Jag skulle vilja veta vem ni vill ha som partner när ni föder, om någon alls.
Varför, varför inte och vad vill ni ha ut av det?
Det finns ju några studier om roller som den blivande pappan tar vid sitt barns födelse, vad skulle ni vilja att han tog för roll (eller den som ev är med) och tror ni att det kommer bli så?
Vad skulle ni tycka vara jobbigt om han/den som är med intog för roll?
Lite kort menar jag alltså, vem är med och på vilket sätt skulle ni vilja ha det?
Jag vill absolut ha pappan till barnet med. Det är ju också min livspartner...
Men sen så har jag ända från 1.a barnet jättegärna velat ha med ngn äldre kvinna som jag känner väl alltså, som kan det här med förlossning, gärna fött flera barn själv, och som kan vara en lugn och trygg klippa mitt i alltihop och som bara inriktar sig på mig och mina behov och som uppmuntrar mig hela tiden!
Alltså som en riktig doula men jag vill att hon ska vara en del av min familj och ha ett mer nära band till oss... Men vi känner ingen sådan som skulle vilja och som skulle passa.... så det går ju inte...
Min egen mor är uteslutet! Hon skulle bara göra allting 100 x värre....
Skulle gärna haft min svärmor med men upplever att just
min svärmor är lite för "ung" och sen tror jag inte att hon ens skulle
vilja vara med och hon skulle nog bara stå tyst i bakgrunden och må illa.....
Vet bara att min svägerska ville vara med på mitt 2.a barns förlossning, men jag kände inte att jag ville det... Det kändes inte bra helt enkelt och det var verkligen tur hon inte var med när det blev så akut på slutet som det blev. För då ville jag bara ha mindre folk i närheten och blev bara störd av alla och sen så kändes det så oerhört personligt och privat och ngt som jag bara ville och vill dela med mitt barns far.
Synd att vi inte har som i Afrika eller många andra världsdelar/länder/kulturer där det är självklart att alla familjens kvinnor
hjälper och stöttar den födande kvinnan - om hon
vill förstås....
Jag vill att min man ska vara mycket mer aktiv än han varit förut...
Men samtidigt så vill jag ofta också vara ifred och gör han inte
exakt så som jag vill så blir jag bara ännu mer irriterad och störd!
Men alltså att han ska kunna läsa av mig bättre och fatta instinktivt vad jag behöver och mår bra av och att han ska våga visa sina ömma sidor mer
fast att det är andra i rummet....
Han har varit alldeles för osäker tycker jag!
2.a ggn så vet jag att jag vid ett tillfälle blev riktigt arg på honom och röt åt honom att komma hit, sen så slet jag tag i han och höll i honom så hårt i handen att han skek....
Det tyckte jag han förtjänade! Jag ville liksom att han också skulle få ha ont som jag...
Bm skrattade också så det så!
