Vart tar tiden vägen?

[kayn]

Är det så här när man väntar nr två? Eller nr tre och fyra för er som har den erfarenheten? :-)

Det har gått mer än halvtid nu (v20+4) och jag vet inte riktigt vart tiden tar vägen! Eller jo jag märker ju på den växande magen att tiden försvinner men ändå....förra gången gick jag mer upp i själva graviditeten men nu rullar det liksom på som vanligt på nåt vis... Kanske måste pausa och bara tänka på mig själv nån dag, sån riktig ego dag! Samtidigt är det mysigt, Wille är ju delaktig i den växande magen och pussas och kramas på den titt som tätt och pratar/lyssnar med/på den. Ja det går bra det här men visst går det undan!!!

Känner mer och mer av fogar/diskbråck så jag är lite orolig för hur det ska gå att orka jobba här framöver, och framförallt hur förlossningen ska gå med tanke på just detta eftersom diskbråcket är lågt sittande....

Vad har ni andra för tankar? Går ni upp i gravidbubblan eller som jag, hänger halvt som halvt i den och resten i vardagstempot?

[Meriam]

Är det så här när man väntar nr två? Eller nr tre och fyra för er som har den erfarenheten? :-)

Det har gått mer än halvtid nu (v20+4) och jag vet inte riktigt vart tiden tar vägen! Eller jo jag märker ju på den växande magen att tiden försvinner men ändå....förra gången gick jag mer upp i själva graviditeten men nu rullar det liksom på som vanligt på nåt vis... Kanske måste pausa och bara tänka på mig själv nån dag, sån riktig ego dag! Samtidigt är det mysigt, Wille är ju delaktig i den växande magen och pussas och kramas på den titt som tätt och pratar/lyssnar med/på den. Ja det går bra det här men visst går det undan!!!

Känner mer och mer av fogar/diskbråck så jag är lite orolig för hur det ska gå att orka jobba här framöver, och framförallt hur förlossningen ska gå med tanke på just detta eftersom diskbråcket är lågt sittande....

Vad har ni andra för tankar? Går ni upp i gravidbubblan eller som jag, hänger halvt som halvt i den och resten i vardagstempot?

Jo, men det är ju så när man väntar syskon... Inte alls samma fokus på själva graviditeten. Iaf inte när man väl kommit över de där först 12 veckorna, varit på RUL och börjat känna sparkar. Då slappnar man av en hel del och tillåter sig att "vara med i livet" igen istället. Och när man redan har barn sen innan så är det ju alltid så mycket varje dag som man ska fixa med, följa med dem, dagis, aktiviteter, mat osv.... Dagarna rullar på fort och man "glömmer" lätt att man har ett barn i magen också! Det är nog eg ganska bra och nyttigt att man inte går helt upp i graviditeten, megen och ev spörsmål omkring den hela tiden.... För oj vad många frågor, funderinger, oro, osäkerhet och jämförelser man hade när man väntade första barnet, som man inte har nu alls på samma sätt.
Jag har börjat märka av att magen har växt ordentligt och att jag blivit otymplig och tyngre nu de senaste dagarna... Försöker ta någon liten tid då och då när jag bara ligger i sängen eller badet och känner av den lilla där inne. Det är ju alltid så häftigt och det tröttnar inte jag på iaf!

Du är garanterat inte ensam. Tror i princip alla (som inte har väldigt långt mellan sina barn iaf) som väntar nr 2, 3, 4 osv upplever det likadant...

[kayn]

Har ju förstått att det inte är bara jag som känner så men ibland så känns det ju som man är ensamast i hela världen!!! När jag var gravid med Wille så var vi ett gäng som höll ihop, till en början på nätet men sen även irl, så då hade man hela tiden nåon att bolla med men nu vet jag ingen som är i samma sits här ikring...

Nä visst är det väl på gott och ont det här med att ha annat att tänka på, när jag väntade Wille var jag tex arbetslös största delen och nu jobbar jag och pendlar så visst går det tid där samt som du skriver med dagis å annat som hör vardagen till. Det är väl bara det jag känner att jag vet ju inte om detta är sista graviditeten och på nåt vis vill jag ju ta vara på även denna tiden, även om det sen är ännu mysigare när h*n väl tittar ut. Och nu när det börjar buffas så är det ju ännu mysigare, var rätt buffigt idag på jobbet så det var nästan obekvämt att sitta men det hör ju liksom till på nåt vis :-D

[Malin1979]

Jag väntar mitt tredje barn nu och tycker alldeles för lite tid har gått åt till att njuta av graviditeten. Med första barnet skrev jag dagbok, fotade magen varje vecka m.m. Med andra barnet gick jag inte upp lika mycket i graviditeten, men mitt minne är ändå att jag njöt av att vara gravid på ett annat sätt än vad jag gör denna gång. Å nu får jag dåligt samvete bara av att skriva det... men så är det =(
Vardagen rullar på i ett ganska snabbt tempo och min mage är redan ganska stor plus att min rygg krånglar och detta bidrar till att för mycket tid går åt till att tänka på annat.
Nu är jag ju sjukskriven sedan en vecka tillbaka och jag ska försöka ta till vara på dagarna och njuta av att hela familjen kan ta det lugnare. Förhoppningsvis gör ett lugnare tempo även att jag kan njuta mer av att gå runt med en annan människa inuti min mage. Det är ju verkligen en helt fantasisk grej att vara gravid!
En riktig ego dag kan nog vara bra!

