Min bebis ligger i säte, så jag har fått tid för planerat kejsarsnitt i nästa vecka.
Både läkare, barnmorska och anestesisköterska på sjukhuset har förklarat hur det hela går till. Och det går förstås att läsa en massa. Men jag skulle gärna vilja höra från nån som faktiskt varit med om det, hur det var.
Anestesisköterskan beskrev det som att man är bedövad, men har känseln kvar. Hur är det?
Hur upplevde ni att vara vakna medan ni blev opererade? Även om man inte ser själva snittet, så måste man ju höra och uppleva.
Är det inte konstigt att fortfarande vara bedövad i nästan hela kroppen när man ska bekanta sig med bebisen?
Är intresserad av alla upplevelser och erfarenheter.
1
Kejsarsnitt Min bebis ligger i säte, så jag har fått tid för planerat kejsarsnitt i nästa vecka.
Både läkare, barnmorska och anestesisköterska på sjukhuset har förklarat hur det hela går till. Och det går förstås att läsa en massa. Men jag skulle gärna vilja höra från nån som faktiskt varit med om det, hur det var.
Anestesisköterskan beskrev det som att man är bedövad, men har känseln kvar. Hur är det?
Hur upplevde ni att vara vakna medan ni blev opererade? Även om man inte ser själva snittet, så måste man ju höra och uppleva.
Är det inte konstigt att fortfarande vara bedövad i nästan hela kroppen när man ska bekanta sig med bebisen?
Är intresserad av alla upplevelser och erfarenheter.
åhh vad spännande!!
Jag har gjort två snitt och ska göra mitt tredje i mars.
jag har båda gångerna mått rätt illa ett tag under snittet så jag har inte märkt eller hört något. Sedan sitter mammen och en som jobbar där uppe vid huvudänden och pratar med dig. Och jag låg och kände efter när en maskin tog blodtrycket hela tiden, något att koncetrera sig på.
Sedan är man bedövad från ca maghöjd men jag tycker att det släpper rätt fort så att bekanta sig med bebisen går jättebra.
Jag tyckte att det jobbigaste var illamåendet då det är svårt att spy när magmusklerna inte känns så bra. Och att få katetern.
Snittet går rätt fort faktiskt och det står inte på förren man är på väg ut ur op-rummet.
Fråga gärna om det är något du funderar på!
2
åhh vad spännande!!
Jag har gjort två snitt och ska göra mitt tredje i mars.
jag har båda gångerna mått rätt illa ett tag under snittet så jag har inte märkt eller hört något. Sedan sitter mammen och en som jobbar där uppe vid huvudänden och pratar med dig. Och jag låg och kände efter när en maskin tog blodtrycket hela tiden, något att koncetrera sig på.
Sedan är man bedövad från ca maghöjd men jag tycker att det släpper rätt fort så att bekanta sig med bebisen går jättebra.
Jag tyckte att det jobbigaste var illamåendet då det är svårt att spy när magmusklerna inte känns så bra. Och att få katetern.
Snittet går rätt fort faktiskt och det står inte på förren man är på väg ut ur op-rummet.
Fråga gärna om det är något du funderar på!
Illamåendet är något som många av de jag varit med på snitt pratat om. De har alltid kunnat säga till och fått något som motverkat illamåendet så har det snart känts bättre.
Jätteviktigt att ha med man eller annan bundsförvant som kan ha bra koll på det som sker. Kanske följa med bebisen ut när det ska kontrolleras efter förlossningen. Det känns ofta väldigt bra att veta exakt vad som hände vid undersökningen. Sätt kamera i handen på den personen så att den kan dokumentera så du kan se senare.
Lycka till!
3
Illamåendet är något som många av de jag varit med på snitt pratat om. De har alltid kunnat säga till och fått något som motverkat illamåendet så har det snart känts bättre.
Jätteviktigt att ha med man eller annan bundsförvant som kan ha bra koll på det som sker. Kanske följa med bebisen ut när det ska kontrolleras efter förlossningen. Det känns ofta väldigt bra att veta exakt vad som hände vid undersökningen. Sätt kamera i handen på den personen så att den kan dokumentera så du kan se senare.
