Testat...

[Lilla5?]

Imorse testade jag det nya testet där det står om man är gravid och i vilken vecka.
Dom små barnen har stökat i min och mannens säng hela natten och jag hade sovit väldigt dåligt och vaknade till ordentligt av att mannens larm gick igång på mobilen kl sex på morgonen. Alla barnen låg fortfarande och sov (4st) och jag ville somna om men va så kissnödig att det inte gick så halv sju imorse gick jag upp å kissade och gjorde testet.
Ett timglas visades i displayen vilket betyder att det funkar iaf... väntade en liten stund å sen visades Gravid! Väntade en stund till och då stod det 2-3 vilket är graviditetsvecka 4-5.
Detta va verkligen INTE vad vi hade hoppats på eller planerat.
Ringde upp mannen som va påväg till jobbet och berättade och som då svarade jaha väldigt kort å sen sa det här e inte bra... sen satt han tyst ett bra tag å då sa jag att det här samtalet va ju inte så givande så vi kan höras lite senare istället. Vi la på. Ett tag senare ringer mannen och ber om ursäkt för att han låtit så grinig men att det inte va mig han va sur på men att detta e en jobbig situation... han tänkte på vårt boende, ekonomin, jobbet och mig... Jag har under alla andra fyra graviditeter mått så dåligt och haft såna problem med foglossning att jag varit sjukskriven hela graviditeterna... pga smärtan och att bara känna sig inlåst i hemmet då jag inte klarat av att röra på mig har då fått mig att må väldigt dåligt psykiskt vilket nog nästan e det värsta...
Vi skulle diskutera mer när han kom hem från jobbet bestämde vi men efter ca en timme till ringde han igen och sa: Jag skulle bli väldigt sur om det blir en kille... Lät ju då på honom som att han iaf tycker vi ska fortsätta graviditeten.
Känner ju inte den här sprudlande glädjen ni andra som testat positivt säkert känner men vet att jag kommer att älska och bli minst lika tokkär i denna bebisen som i alla mina andra barn... Är bara väldigt orolig för hur mitt psyke och min kropp ska klara denna graviditeten? Har fortfarande problem med foglossning som inte vill försvinna trots att min minsta nu är ett och ett halvt år...
Grattis alla som testat positivt!

[Sofia_N]

Vad skönt att läsa. Inte bara jag som är lite lätt besviken...
Mår inte heller bra av att vara gravid. Hela min kropp skriker ut NEJ JAG ORKAR INTE EN GRAVIDITET TILL. Att vi sen inte riktigt har ekonomin och plats för det gör det inte hela lättare. Men så viskar den där lilla rösten där inne "Hur kan jag ta bort en gåva gjord av kärlek?"
Nu har vi nog bestämt att behålla bäbisen. Det ordnar sig alltid. Jag är i v6. BF 28 juli. Blir nog tidigare med tanke på tidigare förlossningar så vill jag ha planerat snitt denna gång (förra blev katastrofsnitt) och då får de klippa äggledarna på en gång så vet jag att jag inte behöver gå igenom detta igen.

Grattis till er som plussat!

[trissan27]

Hej

Tror att många har många oroskänslor ockå. Vi har eg inte heller ekonomi för ett till barn. Mitt arbete tar slut till sommaren och min sambo är arbetslös men jag räknar krasst med att han måste hitta ett jobb inom 9 månader och att jag ska kunna vara mammaledig. Vi har väntat nga extra månader och vill inte vänta längre. Känner helt enkelt att det måste lösa sig, hoppas hoppas En kram till er och lycka till med era beslut.