Hej igen!
Vi ska ju som sagt dra igång IVF behandling i höst och nu undrar jag om ni fått några tips eller restriktioner av era läkare.
Vi har bara fått ett brev att vi kommer att bli kallade om 1-2 månader.
Vi äter vitamintabletter, både jag och mannen. Då jag har läst en forskar artikel om att zink och folsyra kan främja spermieproduktion och för att folsyra är bra om man försöker bli gravid.
Men annars gör vi typ inget, lever som vanligt?
Hörde av en kompis (som har en kompis) gjort provrör ensam i danmark att hon blivit tillsagd att inte dricka kaffe eller alkohol i 6 månader innan insättning.
Är det något som stämmer för Sverige också?
Jag har gått upp en del i vikt sen vi klev på bebiskarusellen för ett år och 9 månader sedan. Försöker att träna mer och äta nyttigt nu så att jag förhoppningsvis hinner gå ner lite i vikt innan allt drar igång. Hur är det med BMI osv?
Snälla dela med er av era tips eller hur ni tänker om detta!
Kram Fröfrö
1
Tips tack! Hej igen!
Vi ska ju som sagt dra igång IVF behandling i höst och nu undrar jag om ni fått några tips eller restriktioner av era läkare.
Vi har bara fått ett brev att vi kommer att bli kallade om 1-2 månader.
Vi äter vitamintabletter, både jag och mannen. Då jag har läst en forskar artikel om att zink och folsyra kan främja spermieproduktion och för att folsyra är bra om man försöker bli gravid.
Men annars gör vi typ inget, lever som vanligt?
Hörde av en kompis (som har en kompis) gjort provrör ensam i danmark att hon blivit tillsagd att inte dricka kaffe eller alkohol i 6 månader innan insättning.
Är det något som stämmer för Sverige också?
Jag har gått upp en del i vikt sen vi klev på bebiskarusellen för ett år och 9 månader sedan. Försöker att träna mer och äta nyttigt nu så att jag förhoppningsvis hinner gå ner lite i vikt innan allt drar igång. Hur är det med BMI osv?
Snälla dela med er av era tips eller hur ni tänker om detta!
Folsyra ska du absolut äta, för det är bra att ladda kroppen med detta innan graviditeten, framför allt då det minskar risken för ryggmärgsbråck hos barnet. Om det sen gör det lättare att bli gravid vet jag ej, men har inte hört det faktiskt. Kan inte så mkt om zink heller, men det är väl ett sk spårämne, dvs det behövs mkt små mängder i kroppen., så det kanske man kan få i sig i sin normala diet. Nån som vet mer?
I Sverige finns det mig veterligen inga restriktioner för kaffe och alkohol innan graviditeten. Tror inte alls du behöver avhålla dig från det så långt innan! Däremot har man i studier sett att stora mängder kaffe tidigt i graviditeten kan ge upphov till missfall. Fast vet inte om det är helt säkert visat heller ärligt talat. Eftersom jag haft flera missfall innan undvek jag kaffe helt i början av graviditeten, och eftersom jag var koffeinist slutade jag med det ngn månad innan IVF/FET och gick över till thé i stället.
Vikt däremot, är viktigt för resultatet. Vad jag har läst ökar chanserna avsevärt om man är normalviktig vid IVF:en, vare sig underviktig eller överviktig, och om spermiekvaliteten är problemet gäller det säkert även mannen i allra högsta grad. (Har dock inga studier i detta ämne att hänvisa till).
Och även om man är överviktig är varje kilo man kan gå ned till IVF:et viktigt, även om man inte når normalvikt.
Träning är jättebra för att öka blodgenomströmning mm.
Så visst kan man leva sundare, men ändå måste jag säga att leva som vanligt är det som gäller. Fertilitet är ju inte magisk, det finns nåt problem som gör att man inte lyckas, och ofta ligger detta problem på cellnivå, dvs, det är inget man direkt själv kan påverka.