Hur var det efteråt med snitt och smärta? Min barnmorska sa att man kan ha rejält ont, men att man förstås får smärtlindrande. Hur snabbt var du på benen? Hur snabbt kände du att du hade återhämtat dig, så att du var "någorlunda" dig själv igen? Alltså inte besvärades av snittet längre, om du förstår hur jag menar. Jag fattar ju att man inte ska ge sig ut och springa det första man gör , men hur snabbt funkar vardan?
4
Hur var det efteråt med snitt och smärta? Min barnmorska sa att man kan ha rejält ont, men att man förstås får smärtlindrande. Hur snabbt var du på benen? Hur snabbt kände du att du hade återhämtat dig, så att du var "någorlunda" dig själv igen? Alltså inte besvärades av snittet längre, om du förstår hur jag menar. Jag fattar ju att man inte ska ge sig ut och springa det första man gör , men hur snabbt funkar vardan?
Jag gjorde ett planerat snitt med första barnet av samma anledning som du ska göra. Jag fick komma dit dagen innan och ta lite prover och sedan fick jag välja om jag ville stanna kvar över natten eller om jag ville sova hemma.
Jag fick en toppenbra barnmorska som var med hela tiden och jag tyckte det var rätt lugnt innan det var dags för snittet. Jag vet inte om du blivit opererad någon gång innan, men jag tyckte det var lite läskigt med operationssalen av någon anledning. Vårdpersonalen var jättebra och de förklarade hela tiden vad de skulle göra, vilket kändes bra eftersom jag gillar att ha kontroll. När de hade satt bedövningen så var kroppen borta från under bysten och ner till tårna. En sköterska sprayade vatten på min mage och mina ben för att kolla så känseln var borta. Jag kände absolut ingenting av snittet och jag var täckt så jag inte såg något heller. Däremot hörde jag när de skar (låter säkert äckligt), men det kändes ju ingenting. Min sambo och en sjuksköterska satt uppe vid mitt huvud och pratade med mig och berättade om vad som hände. När Bianca kom ut hörde jag ju henne och fick titta på henne innan sambon gick och klippte navelsträngen och kollade henne tillsammans med barnmorskan. Under tiden sydde de mig och jag var klar till de kom tillbaka. Då fick jag ha henne hos mig och vi åkte tillbaka till BB.
Första dagen gjorde min sambo det mesta eftersom jag var sängliggande. På kvällen kom en barnmorska som hjälpte mig att få resa på mig. Hon sa att om vi gjorde det då skulle det vara lättare för mig nästa dag. Jag fick ju en hel del smärtstillande, men det gjorde skitont att resa sig upp. Jag hade dock världens bästa vårdpersonal hela vägen och det var värt smärtan för nästa dag tog jag mig ur sängen betydligt enklare och jag duschade till och med.
Vi var kvar på BB tre nätter och det var verkligen vad jag behövde. Sista natten var jag själv för sambon åkte hem och förberedde lite hemma. Min sambo var hemma första månaden tillsammans med oss och det var värt mycket. Nu kanske inte alla har den möjligheten, men det var värt mycket för oss. Första två veckorna var jag ganska mör och inte särskilt stark. Jag minns att jag fick stränga instruktioner om lyft och sånt. Tror det tog en vecka innan jag gick utanför dörren, men sedan kunde jag sakta men säkert återgå till mitt vanliga jag. Mitt sår läkte väldigt fint och jag tyckte inte att det var så hemskt med ett snitt.
Kan tillägga att jag inte mådde illa alls som Trollmor beskrev att hon gjorde, så det kan säkert vara individuellt hur man påverkas av bedövning och situationen kan jag tänka mig. Jag har fått två barn till efter snittet och de har varit vanlig förlossning, så det behöver du inte oroa dig för (om du nu gjorde det). Tyckte också att det var värre med den första vanliga förlossningen än med snittet, men det berodde nog mycket på att jag inte kände kontroll över situationen.
5
Jag gjorde ett planerat snitt med första barnet av samma anledning som du ska göra. Jag fick komma dit dagen innan och ta lite prover och sedan fick jag välja om jag ville stanna kvar över natten eller om jag ville sova hemma.
