Skrivet: 2010-08-23, 19:28
#1
Skolstartsrapport!
Jaha, så har våra små knoddar blivit skolbarn! Hur gick det till?!
Hur har det gått för era barn? Var de förväntansfulla eller oroliga? Hur var första reaktionen?
Här har det väl gått måttligt bra. 1,5 vecka på fritids först, där han inte tog kontakt med någon annan än storasyster (som helst ville leka med sina kompisar). Idag var det inte alls roligt på morgonen. Han såg ut som om jag förde honom till slaktbänken...
Väl på skolgården var det fullt av föräldrar och barn. När rektor pratade smet han in under en klätterställning och vägrade komma fram. F-klassen ropades upp först och Lilleman står tidigt på listan, men jag hade lirkat fram honom först när sista barnet blev uppropat. Han grät bittra tårar och skyllde på alla möjliga saker.
Det var jag och en förälder till (av 24) som följde med in i kapprummet och satt och kramade varsitt barn. Jag talade om att jag tänkte vara med honom så länge som HAN ville att jag skulle vara med (och tänkte totalt köra över fröken som sagt att föräldrarna inte skulle följa med), men plötsligt sa Lilleman: "Nu kan du gå ut till Storan, hon saknar dig nog också". Så jag slank ut till Storan och fick veta att jag kunde komma tillbaka halv ett, då de skulle vara klara.
Det kändes lite tomt och konstigt att lämna barnen, men jag hann ju med några timmars jobb. När jag sedan kom för att hämta så möttes jag av en glädjestrålande Lilleman som bubblade över av allt roligt de gjort. Han visade klassrummet, bänken, pärmen, hyllan... Han till och med släpade iväg mig och Storan till den lekplats de gått till för att leka och äta glass.
Efteråt åkte vi till badsjön för ett eftermiddagsdopp. P åväg dit berättade han att han varit rädd på morgonen, för han trodde att fröknarna skulle vara elaka, men det var de ju inte, så ALLT var bara bra och roligt med skolan!
Och det kommer säkert bli ännu bättre när han lär känna de andra barnen i klassen. Än så länge känner han ingen, han är ett av ca 6 barn utifrån. Men det var flera barn (ja, hm, enbart pojkar) som tog kontakt med honom på lunchrasten, så jag känner mig inte orolig.
Nu vill jag verkligen höra hur det gått för DITT barn!