Ville bara skriva ner detta, eftersom det har tärt på mig under lång tid.
Kan berätta kortfattat;
Jag har varit tillsammans med en man i nästan 2 år.
Vi har aldrig kommit ut officiellt trots att de flesta vet att vi är ett par.
Han, 34 år och skild flera år tillbaka, barnlös och osäker på vad han vill, det han vet är att han vill satsa på vårat företag. Ja vi driver ett tillsammans.
Jag, 24 år studerar och känner att klockan tickar. Pga mitt förflutna, abort (var 21, och träffade honom året därpå) och dålig livsstil.
Ja och jag vill satsa stort på karriären med.
Men längtan är där konstant, och om han snart inte tar steget så vill jag starta om(dra mig ur, hitta pojkvän) och förhopningsvis ha familj då.
Lite jobbigt o jobba med någon som kanske inte vill vara med en, hela livet ut.
(jaja blanda aldrig ihop buisness med pleasure)
Men vad gör man när det redan skett?
Låter något desperat men ja, min rädsla är att jag kanske inte kan bli gravid ju mer år d går pga mitt förflutna.
Och tänk om den gången ja gjorde abort var min enda chans?
Ja vi har samlag ofta, tyvärr alltid avbrutet.
Men jag vill, och det vet han men blir arg pga att ja inte får ett svar!
Vad borde man göra?, lr rättare sagt vad skulle ni göra i denna situation?
Innerst inne vet ja mitt svar, men vill veta era.
1
Vill ha min ängel... Ville bara skriva ner detta, eftersom det har tärt på mig under lång tid.
Kan berätta kortfattat;
Jag har varit tillsammans med en man i nästan 2 år.
Vi har aldrig kommit ut officiellt trots att de flesta vet att vi är ett par.
Han, 34 år och skild flera år tillbaka, barnlös och osäker på vad han vill, det han vet är att han vill satsa på vårat företag. Ja vi driver ett tillsammans.
Jag, 24 år studerar och känner att klockan tickar. Pga mitt förflutna, abort (var 21, och träffade honom året därpå) och dålig livsstil.
Ja och jag vill satsa stort på karriären med.
Men längtan är där konstant, och om han snart inte tar steget så vill jag starta om(dra mig ur, hitta pojkvän) och förhopningsvis ha familj då.
Lite jobbigt o jobba med någon som kanske inte vill vara med en, hela livet ut.
(jaja blanda aldrig ihop buisness med pleasure)
Men vad gör man när det redan skett?
Låter något desperat men ja, min rädsla är att jag kanske inte kan bli gravid ju mer år d går pga mitt förflutna.
Och tänk om den gången ja gjorde abort var min enda chans?
Ja vi har samlag ofta, tyvärr alltid avbrutet.
Men jag vill, och det vet han men blir arg pga att ja inte får ett svar!
Vad borde man göra?, lr rättare sagt vad skulle ni göra i denna situation?
Angående graviditetstankarna vill jag råda dig att boka tid hos din gynekolog. Han/hon kan svara på dina funderingar och eventuellt lindra din oro, så att du kan putta undan de bekymren. Det är inte alls säkert att det blir svårt för dig att bli med barn.
Din kille är en knepigare fråga. Vill han inte erkänna för världen att ni är ihop? Vadå? Är ni sambor? Hur mycket har han egentligen satsat på dig?
Du vet bäst hur du styr ditt liv - det är ju du som lever det. Mitt råd är att du tar ett orosmoln itaget och tar itu med det ett och ett (t.ex. genom att besöka gynekologen) och då blir svaret på dina funderingar till slut glasklart. Kanske behöver du någon hjälp på vägen, typ en bra psykolog eller en bra mamma, och det är också okej. Men sitt inte här och drunkna i alltihop.
2
Angående graviditetstankarna vill jag råda dig att boka tid hos din gynekolog. Han/hon kan svara på dina funderingar och eventuellt lindra din oro, så att du kan putta undan de bekymren. Det är inte alls säkert att det blir svårt för dig att bli med barn.
Din kille är en knepigare fråga. Vill han inte erkänna för världen att ni är ihop? Vadå? Är ni sambor? Hur mycket har han egentligen satsat på dig?
Du vet bäst hur du styr ditt liv - det är ju du som lever det. Mitt råd är att du tar ett orosmoln itaget och tar itu med det ett och ett (t.ex. genom att besöka gynekologen) och då blir svaret på dina funderingar till slut glasklart. Kanske behöver du någon hjälp på vägen, typ en bra psykolog eller en bra mamma, och det är också okej. Men sitt inte här och drunkna i alltihop.
