Nu ska Fríða bli dagistjej. Vi fick besked i går och hon börjar redan den 20e sept. Det var en tjej på andra dotterns avdelning som slutade och ingen annan som stod i kö i rätt ålder. Flax va! Jag stövlade direkt in till rektorn och frågade om jag Fia kunde börja lite tidigare. Jag hade eg anmält henne till jan nästa år. När vi hämtar storasyster så vill hon att jag lämnar henne där och går....Inskolningen blir knappast ngt problem, fniss!
♥ (¯`°•.¸ ♥ Jost med Busfröna ♥ ¸.•°´¯) ♥
1
Sist ut?! Nu ska Fríða bli dagistjej. Vi fick besked i går och hon börjar redan den 20e sept. Det var en tjej på andra dotterns avdelning som slutade och ingen annan som stod i kö i rätt ålder. Flax va! Jag stövlade direkt in till rektorn och frågade om jag Fia kunde börja lite tidigare. Jag hade eg anmält henne till jan nästa år. När vi hämtar storasyster så vill hon att jag lämnar henne där och går....Inskolningen blir knappast ngt problem, fniss!
Nepp, hon är inte sist. Leah börjar dagis 4 oktober. Hon fick plats redan i våras, men jag borde ringa nu och börja planera inskolningen. Men här i Finland brukar det inte vara så avanerat, man hälsar på en gång tillsammans med barnet och lämnar det ensamt en gång i några timmar, sen är det klart.
2
Nepp, hon är inte sist. Leah börjar dagis 4 oktober. Hon fick plats redan i våras, men jag borde ringa nu och börja planera inskolningen. Men här i Finland brukar det inte vara så avanerat, man hälsar på en gång tillsammans med barnet och lämnar det ensamt en gång i några timmar, sen är det klart.
Kul att ni har fått dagisplats. Ja Oscar var väl nästan först ut i gruppen, han började ju redan när han var 11 månader och jag får erkänna att mamma ledigheten ligger lååångt bort i medvetandet nu, ett minne blott. Alla våra barn har alltid trivts på dagis, men Oscar är nog den som trivs allra bäst. Inte en enda gång har han gråtit när vi har lämnat honom och precis varje morgon när vi säger 'nu är det dags att ta på sig skor och jacka' - så ropar han jaaaaaa!! och galopperar ut i hallen Det känns ju skönt, speciellt eftersom vår mellantjej - som väl är det känsligaste av våra barn - precis har haft en period där hon har varit lite ledsen när jag har lämnat henne. Och irriterande nog bara när det var jag som lämnade, när det var maken var hon hur glad som helst...
Lycka till!
Nugga - Flickmamma till 2 och nu även pojkmamma!
3
Det kommer hon att klara galant! Kul att ni har fått dagisplats. Ja Oscar var väl nästan först ut i gruppen, han började ju redan när han var 11 månader och jag får erkänna att mamma ledigheten ligger lååångt bort i medvetandet nu, ett minne blott. Alla våra barn har alltid trivts på dagis, men Oscar är nog den som trivs allra bäst. Inte en enda gång har han gråtit när vi har lämnat honom och precis varje morgon när vi säger 'nu är det dags att ta på sig skor och jacka' - så ropar han jaaaaaa!! och galopperar ut i hallen Det känns ju skönt, speciellt eftersom vår mellantjej - som väl är det känsligaste av våra barn - precis har haft en period där hon har varit lite ledsen när jag har lämnat henne. Och irriterande nog bara när det var jag som lämnade, när det var maken var hon hur glad som helst...
Lycka till!
Undrar om det där kan vara nåt mellanbarnsfenomen? Vår mellantjej har också alltid varit mest känslig. Nu märks det att alla barnen känner av att jag ska börja jobba om några veckor. Det blir ju alltid nämnt när man pratar med nån, och speciellt mellantjejen (som är 6 år) har blivit helt galet mammig. Jag skulle inte ens få åka och handla utan henne Det är riktigt jobbigt och jag blir jätteirriterad, fast jag vet att jag borde vara förstående. Också Leah som alltid varit trygg med vem som helst har i sommar blivit mammig/pappig. T.o.m vår 7-åring är påverkad.
Menmen, jag tror det kommer gå fint sen när vi väl är igång. Jag ska ju bara jobba 3 dagar i veckan dessutom.