Jag fick en toppenbra barnmorska som var med hela tiden och jag tyckte det var rätt lugnt innan det var dags för snittet. Jag vet inte om du blivit opererad någon gång innan, men jag tyckte det var lite läskigt med operationssalen av någon anledning. Vårdpersonalen var jättebra och de förklarade hela tiden vad de skulle göra, vilket kändes bra eftersom jag gillar att ha kontroll. När de hade satt bedövningen så var kroppen borta från under bysten och ner till tårna. En sköterska sprayade vatten på min mage och mina ben för att kolla så känseln var borta. Jag kände absolut ingenting av snittet och jag var täckt så jag inte såg något heller. Däremot hörde jag när de skar (låter säkert äckligt), men det kändes ju ingenting. Min sambo och en sjuksköterska satt uppe vid mitt huvud och pratade med mig och berättade om vad som hände. När Bianca kom ut hörde jag ju henne och fick titta på henne innan sambon gick och klippte navelsträngen och kollade henne tillsammans med barnmorskan. Under tiden sydde de mig och jag var klar till de kom tillbaka. Då fick jag ha henne hos mig och vi åkte tillbaka till BB.
Första dagen gjorde min sambo det mesta eftersom jag var sängliggande. På kvällen kom en barnmorska som hjälpte mig att få resa på mig. Hon sa att om vi gjorde det då skulle det vara lättare för mig nästa dag. Jag fick ju en hel del smärtstillande, men det gjorde skitont att resa sig upp. Jag hade dock världens bästa vårdpersonal hela vägen och det var värt smärtan för nästa dag tog jag mig ur sängen betydligt enklare och jag duschade till och med.
Vi var kvar på BB tre nätter och det var verkligen vad jag behövde. Sista natten var jag själv för sambon åkte hem och förberedde lite hemma. Min sambo var hemma första månaden tillsammans med oss och det var värt mycket. Nu kanske inte alla har den möjligheten, men det var värt mycket för oss. Första två veckorna var jag ganska mör och inte särskilt stark. Jag minns att jag fick stränga instruktioner om lyft och sånt. Tror det tog en vecka innan jag gick utanför dörren, men sedan kunde jag sakta men säkert återgå till mitt vanliga jag. Mitt sår läkte väldigt fint och jag tyckte inte att det var så hemskt med ett snitt.
Kan tillägga att jag inte mådde illa alls som Trollmor beskrev att hon gjorde, så det kan säkert vara individuellt hur man påverkas av bedövning och situationen kan jag tänka mig. Jag har fått två barn till efter snittet och de har varit vanlig förlossning, så det behöver du inte oroa dig för (om du nu gjorde det). Tyckte också att det var värre med den första vanliga förlossningen än med snittet, men det berodde nog mycket på att jag inte kände kontroll över situationen.
Efter första snittet så hade jag rätt ont ett par veckor, vilket var jobbigt. Men andra gången, ja då skulle jag kunnat åkt hem dagen efter. Inte speciellt ont alls, kändes som träningsvärk ungefär. Så, jag hoppas att det blir samma sak igen. Snitten är lagda på olika ställen.
6
Efter första snittet så hade jag rätt ont ett par veckor, vilket var jobbigt. Men andra gången, ja då skulle jag kunnat åkt hem dagen efter. Inte speciellt ont alls, kändes som träningsvärk ungefär. Så, jag hoppas att det blir samma sak igen. Snitten är lagda på olika ställen.
Tack för era svar! Även om jag pratat med barnmorskor, läkare och anestesköterska är det skönt att höra lite erfarenheter från andra som varit med om samma sak.
Har aldrig blivit opererad förut, så visst känns det läskigt. Och det blir ju inte heller alls den förlossning, eller den typ av första möte och första tid med min bebis som jag hade tänkt. Men jag tänker som så att kvinnor går igenom kejsarsnitt varje dag, och sjukvårdspersonal genomför kejsarsnitt varje dag!
7
Tack för era svar! Även om jag pratat med barnmorskor, läkare och anestesköterska är det skönt att höra lite erfarenheter från andra som varit med om samma sak.
Har aldrig blivit opererad förut, så visst känns det läskigt. Och det blir ju inte heller alls den förlossning, eller den typ av första möte och första tid med min bebis som jag hade tänkt. Men jag tänker som så att kvinnor går igenom kejsarsnitt varje dag, och sjukvårdspersonal genomför kejsarsnitt varje dag!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
, men hur snabbt funkar vardan?
