PÅ dagis när JAG FRÅGADE sa de att han ibland kan sätta sig för sig själv och liksom inte leka utan bara sitta där. Hemma så klagar han ibland på ont i benen. Eller han säger "jag är trött och orkar inte jag måste vila" han har inte ont. En gång när jag hämtade honom på dagis hade han lagt sig att sova. Dagen efter somnade han 2 gånger. I dag somnade han igen. Vet att han alltid varit i mer behov av sömn än tex Ella. Och de 2 delar rum och jag tror Ella väcker honom på morgonen.
Hursomahver var vi till läkaren och lämnade massa prover för att kolla typ 20 olika saker. Brister osv... Får svar dels imorgon och dels på torsdag.
Mamma till Ella 2002, Theo 2005. Meja 2008 och Milo 2010!
1
Theo har blivit tröttare
PÅ dagis när JAG FRÅGADE sa de att han ibland kan sätta sig för sig själv och liksom inte leka utan bara sitta där. Hemma så klagar han ibland på ont i benen. Eller han säger "jag är trött och orkar inte jag måste vila" han har inte ont. En gång när jag hämtade honom på dagis hade han lagt sig att sova. Dagen efter somnade han 2 gånger. I dag somnade han igen. Vet att han alltid varit i mer behov av sömn än tex Ella. Och de 2 delar rum och jag tror Ella väcker honom på morgonen.
Hursomahver var vi till läkaren och lämnade massa prover för att kolla typ 20 olika saker. Brister osv... Får svar dels imorgon och dels på torsdag.
Sånt blir man orolig av. Hoppas att det bara är att han helt enkelt behöver mer sömn nu - kankse växer extra mycket och blir trött av det? Helt ovetenskaplig gissning från min sida ;-) Hade läkaren någon teori om vad det kunde bero på?
2
Sånt blir man orolig av. Hoppas att det bara är att han helt enkelt behöver mer sömn nu - kankse växer extra mycket och blir trött av det? Helt ovetenskaplig gissning från min sida ;-) Hade läkaren någon teori om vad det kunde bero på?
Det skulle jag bli orolig av. Minns i vintras när T plötsligt hade huvudvärk någon gång, och la sig att sova på dagis. Det kändes riktigt läskigt, inte alls hans normala beteende. Vi vet fortfarande inte vad det var (det gick över fort och vården tyckte inte de behövde titta på en (då) pigg och glad 4,5-åring). Nu var det länge sen sist, och jag hoppas att det förblir så!
Vad skönt att ni blev tagna på allvar av läkaren. Jag håller tummarna för att det bara är så att han behöver sova mycket. Onda ben kanske beror på växtvärk. Såna enkla förklaringar är det man vill ha, eller hur?
3
Det skulle jag bli orolig av. Minns i vintras när T plötsligt hade huvudvärk någon gång, och la sig att sova på dagis. Det kändes riktigt läskigt, inte alls hans normala beteende. Vi vet fortfarande inte vad det var (det gick över fort och vården tyckte inte de behövde titta på en (då) pigg och glad 4,5-åring). Nu var det länge sen sist, och jag hoppas att det förblir så!
Vad skönt att ni blev tagna på allvar av läkaren. Jag håller tummarna för att det bara är så att han behöver sova mycket. Onda ben kanske beror på växtvärk. Såna enkla förklaringar är det man vill ha, eller hur?
Har du kollat tempen? Verkar ju lite fånigt, men apropå att Tösen hade _lite_ feber när hon hade Borrelia o oxå var lite mer hängig, men inga andra vettiga sjuksymtom. Ta tempen morron o kväll några dagar el en vecka om han fortsätter verka trött. Å kolla vikten oxå, äter han ordentligt?
Hur långa dagar har han på dagis nu? Du är hemma med lillplutten väl, så han är kanske rätt korta dar, då borde han verkligen inte behöva sova?
Hoppas det går över eller dom hittar nåt ofarligt!
Kramis till er!
5
Har du kollat tempen? Verkar ju lite fånigt, men apropå att Tösen hade _lite_ feber när hon hade Borrelia o oxå var lite mer hängig, men inga andra vettiga sjuksymtom. Ta tempen morron o kväll några dagar el en vecka om han fortsätter verka trött. Å kolla vikten oxå, äter han ordentligt?
