Har för en månad sen fött en son som blir lillebror till min 2,5 årig son. Mår stundsvis python när jag märker hur ansvarsfördelning hemma har ändrats sedan vi har fått vår andre son. Tänker ta en längre snack med min man men vill veta hur ni andra har det.
Här ser min vardag ut: Jag sköter allt som har med mina söner att göra och till största del även matlagning. Min man hjälper till (ibland) med matlagning och byta äldsta sonens blöja/duscha endast om jag säger till. Han, om han har
lust, leker med min äldsta son och gosar ibland med min yngsta.Hushållssysslormässigt så sköter jag städning av nedervåning
och han övre våning. Tidigare hade han varit flitig med att dammsuga en gång i veckan men nu sker det mindre ofta och jag blir lätt irriterad då städning inte är lika synchat. Han sköter i övrigt gräsklippning som jag annars inte gör.
Min man tycker att nu när jag är föräldrarledig med min söner så ska jag ta hand om dem och hemmet och förstår inte varför jag kan bli sur att en sådan fördelning sker. Det kommer enligt hans mening att vara hans tur nästa vår när det blir hans tur att vara föräldrarledig.
Det som gör mig ännu mer deppad är att min son har senast ankomst av vår ygnsta blivit mammigare och ty sig inte till pappan. Min man använder det som "ursäkt" för att (enligt mig) slippa sköta honom.
Han klagar utöver det att jag är inte så sex-intresserad vilket enligt mig inte är så konstig när man får lite avlastning eller förståelse från honom att det tar även kraft att vara "föräldrarledig".
Jag känner mig underskattad och längtar att få börja jobba igen även om det är underbart att vara hemma och gosar med pojkarna men jag blir "galen" ibland att vara "hemmafru".
Är det fel att må som jag gör ? Vad tycker ni ?
1
Ansvarsfördelning & föräldrarledighet Har för en månad sen fött en son som blir lillebror till min 2,5 årig son. Mår stundsvis python när jag märker hur ansvarsfördelning hemma har ändrats sedan vi har fått vår andre son. Tänker ta en längre snack med min man men vill veta hur ni andra har det.
Här ser min vardag ut: Jag sköter allt som har med mina söner att göra och till största del även matlagning. Min man hjälper till (ibland) med matlagning och byta äldsta sonens blöja/duscha endast om jag säger till. Han, om han har
lust, leker med min äldsta son och gosar ibland med min yngsta.Hushållssysslormässigt så sköter jag städning av nedervåning
och han övre våning. Tidigare hade han varit flitig med att dammsuga en gång i veckan men nu sker det mindre ofta och jag blir lätt irriterad då städning inte är lika synchat. Han sköter i övrigt gräsklippning som jag annars inte gör.
Min man tycker att nu när jag är föräldrarledig med min söner så ska jag ta hand om dem och hemmet och förstår inte varför jag kan bli sur att en sådan fördelning sker. Det kommer enligt hans mening att vara hans tur nästa vår när det blir hans tur att vara föräldrarledig.
Det som gör mig ännu mer deppad är att min son har senast ankomst av vår ygnsta blivit mammigare och ty sig inte till pappan. Min man använder det som "ursäkt" för att (enligt mig) slippa sköta honom.
Han klagar utöver det att jag är inte så sex-intresserad vilket enligt mig inte är så konstig när man får lite avlastning eller förståelse från honom att det tar även kraft att vara "föräldrarledig".
Jag känner mig underskattad och längtar att få börja jobba igen även om det är underbart att vara hemma och gosar med pojkarna men jag blir "galen" ibland att vara "hemmafru".
Hej,
Jag har det ganska likadant som dig.
Min sambo tar nästan också bara hand om vår dotter om jag ber honom att göra det.
Han vill helst inte ha henne om hon e lite gnällig utan bara när hon är nöjd och skrattar, annars ger han henne till mig...
Han plockar inte heller i hemmet eller städar utan då får jag fråga om han kan hjälpa till, han gör det då efter ett tag men tycker som sagt att jag är hemma hela dagarna och att han gärna skulle byta!
Han verkar tro att det är lätt att vara föräldrarledig, men det tar på krafterna...
Han vill också gärna ha sex, nu har det gått två månader efter förlossningen, men jag är inge sugen alls...
Hade han slutat tjata om det och hjälpa till mer hemma samt tagit mer ansvar och initativ när det gäller lillan så hade jag nog blivit mer sugen på sex...
Hur säger man detta till sin partner utan att han blir sur?
2
Hej,
Jag har det ganska likadant som dig.
Min sambo tar nästan också bara hand om vår dotter om jag ber honom att göra det.