Jag har känt så mkt skuld över min infertilitet, som att det är mitt eget fel, men jag tror faktiskt att vi hade blivit gravida trots några extra kilon, utan folsyra eller kaffestopp, bara vi inte hade oturen att ha det där problemet på cellnivå.
Långt och svamligt, men sammanfattningsvis menar jag att man ska "förbereda" sig precis så mkt som känns rätt och bra för en själv, men man ska ta alla fertilitetstips med en nypa salt, och INTE skuldbelägga sig själv!
Härligt att ni snart är på gång, önskar er ett stort LYCKA TILL!
2
Folsyra ska du absolut äta, för det är bra att ladda kroppen med detta innan graviditeten, framför allt då det minskar risken för ryggmärgsbråck hos barnet. Om det sen gör det lättare att bli gravid vet jag ej, men har inte hört det faktiskt. Kan inte så mkt om zink heller, men det är väl ett sk spårämne, dvs det behövs mkt små mängder i kroppen., så det kanske man kan få i sig i sin normala diet. Nån som vet mer?
I Sverige finns det mig veterligen inga restriktioner för kaffe och alkohol innan graviditeten. Tror inte alls du behöver avhålla dig från det så långt innan! Däremot har man i studier sett att stora mängder kaffe tidigt i graviditeten kan ge upphov till missfall. Fast vet inte om det är helt säkert visat heller ärligt talat. Eftersom jag haft flera missfall innan undvek jag kaffe helt i början av graviditeten, och eftersom jag var koffeinist slutade jag med det ngn månad innan IVF/FET och gick över till thé i stället.
Vikt däremot, är viktigt för resultatet. Vad jag har läst ökar chanserna avsevärt om man är normalviktig vid IVF:en, vare sig underviktig eller överviktig, och om spermiekvaliteten är problemet gäller det säkert även mannen i allra högsta grad. (Har dock inga studier i detta ämne att hänvisa till).
Och även om man är överviktig är varje kilo man kan gå ned till IVF:et viktigt, även om man inte når normalvikt.
Träning är jättebra för att öka blodgenomströmning mm.
Så visst kan man leva sundare, men ändå måste jag säga att leva som vanligt är det som gäller. Fertilitet är ju inte magisk, det finns nåt problem som gör att man inte lyckas, och ofta ligger detta problem på cellnivå, dvs, det är inget man direkt själv kan påverka.
Jag har känt så mkt skuld över min infertilitet, som att det är mitt eget fel, men jag tror faktiskt att vi hade blivit gravida trots några extra kilon, utan folsyra eller kaffestopp, bara vi inte hade oturen att ha det där problemet på cellnivå.
Långt och svamligt, men sammanfattningsvis menar jag att man ska "förbereda" sig precis så mkt som känns rätt och bra för en själv, men man ska ta alla fertilitetstips med en nypa salt, och INTE skuldbelägga sig själv!
Härligt att ni snart är på gång, önskar er ett stort LYCKA TILL!
Tack för ditt svar! Det betyder mycket, känner mig ofta så ensam i det här. Och det är inte så många som svarar när man frågar. Så tack!
Jag är så osäker och vill ju liksom alla ni andra förbereda mig på bästa sätt så det blir så gynnsamt som möjligt för en bebbe att flytta in.
Stor kram
3
Tack för ditt svar! Det betyder mycket, känner mig ofta så ensam i det här. Och det är inte så många som svarar när man frågar. Så tack!
Jag är så osäker och vill ju liksom alla ni andra förbereda mig på bästa sätt så det blir så gynnsamt som möjligt för en bebbe att flytta in.
Stor kram
Jag började hela processen idag. Är så otroligt mycket att ta in och samtidigt sån lättnad att man äntligen är här och får hjälp. Idag var det mycket att gå igenom och sen massa blodprov. Ska tillbaka igen den 27:e och då ska vi börja själva behandlingen med hormoner.