Hur långa dagar har han på dagis nu? Du är hemma med lillplutten väl, så han är kanske rätt korta dar, då borde han verkligen inte behöva sova?
Hoppas det går över eller dom hittar nåt ofarligt!
Kramis till er!
Theo går på dagis ca 3 dagar i veckan 815-15. LÄkaren ringde igår och sa att alla proverna var bra utom det att sänkan var 12 den ska vara 9 och att hans blodplättar var 400 de ska vara 150 (detta är fel fick jag veta senare)
Jag orkar inte skriva allt som hände men kortfattat var läkaren otroligt oproffsig i telefon och jag bara grät för enligt läkaren kunde hans ökade blodplättsantal vara farligt.
Han skulle skicka en remiss till Sacka men jag vill ju veta NU!!!!!!!!
Jag är med en kompis och åker hem och gråter hela vägen hem. Googlar på nätet och finner en sjukdom som skulle kunna passa, den är ovanlig men Theo har flera av symotomen (man ska haft feber för 2 v sen osv osv). Jag ringer läkaren som skrivit infon om sjukdom han jobbar på Karolinska han blir så förvånad över att jag lyckas få tag på honom, han säger att det inte låter helt som sjukdomen men rekommenderar mig att åka in. Jag har också ringt sjukvårdsupplysningen men de rekommenderar mig bara att avakta.
Jag känner att jag kan inte leva, inte fungera, inte vara med alla tankar och oro inuti mig. marcus kommer hem från jobbet och vi bestämmer att vi ska åka in. Vi åker förbi vårdcentralen för att få med oss prov svaren men de vill inte ge oss dem.
Vi är ine på Sacska vid 1510 tiden i luckan vet jag att de kan skick hem oss för ingenting med Theo säger att han är akut sjuk. Men jag vet att jag kommer fysiskt inte lämna sjukhuset innan de kollar honom.
I luckan säger jag att vi söker för den speciella sjukdomen samt ger alla symtom inklusive trötthet osv.
De säger då att de har theo remiss med alla provsvar där (!). Efter drygt en halvtimme kommer läkaren.
Han klä'mmer överallt på Theo. Han säger ungefär såhär fasst detta är en kort version "Theo är frisk, varför han är lite tröttare kan jag inte svara på men det är inget allvarligt för då skulle det visa sig i proverna. Hans blodplättevärd är 614, det normala är mellan 150-400. det hade varit farligt om de var under 150 men barn kan ha lite ökade mängder. Läkaren som tog proverna på Theo och ringde dig är van vid vuxnas provsvar. Därför blev det lite fel/knasigt. Att han är trött kan bero på tillväxt period tex".han pratar oxå med en äldre läkare om detta och den säger samma sak att blodplätte värdet på 614 hos Theo är ok.
Så theo är frisk. Jag grinar av lättnad. MEn vet om att jag kommer aldrig bli densamma igen. För de timmarna innan den läkaren kom varn några av de värsta timmarna i mitt liv.
Jag har aldirg tagit livet för givet. OCh de gångerna jag tyckt det är jobbigt med 4 mindre barn (tex inte sova sover cva 5 timamr varje natt, bråk, städ som aldrig star slut, väldigt svårt ekonomiskt osv osv) så har jag alltid tänkt att jag har heldre allt detta kaos, än ingenting. Heldre att Meja och theo bråkar och dem finns här hos mig.
Dessa timmar fick mig dels att höja orken och lixom höja ribban för mig själv att vara den braiga mamman jag vill vara i alla lägen. Men det fick mig också att känna mig ledsenoch sårbar om hur livet kan vara.
Svårt att förklara men samtidigt som jag är sååå lättad känner jag mig omskakad och analyserar allt theo äter eftersom hans apiti är lite mindre. Jag känner liksom att jag inte kan slappna av.
6
Gör ett samlingsvar här.
Theo går på dagis ca 3 dagar i veckan 815-15. LÄkaren ringde igår och sa att alla proverna var bra utom det att sänkan var 12 den ska vara 9 och att hans blodplättar var 400 de ska vara 150 (detta är fel fick jag veta senare)
Jag orkar inte skriva allt som hände men kortfattat var läkaren otroligt oproffsig i telefon och jag bara grät för enligt läkaren kunde hans ökade blodplättsantal vara farligt.
Han skulle skicka en remiss till Sacka men jag vill ju veta NU!!!!!!!!
