Saknar min ängel
Änglabarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2010
    #1

    Saknar min ängel

    Saknar min lilla Teo så det värker....
    Dog i min mage 10/6 i år. Har aldrig varit med om en så lång sommar nån gång. Den tar lixom inte slut.
    Det gör så ont, vet inte var jag ska ta vägen.
    Älskar dej så min lilla sötnos/mammis
  2. 1
    Saknar min ängel Saknar min lilla Teo så det värker....
    Dog i min mage 10/6 i år. Har aldrig varit med om en så lång sommar nån gång. Den tar lixom inte slut.
    Det gör så ont, vet inte var jag ska ta vägen.
    Älskar dej så min lilla sötnos/mammis
  3. Medlem sedan
    Oct 2009
    #2
    Visst är det så...3 månader idag sedan Sakarias dog i min famn... och det gör periodvis precis lika ont som det gjorde de första dagarna..dock är stunderna när det går bra lite fler och de varar lite längre...tomt och tungt är det dock för det mesta..tankarna på vad man kunde ha gjort nu istället för att vara tillbaka på jobbet...
    Har ni fått några svar på vad som hände?
    Ta hand om er! Många kramar!
  4. 2
    Visst är det så...3 månader idag sedan Sakarias dog i min famn... och det gör periodvis precis lika ont som det gjorde de första dagarna..dock är stunderna när det går bra lite fler och de varar lite längre...tomt och tungt är det dock för det mesta..tankarna på vad man kunde ha gjort nu istället för att vara tillbaka på jobbet...
    Har ni fått några svar på vad som hände?
    Ta hand om er! Många kramar!
  5. Medlem sedan
    Oct 2009
    #3
    menar att det är 2 månader sedan
  6. 3
    menar att det är 2 månader sedan
  7. Medlem sedan
    Feb 2010
    #4
    Tack!!
    Vi har inte fått något svar på proverna. Begärde dock ingen obduktion. Han får vila nu. Han "bara blev till" så planerar inga fler.
    Annars har man nog vela obducera oxå.
    Känns inte alls kul att börja jobba. Ska dra igång om två veckor. Fy...
    Man skulle ju gå och hälsa på en stund på jobbet med den lille inte gå tillbaka på det här sättet...
    Vet du vad som hände? Har du redan börjat jobba???
    Kram tebax
  8. 4
    Tack!!
    Vi har inte fått något svar på proverna. Begärde dock ingen obduktion. Han får vila nu. Han "bara blev till" så planerar inga fler.
    Annars har man nog vela obducera oxå.
    Känns inte alls kul att börja jobba. Ska dra igång om två veckor. Fy...
    Man skulle ju gå och hälsa på en stund på jobbet med den lille inte gå tillbaka på det här sättet...
    Vet du vad som hände? Har du redan börjat jobba???
    Kram tebax
  9. Medlem sedan
    Feb 2010
    #5
    Nu blev det min tur att lägga till. Det var inga fel på proverna alltså som de tog på mej och Teo...
  10. 5
    Nu blev det min tur att lägga till. Det var inga fel på proverna alltså som de tog på mej och Teo...
  11. Medlem sedan
    Oct 2009
    #6
    Vet inte om du sett vad jag skrivit tidigare men Sakarias dog 3 dagar gammal. Vi åkte hem dag 2 och han var helt frisk, inte den orsak till mer än normal oro med första barnet..så slutade han bara andas.
    Det blev en obduktion, vi hade inget val eftersom han dog i hemmet. Så här långt finns inga svar, obduktionen visar inget, han var helt frisk. Några prover tar några månader till men med 95% säkerhet kommer de inte visa något. Vi ställer därför in oss på "icke-diagnosen" plötslig spädbarnsdöd som inte säger något. Det stämmer inte heller något vidare då han var vaken, i min famn och dessutom lite för ung för det. Det är ju dock något de sätter på allt de inte kan förklara...
    Ja, har jobbat halvtid i 3 veckor..förlängde det september ut igår. Vi är fortfarande såå trötta och att hålla ihop en hel dag på jobbet är tufft men det går än så länge. Vi saknar honom så fruktansvärt mycket...vi hoppas så på att få ge honom syskon då vi verkligen längtar efter en bebis...mest honom så klart just nu men förhoppningsvis kan ett barn skänka lite glädje åt livet som i övrig mest är jämngrått just nu. Som du skriver, man skulle hälsa på arbetskamraterna, inte gå tillbaka och jobba..hu!