Jag har tidigare gått och pratat om det här hos vanliga landtinget och då har det alltid pratats om att det var ca 2års kö för provrör. Nu är jag hos en privatläkare och döm om min förvåning när han säger att det bokas tid samtidigt hos kliniken när vi börjar behandlingen och då sätts tiden ca 8-9 veckor längre fram...det är ju bara runt hörnet. Självklart finns orosmolnet i bakhuvudet att tänk om inte det här heller funkar. Men jag vägrar lyssna på dom tankarna. Man måste ju tro på nåt...eller hur!
Håller med dig med känslan att man känner sig så ensam i det här. Jag har lyxen att ha världens underbaraste vänner som jag kan prata med allt och och min sambo är helt super. Men en kille är en kille...och enligt läkaren så kan han uppträda på cirkus med sina pigga "polare" och trotts att det inte visar något fel på mig så ja...det är ju jag som inte "funkar" hur man än vrider och vänder på det. Sen till mina vänner...alla har barn. Så även om dom lyssnar och är hur bra som helst så är jag ensam...förstår du vad jag menar?
Jag hoppas allt går bra för er! Och skönt att hitta nån som är i samma fas som mig.
Kram Cass78
4
Hej!
Jag började hela processen idag. Är så otroligt mycket att ta in och samtidigt sån lättnad att man äntligen är här och får hjälp. Idag var det mycket att gå igenom och sen massa blodprov. Ska tillbaka igen den 27:e och då ska vi börja själva behandlingen med hormoner.
Jag har tidigare gått och pratat om det här hos vanliga landtinget och då har det alltid pratats om att det var ca 2års kö för provrör. Nu är jag hos en privatläkare och döm om min förvåning när han säger att det bokas tid samtidigt hos kliniken när vi börjar behandlingen och då sätts tiden ca 8-9 veckor längre fram...det är ju bara runt hörnet. Självklart finns orosmolnet i bakhuvudet att tänk om inte det här heller funkar. Men jag vägrar lyssna på dom tankarna. Man måste ju tro på nåt...eller hur!
Håller med dig med känslan att man känner sig så ensam i det här. Jag har lyxen att ha världens underbaraste vänner som jag kan prata med allt och och min sambo är helt super. Men en kille är en kille...och enligt läkaren så kan han uppträda på cirkus med sina pigga "polare" och trotts att det inte visar något fel på mig så ja...det är ju jag som inte "funkar" hur man än vrider och vänder på det. Sen till mina vänner...alla har barn. Så även om dom lyssnar och är hur bra som helst så är jag ensam...förstår du vad jag menar?
Jag hoppas allt går bra för er! Och skönt att hitta nån som är i samma fas som mig.
Hej!
Välkommen till provrörsträsket ;-)
Jag har satt in 2 gånger men det blev ju inget med det så jag ska sätta in igen ca 27 sep.
Jag äter folsyra och dricker inte kaffe och knappt någon alkohol heller. Iallafall inte när jag ruvar.
Tror inte att man ska tänka så mycket utan bara försöka äta hyfsat hälsosamt. Jag tror däremot att stress är det värsta för kroppen när man håller på med det här. Jag har stressat otroligt mycket på jobbet och så har det ju heller inte lyckats. Jag hoppas verkligen att jag är lugnare nu nästa gång. Jag var hemma 6 dagar när jag satte in nu sist och tog det lugnt men man kan ju vara stressad på insidan ändå... Man får försöka slå allt annat ifrån sig.
Vikten är ju viktig enligt läkarna men samtidigt så finns det ju tjejer med rejäl övervikt som fått barn så vad ska man tro på men det är väl inte en nackdel iallafall att ha ett bra BMI. Mitt var tydligen perfekt och ingen hittar några fel på mig eller min sambo men så har det ännu så länge ändå inte lyckats....
Jag har 5 ägg i frysen så om jag skulle misslyckas 5 gånger till så måste jag börja från noll igen och gå igenom det här med att ta nässpray i 3v och sprutor 2v och det är ju mindre kul. Svettningar och huvudvärk. Men det är inte värre än att man klarar sig igenom det med. Hoppas ni får ut många ägg, vi fick ut 13 och kunde frysa 7 så man har att ta av sen om det behövs. det var tydligen väldigt bra enl de läkare jag träffat.