Önskar förresten att barnen här också skulle galoppera ut i hallen när man ska iväg till skolan, här får man tjata sig fördärvad!
Oj, vad negativ jag låter nu, men det är en sån dag idag
4
Undrar om det där kan vara nåt mellanbarnsfenomen? Vår mellantjej har också alltid varit mest känslig. Nu märks det att alla barnen känner av att jag ska börja jobba om några veckor. Det blir ju alltid nämnt när man pratar med nån, och speciellt mellantjejen (som är 6 år) har blivit helt galet mammig. Jag skulle inte ens få åka och handla utan henne Det är riktigt jobbigt och jag blir jätteirriterad, fast jag vet att jag borde vara förstående. Också Leah som alltid varit trygg med vem som helst har i sommar blivit mammig/pappig. T.o.m vår 7-åring är påverkad.
Menmen, jag tror det kommer gå fint sen när vi väl är igång. Jag ska ju bara jobba 3 dagar i veckan dessutom.
Önskar förresten att barnen här också skulle galoppera ut i hallen när man ska iväg till skolan, här får man tjata sig fördärvad!
Oj, vad negativ jag låter nu, men det är en sån dag idag
Ja kanske är det så? Att mellanbarnet är känsligare? Vår äldsta tjej (8år) är så extremt extrovert och social att vi bara baxnar...oavsett var vi befinner oss lyckas hon hitta en ny bästa väninna inom loppet av max 5 min...hon har altid varit robust och tillitsfull. Oscar är också sån - han är liksom otroligt robust, både fysiskt och psykist. Där är aldrig nåt besvär liksom. Anna då på 5 år, hon är lite annorlunda än sina syskon. Hon är mycket blygare och gömmer sig bakom våra ben i början, vågar inte alltid prata med främmande, är mer känslig för förändringar och har lättare till tårar. Inget allvarligt alls, men eftersom de andra är så robusta så märks det så tydligt på nåt sätt. Och det blir inte bättre av att vi liksom blir irriterande och försöker knuffa fram henne, tvinga henne att prata med med främmande, har väldigt lite förståelse för att hon kan vara så 'irriterande'. Och det är ju inte helt rättvist, för hon gör det ju inte med vilje!! Jag tänker faktiskt en hel del på detta, är rädd för att hon kommer att stå i skuggan av sin frimodiga och duktiga storasyster.. Jag har ju inte själv syskon och har liksom inga referensramar...
Och det är bara Oscar som galopperar ut i hallen...de andra får man tjata på lite mer
5
Ja kanske är det så? Att mellanbarnet är känsligare? Vår äldsta tjej (8år) är så extremt extrovert och social att vi bara baxnar...oavsett var vi befinner oss lyckas hon hitta en ny bästa väninna inom loppet av max 5 min...hon har altid varit robust och tillitsfull. Oscar är också sån - han är liksom otroligt robust, både fysiskt och psykist. Där är aldrig nåt besvär liksom. Anna då på 5 år, hon är lite annorlunda än sina syskon. Hon är mycket blygare och gömmer sig bakom våra ben i början, vågar inte alltid prata med främmande, är mer känslig för förändringar och har lättare till tårar. Inget allvarligt alls, men eftersom de andra är så robusta så märks det så tydligt på nåt sätt. Och det blir inte bättre av att vi liksom blir irriterande och försöker knuffa fram henne, tvinga henne att prata med med främmande, har väldigt lite förståelse för att hon kan vara så 'irriterande'. Och det är ju inte helt rättvist, för hon gör det ju inte med vilje!! Jag tänker faktiskt en hel del på detta, är rädd för att hon kommer att stå i skuggan av sin frimodiga och duktiga storasyster.. Jag har ju inte själv syskon och har liksom inga referensramar...
Och det är bara Oscar som galopperar ut i hallen...de andra får man tjata på lite mer
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det känns ju skönt, speciellt eftersom vår mellantjej - som väl är det känsligaste av våra barn - precis har haft en period där hon har varit lite ledsen när jag har lämnat henne. Och irriterande nog bara när det var jag som lämnade, när det var maken var hon hur glad som helst...
Det är riktigt jobbigt och jag blir jätteirriterad, fast jag vet att jag borde vara förstående. Också Leah som alltid varit trygg med vem som helst har i sommar blivit mammig/pappig. T.o.m vår 7-åring är påverkad.