Åh, vad tungt för honom, ja hoppas det blir veckan innan eller något sånt.
Så ni får en mysig jul.
Här är vi mest oroliga för hur jag ska hinna till ackis om det blir för tidigt, hur sambon som har 45 min hem ska hinna hem eftersom jag förmodligen kommer föda jättefort igen, om det händer nu så kommer jag föda i ambulans, det känns inte kul alls!, vad vi ska göra med alla barnen, hunden.. tja 40 min till ackis känns lite långt när jag födde sist på 20. Och det är ju inte så att man har nära hem heller. Så klart jag tänker på den här veckan också med uppsatsen och opponeringen. Nervös är jag minst sagt.
Jag är inte _så_ orolig längre för bebisen, men det är klart man tänker på att varje dag betyder så mycket..
Det är psykisk terror just nu over here. Känns som jag går runt med en vattenmelon mellan benen. Det är bara knipa. För det känns som jag ska föda närsom helst. Livrädd är jag. Nästa milstolpe för mig är 5 dec har jag bestämt. Då är jag 34+0.
Åh jag längtar dit..
När allt det här är över, att få krypa upp i soffan med bebisen och en filt och bara mysa.
Det ska jag tänka på resten av dagen.