Jag är med en kompis och åker hem och gråter hela vägen hem. Googlar på nätet och finner en sjukdom som skulle kunna passa, den är ovanlig men Theo har flera av symotomen (man ska haft feber för 2 v sen osv osv). Jag ringer läkaren som skrivit infon om sjukdom han jobbar på Karolinska han blir så förvånad över att jag lyckas få tag på honom, han säger att det inte låter helt som sjukdomen men rekommenderar mig att åka in. Jag har också ringt sjukvårdsupplysningen men de rekommenderar mig bara att avakta.
Jag känner att jag kan inte leva, inte fungera, inte vara med alla tankar och oro inuti mig. marcus kommer hem från jobbet och vi bestämmer att vi ska åka in. Vi åker förbi vårdcentralen för att få med oss prov svaren men de vill inte ge oss dem.
Vi är ine på Sacska vid 1510 tiden i luckan vet jag att de kan skick hem oss för ingenting med Theo säger att han är akut sjuk. Men jag vet att jag kommer fysiskt inte lämna sjukhuset innan de kollar honom.
I luckan säger jag att vi söker för den speciella sjukdomen samt ger alla symtom inklusive trötthet osv.
De säger då att de har theo remiss med alla provsvar där (!). Efter drygt en halvtimme kommer läkaren.
Han klä'mmer överallt på Theo. Han säger ungefär såhär fasst detta är en kort version "Theo är frisk, varför han är lite tröttare kan jag inte svara på men det är inget allvarligt för då skulle det visa sig i proverna. Hans blodplättevärd är 614, det normala är mellan 150-400. det hade varit farligt om de var under 150 men barn kan ha lite ökade mängder. Läkaren som tog proverna på Theo och ringde dig är van vid vuxnas provsvar. Därför blev det lite fel/knasigt. Att han är trött kan bero på tillväxt period tex".han pratar oxå med en äldre läkare om detta och den säger samma sak att blodplätte värdet på 614 hos Theo är ok.
Så theo är frisk. Jag grinar av lättnad. MEn vet om att jag kommer aldrig bli densamma igen. För de timmarna innan den läkaren kom varn några av de värsta timmarna i mitt liv.
Jag har aldirg tagit livet för givet. OCh de gångerna jag tyckt det är jobbigt med 4 mindre barn (tex inte sova sover cva 5 timamr varje natt, bråk, städ som aldrig star slut, väldigt svårt ekonomiskt osv osv) så har jag alltid tänkt att jag har heldre allt detta kaos, än ingenting. Heldre att Meja och theo bråkar och dem finns här hos mig.
Dessa timmar fick mig dels att höja orken och lixom höja ribban för mig själv att vara den braiga mamman jag vill vara i alla lägen. Men det fick mig också att känna mig ledsenoch sårbar om hur livet kan vara.
Svårt att förklara men samtidigt som jag är sååå lättad känner jag mig omskakad och analyserar allt theo äter eftersom hans apiti är lite mindre. Jag känner liksom att jag inte kan slappna av.
Vilken pärs. Förstår att du blev helt utom dig. Men vad skönt att du fick prata med en bra läkare efter inte allt för lång tid där på akuten. Och vad skönt att det inte verkar vara något allvarligt iaf. Du får fortsätta hålla lite extra koll. Förhoppningsvis piggnar han till snart!
Ibland blir vi påminda om livets skörhet och det är alltid omskakande. Jag tror att du drabbas ändå mer av känslostormarna när du är trött pga lite sömn. Jag vet att jag själv blir hyperkänslig. Ibland önskar jag att jag hade fler barn men en anledning till att jag och min man är överens om att det inte blir fler är att jag känner att jag inte skulle orka fler år av störda nätter. Eller, orkar gör man ju! Men jag vill inte utsätta mig för det. Jag har skrivit förut att jag ibland önskar att jag fått barn medans jag var ung och stark! Innan du vet ordet av är barnen stora och har flyttat hemifrån och du går och längtar efter barnbarn! Och då är du fortfarande ung och orkar engagera dig i dem (till skillnad mot mina föräldrar, suck). Kram!
7
Vilken pärs. Förstår att du blev helt utom dig. Men vad skönt att du fick prata med en bra läkare efter inte allt för lång tid där på akuten. Och vad skönt att det inte verkar vara något allvarligt iaf. Du får fortsätta hålla lite extra koll. Förhoppningsvis piggnar han till snart!
