Skrivet: 2010-09-09, 09:48
#1
tack för alla era grattis:)
det känns så skönt att det verkligen finns dem som tycker att det är roligt! min familj har dessvärre mest regareta negativt och jag har nu gjort ett aktivt val att inte träffa dem på ett tag, då de gör att jag mår dåligt, på min BM inrådan!
Jag käner att de vet vilken resa vi har gått igenom, och jag tror inte att ngn är gladare än vi att det funkade denna gången (så här långt)! Synd att folk bara ser en massa problem istället för att kunna glädjas åt andras lycka istälet!
Jo, det har varit, och är fortfarande väldigt orolit. Jag började att störtblöda i v 11, och fortsatte att blöda i några dagar, men bebis måde bra hela tiden, de visste inte varför jag blödde. Men livemodertappen är ganska så påverkad så jag är ganska så stillsam på dr inrådan. så visst det är oroligt, och jag vågar faktiskt inte tro att det ska gå vägen, men det känns ändå bättre nu änn innan, då jag mest gick och väntade på att få missfall!
diabetesen gör att jag måste mäta mit blodsocker 88 ggr/dag, samt justera insulindosen mest hela tiden. det tar tid, men jag vet ju att det är för bebis bästa" sen kan man ju inte ta tabletter när man är gravid utan måste ta sprutor. kändes som om jag vart färdig med det fetre alla hormonbehnadlingar inför IVF!
jag hoppas att jag inte låter alltför negativ, men om jag ska vara ärlig så har det kanske bliit lite för mt sista månaderna. att pendla mellan hopp och förtvivlan, och att gå lite å vänta på att ngn i familjen ska ringa upp och säga "grattis jag hade fel....." men jag inser att det är att hoppas på för mkt!
men jag hoppas jag har ert stöd hrinne?!
verkligen tack för era uppmuntrande ord ni gjorde min dag
stor varm kram
jag är inte som du vill ha mig, jag vet det
men om du någon gång sa att jag var det så kanske jag blev det...