Skrivet: 2010-08-08, 11:14
#1
Skilsmässa...
...ja, jag kör ingen cliffhanger, utan går rakt på sak redan i rubriken :-) Efter moget övervägande har vi nu bestämt oss för att gå skilda vägar. På mitt inititativ - igen. Vi hade ju ett genrep för tre år sedan, om ni minns, men nu är det på riktigt.
Det har varit en riktigt jobbig vår med både det ena och det andra, och sommaren har väl inte varit någon höjdare heller, men nu verkar allt ordna sig till det bästa. Jag tror att jag har sörjt hyfsat färdigt, genom åren, så att säga, och känner mig stark och trygg i mitt beslut. Han har väl också insett att det inte funkar, även om han nog velat ha en chans till. Jag tycker dock att vi har försökt färdigt, vi har kämpat mer än många andra, och förmår inte bättre än så här.
Jag har köpt ett radhus i närheten, och barnens pappa bor kvar i huset. Han vill det, och jag tycker det känns jättebra för barnen att det inte blir två nya hem. De har aldrig flyttat förr, och Storasyster F, 10,5 år nu, är helt eld och lågor... Hon ska få egen klädkammare och är lika inredningsintresserad som sin mor.
Lillasyster E är lite mer återhållsam med sina känslor, hon är en sån som vill vara alla till lags, och undrar hur hon ska svara för att svara "rätt" när man frågar henne om något. (Förutom när hon ljuger och bråkar med sin syster, för det kan hon minsann också!) Men hon är fortfarande helt besatt av apor, så hon ska få apor på gardiner, sängkläder, kuddar, krokar och matta, så hon är själaglad för det :-)
De tog beskedet väldigt bra, och tyckte visserligen att det var tråkigt, men också spänannde att flytta. Även deras storebror, som är 18 nu och just åkt till USA för ett high school år, tog det bra. "Det är ju tråkigt, men om ni är nöjda och glada med beslutet är jag det också". Och jag har sagt att han alltid kommer att vara mitt barn och att han alltid är välkommen till mig, även om han inte kommer att bo där (han kan inte gärna bo på tre ställen...). Han är ju drygt 19 när han kommer hem, i stort sett vuxen, så vi kan få en lite mer vuxen relation.
Har köpt en ring till mig själv, en "kan-fälv-ring", och ska ta tillbaka mitt flicknamn så småningom (och ge flickorna det som mellannamn...). Så NU mår jag bra, men det kommer alldeles säkert dippar.
Kram från mig!
Viktoria med Filippa (-99) och Emilia (-02)
