Ninen borta (långt som attan)

[saraulrika]

Katjas snuttekanin som har varit tröst sedan hon var bara några månader gammal är helt försvunnen. Det är inte bara sorgligt utan ett fullständigt mysterium som jag inte kan sluta att tänka på!!!

Mina föräldrar hade hämtat Katja på dagis och tagit henne till hennes "dramalek", åkt hem och lagat mat. Hon var mycket uppspelt när jag kom strax före läggdags. Jag minns inte annat än att hon hade Ninen när hon gick och la sig. Fast hon höll på en massa med en "diamant" (ca 5 cm i diameter, så det var många karat) som hon lindade in i ett blad stulet från gullrankan och hade med i sängen. Men visst var väl Ninen där också? Som jag minns natten så vaknade hon vid ettiden och skrek. Jag gick in till henne och trampade då på Ninen som jag plockade upp och bar in tillsammans med henne till oss. Sedan gick jag upp före sex och stack iväg precis innan Jörgens väckarklocka ringde strax före sju.

Jörgen har berättat att Katja rusade ut när hon märkte att jag saknades och satte sig och grät på toppen av trappan till nedervåningen. (Detta är normalt beteende för henne.) Han tog in henne till sängen igen och strax efter ringde klockan så hon gick och satte sig i tv-soffan. Efter en stund började hon gnälla efter Ninen. Jörgen kunde inte hitta den. Han minns det också som att hon hade den under natten i vår säng.

Sedan dess har vi tittat i varenda vrå i vårt sovrum. Vänt på madrassen, tagit ut täcken ur påslakan och flyttat sängen en två tre gånger. Vi har letat runt Katjas säng också förstås. Och jag har tittat i fickor och skrymslen där den brukar hamna. Tv-soffan har vi förstås också vänt upp och ner på (typ).

Katja tar det hela med ro. Hon blir ledsen när hon kommer och tänka på Ninen men verkar försöka att inte tänka på den så mycket helt enkelt. På kvällen brukar det komma en tår. Igår kväll sa hon "Jag längtar så mycket efter Ninen - jag får aldrig träffa den igen!" Men hon kan somna bra utan den. Jag känner mig bara så bedrövad över att hon ska behöva sörja den gamla trasan som man väl hade tänkt skulle sparas med babykläderna och tas fram för att visas för barn och barnbarn.

Och så fattar jag för mitt liv inte hur den har kunnat gå upp i rök!!! Vi som har räddat den från att försvinna så många gånger på så många konstiga ställen. Hur kunde den försvinna hemma? Tog hon med den till dagis? Glömdes den på dramaleken (mina föräldrar har inget minne av att Ninen var med - bara "diamanten" som Katja hade hittat i en jackficka)? Har ingen att dela denna frustration med (utom Jörgen som är lika undrande och nästan lika frustrerad), så jag ger lite utlopp för mina känslor här. Hoppas att ni kan sympatisera lite med mig...

[Ansan m A&T]

Det låter som ett riktigt mysterium. Förhoppnignsvis dyker Ninen upp helt plötsligt, lika märkligt som när den försvann. Hos oss har Tures Isis (en liten isbjörn) varit försvunnen vid något tillfälle. Den hittades till slut antingen i påslakanet eller örngottet, jag minns inte vilket, i hans säng. Det låter som att ni redan letat efter Ninen på alla såna ställen. Kanske sitter den och väntar på er nästa gång ni kommer till dramaleken?

[saraulrika]

Jag mindes när du skrev om Isis och tittade därför extra noga under madrassen!

Katja var ledsnare än någonsin ikväll över att han är borta (gråt i mitt knä: "Jag vill bara va me ninen, jag vill bara va me ninen"). En stund senare i sängen tog jag fram en nalle (bland alla tusen) och förklarade att den fick hon när hon var jätte liten precis som ninen. Hon blev lite glad och gosade med den, men klagade på att den "inte var lika bra" och för stor. Men somnade rätt snart.

Man tror att man har tittat överallt. Ninen försvann för en vecka sedan - natten till i torsdags. Efter att ha nattat Katja ikväll tittade jag en gång till i papperskorgen i vårt sovrum - och så råkade jag titta lite längre in i hörnet bakom byrån och bortom elementet. Låg det inte som en liten skugga där? Jo! Ninen är återfunnen.

[azza]

Härligt! Det är jättebesvärligt när såna där gosedjur försvinner! Inget av mina barn har nån sån som är just superhelig, men Tösen har en nalle som hon gillar mest o ibland blir det katastrof om Alice är borta just när hon blir jätteledsen på syskonen t ex. Hon är vår "miss Dramaqueen" som gärna rusar iväg storgråtandes o ska tröstas av _bara_ Alice. Då duger inte Flammy el nån annan som annars är poppis!
Tur att ninen fanns bakom papperskorgen, hur han nu hamnade där???

[Ansan m A&T]

Vilken härlig nyhet! Tur att du tittade i det där avlägsna hörnet där inget borde finnas. Men hur kom den dit? Jag förstår ibland hur mina söners leksaker hamnar i såna där avlägsna hörn. Det händer när de har haft någon slags "kastkalas" med sina saker. Men Ninen borde rimligtvis inte ha kunnat hamna där, för jag tror inte att ni hade "kastkalas" mitt i natten. (men vad vet väl jag?
;-) )

Under madrassen jag - det var där Isis var! Det hade jag glömt. Det säger ju något om hur liten, platt och (till viss del) tömd på stoppning Isis är. H*n kunde ligga under bäddmadrassen i en vecka eller två innan h*n hittades.

[saraulrika]

Jag tror att Katja blev arg när hennes pappa bar tillbaka henne till sängen där på morgonen. Hon kastade nog iväg Ninen så långt hon kunde (och det var visst långt!). Ninen är förresten omväxlande en han eller en hon. En könlös varelse skulle jag säga! ;-)

[fru_bill]

Själv är jag inte förvånad över att en liten nin kan försvinna, när världens största gosedjurshund har en förmåga att försvinna HELA TIDEN! Hunden (ibland kallad Frasse, efter fasters livs levande hund) är förövrigt också av tveksamt kön. Sara älskar gosedjur och leker mer med det, än annat, men ingen är som Hunden. Han har funnits sedan första julen och kan nog bota sjukdomar och läka sår. Han kan spela kort och bygga lego och älskar allt vad Sara lagar till. Han har även väldigt jobbigt med att vara ensam, men brukar kunna skärpa sig och nöja sig med ett annat gosedjur som sällskap, när det inte fungerar att ta honom/henne med sig, bara Sara pussar honom ordentligt innan hon går.

[saraulrika]

Åh! Vilken härlig kompis hon har! Blir alldeles tårögd. Ibland önskar jag ninen vore lite större - samtidigt är det ju praktiskt att kunna ha den med sig i fickan.