Vi får följas åt och hoppas vi båda lyckas med detta snart! Hur var det nu.... hade ni barn eller? Försökt länge?? vi har försökt i 3 år och har inga barn.
LYCKA TILL!!!
5
Hej!
Välkommen till provrörsträsket ;-)
Jag har satt in 2 gånger men det blev ju inget med det så jag ska sätta in igen ca 27 sep.
Jag äter folsyra och dricker inte kaffe och knappt någon alkohol heller. Iallafall inte när jag ruvar.
Tror inte att man ska tänka så mycket utan bara försöka äta hyfsat hälsosamt. Jag tror däremot att stress är det värsta för kroppen när man håller på med det här. Jag har stressat otroligt mycket på jobbet och så har det ju heller inte lyckats. Jag hoppas verkligen att jag är lugnare nu nästa gång. Jag var hemma 6 dagar när jag satte in nu sist och tog det lugnt men man kan ju vara stressad på insidan ändå... Man får försöka slå allt annat ifrån sig.
Vikten är ju viktig enligt läkarna men samtidigt så finns det ju tjejer med rejäl övervikt som fått barn så vad ska man tro på men det är väl inte en nackdel iallafall att ha ett bra BMI. Mitt var tydligen perfekt och ingen hittar några fel på mig eller min sambo men så har det ännu så länge ändå inte lyckats....
Jag har 5 ägg i frysen så om jag skulle misslyckas 5 gånger till så måste jag börja från noll igen och gå igenom det här med att ta nässpray i 3v och sprutor 2v och det är ju mindre kul. Svettningar och huvudvärk. Men det är inte värre än att man klarar sig igenom det med. Hoppas ni får ut många ägg, vi fick ut 13 och kunde frysa 7 så man har att ta av sen om det behövs. det var tydligen väldigt bra enl de läkare jag träffat.
Vi får följas åt och hoppas vi båda lyckas med detta snart! Hur var det nu.... hade ni barn eller? Försökt länge?? vi har försökt i 3 år och har inga barn.
Hej Fröfrö
Håller med alla andra att man skall nog leva som vanligt, vakta vikten eftersom den definitivt påverkar och ta folsyra. Det enda som jag dessutom har trillat över är en kompis till mig med diabetes i familjen. Hon försökte länge att få barn och till sist provade hon med helt sockerfri diet och blev gravid (inte via IVF men med medicinsk hjälp). Så OM ni har diabetes i familjen så KAN det vara idé att fundera på att utesluta socker... min kompis fick graviditets diabetes som ett brev på på posten när hon väl brev gravid vilket kanske bekräftar att det var en bidragande faktor.
Lycka till!!
6
Hej Fröfrö
Håller med alla andra att man skall nog leva som vanligt, vakta vikten eftersom den definitivt påverkar och ta folsyra. Det enda som jag dessutom har trillat över är en kompis till mig med diabetes i familjen. Hon försökte länge att få barn och till sist provade hon med helt sockerfri diet och blev gravid (inte via IVF men med medicinsk hjälp). Så OM ni har diabetes i familjen så KAN det vara idé att fundera på att utesluta socker... min kompis fick graviditets diabetes som ett brev på på posten när hon väl brev gravid vilket kanske bekräftar att det var en bidragande faktor.
Vad kul att ni snart får komma igång! Jag tycker att väntan är det värsta. Vi har inte fått några speciella restriktioner om vad man får/inte får. Förutom att man inte får äta ipren eller andra antiinflammatoriska värktabletter efter ET och tills det fastnat.
Vad gäller BMI så tror jag att gränsen brukar ligga mellan 30-35, skiljer mellan olika landsting.
Lycka till!
7
Vad kul att ni snart får komma igång! Jag tycker att väntan är det värsta. Vi har inte fått några speciella restriktioner om vad man får/inte får. Förutom att man inte får äta ipren eller andra antiinflammatoriska värktabletter efter ET och tills det fastnat.
Vad gäller BMI så tror jag att gränsen brukar ligga mellan 30-35, skiljer mellan olika landsting.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
