Ångest...

[makrill]

Har de senaste dagarna tänkt på amning. Amning, amning, amning... Det ger mig en sån fruktansvärd ångest.

Min son helammade jag bara i 1,5 vecka, sedan delammade jag honom i en månad men sen gick vi över på ersättning. Jag har inga positiva upplevelser av amning, för mig är det bara förknippat med ångest, tårar, smärta och dåligt samvete. Jag är så rädd för att det ska bli på samma sätt denna gång. Dumt men sant. Jag vill amma! Jag vill att det ska vara så där underbart som alla pratar om att det är!! Men jag är så rädd för att det inte ska gå igen... Att det förmodligen är det som sätter käppar i hjulet.

I samband med förra förlossningen fick jag en inre blödning som gjorde att jag fick ett stort hematom i underlivet. Detta gjorde att alla stygn gick upp och jag såg onekligen ut som en babian där nere. Det gjorde fruktansvärt ont. Ingen rolig upplevelse. Jag oroade mig väldigt mycket över hur jag skulle se ut. Jag hade inte haft en aning om att något sånt kunde hända (jag vet, naiv). Så mitt i vårt nyblivna spädbarnskaos så skulle jag sittbada två gånger om dagen, amma, pumpa för att amningen inte skulle upphöra och jag kände mig bara stressad, stressad, orolig och ledsen. Såriga bröstvårtor uppepå detta klarade jag helt enkelt inte av. Jag var väldigt arg och vet att jag nästan ville slänga min son i väggen när jag skulle amma och han inte tog rätt tag och det gjorde ont. Ingen hjälp med amningen, förutom att jag fick låna en pump, fick jag på BVC. Jag kände mig totalt misslyckad som mamma.

Min mamma kunde bara amma mig och mina systrar under en kort period. Min syster har ammat sina i ca 1-3 månader innan hon helt gått över på ersättning. Alla kan amma heter det ju, men frågan är varför inte vi har kunnat det?!

Nu de senaste dagarna har dessa känslor blossat upp igen. Jag får verkligen prestationsångest av att tänka på att amma den här bäbisen.

Detta blev långt, men jag är så rädd och ledsen att jag knappt orkar vara på jobbet idag... Och snart har jag två dragningar i nämnden. Kul.

[Claudden]

Ammningen ÄR en grej som man ofta beskriver som rosaskimmrande och sååååååååååååå jäkla underbar... När min första hade fötts var jag först i bekantskapskretsen om att få barn och dessutom med en väldigt kort graviditet så att hinna läsa på var liksom inte på planeten att det skulle hunnits med.

Jag snittades iofs så jag hade ont på ett annat sätt än vid en vaginal förlossning. Hur som helst..

Jag hade fullständigt gått på den där myten om att det är så mysigt och gulligt att amma. Nä, inte direkt! Ont som fan gjorde det, bröstvårtorna var såriga, blodet rann stundtals och ja, det var inte alls trevligt. MEN jag lyckades på något sätt härda ut den första tiden när Toria hade kolik och använde mig som tutte - skitbra jag vet i efterhand men när man är mitt uppe i det och man när ungen "ammar" iaf får tyst även om det gör ont så man helst skulle skjuta sig i foten för att få smärta på ett nytt ställe.. Jag ammade dock jättelänge då hon - med tid och ren tjurskallighet lärde sig att ta rätt, det är när ungen får fel grepp som de största såren och smärtan kommer har jag märkt. Med sonen däremot, han har inte tagit fel en enda gång (naturbegåvning?) och jag har faktiskt under den tid jag ammade honom inte upplevt någon smärta alls (förutom de första dagarna då det ska "starta upp" och känns lite knasigt även om det inte gör ont).

Mår du dåligt över ammningen så ÄR det viktigt för dig och då bör det adresseras därefter, när saker och ting går "utanför regelboken" känner man sig onekligen inte som världsmästare men däremot, det behöver inte alls bli som första gången, det kan "lossna" och bli en väldigt bra upplevelse. Samtidigt, känner du att du mår jättedåligt över det - försök om du känner att du orkar att prata med bm om det, deras jobb är att lyssna på oss gravida!!

varmt lycka till!

[Kerstin83]

Jag har heller inte kunnat amma mina barn, men ger inte upp hoppet utan kommer försöka även denna gång. Med dottern höll jag ut i 3 veckor och sonen i 9 veckor. Sen blev det ersättning. Och tack GUD för att det finns! Tycker inte du ska behöva känna nån stress över att det inte kommer funka, gör ett försök, funkar det inte så kommer bebisen inte gå hungrig iaf.
Alla kan INTE amma!!
Ta ett djupt andetag, ge det ett försök och slappna av!

Kram

[pingeling79]

Jag hade samma problem med ammningen, del ammade min i en mån, på bara ett bröst, då hon totalvägrade det andra,jag mådde skit av allt,och när jag väl började med ersättning helt släppte allt, så denna gången har jag sagt till mig själv att jag kan prova att amma, funkar d inte så ska jag ha piller så mjölken sinar
Nåt som hjälpte mig under ammningstiden va salvan mot såriga bröst, den va toppen & en silikon "napp" som man sätter på bröstvårtan, hade inte den funnits hade jag inte kunnat amma alls pga av sår och annat...får rysningar bara jag tänker på d, ska aldrig utsätta mig och min familj för det lidande igen. D e inget fel på ersättning,barnen blir inte konstigare än andra hihihi.

[makrill]

Jag tog faktiskt upp mina funderingar kring amning med min bm på inskrivningen. hon avfärdade det ganska kvickt, och jag förstår varför. Hon vill inte att jag ska oroa mig och bara för att det inte gick förra gången så behöver det inte bli på samma sätt nu. Jag tror att jag ska ta upp det igen lite närmare förlossningen.

För min egen tröst känns det skönt att höra att det är fler som inte haft en rosenskimrande amning Så tack för ditt svar - det stärker mig!

[makrill]

tack för stödet. du har ju helt rätt i att det bästa är att försöka och se hur det går! om jag bara kunde få min lilla hjärna att förstå att det inte är hela världen om det inte skulle fungera...

[makrill]

den där silikonnappen testade jag också, men det funkade inte alls. jag var förberedd på att det skulle göra ont, men när min ena bröstvårta var kluven (ajajaj. det gör ont i bröstet bara jag tänker på det...) och jag hade ett stort öppet sår då hjälpte inga salvor i världen...

oj, jag undrar vad vi ger alla förstföderskor för bild av amning nu

nähä, om jag skulle försöka ta och bryta mina negativa tankar nu. undrar hur mycket graviditetshormoner det är som är inblandade? kände mig som världens mest usla mamma när jag lämnade sonen fem minuter över åtta på dagis, mitt i deras frukost, och var nära att börja lipa för att jag är så usel. hmmm...

[pingeling79]

hihi...det sprutar nog gravid hormener e jag rädd
jag har sluppit det än så länge, och d e jag glad för, as jobbigt ju, d räcker att man blir ett vrak när man kommer hem från BB hehehe, kanske slipper man d oxå nu när man har gått igenom d en gång redan.

[makrill]

ja, så måste det vara. men jag har varit förskonad hittills. men just den överreaktionen gjorde mig misstänksam

jag tror definitivt att jag är mer mentalt förberedd på hur det är ha en liten bäbis denna gång. förra gången tyckte jag att det mest var skitjobbigt och ett enda stort kaos. jag tyckte aldrig att det var superhärligt under bäbistiden. hoppas (och tror!) att jag kan vara mer cool den här gången och ta dagen som den kommer, oavsett om jag ammar eller ej...

[Fru_Filur]

Tänkte med på alla stackars förstföderskor här, kanske ska utfärda en varning Brukar försöka undvika att diskutera mina erfarenheter i närheten av stackare som inte varit gravida/förr barn ännu..... Vill ju inte skrämmas i onödan...

Min första tid efter förlossningen var inte heller så där glädjefylld som alla säger. Väldigt mycket ångest, dåligt samvete o oro. Å en enorm besvikelse över att foglossningen inte försvann på BB som alla sagt till mig... Som pricken över i fick jag dessutom den där hemska huvudvärken av epiduralen, de stack mig fel, så jag kunde inte komma upp ur sängen på 1-2 veckor. Stygnen ville inte släppa heller och gjorde fruktansvärt ont... De första 2 veckorna var ett helvete...

Jag ammade bara fullt ut i en månad, mjölk hade jag så det sprutade och gav mjölkstockning. Men det fanns inte tillstymmelse till näring i den, förmodligen eftersom ajg mådde så dåligt. När sonen var 2 mån började vi med ersättning, först bara som tillägg, men han fasade snabbt själv över till enbart flaskan.

Men jag kommer att ge amningen en chans, som sagt är man bättre förberedd. Bla vet jag att jag kan börja äta min anti-depp-piller med en gång och fortsätta amma, det visste jag inte då, utan gick med förlossningsdepprission i 3 mån innan jag fick hjälp.... Å det finns olika storlekar på amningsnappar! Det visste jag inte det heller, och blev så klart jätte-ledsen när de jag testade skavde hål på andra ställen på bröstvårtan...

Framför allt har jag redan bett om en psykologkontakt via mvc, känner att jag behöver prata igenom förlossning och tiden efter, så jag är mentalt förberedd. Vill verkligen inte gå runt med så mycket ångest igen.

[Trollmor]

jag vet hur det känns. Klarade inte av att få mjölk nog åt mina tvillingar, hade inte ens nog till en. Vet att det inte känns kul, men det är inget fel på att inte klara av att amma. Vi har så bra ersättning i sverige!
Med yngsta sonen gick det bra. Men nu är det två igen och jag känner redan press...

[Claudden]

På tal om ammning så finns det ofta (inte alltid men ofta) ammningscentraler där man kan få specifik hjälp just med amning och tankar kring det. Målet är förvisso att "ALLA kan amma" (vilket är en lögn i klass med statistik) men om man går in med att jag VILL amma men kan jag inte så går inte världen under heller attityden kanske de kan vara lite smidiga?

[Ehlie]

Jag har också funderat på amningen, redan. Hade också problem med såriga (blodiga) bröstvårtor och en son som inte var mätt några längre stunder... Han fick lite ersättning en period medan brösten fick läka och jag pumpade (som jag för övrigt inte alls fick att funka) sen så jobbade vi upp produktionen igen. Fick dessutom två infektioner och mjölkstockning en gång. Usch!!
Amningsmottagningen på BB, där fick jag den bästa hjälpen, både fysiskt och psykiskt... De hjälpte mig och pojken med hur han skulle ligga, ta, vad man ska tänka på mm. Samt hur jag kunde tänka.
De var verkligen jättebra!
Efter 5 månader funkade amningen, slutade helt när han var 10 månader sen.
Denna gången är jag mer förberedd, men hoppas verkligen inte att det blir som förra gången med ont och gråt.

[Jaka]

Hmm, nog har man funderat lite kring amningen och första tiden med den lilla.
Men jisses, jag måste säga att man blir lite smått nervös när man läser era inlägg! :-S Usch och fy, såriga bröstvårtor, blod, kaos...hormoner...säg mig att det är liiite mysigt iaf?!

[Claudden]

När det fungerar så är det helt okej. När man kan ligga och amma på morgonen och ungen är aldeles varm och mysig så man får en riktig sovmorgon - HELT underbart!

[Jaka]

Sovmorgon tycker jag om, så det lät ju helmysigt! Och en varm liten bebis vid sidan om en, hur kan man tacka nej till det?!
Åååh, jag vill att månaderna ska gå fortare så den lilla är här snart. Tänk vad man kan längta så mycket efter någon som man inte ens har träffat!

[valmis]

Jaka. Det är mysigt att amma... men inte alltid, och inte för alla. Hoppas förstås att det går bra för dej, men om det inte gör det så kommer du få det jätte mysigt med din baby ändå, fast med en nappflaska.

[Claudden]

Absolut! Så kör jag med Osse nu när han har blivit tvingad att sluta amma.. Jag, Osse och vällingflaskan på morgonkröken i bingen är ingen dålig kombination.

[Fru_Filur]

som sagt, vi kanske borde förse den här tråden med varningstriangel....

Men nej, tyvärr hittade jag aldrig mysigheten med att amma. För mig blev det mysigt när vi började ge flaska på heltid, sonen slutade skrika och gick upp i vikt, och jag kunde börja äta mediciner och inte ha så mycket ångest längre. När jag fortfarande ammade grät jag så fort han vaknade, för det betydde att han ville äta = smärtor, frustration, oro....

Jag kände en otrolig lättnad när jag la ner amningen helt och hållet, och bara gav ersättning.

[Jaka]

Ha ha! Jag tycker det är bra att ni startar såna här trådar!
Som förstföderska får man aldrig höra hemska och jobbiga saker med att få barn. Det enda man får höra från andra mammor är hur underbart det är med små bebisar, hur mysigt det är och OJ vilken härlig tid man har framför sig!

Jag tvekar inte en sekund på att det är en härlig tid man har framför sig, men nog förstår jag att det även har sina jobbiga stunder! Så det är kanon att ni skriver om dem här, så är man lite förberedd om/när de kommer!

Sen tror jag absolut att man får en mysig stund med sin baby även om man måste mata med flaska. Men nog hoppas jag att amningen ska fungera för mig, och även för er andra som har haft problem med era tidigare barn! Vi får helt enkelt hålla tummarna för varandra!