    Visst kan de väl sätta diagnosen plötslig spädbarnsdöd även på barn som dör i magen?
    Fick du gå igenom en förlossning med vetskapen om att Teo var död? Kan inte föreställa mig...Kram
  12. 6
    Vet inte om du sett vad jag skrivit tidigare men Sakarias dog 3 dagar gammal. Vi åkte hem dag 2 och han var helt frisk, inte den orsak till mer än normal oro med första barnet..så slutade han bara andas.
    Det blev en obduktion, vi hade inget val eftersom han dog i hemmet. Så här långt finns inga svar, obduktionen visar inget, han var helt frisk. Några prover tar några månader till men med 95% säkerhet kommer de inte visa något. Vi ställer därför in oss på "icke-diagnosen" plötslig spädbarnsdöd som inte säger något. Det stämmer inte heller något vidare då han var vaken, i min famn och dessutom lite för ung för det. Det är ju dock något de sätter på allt de inte kan förklara...
    Ja, har jobbat halvtid i 3 veckor..förlängde det september ut igår. Vi är fortfarande såå trötta och att hålla ihop en hel dag på jobbet är tufft men det går än så länge. Vi saknar honom så fruktansvärt mycket...vi hoppas så på att få ge honom syskon då vi verkligen längtar efter en bebis...mest honom så klart just nu men förhoppningsvis kan ett barn skänka lite glädje åt livet som i övrig mest är jämngrått just nu. Som du skriver, man skulle hälsa på arbetskamraterna, inte gå tillbaka och jobba..hu!
    Visst kan de väl sätta diagnosen plötslig spädbarnsdöd även på barn som dör i magen?
    Fick du gå igenom en förlossning med vetskapen om att Teo var död? Kan inte föreställa mig...Kram
  13. Medlem sedan
    Feb 2010
    #7
    Usch, det är så hemskt och sorgligt att vi inte får behålla våra små. Måste kännas fruktansvärt att få hem sitt lilla knyte först och sen...
    Hoppas att du en dag kan se glädjen i den lilla tid ni fick med Sakarias. Är ju svårt nu förstås men...
    Jag hade ju "bara" gått 34 veckor med min lilla prins. Men sorgen är hemsk ändå.
    Ja, jag gick igenom förlossningen och visste att han var död.
    Jag var på rutinkontroll hos MVC och barnmorskan hittade inga hjärtljud så vi blev skickade till sjukhuset direkt. Bara för att få höra det jag redan visste.
    Tror mitt hjärta stannade där och då...
    "Ingen hjärtaktivitet"... Kan fortfarande känna paniken när hon sa de orden...
    Men känns ändå "skönt", eller vad jag ska kalla det för, att jag redan visste för då var alla förhoppningar borta.
    Kram
  14. 7
    Usch, det är så hemskt och sorgligt att vi inte får behålla våra små. Måste kännas fruktansvärt att få hem sitt lilla knyte först och sen...
    Hoppas att du en dag kan se glädjen i den lilla tid ni fick med Sakarias. Är ju svårt nu förstås men...
    Jag hade ju "bara" gått 34 veckor med min lilla prins. Men sorgen är hemsk ändå.
    Ja, jag gick igenom förlossningen och visste att han var död.
    Jag var på rutinkontroll hos MVC och barnmorskan hittade inga hjärtljud så vi blev skickade till sjukhuset direkt. Bara för att få höra det jag redan visste.
    Tror mitt hjärta stannade där och då...
    "Ingen hjärtaktivitet"... Kan fortfarande känna paniken när hon sa de orden...
    Men känns ändå "skönt", eller vad jag ska kalla det för, att jag redan visste för då var alla förhoppningar borta.
    Kram
  15. Medlem sedan
    Feb 2010
    #8
    Ingen då... Ja, när barnen dör oförklarligt i magen så kallas det för plötslig spädbarnsdöd oxå..
  16. 8
    Ingen då... Ja, när barnen dör oförklarligt i magen så kallas det för plötslig spädbarnsdöd oxå..
  17. Medlem sedan
    Oct 2009
    #9
    Hur har du gjort med jobb? Har du varit sjukskriven hela tiden? VI var heltidssjukskrivna 6 veckor, därefter gick vi upp på halvtid...det går men är tufft, all energi man har går dit och när man kommer hem tar sorgen över helt. Man håller ihop den tid man måste, inte längre. Nu kör vi halvtid september ut men det känns som att omgivningen (inte alla men många) tycker att det är dags att sätta igång på heltid. Vet inte hur jag ska orka det. Fick dock en ny, bra läkare i veckan som inte alls tyckte att det var dags för det,vad försäkringskassan säger vet vi inte.