Hej anonym!
Jag har inte riktigt varit i samma situation, men jag har ett förhållande med en underbar man, sedan 2 år tillbaka.. och till en början ville han absolut inte ha barn..men nu på senare tid har han smält och säger att "blir det så blir det" och då får vi naturligtvis älska det barnet oxå.. så vi är på gång..sedan ett tag tillbaka..men får inte till det!! Nu är det ju oxå så att vi har båda barn sedan tidigare..mina 3 äldre är utflugna och jag har 2 yngre i åldrarna 14 och 10..min man har sina barn neröver landet..hursom så ser jag inget problem för dig som är så ung att bli gravid på nytt.. och en abort är inget som ska ligga dig till last på så sätt.. eller ditt tidigare leverne..själv är jag till helgen 41 så jag har ju verkligen den biologiska klockan att tänka på..men din man vill alltså inte ha barn eller? Det som är svårt, men nog så viktigt i denna fråga är, vad ni vill med erat förhållande.. jag redogjorde klart för min man ..min önskan.. vi har ett bra förhållande och vi pratar mycket om bl.a detta.. han har nu förstått min önskan och han älskar mig så mycket att vi planerar nu att bli fler..och som vi sagt båda så vill vi viga våra resterande liv åt varandra..det bara är så..försök att finna en dialog med varandra om just din önskan och var han står i detta. Jag vet att det är inte alldeles enkelt, men försök.. jag hänger med här så vi kan ha en dialog du och jag om du vill..jag håller tummarna och som sagt någonstans måste man börja..kram,kram så länge o good luck!
3
Hej anonym!
Jag har inte riktigt varit i samma situation, men jag har ett förhållande med en underbar man, sedan 2 år tillbaka.. och till en början ville han absolut inte ha barn..men nu på senare tid har han smält och säger att "blir det så blir det" och då får vi naturligtvis älska det barnet oxå.. så vi är på gång..sedan ett tag tillbaka..men får inte till det!! Nu är det ju oxå så att vi har båda barn sedan tidigare..mina 3 äldre är utflugna och jag har 2 yngre i åldrarna 14 och 10..min man har sina barn neröver landet..hursom så ser jag inget problem för dig som är så ung att bli gravid på nytt.. och en abort är inget som ska ligga dig till last på så sätt.. eller ditt tidigare leverne..själv är jag till helgen 41 så jag har ju verkligen den biologiska klockan att tänka på..men din man vill alltså inte ha barn eller? Det som är svårt, men nog så viktigt i denna fråga är, vad ni vill med erat förhållande.. jag redogjorde klart för min man ..min önskan.. vi har ett bra förhållande och vi pratar mycket om bl.a detta.. han har nu förstått min önskan och han älskar mig så mycket att vi planerar nu att bli fler..och som vi sagt båda så vill vi viga våra resterande liv åt varandra..det bara är så..försök att finna en dialog med varandra om just din önskan och var han står i detta. Jag vet att det är inte alldeles enkelt, men försök.. jag hänger med här så vi kan ha en dialog du och jag om du vill..jag håller tummarna och som sagt någonstans måste man börja..kram,kram så länge o good luck!
Jag har förståelse för dina tankar efter att ha läst ditt inlägg. Jag är själv i samma sits, fast vi har levt sju år tillsammans och han har barn från ett tidigare förhållande.
Jag tycker att du ska följa din egna känsla och absolut inte tveka på den, du kommer bara att ta skada av det. Vad är det du älskar och längtar efter mest?
Är tanken, längtan och kärleken till ett barn större än vad kärleken till din man är?
Kanske att jag inte är den rätta att svara på detta inlägg med tanke på att vi båda förmodligen känner samma känslor. Men förstår dig till 100 %... Vad du än gör så önskar jag dig ett stort lycka till.
4
Jag har förståelse för dina tankar efter att ha läst ditt inlägg. Jag är själv i samma sits, fast vi har levt sju år tillsammans och han har barn från ett tidigare förhållande.
Jag tycker att du ska följa din egna känsla och absolut inte tveka på den, du kommer bara att ta skada av det. Vad är det du älskar och längtar efter mest?
Är tanken, längtan och kärleken till ett barn större än vad kärleken till din man är?
Kanske att jag inte är den rätta att svara på detta inlägg med tanke på att vi båda förmodligen känner samma känslor. Men förstår dig till 100 %... Vad du än gör så önskar jag dig ett stort lycka till.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
