Nybliven storasyster, hjälp!

[Vilddjuren]

Vår lilla flicka har nu blivit storasyster (21/10). Som en liten ettåring så förstår hon inte när man säger att man inte kan ta henne just då, när hon vill, för man matar lillebror. Och ja, det blir gnäll, tårar och gråt. Är det någon här som varit med om detta? Som haft det tätt mellan barnen. Hur gjorde ni för att inte ettåringen skulle känna sig utanför och bortskuffad? Vissa dagar vill lillkillen amma mycket och jag blir ju fastlåst med honom. Hur ska jag samtidigt kunna roa tjejen?

Om hon ramlar och slår sig (eller inte) och tårar och skrik kommer, vad gör jag då om jag ammar? Tar bort pojken för att trösta henne, eller försöka trösta henne med honom i famnen? Det är ett litet dilemma... Om båda gråter, vem ska man ta först? Bebisen eller ettåringen? Eller försöka ta båda?

Någon som kan komma med tips och råd?

[Stina3]

Inte mycket till tips direkt... jag har ju 2 år mellan mina två första och det är ju lite lättare att "underhålla" en två åring än en ettåring.... Har du en tjej som gärna sitter och myser och gilalr att sitta still och titta i böcker eller sådant så kan man ju pyssla med det - iallfall en liten stund... Jag vet att jag satt väldigt mycket på golvet och ammade min tvåa. Han levde i princip sina första två månader i sjalen, det var smidigt eftersom jag för det mesta då hade båda armarna lediga för min stora tjej. Blev det skrik på båda samtidigt (typ väldigt ofta...) tog jag för det mesta den stora först, men som sagt hon var ju 2 år så det är ju lite skillnad... går det kan du försöka trösta med bebisen i famnen.
Kom bara ihåg att man gör så gott man kan och - DET ÄR GOTT NOG!

[mayya]

Har 14 månader mellan mina stora barn. Jag tyckte faktiskt att det var så jobbigt att jag blev sjukskriven ett par månader så pappan kunde vara hemma oxå! Sen började min stora på dagis när han var 17mån så hade jag några timmar själv med lillan per dag. Men annars så använde jag bärsele mycket till bebisen så jag kunde leka med den stora. Läsa bok under amningen fungerade ibland oxå. Att "bo på golvet" underlättade oxå för då var man nära stora barnet även om man inte kunde bära/lyfta osv. Och det blir lättare!!! Man hittar sitt samspel men precis som när man bara har ett barn så tar det ett par veckor/nån månad att finna sig tillrätta! Lycka till!

[Jaxr]

Ingen egen erfarenhet (så du får välja att ignorera mina tankar om du vill), utan bara folk i bekanstapen (och bra böcker!). Själv tycker jag det skulle kännas mest rätt att FÖRSÖKA åtminstone då och då trösta storan, med lillen fortfarande i famnen (prova förresten bärsjal, där man kan amma gående och stående och så!), men jag tycker mig se att det kan bli tokigt om man, för att storasyster inte ska vara svartsjuk, ofta sätter storan först, för då lär hon sig att hon lätt kan sätta detta i system, ex genom att hitta på skit så fort mamma ammar, bara för att se att mamma 'ändå bryr sig MEST om hon som var FÖRST! Får väl försöka överväga genom att ösa uppmärksamhet och kärlek över storan när du kan, utan att glömma den lilles rätt till full uppmärksamhet ibland. Svårt, jag förstår det!
Ett viktigt tips dock! Lämna dem aldrig själva utan uppsikt! Den snällasta unge kan göra de farligaste saker mot sitt småsyskon helt plötsligt (bekantas otäcka erfarenheter)...
Lycka till! (Kanske ska ni försöka sätta in storan på stimulansplats på dagis?)

[Emblon]

Den lille är så liten att han inte vet "hur det ska vara" än.
Så vad jag sett som fungerar bäst i längden är: rutiner och åter igen rutiner. Oavsett om det är 5 minuter med mamma i taget och Ni gör det storan vill de minuterna så känner hon sig uppskattad.
Sedan när rutinerna börjar komma och amningen inte är lika ofta så kommer tid finnas då han sover att hitta på saker att göra tillsammans med Storan.

Eller som min dotter 0909, hon känner sig väldigt och otroligt duktig då hon får hjälpa mig.
Tex numera så kommer hon rusande då jag gått på toa eftersom hon vet att mamma behöver hjälp med att spola (och att det finns tid för lite gos med =) ) Hon kunde stå utan problem vid 9 mån så sedan dess har det liksom blivit hennes uppgift de gånger hon verkar vilja det.

Eller sortera tvätten börjar hon bli riktigt duktig på. Hon sorterar ut handdukarna och sina kläder numera. Visst, det får bli hur fel som helst, lekande lärande som det heter.

Glädjen att vara med mamma är det viktigaste och försöka hitta de saker som ens barn intresserar sig för och som dessutom kan hjälpa en.

Förresten, Kanske det finns något litet som din Stora tjej kan hjälpa till med ?
Hämta nappen (råka lägga den lagomt långt bort ) kanske ?
Hämta trasa/filt/snutte eller annat.
Försök att se varje moment och se vad din dotter kan hjälpa med, då får hon vara med.
Tex numera kan min dotter välja sockar eller tröja. Och då menar jag mellan två olika och då hon är pigg. Samt att jag numera alltid har en låda med 2 ombyten som hon kan hämta om hon vill ha något annat på sig. Som en utklädningslådan fast med hennes riktiga kläder (dock en storlek större så hon kan ta på sig dem nästan utan hjälp).