[Barman]

Jag har ju två andra barn att lägga mycket fokus på så lilla "Nisse" i magen får inte alls så mkt tid egentligen. Jag har ju en ettåring hemma och det gör att tiden VERKLIGEn springer iväg, snart i v. 23 och jag tänker OJ, ska vi ha ett barn till?

Förra graviditeten kunde jag varenda liten detalj om hur långt gågna vi var mm, men då hade jag bara nioåringen hemma och levde som en drottning *skratt*. Det är tur att "Nisse" sparkar och har sig så att jag påminns om honom, på kvällarna efter åtta brukar han få lite gos iaf

Kramar

[Barman]

Kan ju också erkänna att jag hängde här på AFF var och varannan minut förra graviditeten, skrev om allt möjligt precis hela tiden. Nu hoppar jag in lite då och då men det är inte alls på samma sätt, dock ändå kul att läsa vad ni skriver och "få vara" i gravidbubblan ett tag *S*

[kayn]

Malin - känner du att du kan ta det lungt nu då och må bättre? Tänker på det onda!

Barman - visst är det härligt med gravidbubblan? Man behöver den :-D


Jag var precis likadan under första graviditeten, skrev blogg på FL och knäppte kort, fundera, reflektera, bara låg och klappade magen...tja man kan nog säga att jag gick upp i det rätt bra :-) Och både som jag vill att det ska gå fort denna gång så vill jag att det ska gå väldigt långsamt för på nåt vis tror jag att detta är sista gången jag är gravid, även fast man aldrig kan säga säkert.

[Malin1979]

Vad gulligt av dig att fråga! Och ja, just nu känner jag det, sista dagarna har jag verkligen tagit hand om mig själv och gått runt och myst över att vara gravid trots att det är tungt med det ryggonda.
Hur mår du och din rygg?

[kayn]

Jodå det hänger med, mår stundvis rätt ok men sen dalar det. Tycker att dalarna kommer allt oftare nu oxå så vi får se hur länge jag kan bita ihop. Har iaf pratat med chefen nu så jag ska testa jobba 2-3 dagar hemma i veckan och se om det går att minska problemen då, pendlar 16 mil i buss/dag. Sen har jag tid hos läkare på torsdag, lite för dagsläget men även för en plan framåt och fundera lite på hur det ev kan påverka förlossningen....är både nervös och nyfiken på vad hon ska säga... BM var lite inne på att jag även skulle behöva träffa ortoped så undra vad hon tänker egentligen :-D

[kayn]

Just...skönt att du kunnat varva ner iaf och ta hand om dig själv. Förhoppningsvis kan krämporna lugna sig lite då iaf!

[Malin1979]

Kan tänka mig att din bm vill ha ett utlåtande från en ortoped kring hur pass påverkad din disk troligtvis är. Men det är ju svårt att svara på utan en röntgen av ryggen. Du är väl inte opererad sedan tidigare? Jag har förstått det som att magnetröntgen är ok att göra trots att man är gravid (om det verkligen behövs). Dock på mig som är opererad sedan tidigare så vill man använda kontrastvätska vid röntgen och _det_ bör man ej göra när man är gravid... Så hur det ser ut i min rygg kan vi just nu bara spekulera i.
Doktorn på min mödravård vill att jag ska ha få uppföljning av min rygg hos en ortoped för att det ska kunna bedömas om jag kan föda vaginalt eller ej. I mitt fall ska spec mvc när jag är i v 32 ungefär besluta om vilket förlossningssätt som anses lämpligast med tanke på ryggen och vad jag förstår behöver en ortoped då ha kommit med utlåtande.
Vad bra att du har en läkartid på torsdag! Hoppas att du får svar på några av dina funderingar. Du får gärna hålla mig uppdaterad, om du själv vill förstås! Tycker det är intressant att höra vad läkarna och bm säger till dig och vilka råd du får.

[kayn]

Tror oxå att det är något sådant hon är ute efter, en bedömning hur det kan tänkas vara nu. Är inte opererad och senaste MR var våren 2008 så det är ju ett tag sen. Dock sa ju sjukgymnasten när jag var där för ett par veckor sedan att hon inte trodde att disken läkt ut ordentligt eftersom jag svarade positivt på vissa undersökningar, är bla märkbart svagare i min vänstra sida.
Även om det kanske hade varit bra med en MR så känns det inte helt bekvämt att göra en nu när jag är gravid...men vi är ju inte där men jag har tänkt tanken :-)
Har oxå tänkt tanken på vilken förlossning som är lämplig, båda varianterna (vaginalt/snitt) skrämmer mig på sitt sätt men man får ju lite på att dom vet vad dom gör. Har ett starkt minne av att jag hade väldigt ont i ryggen, ländrygg till vänster, vid första förlossningen så jag har ju det i minnet och är fundersam på hur diskbråcket ska kunna påverka...
Ja det ska bli bra att gå till en läkare, om inte annat för att etablera kontakt och redan nu kunna ventilera och tänka högt om detta. Vi får se vad hon säger men visst håller jag dig uppdaterad, vi har ju lite samma problematik och visst är det intressant att höra vad vi får för olika svar :-)

[kayn]

Nu har jag varit hos läkare, ett besök på fem minuter där vi bara pratade så egentligen borde det kunnat klarats av per telefon :-) Men men....det som blev av detta var at thon skrev remiss till ortoped för att höra vad en sådan har att säga och då ställningstagande till vaginal förlossning eller kejsarsnitt.... Så nu får vi vänta och se, hon skrev helst kallelese innan jul och jag sa att bara innan februari så är det ju bra :-D

[Malin1979]

Det låter ju jättebra! Blir det en ortoped du har träffat innan? Kanske någon som har erfarenhet av gravida och ryggproblem tidigare?
Min ortoped hade väldigt svårt att svara på mina frågor kring förlossningssätt, han svarade mig att "Ja, ut kommer den ju"... Och ja, bebisen gör ju det, det förstår jag också, men jag vill helst att förlossningen blir en positv upplevelse även för mig som ska föda! Någon gång i vecka 32 får jag veta mer, det blir väl också där kring jul.

[kayn]

Nä jag tror det blir en ortoped här i stan denna gången, sist fick jag åka till ryggortoped i Ängelholm men man vet ju aldrig. Jag har ju bara träffat en vid ett tillfälle så jag har ju ingen direkt kontakt med nån så för mig räcker det med en som vet vad h*n pratar om :-D

Nä visst vill man ha en positiv upplevelse av förlossningen oavsett vilken det blir och det är ju därför vi vill veta detta innan!!! :-) Dock lite smolk i bägaren är ju att när jag sa till sambon igår om snitt så sa han direkt att det vill han inte vara med på, sjukhus och blod är inte riktigt hans grej Men men får man bara veta det i tid så kanske även han isf hinner vänja sig....annars får jag ta med mamma :-D

[Malin1979]

Å, då får vi verkligen hoppas att ni får besked i tid och att han hinner vänja sig! Annars kan han väl stå alldeles utanför? Min sambo resonerar nog lite tvärtom mot din. Kejsarsnitt är liksom under lite mer ordnade former, och jag tror han skulle gilla det. Han är ganska nervös inför förlossningen =)
Jag har varit med under några snitt (under min utbildning) och min upplevelse är att det är mindre blod (iaf vad föräldrarna ser) och mindre smärta. Föräldrarna ser inte vad som händer, de får ett skynke mellan sig och magen. Men alla har ju operationskläder på sig och det är ganska många människor i rummet och det kan vara nog så jobbigt för den som inte gillar sjukhusmiljön.

[kayn]

Ja även för min del känns det bra att få veta i tid, men det hoppas jag att vi får. Om inte annat så står det väl gravid och förlossning på remissen så kanske att dom kan tänka till där och prioritera i värsta fall :-)

Jag kan tycka att det är lite skrämmande med själva "operationsgrejen" runt i kring men kanske inte att själva snittet skrämmer mig. Har kopisar som har snittats, både planerat och akut, och det har ju gått bra för dom men jag tror ändå at tman kanske är lite mer nervös om det blir planerat för blir det akut är det lite mer go-with-the-flow på nåt vis.

Vi får se vart det slutar, ska inte ta ut något i förskott men visst finns tankarna där! Sen får vi se om han vänjer sig vid tanken men absolut att han "måste" finnas med så nära det går, kanske kan han få ögonbindel och hörlurar och finnas med bakom skynket :-) Skämt å sido, utanför får han finnas för att ta emot liten sen men om det skulle bli så får ja gnog acceptera att han inte vill vara med vid själva ingreppet, kanske bara blir värre om han är det och tex svimmar eller nåt. Kanske bättre att ha med mamma då, hon är ju trots allt ssk och har själv opererats i rygg/höft så hon vet ju vad det handlar om. Vi får se helt enkelt....fortsättning följer :-)

[kayn]

Å nu har jag fått svar :-) Blev inte ens kallad till ortoped som jag trodde utan dom måste ha kikat på röntgenbilder och i journalen.... Iaf så hade det kommit remissvar till bm när jag var där idag att det inte var någon fara på något sätt, varken smärtlindring eller förlossning så det blir som vanligt :-) Känns både och men skönt att ha fått besked iaf!