  18. 9
    Hur har du gjort med jobb? Har du varit sjukskriven hela tiden? VI var heltidssjukskrivna 6 veckor, därefter gick vi upp på halvtid...det går men är tufft, all energi man har går dit och när man kommer hem tar sorgen över helt. Man håller ihop den tid man måste, inte längre. Nu kör vi halvtid september ut men det känns som att omgivningen (inte alla men många) tycker att det är dags att sätta igång på heltid. Vet inte hur jag ska orka det. Fick dock en ny, bra läkare i veckan som inte alls tyckte att det var dags för det,vad försäkringskassan säger vet vi inte.
  19. Medlem sedan
    Feb 2001
    #10
    Skickar en stor kram till dig. Så sorgligt att inte få uppleva allt det man drömt om med sin lilla bebis.
    Mina varmaste tankar till er.
  20. 10
    Skickar en stor kram till dig. Så sorgligt att inte få uppleva allt det man drömt om med sin lilla bebis.
    Mina varmaste tankar till er.
  21. Medlem sedan
    Feb 2010
    #11
    Jag är sjukskriven just nu sen 7 juli. Har inte fått in alla papper till f-kassan så jag vet inte om de tänker godkänna eller inte...
    Jag planerar att börja jobba 25 % den 20 september.
    Han föddes 10/6.
    Jag har en jättebra läkare som säger att det är jag som bestämmer.
    Känns inte alls som jag vill egentligen men känner att jag måste prova. När man är och handlar så får den i kassan säga vad jag ska göra för jag tappar helt bort mej. Känns skitknäppt...
    Hur ska man kunna focusera på att göra mat, ta betalt och kolla vilka som har tankat samtidigt när man inte ens kan handla utan att "göra bort sej"??
    Förstår att det är tufft att jobba.
    Stor kram till dej/Nina
  22. 11
    Jag är sjukskriven just nu sen 7 juli. Har inte fått in alla papper till f-kassan så jag vet inte om de tänker godkänna eller inte...
    Jag planerar att börja jobba 25 % den 20 september.
    Han föddes 10/6.
    Jag har en jättebra läkare som säger att det är jag som bestämmer.
    Känns inte alls som jag vill egentligen men känner att jag måste prova. När man är och handlar så får den i kassan säga vad jag ska göra för jag tappar helt bort mej. Känns skitknäppt...
    Hur ska man kunna focusera på att göra mat, ta betalt och kolla vilka som har tankat samtidigt när man inte ens kan handla utan att "göra bort sej"??
    Förstår att det är tufft att jobba.
    Stor kram till dej/Nina
  23. Medlem sedan
    Feb 2010
    #12
    Tack!! Det värmer ska du veta...
    Jo, man hade så mycket kärlek redan till detta lilla pyret. Det är en enorm tomhet att inte få använda den till honom.
    Man kommer nog alltid att sakna det som aldrig fick bli...
  24. 12
    Tack!! Det värmer ska du veta...
    Jo, man hade så mycket kärlek redan till detta lilla pyret. Det är en enorm tomhet att inte få använda den till honom.
    Man kommer nog alltid att sakna det som aldrig fick bli...
  25. Medlem sedan
    Apr 2002
    #13
    Ja det förstår jag.. Jag saknar honom med min änglason, fast det gått fem år sen... Nu ska jag göra ett hängsmycke till honom. Äntligen. Det känns bra. Tiden ändras man lär sig mycket vad som händer med kroppen. Jag har fortfarande mammakänslor som jag inte vet vad jag ska ha till. Det är nästan det jobbigaste. Min sambos bror har en son som är född samma år som Robin, det är lite svårt.. kramar.
  26. 13
    Ja det förstår jag.. Jag saknar honom med min änglason, fast det gått fem år sen... Nu ska jag göra ett hängsmycke till honom. Äntligen. Det känns bra. Tiden ändras man lär sig mycket vad som händer med kroppen. Jag har fortfarande mammakänslor som jag inte vet vad jag ska ha till. Det är nästan det jobbigaste. Min sambos bror har en son som är född samma år som Robin, det är lite svårt.. kramar.
  27. Medlem sedan
    Sep 2010
    #14
    Lägger mig i här lite, om det går bra?

