Det här passar väl egentligen inte in här eftersom det gäller min dotter som fyller 3 nu i november. men många av er har ju barn sedan tidigare så jag tänkte höra vad ni tycker. Vi har ju flyttat 30 mil till min mans hemtrakter. Bor i ett väldigt litet samhälle och min dotter har just börjat dagis här. Hon gick på en småbarnsavdelning innan i Nässjö med helt underbar, engagerad, varm och proffsig personal. Hon stortrivdes och vi var jättenöjda. Nu har hon börjat på en syskonavdelning här. Hon är ganska "liten" och kanske lite bortskämd eftersom hon är första barnet. Kraven på den nya förskolan är helt annorlunda än förra. Hon ska genast kunna klä av och på sig, ta bort tallriken, vara utan sina gosedjur osv. Som sagt är hon ganska liten och klarar inte riktigt av allt detta ännu. Självklart vill jag att hon ska utvecklas och lära sig men hennes fröknar lägger kraven på en för hög nivå. De börjar inte där hon befinner sig och tar en sak i taget utan förväntar sig att hon ska kunna allt på en gång. Hon har varit väldigt ledsen och upprörd under de första veckorna på dagis. (inte där men hemma) När vi kommer på morgonen är det ingen fröken som tar emot eller säger hej utan springer runt och fixar med annat. Känns jättehemskt att lämna henne. Hon grät i en halvtimme imorse för att hon inte ville dit. Ingen av hennes fröknar är utbildad förskollärare. En dag när jag kom tidigare råkade jag höra en av fröknarna prata om mig i ganska nedlåtande ton. Jag hade bett att Alicia skulle få kissa på potta eftersom hon har svårt att hålla balansen på toaletten. Hör fröken säga till den andra att : Alicia minsann kissade på toa, det trodde inte mamma! Tonfallet gick inte att ta misste på utan var som sagt nedlåtande.
Jag har en hemsk magkänsla när jag lämnar henne och funderar på att byta dagis eller kanske se om hon kan få plats hos dagmamma. Om ingen av hennes fröknar är utbildade så känns det som om hon lika gärna kan gå hos dagmamma. Finns bara en förskola här.
Vad tycker ni? Tycker ni att jag överreagerar?
Det här inlägget blev visst jättelångt!
1
OT dagisproblem Hej!
Det här passar väl egentligen inte in här eftersom det gäller min dotter som fyller 3 nu i november. men många av er har ju barn sedan tidigare så jag tänkte höra vad ni tycker. Vi har ju flyttat 30 mil till min mans hemtrakter. Bor i ett väldigt litet samhälle och min dotter har just börjat dagis här. Hon gick på en småbarnsavdelning innan i Nässjö med helt underbar, engagerad, varm och proffsig personal. Hon stortrivdes och vi var jättenöjda. Nu har hon börjat på en syskonavdelning här. Hon är ganska "liten" och kanske lite bortskämd eftersom hon är första barnet. Kraven på den nya förskolan är helt annorlunda än förra. Hon ska genast kunna klä av och på sig, ta bort tallriken, vara utan sina gosedjur osv. Som sagt är hon ganska liten och klarar inte riktigt av allt detta ännu. Självklart vill jag att hon ska utvecklas och lära sig men hennes fröknar lägger kraven på en för hög nivå. De börjar inte där hon befinner sig och tar en sak i taget utan förväntar sig att hon ska kunna allt på en gång. Hon har varit väldigt ledsen och upprörd under de första veckorna på dagis. (inte där men hemma) När vi kommer på morgonen är det ingen fröken som tar emot eller säger hej utan springer runt och fixar med annat. Känns jättehemskt att lämna henne. Hon grät i en halvtimme imorse för att hon inte ville dit. Ingen av hennes fröknar är utbildad förskollärare. En dag när jag kom tidigare råkade jag höra en av fröknarna prata om mig i ganska nedlåtande ton. Jag hade bett att Alicia skulle få kissa på potta eftersom hon har svårt att hålla balansen på toaletten. Hör fröken säga till den andra att : Alicia minsann kissade på toa, det trodde inte mamma! Tonfallet gick inte att ta misste på utan var som sagt nedlåtande.
Jag har en hemsk magkänsla när jag lämnar henne och funderar på att byta dagis eller kanske se om hon kan få plats hos dagmamma. Om ingen av hennes fröknar är utbildade så känns det som om hon lika gärna kan gå hos dagmamma. Finns bara en förskola här.
Jag skulle boka in ett möte i allvarlig med trevlig ton med rektorn. Inga pedagoger..?? Hallå, ta upp det! Om de inte har pedagogisk utbildning, men månar väldigt bra om barnen så måste de faktiskt vara proffesionella iaf!
Säg att du tycker att det är fel att de kräver för mycket av din dotter och att du faktiskt känner dig överkörd när de försöker motbevisa dig! Ge exemplet, om du säger att hon är van med potta och de försöker motbevisa med toaletten då har de inte mött upp henne alls!! Om hon sedan själv vill gå på toa så kalas! Men ska det handla om att sätta dit dig så är det ju fel någonstans..
Ta upp det här med "överlämning" på mornarna, att det är viktigt att någon vuxen går in och tar över. Tex tar barnet i handen och går till fönstret och vinkar. Det är jätteviktigt ur pedagogisk synvinkel att barnet känner sig överlämnad och trygg i att nu få vara med någon annan en stund. Hur ska hon annars trivas? Säg att det bekymrar dig!
Nej mötet ska handla om hur de kan möta upp så att hon får en bra tid på förskolan.
Bonusen här hemma har ju varit ensambarn, så jag vet vad du menar med att de kan vara små lite längre. Här var de väldigt frikostiga emd gosdjur och napp första tiden faktiskt, det var ju hans trygghet något han var van med. Någonstans får man faktiskt föröska möta upp lite. Gosdjuret kanske kan sitta på hyllan tills det är vila, men det är sedan när tryggheten finns. Begär en behanlingsplan för att hon ska trivas!
Och anledningen till att jag tycker du ska använda lite sånna här ledord, är för att öppna de proffesionella ögonen hos rektorn och personalen att det finns faktiskt krav, även om man inte har utbildning. Det är inte förvaring de pysslar med.
Ett samtal kan göra jättestor skillnad. Ta ett djupt andetag och räkna till tio innan du säger något bara.. Så blir det sakligt och ger bra resultat!
sen tycker väl jag att dagmamma låter som ett jättebra alternativ för din flicka för att bryta, men hon ska absolut trivas fram till ett ev byte! Och du också, det måste ju kännas bra, annars kan det ju lika gärna vara..
2
Nope inte alls!
Jag skulle boka in ett möte i allvarlig med trevlig ton med rektorn. Inga pedagoger..?? Hallå, ta upp det! Om de inte har pedagogisk utbildning, men månar väldigt bra om barnen så måste de faktiskt vara proffesionella iaf!
Säg att du tycker att det är fel att de kräver för mycket av din dotter och att du faktiskt känner dig överkörd när de försöker motbevisa dig! Ge exemplet, om du säger att hon är van med potta och de försöker motbevisa med toaletten då har de inte mött upp henne alls!! Om hon sedan själv vill gå på toa så kalas! Men ska det handla om att sätta dit dig så är det ju fel någonstans..
Ta upp det här med "överlämning" på mornarna, att det är viktigt att någon vuxen går in och tar över. Tex tar barnet i handen och går till fönstret och vinkar. Det är jätteviktigt ur pedagogisk synvinkel att barnet känner sig överlämnad och trygg i att nu få vara med någon annan en stund. Hur ska hon annars trivas? Säg att det bekymrar dig!
Nej mötet ska handla om hur de kan möta upp så att hon får en bra tid på förskolan.
Bonusen här hemma har ju varit ensambarn, så jag vet vad du menar med att de kan vara små lite längre. Här var de väldigt frikostiga emd gosdjur och napp första tiden faktiskt, det var ju hans trygghet något han var van med. Någonstans får man faktiskt föröska möta upp lite. Gosdjuret kanske kan sitta på hyllan tills det är vila, men det är sedan när tryggheten finns. Begär en behanlingsplan för att hon ska trivas!
Och anledningen till att jag tycker du ska använda lite sånna här ledord, är för att öppna de proffesionella ögonen hos rektorn och personalen att det finns faktiskt krav, även om man inte har utbildning. Det är inte förvaring de pysslar med.
Ett samtal kan göra jättestor skillnad. Ta ett djupt andetag och räkna till tio innan du säger något bara.. Så blir det sakligt och ger bra resultat!
sen tycker väl jag att dagmamma låter som ett jättebra alternativ för din flicka för att bryta, men hon ska absolut trivas fram till ett ev byte! Och du också, det måste ju kännas bra, annars kan det ju lika gärna vara..