Han vill helst inte ha henne om hon e lite gnällig utan bara när hon är nöjd och skrattar, annars ger han henne till mig...
Han plockar inte heller i hemmet eller städar utan då får jag fråga om han kan hjälpa till, han gör det då efter ett tag men tycker som sagt att jag är hemma hela dagarna och att han gärna skulle byta!
Han verkar tro att det är lätt att vara föräldrarledig, men det tar på krafterna...
Han vill också gärna ha sex, nu har det gått två månader efter förlossningen, men jag är inge sugen alls...
Hade han slutat tjata om det och hjälpa till mer hemma samt tagit mer ansvar och initativ när det gäller lillan så hade jag nog blivit mer sugen på sex...
Hur säger man detta till sin partner utan att han blir sur?
Här är fördelningen så att jag tar så mycket jag hinner på dagen när jag är hemma. Tvätt, undanplockning, disk, mat, handling o s v. Inte så att jag sliter ihjäl mig och vissa dagar har jag annat för mig men jag är trots allt hemma och får lugna stunder och att lägga prestige i att vi ska göra exakt lika mycket hemma är bara vansinnigt för då är allt kvar till kvällen och vi måste ägna oss åt att städa då ist för att ägna oss åt de större barnen.
Sandra tar jag absolut mest speciellt nu när hon varit så grinig, så när sambon kommer hem från jobbet och vi ätit så går han ofta ut och gör något ute med de större barnen. Jag plockar undan om Sandra tillåter men annars tar han det senare under kvällen.
När vi byter och han är hemma så blir det ju ombytta roller och när vi båda jobbar så gör vi lika mycket igen (förutsatt att vi då är hemma lika mycket)
Så jag tycker att det är rimligt att den som är hemma gör större delen av tråksysslorna men att det inte får bli ett måste som man är stressad över. Behöver man sova en dag är det helt ok, har man planer med kompisar någon annan dag så är det också ok men att familjen ändå vinner på att man får undan så mycket man har möjlighet till under dagen.
3
Här är fördelningen så att jag tar så mycket jag hinner på dagen när jag är hemma. Tvätt, undanplockning, disk, mat, handling o s v. Inte så att jag sliter ihjäl mig och vissa dagar har jag annat för mig men jag är trots allt hemma och får lugna stunder och att lägga prestige i att vi ska göra exakt lika mycket hemma är bara vansinnigt för då är allt kvar till kvällen och vi måste ägna oss åt att städa då ist för att ägna oss åt de större barnen.
Sandra tar jag absolut mest speciellt nu när hon varit så grinig, så när sambon kommer hem från jobbet och vi ätit så går han ofta ut och gör något ute med de större barnen. Jag plockar undan om Sandra tillåter men annars tar han det senare under kvällen.
När vi byter och han är hemma så blir det ju ombytta roller och när vi båda jobbar så gör vi lika mycket igen (förutsatt att vi då är hemma lika mycket)
Så jag tycker att det är rimligt att den som är hemma gör större delen av tråksysslorna men att det inte får bli ett måste som man är stressad över. Behöver man sova en dag är det helt ok, har man planer med kompisar någon annan dag så är det också ok men att familjen ändå vinner på att man får undan så mycket man har möjlighet till under dagen.
Du har helt rätt i att känna som du gör. det kan ingen ta ifårn dig oberoende vad folk kommer skriva för olika svar. Känner du att du får ta för mycket så känner du det. Jag hoppas att ni lyckas hitta en bra mellanväg när ni pratar om det.
Här hemma har jag huvudansvar för Ebbot (men sambon försöker ta så mycket som möjligt när han kommer hem från jobb), tvätt (och bädda rent och sånt som hör med tvätt) skura dass och att vattna blommorna. Vilket innebär noll jobb på vardagarna förutom Ebbot.
Resten sköter sambon. Han handlar på väg hem från jobb, lagar mat på helgerna (så det blir över till mig i veckan), diskar, fixar i trädgården, städar och gör allt som inte jag kommer på nu.
Får lite ångest ibland och mår bra de dagar jag hunnit städa hemma men känner att jag gör det jag hinner med och tar det lugnt själv. Både jag och sambon menar att mår jag bra så mår Ebbot bra. Jag mår bra när jag får vila mycket och bara njuta av dagarna och då blir dagens syssla tex att gå en långrunda med barnvagnen i skogen eller möjligen att köra till bvc. =)
Det här blev nog lite snurrigt. Kan ju tillägga att jag inte varit funktionsduglig så många veckor. Först 3-4 veckor med ont och nu en vecka med dunderförkylning av mammaledighetens 7 veckor.
Stygnen sitter fortfarande kvar så sex är inget som lockar någon av oss än.
4
Du har helt rätt i att känna som du gör. det kan ingen ta ifårn dig oberoende vad folk kommer skriva för olika svar. Känner du att du får ta för mycket så känner du det. Jag hoppas att ni lyckas hitta en bra mellanväg när ni pratar om det.
Här hemma har jag huvudansvar för Ebbot (men sambon försöker ta så mycket som möjligt när han kommer hem från jobb), tvätt (och bädda rent och sånt som hör med tvätt) skura dass och att vattna blommorna. Vilket innebär noll jobb på vardagarna förutom Ebbot.
Resten sköter sambon. Han handlar på väg hem från jobb, lagar mat på helgerna (så det blir över till mig i veckan), diskar, fixar i trädgården, städar och gör allt som inte jag kommer på nu.
Får lite ångest ibland och mår bra de dagar jag hunnit städa hemma men känner att jag gör det jag hinner med och tar det lugnt själv. Både jag och sambon menar att mår jag bra så mår Ebbot bra. Jag mår bra när jag får vila mycket och bara njuta av dagarna och då blir dagens syssla tex att gå en långrunda med barnvagnen i skogen eller möjligen att köra till bvc. =)
Det här blev nog lite snurrigt. Kan ju tillägga att jag inte varit funktionsduglig så många veckor. Först 3-4 veckor med ont och nu en vecka med dunderförkylning av mammaledighetens 7 veckor.
Stygnen sitter fortfarande kvar så sex är inget som lockar någon av oss än.
Tittar in från maj-gruppen. Jag förstår precis hur du känner. Fast det är så svårt det där, hur man ska göra och vem som ska göra vad.
Vi har byggt hus precis och det innebär ju en del jobb. Eftersom jag har ammat så har jag mest varit inne och därmed har min man mest varit ute å grejat.. Jag är skittrött på hushållstjänsten men han har ju inte slappat direkt, så arbetsmängden är nog rättvis. Det svåra när väl nu när huset snart är färdigmålat och alla stora projekt är avslutade, hur mycket ska jag göra på dagen på bekostnad av tiden som jag kan ge till barnen istället?
Och sen när han är hemma i vinter så tycker min man att han inte behöver göra så mycket eftersom jag bara ska jobba och inte bygga en massa när jag kommer hem från jobbet. Men om jag bara gör lite och spenderar tid med barnen nu så kommer han ju gnälla över att jag inte gör tillräckligt för han jobbar ju hela dagen. Svårt läge...
Fö så är det fler som inte fått fart på sexlivet även efter längre tid än två månader, amning och trötthet ställer tex till det för lusten
5
Tittar in från maj-gruppen. Jag förstår precis hur du känner. Fast det är så svårt det där, hur man ska göra och vem som ska göra vad.
Vi har byggt hus precis och det innebär ju en del jobb. Eftersom jag har ammat så har jag mest varit inne och därmed har min man mest varit ute å grejat.. Jag är skittrött på hushållstjänsten men han har ju inte slappat direkt, så arbetsmängden är nog rättvis. Det svåra när väl nu när huset snart är färdigmålat och alla stora projekt är avslutade, hur mycket ska jag göra på dagen på bekostnad av tiden som jag kan ge till barnen istället?
Och sen när han är hemma i vinter så tycker min man att han inte behöver göra så mycket eftersom jag bara ska jobba och inte bygga en massa när jag kommer hem från jobbet. Men om jag bara gör lite och spenderar tid med barnen nu så kommer han ju gnälla över att jag inte gör tillräckligt för han jobbar ju hela dagen. Svårt läge...
Fö så är det fler som inte fått fart på sexlivet även efter längre tid än två månader, amning och trötthet ställer tex till det för lusten
Vill bara börja med att säga att det inte är något fel på dej alls. Kanske lite på din man - han verkar vara rätt tanklös. Du är föräldraledig för att ta hand om ert nya barn - det ändrar inte så speciellt mycket på fördelningen för att ta hand om storebror och hushållet, faktiskt. Du är väl ändå inte föräldraledig för att ta hand om din man??
När man har tid och möjlighet att göra lite mer än vanligt för att man är föräldraledig så är det ju jätteskönt - för det ger lite mer möjlighet till att göra annat tillsammans med familjen (eller få andra "måsten" gjorda, som kanske annars blir liggande), men det är orimligt att vänta sig att du plötsligt SKA sköta ALLT.