    "Men känns ändå "skönt", eller vad jag ska kalla det för, att jag redan visste för då var alla förhoppningar borta."

    Känner igen det där precis. Min pojke åkte in akut för hjärtsvikt, när dom "jobbat" med honom i 10 timmar (!) började dom prata om hjärnskador. Då kände jag att jag kan sluta hoppas på ett lyckligt slut. Och det var faktiskt skönt, att få släppa taget.

    Herre gud! 10 timmar, inte konstigt att jag var så jävla slut som jag var, har inte tänkt på det tidigare. Ändå var det inte "över" då, alltså vi lämnade sjukhuset först 15 timmar efter att vi kom in... 15 timmar med 4 upplivningsförsök, tusentals medeciner som inte hjälpte mer än ett litet tag, fy vilket helvete det var! Inte konstigt att det var "skönt" att sluta hoppas.
    Han transporterades i ECMO-maskin till Gtb, där man stängde av maskinen dagen efter.
  28. 14
    Lägger mig i här lite, om det går bra?

    "Men känns ändå "skönt", eller vad jag ska kalla det för, att jag redan visste för då var alla förhoppningar borta."

    Känner igen det där precis. Min pojke åkte in akut för hjärtsvikt, när dom "jobbat" med honom i 10 timmar (!) började dom prata om hjärnskador. Då kände jag att jag kan sluta hoppas på ett lyckligt slut. Och det var faktiskt skönt, att få släppa taget.

    Herre gud! 10 timmar, inte konstigt att jag var så jävla slut som jag var, har inte tänkt på det tidigare. Ändå var det inte "över" då, alltså vi lämnade sjukhuset först 15 timmar efter att vi kom in... 15 timmar med 4 upplivningsförsök, tusentals medeciner som inte hjälpte mer än ett litet tag, fy vilket helvete det var! Inte konstigt att det var "skönt" att sluta hoppas.
    Han transporterades i ECMO-maskin till Gtb, där man stängde av maskinen dagen efter.
  29. Medlem sedan
    Feb 2010
    #15
    Beklagar verkligen att ni inte fick behålla er lilla sötnos.
    Jobbigt att behöva gå igenom att han var sjuk oxå
    Men känn inte att du lägger dej i. Jag tycker att det mer är att dela med sej av sina erfarenheter och känslor.
    Det är bra att veta att man inte är konstig på nåt vis. Att det finns fler där ute som tänkt samma. Även fast det ju är helt tragiskt allting.
    Varm kram/Nina
  30. 15
    Beklagar verkligen att ni inte fick behålla er lilla sötnos.
    Jobbigt att behöva gå igenom att han var sjuk oxå
    Men känn inte att du lägger dej i. Jag tycker att det mer är att dela med sej av sina erfarenheter och känslor.
    Det är bra att veta att man inte är konstig på nåt vis. Att det finns fler där ute som tänkt samma. Även fast det ju är helt tragiskt allting.
    Varm kram/Nina
  31. Medlem sedan
    Feb 2010
    #16
    Ja det måste vara jobbigt att din sambos bror har en son som är lika gammal som din.
    Bli påmind jämt...
    Har du gjort smycket?
    Jag "gjorde" en guldring före jul med alla mina barns namn runt och två "öppna" hjärta på två ställen.
    I ringen är det graverat "Jag bär på en ängel"
    Varm kram/Nina
  32. 16
    Ja det måste vara jobbigt att din sambos bror har en son som är lika gammal som din.
    Bli påmind jämt...
    Har du gjort smycket?
    Jag "gjorde" en guldring före jul med alla mina barns namn runt och två "öppna" hjärta på två ställen.
    I ringen är det graverat "Jag bär på en ängel"
    Varm kram/Nina

Liknande trådar

  1. Katten saknar husse jag saknar
    By MYZOXE! in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-06-19, 20:01
  2. En ängel....
    By j-fr in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2008-05-24, 21:27
  3. Min ängel
    By Livias Mamma in forum Änglabarn
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2007-03-18, 19:59
  4. Ängel?
    By Kristina in forum Småbarn
    Svar: 45
    Senaste inlägg: 2006-07-28, 15:59
  5. ängel
    By compax in forum Änglabarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-02-15, 19:51
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar