Skrivet: 2010-09-25, 21:30
#1
Visste ni om att
en kurator/psykolog får inte ha samtal med barn/ge psykologiska tester för barn under 12 år utan föräldrarnas godkännande?
en kurator/psykolog får inte ha samtal med barn/ge psykologiska tester för barn under 12 år utan föräldrarnas godkännande?
På vår skola så ska en speciallärare gå igenom alla barnen på skolan, känna så lagom roligt.
Vi har barn i åk 2 och 4.
Men alltså - VAD har du emot skolan egentligen?
Att speciallärare/pedagoger gör tester och screenar barnen är jättevanligt, tror det funkar så på de flesta skolor. Anledningen är naturligtvis dels att upptäcka barn med svårigheter, dels att få ett mätvärde där man kan se om insatser/träning hjälper barnet. Våra andraklassare gör ett läshastighetstest nu, de ska läsa så många korta ord de hinner med på en minut. Sedan görs testet om efter några månader och då kan vi jämföra resultatet nu med resultatet då - har barnen utvecklats tillfredsställande ska de hinna fler ord nästa gång. Om inte kanske de erbjuds lite tid hos specialpedagogen för individuell lästräning. Hur kan det vara så fel?
Det har du fått om bakfoten. Skolkuratorn får tala med alla barn som är inskrivna på skolan. Specialläraren får göra pedagogiska utredningar. Däremot får inte spykologen göra några utredningar utan förälders samtycke. Men samtal är något helt annat än utredning.
Men det är säkert bara läsförståelsetester och mattetester. Specialläraren gör dem hos oss också. Dels för att det är hon som sas "är åtgärden" om ngt ämne visar sig vara ett problem för ngt barn, och dels för att dessa tester oftast har minst en muntlig del och det tar mycket tid från lärarnas ordinarie arb.
Exakt vari består problemet, tycker du? Är det inte BRA att barn med problem fångas upp så tidigt som möjligt? Eller föredrar du som det kunde vara förr - och säkert förekommer än idag på vissa ställen - att bar kunde glida med ända upp i högstadiet och ingen hade märkt att de inte kunde läsa!!
Om det nu hade stämt, vilket det inte verkar göra, enligt Sist, så tycker jag att det hade varit helt dumt om det var så. Att kunna gå till kuratorn på skolan och be om hjälp eller slå larm (om t ex problem i hemmet, mobbing, misshandel etc) kan vara räddningen för många barn som inte har ngn annan vuxen att vända sig till.
Tillåt mig att tvivla på det du just påstår.. .
På ditt första inlägg så lät det som att kuratorn inte skulle vara tillåten att tala med barnet såvid inte föräldern godkänt det (men jag kan ha missförstått ditt första inlägg), och det var främst _det_ jag vände mig mot. Självklart måste även andra stödinsatser kopplas in om så krävs.
Och jag hade blivit upprörd om inte alla barnen gicks igenom individuellt för att tidigt kunna identifiera svaga områden så att barnen kan få hjälp innan det gått för lång tid.
Jag jobbar som gymnasielärare och har ofta elever som saknar kunskaper från mellanstadiet, som de lyckats dölja fram till nu. Tänk om någon uppmärksammat bristerna redan då! Tänk vad mycket bättre självförtroende de skulle kunna ha!
Vad grundar du det på? Ett barn kan ha djupa samtal med vuxna (t.ex. föräldrar, vänner, personal i skola/förskola) så varför skulle just en kurator vara inkompetent att klara av det?
Så du menar att en kurator, speciellt utbildad, t o m kanske speciellt utbildad för att tala just med barn, skulle ha så enormt svårt att förstå ett barn när det talar?? Visst att en förälder känner sitt barn, men det kan också vara en rejäl nackdel eftersom föräldern då har mycket förutfattad kunskap/åsikt om hur barnet är och vad barnet menar.
Nej - jag säger fortfarande - visa mig länken där du hämtar denna information.