Att sedan gnälla på din sexlust, när du är trött, har slitit för att hinna med allt och dessutom fortfarande har en massa hormoner i kroppen som gör att sexlusten dämpas och vaginans slemhinnor blir torrare och skörare än vanligt är faktiskt rent okunnigt och naivt!
Ja, jag dänger till med rätt hårda ord, men det är så jag tycker (och min man, jag kollade precis vad han tycker också).
Det verkar ju inte som om din man hjälpte till alltför mycket som det var redan innan, och att vänta sig att hjälpa till mindre nu när ni har ett spädbarn till är orealistiskt. Att han tar hand om gräsklippningen är väl inte ett giltigt argument, om det inte är något som kräver minst en timmes jobb om dagen..Dessutom börjar den säsongen lida mot sitt slut nu.
Har han varit föräldraledig tidigare? Vet han hur det är?
En invändning jag har mot hans argument om att han kommer att ta hand om hela rubbet till våren är också att både bebis och storebror faktiskt kommer att vara drygt ett halvår äldre. Det går inte att jämföra med hur du har det nu.
Storebror har då vant sig vid att vara storebror och behöver inte den där extra bekräftelsen som han kanske behöver nu efter någon månad, pga lillebror. Han kommer att kunna fler saker själv än han kan nu och det gör det enklare att vara hemma med honom och kunna sköta hushållssysslor. Samma med lillebror - när man inte måste amma och bära lika mycket och när man inte behöver gå upp mitt i natten lika ofta för att mata - så blir det också lugnare hemma och det gör det möjligt att göra mer saker hemma.
Sedan kan man fundera på om det primära målet med att vara föräldraledig är att sköta hushållet och curla mannen. Eller om det är att kunna vara hemma med sitt barn och bygga upp en trygg relation med det och hinna med att själv må bra..
Om han nu klagar över att du inte har någon sexlust så får han också ta sitt ansvar i det. Han får väl göra SITT bästa för att det ska bli något sex av, genom att se till att du får sova det du behöver, att han hjälper till hemma och att han ser till att kyssas och smekas. Det kan dessutom behövas mer av kyssar och smekningar när slemhinnorna är torra och huvudet och kroppen utmattad än vanligt. Jag tycker allt att hans klagomål till stor del slår tillbaka på honom själv och hans drömbilder.
Jag står bakom dej och tycker inte du har fel. Klart att du måste prata med din man om hur du mår.
När jag var hemma med barn nr 3 var jag helt slut och min man förstod inte riktigt. Det var heller inte som det varit med de två första - mycket pga att trean hade matningsproblem och jag ägnade hela dagarna och halva nätterna åt att försöka amma, pumpa, ge bröstmjölken på flaska, ge ersättning, sterilisera rubbet och börja om igen.. Det jag gjorde som fick honom att fatta att jag faktiskt inte sov eller drack kaffe hela dagarna var att jag faktiskt under några dagar skrev upp precis allt jag gjorde. ALLT! Inklusive toabesök ! :-)
Han fick en smärre chock och bad om förlåt och förstod bättre varför jag bad honom göra vissa saker på ett visst sätt, och det gjorde stor skillnad.
Jag tror nog att de flesta av oss VILL göra mer hemma när vi är hemma och har lite mer tid, så jag tror inte att det är det det sitter i. Men det är en stor skillnad på att kunna göra det när man har chansen eller att känna krav på att man SKA göra mer.
Lycka till!
6
inte fel på något sätt Vill bara börja med att säga att det inte är något fel på dej alls. Kanske lite på din man - han verkar vara rätt tanklös. Du är föräldraledig för att ta hand om ert nya barn - det ändrar inte så speciellt mycket på fördelningen för att ta hand om storebror och hushållet, faktiskt. Du är väl ändå inte föräldraledig för att ta hand om din man??
När man har tid och möjlighet att göra lite mer än vanligt för att man är föräldraledig så är det ju jätteskönt - för det ger lite mer möjlighet till att göra annat tillsammans med familjen (eller få andra "måsten" gjorda, som kanske annars blir liggande), men det är orimligt att vänta sig att du plötsligt SKA sköta ALLT.
Att sedan gnälla på din sexlust, när du är trött, har slitit för att hinna med allt och dessutom fortfarande har en massa hormoner i kroppen som gör att sexlusten dämpas och vaginans slemhinnor blir torrare och skörare än vanligt är faktiskt rent okunnigt och naivt!
Ja, jag dänger till med rätt hårda ord, men det är så jag tycker (och min man, jag kollade precis vad han tycker också).
Det verkar ju inte som om din man hjälpte till alltför mycket som det var redan innan, och att vänta sig att hjälpa till mindre nu när ni har ett spädbarn till är orealistiskt. Att han tar hand om gräsklippningen är väl inte ett giltigt argument, om det inte är något som kräver minst en timmes jobb om dagen..Dessutom börjar den säsongen lida mot sitt slut nu.
Har han varit föräldraledig tidigare? Vet han hur det är?
En invändning jag har mot hans argument om att han kommer att ta hand om hela rubbet till våren är också att både bebis och storebror faktiskt kommer att vara drygt ett halvår äldre. Det går inte att jämföra med hur du har det nu.
Storebror har då vant sig vid att vara storebror och behöver inte den där extra bekräftelsen som han kanske behöver nu efter någon månad, pga lillebror. Han kommer att kunna fler saker själv än han kan nu och det gör det enklare att vara hemma med honom och kunna sköta hushållssysslor. Samma med lillebror - när man inte måste amma och bära lika mycket och när man inte behöver gå upp mitt i natten lika ofta för att mata - så blir det också lugnare hemma och det gör det möjligt att göra mer saker hemma.
Sedan kan man fundera på om det primära målet med att vara föräldraledig är att sköta hushållet och curla mannen. Eller om det är att kunna vara hemma med sitt barn och bygga upp en trygg relation med det och hinna med att själv må bra..
Om han nu klagar över att du inte har någon sexlust så får han också ta sitt ansvar i det. Han får väl göra SITT bästa för att det ska bli något sex av, genom att se till att du får sova det du behöver, att han hjälper till hemma och att han ser till att kyssas och smekas. Det kan dessutom behövas mer av kyssar och smekningar när slemhinnorna är torra och huvudet och kroppen utmattad än vanligt. Jag tycker allt att hans klagomål till stor del slår tillbaka på honom själv och hans drömbilder.
Jag står bakom dej och tycker inte du har fel. Klart att du måste prata med din man om hur du mår.
När jag var hemma med barn nr 3 var jag helt slut och min man förstod inte riktigt. Det var heller inte som det varit med de två första - mycket pga att trean hade matningsproblem och jag ägnade hela dagarna och halva nätterna åt att försöka amma, pumpa, ge bröstmjölken på flaska, ge ersättning, sterilisera rubbet och börja om igen.. Det jag gjorde som fick honom att fatta att jag faktiskt inte sov eller drack kaffe hela dagarna var att jag faktiskt under några dagar skrev upp precis allt jag gjorde. ALLT! Inklusive toabesök ! :-)
Han fick en smärre chock och bad om förlåt och förstod bättre varför jag bad honom göra vissa saker på ett visst sätt, och det gjorde stor skillnad.
Jag tror nog att de flesta av oss VILL göra mer hemma när vi är hemma och har lite mer tid, så jag tror inte att det är det det sitter i. Men det är en stor skillnad på att kunna göra det när man har chansen eller att känna krav på att man SKA göra mer.
Låter jobbigt att ha det sådär. Tycker Absolut att du ska ta ett ordentligt snack med din man. För det är väl era gemensamma barn, även om du skriver "min" son hela tiden? Ja, fast det kvittar iofs, har ni valt att leva ihop ska ni ju dela på det som behöver göras.
Jag tycker att det kan vara skitjobbigt att gå hemma med 3 barn som behöver en hel del uppmärksamhet. 2 av våra barn går på förskola/förskoleklass 15h/vecka med olika hämtnings- lämningstider vilket gör att jag promenerar av och an till skola och förskola en hel del tid. Sen ammar jag ju ganska mycket och ibland kan ju en liten 2-månaders vara ledsen och behöva bäras nästan en hel dag. Sen OM nu allt skulle vara lugnt hemma, så behöver ju en ammande kvinna sin vila dagtid, eftersom man inte sova så många timmar nattetid! Och ska amningen fungera och mjölken inte sina för tidigt, måste man ju få sin sömn och vara utvilad i kroppen, det har jag i alla fall både läst och hört...
Sen så tillkommer ju då hushållsarbetet och det gör jag lite grann under dagarna om jag har tid och ork. Oftast är det dock jag som lagar middagen på kvällen, eftersom min man då tar han om barnen när han kommer hem. Städar och diskar gör han (som alltid) och jag sköter tvätten, men skulle en maskin behöva hängas och jag vill gå och lägga mig "i tid" på kvällen så tar han den. Handlar gör vi tillsammans eller någon gång var. Han sköter det som "måste" göras i trädgården. Så jag måste säga att jag tycker att vi delar ganska lika trots att jag "bara" är hemma. Man är ju inte ledig för att kunna städa och diska, man är ju ledig för att kunna vara med sina barn! De behöver ju både tas om hand rent omvårdnadsmässigt, men sen behöver de ju stimulans för att utvecklas också och för att få en bra relation till dem behöver man ju leka/vara med dem såklart! (Det är därför mina barn nu sitter vid TV-spelet och jag vid datorn... ;-) - obs! ironi!)
7
Låter jobbigt att ha det sådär. Tycker Absolut att du ska ta ett ordentligt snack med din man. För det är väl era gemensamma barn, även om du skriver "min" son hela tiden? Ja, fast det kvittar iofs, har ni valt att leva ihop ska ni ju dela på det som behöver göras.
Jag tycker att det kan vara skitjobbigt att gå hemma med 3 barn som behöver en hel del uppmärksamhet. 2 av våra barn går på förskola/förskoleklass 15h/vecka med olika hämtnings- lämningstider vilket gör att jag promenerar av och an till skola och förskola en hel del tid. Sen ammar jag ju ganska mycket och ibland kan ju en liten 2-månaders vara ledsen och behöva bäras nästan en hel dag. Sen OM nu allt skulle vara lugnt hemma, så behöver ju en ammande kvinna sin vila dagtid, eftersom man inte sova så många timmar nattetid! Och ska amningen fungera och mjölken inte sina för tidigt, måste man ju få sin sömn och vara utvilad i kroppen, det har jag i alla fall både läst och hört...
Sen så tillkommer ju då hushållsarbetet och det gör jag lite grann under dagarna om jag har tid och ork. Oftast är det dock jag som lagar middagen på kvällen, eftersom min man då tar han om barnen när han kommer hem. Städar och diskar gör han (som alltid) och jag sköter tvätten, men skulle en maskin behöva hängas och jag vill gå och lägga mig "i tid" på kvällen så tar han den. Handlar gör vi tillsammans eller någon gång var. Han sköter det som "måste" göras i trädgården. Så jag måste säga att jag tycker att vi delar ganska lika trots att jag "bara" är hemma. Man är ju inte ledig för att kunna städa och diska, man är ju ledig för att kunna vara med sina barn! De behöver ju både tas om hand rent omvårdnadsmässigt, men sen behöver de ju stimulans för att utvecklas också och för att få en bra relation till dem behöver man ju leka/vara med dem såklart! (Det är därför mina barn nu sitter vid TV-spelet och jag vid datorn... ;-) - obs! ironi!)
Tusen tack för alla svar till mitt inlägg .. mår redan lite bättre...tror det är viktigt med bekräftelse och när jag tänker till så är det egentligen bara stundtals jobbigt (typ när båda barn gråter/vill få hjälp samtidigt och ännu mer så om det sker när min man är hemma)..hade han bara frågat mer hur dagen har varit när han kommer hem så skulle det kännas lättare.. jag tror jag har mest emot att han verkar vilja vänta med att knyta med barnen tills när han är föräldrarledig... väldigt märkligt tycker jag. Ska prata med honom vid rätt tillfälle. Och om ni undrar så är de våra gemensamma barn.
Ska läsa svaren lite noggrannare .. ha det bra!
8
Tack för alla svar! Tusen tack för alla svar till mitt inlägg .. mår redan lite bättre...tror det är viktigt med bekräftelse och när jag tänker till så är det egentligen bara stundtals jobbigt (typ när båda barn gråter/vill få hjälp samtidigt och ännu mer så om det sker när min man är hemma)..hade han bara frågat mer hur dagen har varit när han kommer hem så skulle det kännas lättare.. jag tror jag har mest emot att han verkar vilja vänta med att knyta med barnen tills när han är föräldrarledig... väldigt märkligt tycker jag. Ska prata med honom vid rätt tillfälle. Och om ni undrar så är de våra gemensamma barn.
