat bli ohållbart... Lovis kan inte komma till ro, hon ligger och snurrar och snackar och viftar och det blir inte alls den mysiga stund vi tidigare haft
Så innan sommaren togs beslutet. Till höstterminen ska alla ungar lära sig somna själv i egen säng!
Storasyster är DUKTIG! Hon tycker förvisso det är jättetråkigt, känner sig ensam och blir lite ledsen, men hon somnar på en minut efter lite läsning hur mycket lillasyster än väsnas. Vi jobbar på att göra den där minuten mysigare och pratar om roliga saker man kan tänka på innan man somnar typ vem man ska leka med dagen efter etc...

Men Monstret!
Hon blir ledsen! Inte som Oscar som vill busa utan riktigt ledsen och det skär i mitt hjärta!
Mamma, jag vill du ska ligga brevid mig! Mamma, jag vill ha en kram! Mamma jag vill sitta i ditt knä! Mamma jag vill sitta sjööölen! Mamma, jag vill sova vagnen! Och gråt, gråt, gråt.
Så fort det blir tyst vet man, snart kommer hon tassandes. Knäpptyst, för att börja gråta så fort man tar henne i handen och leder henne tillbaka.
I går var det inte ens nån idé att jag gick ner för hon kom upp igen inom en minut. 355 gånger!!! (Fast jag fick rätt mycket undanvikt tvätt i tvättstugan. Och hade strumpbingo där i min ensamhet... 14 par fick jag ihop ur den stora korgen med udda strumpor...)

Men vad gööör man?!??!
Nu var det här visserligen första gången på ett tag som vi verkligen "bitit ihop". Min man är mycket blödigare och ligger hellre kvar eller tar ner henne till soffan, gosar lite extra istället för att bara leda tillbaka, pussa godnatt och gå, men i går förbjöd jag honom.
Men det underlättade ju inte att han kom hem och ville gosa lite och säga godnatt mitt i alltihop, då kunde hon ju gråta efter pappa, också!
Suck.
Säg att vi gör rätt som gör det här!
För alternativet, att hon fortsätter att somna i soffan är inte hållbart heller. När hon låg still och myste och somnade på 5-10 minuter var det ok, men inte som det varit nu sista tiden.
Och ja, jag tror vi ska säga till att hon inte får sova mer på dagis. Sover era än på dagen?

//A

[Nugga]

Och minst 2 timmar, gärna 3! :-) Det har aldrig varit några problem för nattsömnen, han somnar på stört när vi lägger honom vid 20-tiden. Tills vi bytte säng vill säga....suck.
Och nu somnar han på stört igen, för vi har ju som sagt tillfälligt gett upp och har plockat fram resesängen som han inte kan ta sig ur. Så nu har vi fått lite andrum igen på kvällarna. Han somnar sådär pang bom bara. Vi har väldigt lite lust att byta tillbaka till den riktiga sängen...he he!

[FinlandsSofia]

Här har det konstigt nog blivit bättre med det där sen vi bytte till vanlig säng. Leah listade ju för länge sen ut att man kan ta sig ur en spjälsäng och speciellt så länge hon ännu sov på dagen (har inte gjort det på hela sommaren) kunde vi kämpa 2 timmar på kvällarna. Och varken maken eller jag har en ängels tålamod kan jag berätta
Men nu när vi bytt till vanlig säng kommer hon väldigt sällan ut till oss. Det är väl ingen utmaning liksom, eftersom det är plättlätt att ta sig ur sängen kan man lika gärna låta bli, verkar Leah resonera.
Men ja, vad kan man göra? Inte ge med sig. Man blir knäpp, och vuxentiden flyger sin kos ett tag, men inte för evigt. Vi tycker ju liksom ni att barn ska kunna somna själva, och att vuxna behöver lite egentid på kvällen.

[Lillblomma]

Det blir väl nån vecka med lite strul, men jag är optimist så det räcker men en kvälls mindre strul för att jag ska se en ljusning!

//A

[~Ida~]

Men vad skönt att det tar sig! Jag tror absolut ni gör rätt. Jag är ju för att somna själv och har alltid varit däremot är jag mot att låsa fast sig i metoder och att låta barnen skrika hjärtskärande i panik ett visst antal minuter. För mig har det alltid varit ok att de varit arga men inte förtvivlade. Då tröstar jag innan jag går igen, men går det gör jag

Och Kasper sover ännu och ska få göra det på dagis också. Men vi har dragit ner till en timme (han skulle lätt sova 2.5 om han fick). Men alla mina har sovit länge på dagen så jag tror snarare han får sluta kring jul eller strax efter. Jennie sov till 2 år och 10 månader och Pontus till 2 år och 11 månader så jag räknar med att Kasper ska sova ett tag till.

[~Ida~]

Oj vad tidigt att sluta sova, Pontus klarade inte ens av förra sommaren utan att sova iaf var tredje dag och då hade han fyllt tre.

Men mina verkar ha stort sömnbehov för de har sovit till närmare 3 års ålder på dagen och ändå somnat före 20 på kvällen.

[Saria]

Vad skönt med barn som sover... =) Nils slutade sova middag i vintras och han vaknar ändå alltid runt 7 på morgonen. Låter man honom sova en halvtimme när man åker bil (blir ju lätt så att man inte kan hålla barn vakna i bil) så somnar han inte förrän runt 22 typ på kvällen...

[FinlandsSofia]

Jag tyckte det var ganska sent, hon hann ju ändå bli 2 år o 2 månader. Vår mellantjej slutade sova dagtid när hon var 1 år o 10 mån.
Men det är mycket möjligt att Leah börjar sova dagtid igen när hon börjar dagis 1 oktober, eller jag är ganska säker på att hon gör det. Eftersom hon har sån otrolig energi verkar hon också ha större sömnbehov än storasyster haft.

[annapanna82]

När Samuel var ca 1½ år så bytte vi till vanlig säng (105 cm bred). Vi höll också på att bli galna i början för han gick ut ur sitt rum hur många gånger som helst. Så fort han kom ut så gick vi tillbaka med honom utan att ge honom någon reaktion, det funkade bäst för oss istället för att skälla på honom. Det var jättejobbigt i ca 2 veckor, sedan blev han jätteduktig på att stanna i sängen efter att vi sagt godnatt.

För ett tag sedan började han dock gå ur sängen men stanna i sitt rum och leka. Vi tycker att det är helt okej så länge han stannar i sitt rum, för det brukar ändå leda till att han somnar själv, antingen i sängen eller på fårskinnsfällen på golvet. Vi brukar ge välling vid kl 19, men ska nog börja fördröja det till 19.30.

Samuel sover fortfarande på dagis, enligt personalen så behöver han det. De sover mellan kl 12-13. På helgerna brukar han inte sova om vi inte åker bil, då somnar han.

Mitt bästa råd är i alla fall att stå ut, det blir bättre - de lär sig att stanna i sängen så småningom! Men bär bara upp barnet, titta honom/henne inte i ögonen och säg ingenting. Då tröttnar dem!

[SarahB]

Alice har ff spjälsäng som hon förvisso lärt sig klättra ur men det har hon hittills bara gjort när hon sovit klart. Någon gång har hon klättrat ur sängen mitt i natten och kommit in till oss men det har inte varit några problem att leda tillbaka henne igen. Vi får väl köpa henne en vanlig säng men jag har bara inte bestämt ännu vad vi vill ha.
Under semestern har hon klarat sig utan middagsvila men nu när dagis börjat igen behöver hon sova mellan 1-2 timmar för att inte bli ett litet monster.