Hej!
Måste bara fråga er... Jag är så orolig att när jag kommer till UL 4/11 att ngt ska vara fel, i natt så låg jag och tänkte på det och kunde inte somna. Svårt att prata med sambon om. Hur känner ni? Någon mera som är orolig?
Har flera mf bakom mig men dem har varit så uppenbara och ingen tvekan och nu är jag orolig över en massa annat...
Vill inte skrämma upp er bara tänkte om det är ngn mera som tänker mycket?
Kram
Oroliga? Hej!
Måste bara fråga er... Jag är så orolig att när jag kommer till UL 4/11 att ngt ska vara fel, i natt så låg jag och tänkte på det och kunde inte somna. Svårt att prata med sambon om. Hur känner ni? Någon mera som är orolig?
Har flera mf bakom mig men dem har varit så uppenbara och ingen tvekan och nu är jag orolig över en massa annat...
Vill inte skrämma upp er bara tänkte om det är ngn mera som tänker mycket?
Kram
Jag har varit (och är fortfarande stundtals) jätteorolig men jag är väl lagd lite så. Jag är pessimistisk realist medan min sambo är otroligt positiv och menar att det är totalt onödigt att oroa sig för ngt som inte har hänt. Själv har jag väl mer känt att jag måste "stålsätta" mig och vara åtminstone liiite lite förberedd på att något kan gå snett med tanke på att det är min egen kropp det handlar om. Men han har rätt, inte lönt att oroa sig för ngt som inte har hänt. Försök att fokusera på att ta en dag i taget och unna dig sköna stunder ensam eller med din sambo och fokusera på dig själv. Kom ihåg att du är du oavsett vad som händer och att ni har varandra. Jag tyckte det var skönt (och givetvis stundtals irriterande ;-) att prata med min sambo och känna att allt inte handlar om lillen i magen utan att huvudsaken är att vi har vår kärlek till varandra kvar och att världen inte går under om ödet vill annorlunda. Flummigt kanske, men man blir så insnöad på lillen att man glömmer bort resten ibland.
Hoppas det hjälpte lite :-)
Kram
2
Jag har varit (och är fortfarande stundtals) jätteorolig men jag är väl lagd lite så. Jag är pessimistisk realist medan min sambo är otroligt positiv och menar att det är totalt onödigt att oroa sig för ngt som inte har hänt. Själv har jag väl mer känt att jag måste "stålsätta" mig och vara åtminstone liiite lite förberedd på att något kan gå snett med tanke på att det är min egen kropp det handlar om. Men han har rätt, inte lönt att oroa sig för ngt som inte har hänt. Försök att fokusera på att ta en dag i taget och unna dig sköna stunder ensam eller med din sambo och fokusera på dig själv. Kom ihåg att du är du oavsett vad som händer och att ni har varandra. Jag tyckte det var skönt (och givetvis stundtals irriterande ;-) att prata med min sambo och känna att allt inte handlar om lillen i magen utan att huvudsaken är att vi har vår kärlek till varandra kvar och att världen inte går under om ödet vill annorlunda. Flummigt kanske, men man blir så insnöad på lillen att man glömmer bort resten ibland.
Hoppas det hjälpte lite :-)
Kram
Jag är mycket mer nojig och orolig för att något ska vara fel denna gång. Det trots att vi inte har någon erfarenhet av mf eller andra komplikationer.. Som tur var har jag börjat minska på den oron jämfört med för några veckor sen..
3
Jag är mycket mer nojig och orolig för att något ska vara fel denna gång. Det trots att vi inte har någon erfarenhet av mf eller andra komplikationer.. Som tur var har jag börjat minska på den oron jämfört med för några veckor sen..
Därförär det så skönt att kunna skriva av sig här ibland och få lite kloka svar! Jo som tur är så har jag en sambo som jag kan prata med... Men ibland tänker jag för mycket!
4
Därförär det så skönt att kunna skriva av sig här ibland och få lite kloka svar! Jo som tur är så har jag en sambo som jag kan prata med... Men ibland tänker jag för mycket!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