På vår sons skola sitter en specialpedagog med enskilt eleverna (de går i 1:an) för att barnen ska lära sig läsa alt. förbättra sin läsning. Tycker det är en förmån och att detta är ett sätt att individualisera undervisningen. Min pojke har inte velat lära sig läsa och nu har specialpedagogen kommit fram vilken metod som passar honom bäst och vi har fått rekommendationer hur vi bäst övar hemma. Är jättenöjd med detta!
"När eleven är över 18 år gäller sekretess och tystnadsplikt som huvudregel
mot hemmet. Ett barn under 12 års mognadsålder kan därför inte träffa en kurator för samtal om inte vårdnadshavaren så önskar.
Men sekretess till skydd för den underårige gäller även i förhållande till vårdnadshavaren,
om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren
(OSL 12:3). En förälder som inte är vårdnadshavare har dock rätt att begära ut uppgifter som i den kommunala skolan är offentliga, t.ex. frånvaro, provresultat, betyg, betygsvarning, rektorsvarning schema och EVK beslut. Ett sätt att öppna för information till hemmet är att fatta formella beslut i elevvårds- och tillrättaförandeärenden.”
"Vårdnadshavarna måste ju samtycka till kuratorskontakt för barn under 12 års mognadsålder." Skrivet av en kurator!
"Vi är kuratorer och har massor av frågor men ingen att vända oss till!" Skrivet av kurator!
För barn som är familjehemsplacerade gäller detta:
Svar till kurator från sekretessexperten:
"Bästa sättet att klargöra hur skolpersonal ska agera i dessa fall är att prata med vårdnadshavarna och höra hur de vill ha det och vad du bör göra enligt dem.
Det är alltså de som ska godkänna om ett barn under 12 års mognadsålder ska få prata med dig som kurator. Även om vårdnadshavare, som du skriver, bara har sporadisk kontakt med barnet och familjehemmet så måste deras roll som företrädare för sitt barn respekteras.
Skulle barnet vara tvångsplacerat enligt LVU är det socialnämnden som ansvarar för barnet i vårdnadshavarnas ställe. Då är det deras bedömning som avgör vem som ska kontaktas i fråga om barnet och ta ställning till om barnet under 12 år ska kunna prata med dig" (dig=kuratorn).
Enligt Experten:
”När ett barn är under 12 års mognadsålder måste hemmet alltid informeras om en kurators samtal med barnet. Dessutom har dom rätt att få veta vad samtalet gäller.”
fast det är ju solklart, kan det vara till men för barnet får du inget säga till föräldrarna. så ett barn som berättar om misshandel eller andra missförhållanden så behöver man inte berätta (och kontakta soc om det behövs).
att annars ha föräldrarnas tillåtelse är väl självklart. föräldrarna bestämmer ju över allt som gäller barnet.
jag hade som kurator samtal med massor av yngre, 14 och upp till 18, och som vi ständigt bedömde huruvida de skulle vara betjänta eller lida men av att föräldrarna fick veta. och om vi skulle anmäla till soc. sekretesslagen bedöms oftast som starkare än föräldrabalken.
Det vore bra mycket enklare att följa dina resonemang om du inte bara hackade sönder texten. Länka gärna till hela sidan eller kopiera fullständiga meningar.
Information till en vårdnadshavare.
En vårdnadshavare har som huvudregel rätt att ta del av sekretessbelagd information om
sitt omyndiga barn, för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt föräldrabalken. Men när
barnet når 12 års mognadsålder kan uppgifter i vissa fall undanhållas vårdnadshavaren
just av det skälet att uppgifterna inte behövs för att vårdnadshavaren ska kunna fullgöra
lagstadgade skyldigheter. Hänsyn ska då tas till elevens stigande ålder, mognad och vad
saken gäller. När eleven är över 18 år gäller sekretess och tystnadsplikt som huvudregel
mot hemmet. Ett barn under 12 års mognadsålder kan därför inte träffa en kurator för
samtal om inte vårdnadshavaren så önskar.
Men sekretess till skydd för den underårige gäller även i förhållande till vårdnadshavaren,
om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren
