I dag fyller mitt yngsta barn fem år. Helt otroligt att tänka vad tiden flyger fram. Om ett år har jag inga dagisbarn mer. Vi hade en mardrömsnatt i natt, med en hungrig Sara, som väckte sin storebror, som väckte Sara, när hon höll på att somna om osv. Det trodde man inte man skulle behöva uppleva när de är så här stora, men tydligen ändå. Trots detta vaknade hon med ett strålande leende till vår sång och började glatt öppna paket. Det var sån tur idag att jag börjar sent, så när alla killarna försvunnit fick jag och Sara en lång mysmorgon, med lite Bolibompa och lek med paket. Det var inte så mycket leksaker, mest kläder, för det hade hon önskat sig. Jag hade köpt en del i London när jag var där och så en Pippi-klännning som jag blev helt kär i (och hon med - bild på den finns i min blogg om ni är nyfikna).
Sen var lyckan ännu större när dagisgruppen inte gått till skogen, utan till parken här bredvid, som hon ÄLSKAR att vara i. Lämnade en lycklig, men lite generad tjej där för en stund sedan (hon vill ju fylla år, men det är jobbigt att stå i centrum).
I kväll ska de gå på lokala pizzerian, enligt önskemål från födelsedagsbarnet. Själv jobbar jag. I tisdags tog gamla farmor henne med till stan och åt lunch och köpte present. De ses inte så jätteofta och farmor orkar inte så mycket, men de hade haft det jättemysigt. Något att minnas, när farmor inte alls orkar längre.
Nej, nu måste jag rusa till jobbet.
Så var det Saras tur I dag fyller mitt yngsta barn fem år. Helt otroligt att tänka vad tiden flyger fram. Om ett år har jag inga dagisbarn mer. Vi hade en mardrömsnatt i natt, med en hungrig Sara, som väckte sin storebror, som väckte Sara, när hon höll på att somna om osv. Det trodde man inte man skulle behöva uppleva när de är så här stora, men tydligen ändå. Trots detta vaknade hon med ett strålande leende till vår sång och började glatt öppna paket. Det var sån tur idag att jag börjar sent, så när alla killarna försvunnit fick jag och Sara en lång mysmorgon, med lite Bolibompa och lek med paket. Det var inte så mycket leksaker, mest kläder, för det hade hon önskat sig. Jag hade köpt en del i London när jag var där och så en Pippi-klännning som jag blev helt kär i (och hon med - bild på den finns i min blogg om ni är nyfikna).
Sen var lyckan ännu större när dagisgruppen inte gått till skogen, utan till parken här bredvid, som hon ÄLSKAR att vara i. Lämnade en lycklig, men lite generad tjej där för en stund sedan (hon vill ju fylla år, men det är jobbigt att stå i centrum).
I kväll ska de gå på lokala pizzerian, enligt önskemål från födelsedagsbarnet. Själv jobbar jag. I tisdags tog gamla farmor henne med till stan och åt lunch och köpte present. De ses inte så jätteofta och farmor orkar inte så mycket, men de hade haft det jättemysigt. Något att minnas, när farmor inte alls orkar längre.
Nej, nu måste jag rusa till jobbet.
Grattis Sara! Låter som en toppenfödelsedag!
Förstår att det känns märkligt att alla är så stora nu. Jag är såååå kluven, å ena sidan tycker jag det är jättemysigt med mina små, å andra sidan ser jag fram emot den tid du är i snart, när alla går i skolan o man kan göra mer, men då blir det väl annat som jag inte förutser nu.
5
Grattis Sara! Låter som en toppenfödelsedag!
Förstår att det känns märkligt att alla är så stora nu. Jag är såååå kluven, å ena sidan tycker jag det är jättemysigt med mina små, å andra sidan ser jag fram emot den tid du är i snart, när alla går i skolan o man kan göra mer, men då blir det väl annat som jag inte förutser nu.
Det blir det, men det behöver du inte bekymra dig för, förrän det kommer (Ibland känner jag mig som att jag inte gör annat än bokar utvecklingssamtal och går på föräldramöten - för att inte tala om att här ska man gå föräldrvandringar med. Det tycker jag är bra, men när man har en tonåring som är hemma på kvällarna kan det kännas som att man gör någon annans arbete, vi tänker dock att vi har fler och kanske någon annan förälder vandrar och hjälper dem om något går snett - som sagt det kommer annat, men också mycket lättnad tycker jag. Att de kan göra saker själva, vara hemma själva osv. Vi kan storhandla utan barn - tillsammans. Det hade man väl aldrig trott att man skulle uppskatta? )
Jepp! Det blir det, men det behöver du inte bekymra dig för, förrän det kommer (Ibland känner jag mig som att jag inte gör annat än bokar utvecklingssamtal och går på föräldramöten - för att inte tala om att här ska man gå föräldrvandringar med. Det tycker jag är bra, men när man har en tonåring som är hemma på kvällarna kan det kännas som att man gör någon annans arbete, vi tänker dock att vi har fler och kanske någon annan förälder vandrar och hjälper dem om något går snett - som sagt det kommer annat, men också mycket lättnad tycker jag. Att de kan göra saker själva, vara hemma själva osv. Vi kan storhandla utan barn - tillsammans. Det hade man väl aldrig trott att man skulle uppskatta? )
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
(Ibland känner jag mig som att jag inte gör annat än bokar utvecklingssamtal och går på föräldramöten - för att inte tala om att här ska man gå föräldrvandringar med. Det tycker jag är bra, men när man har en tonåring som är hemma på kvällarna kan det kännas som att man gör någon annans arbete, vi tänker dock att vi har fler och kanske någon annan förälder vandrar och hjälper dem om något går snett - som sagt det kommer annat, men också mycket lättnad tycker jag. Att de kan göra saker själva, vara hemma själva osv. Vi kan storhandla utan barn - tillsammans. Det hade man väl aldrig trott att man skulle uppskatta?