Jag tycker det är lättare att orka med hushållsskötsel när man fått vara på jobbet en hel dag, komma ifrån allt vad hem o hushåll heter och sedan komma hem o ta tag i ett lass med disk, en vända med dammsugaren eller vadsomhelst.. när jag är hemma hela dagen och tar hand om små har jag verkligen ingen lust att bli lämnad med ett berg med disk, överfull tvättkorg, massa damm och smuts som måste tas tag i utöver två understimulerade små barn!! fråga honom om han skulle göra bra ifrån sig på jobbet om han skulle ta med sig en skrikig och hungrig bebis + ett barn som jag gissar är i alla fall under 3 år?? det är på samma sätt att man kan inte göra ett tipptopp hushållsarbete samtidigt som man har dem hemma.. bara att de ska få i sig mat, få lite frisk luft och lite socialt utbyte tar en hel dag mätt i tid.. allt annat borde vara ett plus eller ska delas på eftermiddagen, tycker jag! men jag vet, jag har också hamnat i hushållsfälla och står och tvättar och fixar hela dagarna, bär på bebis o tvättkorg o känner mig allmänt ofräsch därför att jag knappt hinner ta en dusch dessa dagar och då får han definitivt inget sex!! uuuuh.. hälsa honom att småbarn = heltidsjobb från mig tack
9
Jag tycker det är lättare att orka med hushållsskötsel när man fått vara på jobbet en hel dag, komma ifrån allt vad hem o hushåll heter och sedan komma hem o ta tag i ett lass med disk, en vända med dammsugaren eller vadsomhelst.. när jag är hemma hela dagen och tar hand om små har jag verkligen ingen lust att bli lämnad med ett berg med disk, överfull tvättkorg, massa damm och smuts som måste tas tag i utöver två understimulerade små barn!! fråga honom om han skulle göra bra ifrån sig på jobbet om han skulle ta med sig en skrikig och hungrig bebis + ett barn som jag gissar är i alla fall under 3 år?? det är på samma sätt att man kan inte göra ett tipptopp hushållsarbete samtidigt som man har dem hemma.. bara att de ska få i sig mat, få lite frisk luft och lite socialt utbyte tar en hel dag mätt i tid.. allt annat borde vara ett plus eller ska delas på eftermiddagen, tycker jag! men jag vet, jag har också hamnat i hushållsfälla och står och tvättar och fixar hela dagarna, bär på bebis o tvättkorg o känner mig allmänt ofräsch därför att jag knappt hinner ta en dusch dessa dagar och då får han definitivt inget sex!! uuuuh.. hälsa honom att småbarn = heltidsjobb från mig tack
Håller med Karolina (+alla andra som svarat). Inez är ju fortfarande så liten att man knappt har några rutiner och skulle hon sova en längre stund vill jag verkligen inte behöva känna att jag direkt måste slänga mig över hushållssysslorna. Då passar jag på att kolla datorn lite, kanske läsa en tidning, ÄTA något. Duscha är fortfarande svårt eftersom man inte hör om hon vaknar då så det blir mest när min sambo är hemma. Om jag hinner vissa dagar så diskar jag undan lite eller plockar med något här hemma -och då ses det som en bonus "va bra att du orkade diska undan lite idag", annars är det min sambo som mest sköter marktjänsten. Undantaget är "småhandlande" (sånt vi behöver som inte köpts när vi storhandlade) och matlagningen som jag alltid står för nästan men då får han snällt passa barn om han är hemma. Jag väcker även honom ibland på natten för att byta blöja om Inez haft en särskilt dryg natt med mycket amning och om jag vet att han inte ska upp så tidigt och jobba.
Sen har jag ändå Inez mest och det känns ibland tungt att alltid ha henne på sig. När min sambo är hemma avlastar han men eftersom det ofta är en massa saker han ska fixa när han är ledig (som iofs behöver fixas) så står man där ändå med barnet som vanligt.
Givetvis kommer jag att göra mer sysslor om jag är hemma sen när man kan lita lite mer på Inez sovrutiner och hon kan leka lite längre stunder själv utan att börja gallskrika men just nu tycker jag nog att det är mest rättvist om tröttheten försöks fördelas lite jämt.. :-)
Sex skulle han inte våga nämna om inte jag gav signaler om att jag var intresserad. Har inte ens varit på återbesök hos BM än. Men vi försöker kramas oc mysa lite då och då när bäbis sover :-)
'
10
Håller med Karolina (+alla andra som svarat). Inez är ju fortfarande så liten att man knappt har några rutiner och skulle hon sova en längre stund vill jag verkligen inte behöva känna att jag direkt måste slänga mig över hushållssysslorna. Då passar jag på att kolla datorn lite, kanske läsa en tidning, ÄTA något. Duscha är fortfarande svårt eftersom man inte hör om hon vaknar då så det blir mest när min sambo är hemma. Om jag hinner vissa dagar så diskar jag undan lite eller plockar med något här hemma -och då ses det som en bonus "va bra att du orkade diska undan lite idag", annars är det min sambo som mest sköter marktjänsten. Undantaget är "småhandlande" (sånt vi behöver som inte köpts när vi storhandlade) och matlagningen som jag alltid står för nästan men då får han snällt passa barn om han är hemma. Jag väcker även honom ibland på natten för att byta blöja om Inez haft en särskilt dryg natt med mycket amning och om jag vet att han inte ska upp så tidigt och jobba.
Sen har jag ändå Inez mest och det känns ibland tungt att alltid ha henne på sig. När min sambo är hemma avlastar han men eftersom det ofta är en massa saker han ska fixa när han är ledig (som iofs behöver fixas) så står man där ändå med barnet som vanligt.
Givetvis kommer jag att göra mer sysslor om jag är hemma sen när man kan lita lite mer på Inez sovrutiner och hon kan leka lite längre stunder själv utan att börja gallskrika men just nu tycker jag nog att det är mest rättvist om tröttheten försöks fördelas lite jämt.. :-)
Sex skulle han inte våga nämna om inte jag gav signaler om att jag var intresserad. Har inte ens varit på återbesök hos BM än. Men vi försöker kramas oc mysa lite då och då när bäbis sover :-)
'
Jag har precis som du en på 2,5 och sen en bebis på 2 månader och jag tycker dte går i vågor.. Ibland är jag helförbannad över att jag gör allt (för det känns verkligen som att jag gör allt!) och just nu är jag inne i en runda när det känns helt ok. Jag gör det jag kan få undan- jag handlar, städar och tvättar. Jag hämtar stora tjejen på dagis några dagar i veckan och har alla eftermiddagar med båda barnen hemma. Min man jobbar mycket men sen tar han i regel hand om middagsdisken. Han sköter allt med bilarna och den allra största delen av trädgårdsgrejerna. Han tar sällan egna initiativ vad det gäller bad eller att göra i ordning flickorna men gör det utan problem om jag ber honom. En dålig dag tycker jag inte att jag ska behöva be honom fixa något så självklart.. Tyvärr kommer föräldraledigheten för papporna i regel för sent, jag tror att många pappor vaknar upp och inser hur dte är när de får vara ensamma hemma!
Jag jobbade bara en kort period mellan mina barn men det var helt underbart att få komma ut och vara vuxen, det tror jag min dotter vann på oxå för jag var mycket gladare den stunden vi hade tillsammans! Dessutom är 2,5 inte alltid en helt undebar ålder har jag märkt.. Hon är världens bästa, min dotter, men om hon inte får sova tillräckligt eller om alltför mycket går emot henne? Då rasar hennes värld och då verkar hon gå in för att sabotera allt som kommer i hennes väg!
Vad händer om du inte tar bebisen när hon är gnällig? Min man lämnar gärna över om det blir gnälligt, och jag tror att mycket grundar sig i att om jag tar henne blir hon i regel tyst, medan han fick lära sig att trösta henne. Nu när han kan låter jag ibland bli henne just för att han ska ta henne.
Detta blev helvirrigt, men detta lär vara det vanligaste bråket som finns i bebisfamiljer! Om dte är svårt att prata om det kanske du kan skriva ner hur du känner?
11
Jag har precis som du en på 2,5 och sen en bebis på 2 månader och jag tycker dte går i vågor.. Ibland är jag helförbannad över att jag gör allt (för det känns verkligen som att jag gör allt!) och just nu är jag inne i en runda när det känns helt ok. Jag gör det jag kan få undan- jag handlar, städar och tvättar. Jag hämtar stora tjejen på dagis några dagar i veckan och har alla eftermiddagar med båda barnen hemma. Min man jobbar mycket men sen tar han i regel hand om middagsdisken. Han sköter allt med bilarna och den allra största delen av trädgårdsgrejerna. Han tar sällan egna initiativ vad det gäller bad eller att göra i ordning flickorna men gör det utan problem om jag ber honom. En dålig dag tycker jag inte att jag ska behöva be honom fixa något så självklart.. Tyvärr kommer föräldraledigheten för papporna i regel för sent, jag tror att många pappor vaknar upp och inser hur dte är när de får vara ensamma hemma!
Jag jobbade bara en kort period mellan mina barn men det var helt underbart att få komma ut och vara vuxen, det tror jag min dotter vann på oxå för jag var mycket gladare den stunden vi hade tillsammans! Dessutom är 2,5 inte alltid en helt undebar ålder har jag märkt.. Hon är världens bästa, min dotter, men om hon inte får sova tillräckligt eller om alltför mycket går emot henne? Då rasar hennes värld och då verkar hon gå in för att sabotera allt som kommer i hennes väg!
Vad händer om du inte tar bebisen när hon är gnällig? Min man lämnar gärna över om det blir gnälligt, och jag tror att mycket grundar sig i att om jag tar henne blir hon i regel tyst, medan han fick lära sig att trösta henne. Nu när han kan låter jag ibland bli henne just för att han ska ta henne.
Detta blev helvirrigt, men detta lär vara det vanligaste bråket som finns i bebisfamiljer! Om dte är svårt att prata om det kanske du kan skriva ner hur du känner?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