Ibland blir vi påminda om livets skörhet och det är alltid omskakande. Jag tror att du drabbas ändå mer av känslostormarna när du är trött pga lite sömn. Jag vet att jag själv blir hyperkänslig. Ibland önskar jag att jag hade fler barn men en anledning till att jag och min man är överens om att det inte blir fler är att jag känner att jag inte skulle orka fler år av störda nätter. Eller, orkar gör man ju! Men jag vill inte utsätta mig för det. Jag har skrivit förut att jag ibland önskar att jag fått barn medans jag var ung och stark! Innan du vet ordet av är barnen stora och har flyttat hemifrån och du går och längtar efter barnbarn! Och då är du fortfarande ung och orkar engagera dig i dem (till skillnad mot mina föräldrar, suck). Kram!
jo det är sant. tröttheten kan ju göra en lite knäpp men efter omständigheterna tycker jag själv att jag klarar det otroligt bra ha ha men min oro är nog alltid en del av mig men blir mer av att inte sova osv.
Jag kommer "bara" vara 39 när Ella är 20. Och 46 när Milo är 20. Mina föräldrar är 58 båda 2, de orkar men mamma säger själv att hon orkar mindre nu än för tex 10 år sen. Så det är klart att det är ett plus på den sidan av saken att få barn ung.
Jag var ganska omogen när Ella kom men har alltid varit en bra mamma ändå. Nu är jag mer vuxnare men har inte alla vuxen poäng ännu.. tex körkort!! Fan vad svårt det ska vara!
Jag önska att alla överallt kunde få vara friska.
Kram
8
jo det är sant. tröttheten kan ju göra en lite knäpp men efter omständigheterna tycker jag själv att jag klarar det otroligt bra ha ha men min oro är nog alltid en del av mig men blir mer av att inte sova osv.
Jag kommer "bara" vara 39 när Ella är 20. Och 46 när Milo är 20. Mina föräldrar är 58 båda 2, de orkar men mamma säger själv att hon orkar mindre nu än för tex 10 år sen. Så det är klart att det är ett plus på den sidan av saken att få barn ung.
Jag var ganska omogen när Ella kom men har alltid varit en bra mamma ändå. Nu är jag mer vuxnare men har inte alla vuxen poäng ännu.. tex körkort!! Fan vad svårt det ska vara!
Det måste ha varit väldigt, väldigt jobbigt. Som jag förstått det är du dessutom en person som har lätt att oroa dig, och det gör väl inte saken bättre. Lite trötthet på det så blir situationen totalt outhärdlig.
Vilken tur att ni fick träffa en _bra_ läkare som hade provsvar etc och som kunde prata med er snabbt och på ett bra sätt. Nu håller jag tummarna för att Theo snabbt blir piggare, och att du inte ska behöva oroa dig mer!
9
Det måste ha varit väldigt, väldigt jobbigt. Som jag förstått det är du dessutom en person som har lätt att oroa dig, och det gör väl inte saken bättre. Lite trötthet på det så blir situationen totalt outhärdlig.
Vilken tur att ni fick träffa en _bra_ läkare som hade provsvar etc och som kunde prata med er snabbt och på ett bra sätt. Nu håller jag tummarna för att Theo snabbt blir piggare, och att du inte ska behöva oroa dig mer!
Jo jag är nog ganska orolig, alltså ser skräck scenarion lätt. Det är jobbigt. Men läkaren var verkligen osäker och oroväckande när han ringde, den första alltså.
Theo äter lite vissa dagar och mer andra, på dagis äter han jämt bra och är aktiv och leker påmulle och skogs utflyckter osv. De har gympa en gång i veckan som han är med på så allt det gör ju att det känns väldigt bra.
10
Jo jag är nog ganska orolig, alltså ser skräck scenarion lätt. Det är jobbigt. Men läkaren var verkligen osäker och oroväckande när han ringde, den första alltså.
Theo äter lite vissa dagar och mer andra, på dagis äter han jämt bra och är aktiv och leker påmulle och skogs utflyckter osv. De har gympa en gång i veckan som han är med på så allt det gör ju att det känns väldigt bra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
till Ella 2002, Theo 2005. Meja 2008 och Milo 2010!