Tack för dina underbara råd
Jag lipade nästan när jag åkte från dagis idag. Ska morska upp mig och ta ett samtal med rektorn. Det är ju min dotter det handlar om.
3
Tack för dina underbara råd
Jag lipade nästan när jag åkte från dagis idag. Ska morska upp mig och ta ett samtal med rektorn. Det är ju min dotter det handlar om.
Usch det låter inget bra! Mina barn har gått på 3 förskolor och den emellan den första och sista var hemsk!! Det var en nystartad förskola och personalen gick inte ihop. En av dom var helt underbar och mina barn fann henne direkt. Sen va det en annan som va hemsk. Vi var flera mornar och lämnade barnen då jag fick gå och hämta "den hemska" då hon hade morgonen, och be henne ta barnen då dom stod och gallskrek i hallen. Hade hon mött upp direkt så hade barnen aldrig blivit ledsna, men hon kom aldrig, hon pratade faktiskt i tel, privat... hemsk va hon!! Hon har blivit förflyttad många gånger och är ingen som ska vara i det yrket alls!! Dom andra förskolorna vi har haft har vi varit väldigt nöjda med. Det ska kännas från början att man trivs, det är jätteviktigt!! Prata med rektorn och hoppas det löser sig! Annars tycker jag dagmamma kan vara ett bra alternativ :-) Men som sagt, ni ska trivas under tiden ni är där!! Lycka till!
5
Usch det låter inget bra! Mina barn har gått på 3 förskolor och den emellan den första och sista var hemsk!! Det var en nystartad förskola och personalen gick inte ihop. En av dom var helt underbar och mina barn fann henne direkt. Sen va det en annan som va hemsk. Vi var flera mornar och lämnade barnen då jag fick gå och hämta "den hemska" då hon hade morgonen, och be henne ta barnen då dom stod och gallskrek i hallen. Hade hon mött upp direkt så hade barnen aldrig blivit ledsna, men hon kom aldrig, hon pratade faktiskt i tel, privat... hemsk va hon!! Hon har blivit förflyttad många gånger och är ingen som ska vara i det yrket alls!! Dom andra förskolorna vi har haft har vi varit väldigt nöjda med. Det ska kännas från början att man trivs, det är jätteviktigt!! Prata med rektorn och hoppas det löser sig! Annars tycker jag dagmamma kan vara ett bra alternativ :-) Men som sagt, ni ska trivas under tiden ni är där!! Lycka till!
Du har redan fått flera bra råd och jag kan bara hålla med!
Jag kan dessutom varmt rekommendera dagbarnvårdare. Vi har haft våran kille hos sådana sedan han började inom barnomsorgen. De är oftast underbara människor som vill att det sak fungera eftersom de är där varje dag. Lycka till och jag hoppas det löser sig!
6
Du har redan fått flera bra råd och jag kan bara hålla med!
Jag kan dessutom varmt rekommendera dagbarnvårdare. Vi har haft våran kille hos sådana sedan han började inom barnomsorgen. De är oftast underbara människor som vill att det sak fungera eftersom de är där varje dag. Lycka till och jag hoppas det löser sig!
Nää! Gå på din mamma-magkänsla! Den ska man lita på. Jag skulle försöka byta förskola till annan förskola el dagmamma, kan känna att visst, man kan ge det tid, men små barn ska tycka det är roligt och gå till dagis och gör de inte det så är nåt galet.
Sen kan man ju behöva ha olika lång tid att vänja sig vid en ny förskola, men det är ju en sak, man ska ju inte må dåligt och vara orolig när man lämnar sitt barn. Och man kan vara nojjig mamma. Men din magkänsla verkar vara stark och befogad, och din dotter tycker inte det är kul med dagis. Lita på den känslan!
7
Nää! Gå på din mamma-magkänsla! Den ska man lita på. Jag skulle försöka byta förskola till annan förskola el dagmamma, kan känna att visst, man kan ge det tid, men små barn ska tycka det är roligt och gå till dagis och gör de inte det så är nåt galet.
Sen kan man ju behöva ha olika lång tid att vänja sig vid en ny förskola, men det är ju en sak, man ska ju inte må dåligt och vara orolig när man lämnar sitt barn. Och man kan vara nojjig mamma. Men din magkänsla verkar vara stark och befogad, och din dotter tycker inte det är kul med dagis. Lita på den känslan!
Som redan sagts, du har fått massor med bra råd och jag kan bara hålla med!
Gå på magkänslan.. Så ska det inte kännas att lämna sitt barn och att ingen tar emot på morgonen...kan jag inte ta in bara. Usch...
Berätta sen hur det löser sig!!
Kram!
8
Som redan sagts, du har fått massor med bra råd och jag kan bara hålla med!
Gå på magkänslan.. Så ska det inte kännas att lämna sitt barn och att ingen tar emot på morgonen...kan jag inte ta in bara. Usch...
Berätta sen hur det löser sig!!
Kram!
Nej, du överreagerar inte alls! Du är mamma till ditt barn och ingen känner henne bättre än du. Och ser du att hon mår dåligt och du själv inte känner dig bekväm med situationen så ska du såklart göra något åt den.
Vi har vår beskärda del av erfarenhet av bra och dåliga förskolor och jag kan säga så här i efterhand att det är värt att ta striden och få in sitt barn på ett bra!
Detta är ju ett ställe där man lämnar sitt barn varje dag ofta i många timmar och i många år. Barnet växer upp under dessa år och ska kunna utvecklas till en trygg liten människa som sen ska gå vidare till skolan. Dom första åren i ett barns liv är avgörande för hur dom blir som personer, då vill man ju som förälder att ens barn ska få dom bästa förutsättningarna.
Vi har haft förskolor där vi inte blev mötta i dörren, där barnen grät och inte ville bli lämnade. Där ena femåringen fick gå tillsammans med 1-3 åringar vilket ledde till att han kom så efter i talet att vi fick gå till logoped för att få honom på rätt köl igen.
Jag fick kriga mycket för hans skull, och länge, innan vi fick plats på ett annat dagis. Men oj vad det var värt det. Han blev som ett nytt barn, han var glad och lycklig igen, fick kompisar och utvecklades på ett helt nytt sätt.
Nu har vi flyttat och återigen bytt dagis och nu är det så bra att man inte fattar att det kan finnas så underbara förskolor! När vi kommer på morgonen kommer personalen med ett stort leende och möter oss i dörren, står kvar och pratar med oss medans jag tar av barnen. Eliah kommer alltid in med glittriga ögon och ett lyckligt leende och kramar sina fröknar eller tar dom i handen och vinkar iväg mig. Känslan när jag går därifrån är obeskrivbar, innan var det ångest och dåligt samvete, nu känner jag mig upplivad och glad för att jag vet att dom är i trygga händer och trivs otroligt bra.
Hur känner du för förskola över huvudtaget? Det är ju inget måste. Nu ska du ju vara hemma med en liten bebis igen, kanske kan Alicia vara hemma med er och börja sen igen samtidigt som sysonet och till dess kanske ni kan få plats på en annan förskola?
Jag tog ur ettan från förskolan när tvåan kom och hade båda hemma. Vi gick på öppna förskolan två gånger i veckan istället och skaffade oss kompisar den vägen och jag ångrar det inte. Sen började dom tillsammans.
lycka till med vad ni än bestämmer er för. Men något måste ju göras, det är ju helt klart.
kram
9
Nej, du överreagerar inte alls! Du är mamma till ditt barn och ingen känner henne bättre än du. Och ser du att hon mår dåligt och du själv inte känner dig bekväm med situationen så ska du såklart göra något åt den.
Vi har vår beskärda del av erfarenhet av bra och dåliga förskolor och jag kan säga så här i efterhand att det är värt att ta striden och få in sitt barn på ett bra!
Detta är ju ett ställe där man lämnar sitt barn varje dag ofta i många timmar och i många år. Barnet växer upp under dessa år och ska kunna utvecklas till en trygg liten människa som sen ska gå vidare till skolan. Dom första åren i ett barns liv är avgörande för hur dom blir som personer, då vill man ju som förälder att ens barn ska få dom bästa förutsättningarna.
Vi har haft förskolor där vi inte blev mötta i dörren, där barnen grät och inte ville bli lämnade. Där ena femåringen fick gå tillsammans med 1-3 åringar vilket ledde till att han kom så efter i talet att vi fick gå till logoped för att få honom på rätt köl igen.
Jag fick kriga mycket för hans skull, och länge, innan vi fick plats på ett annat dagis. Men oj vad det var värt det. Han blev som ett nytt barn, han var glad och lycklig igen, fick kompisar och utvecklades på ett helt nytt sätt.
Nu har vi flyttat och återigen bytt dagis och nu är det så bra att man inte fattar att det kan finnas så underbara förskolor! När vi kommer på morgonen kommer personalen med ett stort leende och möter oss i dörren, står kvar och pratar med oss medans jag tar av barnen. Eliah kommer alltid in med glittriga ögon och ett lyckligt leende och kramar sina fröknar eller tar dom i handen och vinkar iväg mig. Känslan när jag går därifrån är obeskrivbar, innan var det ångest och dåligt samvete, nu känner jag mig upplivad och glad för att jag vet att dom är i trygga händer och trivs otroligt bra.
Hur känner du för förskola över huvudtaget? Det är ju inget måste. Nu ska du ju vara hemma med en liten bebis igen, kanske kan Alicia vara hemma med er och börja sen igen samtidigt som sysonet och till dess kanske ni kan få plats på en annan förskola?
Jag tog ur ettan från förskolan när tvåan kom och hade båda hemma. Vi gick på öppna förskolan två gånger i veckan istället och skaffade oss kompisar den vägen och jag ångrar det inte. Sen började dom tillsammans.
lycka till med vad ni än bestämmer er för. Men något måste ju göras, det är ju helt klart.
Tack för alla svar Funderar på att prata med personalen och se vad de säger. Att möta barn i dörren tycker jag är en ganska självklar grej. Sen vill jag att de ska lyssna på mig som förälder och möta mitt barn på hennes nivå. Detta tycker jag att de borde kunna ta till sig. Samtidigt är jag rädd att de ska tycka att jag är en besvärlig förälder och att detta ska gå ut över Alicia.
Eftersom vi inte känner någon än här så känner jag att det ändå är viktigt att Alicia får träffa andra barn. Hade vi haft ett större kontaktnät så hade det varit en annan sak.
jag tror ändå på förskola när den fungerar och det finns duktig och utbildad personal. Vår förra var som sagt toppen och Alicia pratar fortfarande om sina gamla fröknar.
Men vad tycker ni? ska jag prata med personalen först eller rektorn?
10
Tack för alla svar Funderar på att prata med personalen och se vad de säger. Att möta barn i dörren tycker jag är en ganska självklar grej. Sen vill jag att de ska lyssna på mig som förälder och möta mitt barn på hennes nivå. Detta tycker jag att de borde kunna ta till sig. Samtidigt är jag rädd att de ska tycka att jag är en besvärlig förälder och att detta ska gå ut över Alicia.
Eftersom vi inte känner någon än här så känner jag att det ändå är viktigt att Alicia får träffa andra barn. Hade vi haft ett större kontaktnät så hade det varit en annan sak.
jag tror ändå på förskola när den fungerar och det finns duktig och utbildad personal. Vår förra var som sagt toppen och Alicia pratar fortfarande om sina gamla fröknar.
Men vad tycker ni? ska jag prata med personalen först eller rektorn?
Vis av erfarenhet tycker jag nog att du först ska prata med personalen, tala om hur du och Alicia känner det och ge dom en chans att bemöta och ta till sig det du säger.
Sker det ingen förändring snarast så ta kontakt med rektorn direkt.
Vi gjorde tabben att gå via rektorn(men då hade vi fösökt ta det med personalen först men dom hade aldrig fattat). Och jädrar i min låda vilken dålig stämning det blev, när rektorn ställde sig på vår sida. Personalen
kände sig baktalade och överkörda och allt vad det nu var. Vi kom ju över det där såsmåningom men det kändes som lekskolan medans det höll på.
Så för att bespara er onödiga upprörda känslor och personal som känner sig förorättad, ta det med dom först.
11
Vis av erfarenhet tycker jag nog att du först ska prata med personalen, tala om hur du och Alicia känner det och ge dom en chans att bemöta och ta till sig det du säger.
Sker det ingen förändring snarast så ta kontakt med rektorn direkt.
Vi gjorde tabben att gå via rektorn(men då hade vi fösökt ta det med personalen först men dom hade aldrig fattat). Och jädrar i min låda vilken dålig stämning det blev, när rektorn ställde sig på vår sida. Personalen
kände sig baktalade och överkörda och allt vad det nu var. Vi kom ju över det där såsmåningom men det kändes som lekskolan medans det höll på.
Så för att bespara er onödiga upprörda känslor och personal som känner sig förorättad, ta det med dom först.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
